003:001 Men bland fariséerna var en man som hette Nikodemus, en avjudarnas rådsherrar.003:002 Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: »Rabbi, viveta att det är från Gud du har kommit såsom lärare; ty ingenkan göra sådana tecken som du gör, om icke Gud är med honom.»003:003 Jesus svarade och sade till honom: »Sannerligen, sannerligensäger jag dig: Om en människa icke bliver född på nytt, såkan hon icke få se Guds rike.»003:004 Nikodemus sade till honom: »Huru kan en människa födas, när honär gammal? Icke kan hon väl åter gå in i sin moders liv ochfödas?»003:005 Jesus svarade: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om enmänniska icke bliver född av vatten och ande, så kan hon ickekomma in i Guds rike.003:006 Det som är fött av kött, det är kött; och det som är fött avAnden, det är ande.003:007 Förundra dig icke över att jag sade dig att I måsten födas pånytt.003:008 Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du veticke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med varoch en som är född av Anden.»003:009 Nikodemus svarade och sade till honom: »Huru kan detta ske?»003:010 Jesus svarade och sade till honom: »Är du Israels lärare ochförstår icke detta?003:011 Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Vad vi veta, det talavi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vårt vittnesbördtagen I icke emot.003:012 Tron i icke, när jag talar till eder om jordiska ting, huruskolen I då kunna tro, när jag talar till eder om himmelskating?003:013 Och likväl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som stegned från himmelen, Människosonen, som var i himmelen.003:014 Och såsom Moses upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonenbliva upphöjd,003:015 så att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.003:016 Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på detatt var och en som tror på honom skall icke förgås, utan havaevigt liv.003:017 Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utanför att världen skulle bliva frälst genom honom.003:018 Den som tror på honom, han bliver icke dömd, men den som icketror, han är redan dömd, eftersom han icke tror på Guds enföddeSons namn.003:019 Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen,människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom derasgärningar voro onda,003:020 Ty var och en som gör vad ont är, han hatar ljuset och kommericke till ljuset, på det att hans gärningar icke skola blivablottade.003:021 Men den som gör sanningen, han kommer till ljuset, för att detskall bliva uppenbart att hans gärningar äro gjorda i Gud.»
003:022 Därefter begav sig Jesus med sina lärjungar till den judiskalandsbygden, och där vistades han med dem och döpte.003:023 Men också Johannes döpte, i Enon, nära Salim, ty där fannsmycket vatten; och folket kom dit och lät döpa sig.003:024 Johannes hade nämligen ännu icke blivit kastad i fängelse.003:025 Då uppstod mellan Johannes' lärjungar och en jude en tvist omreningen.003:026 Och de kommo till Johannes och sade till honom: »Rabbi, se, densom var hos dig på andra sidan Jordan, den som du har vittnatom, han döper, och alla komma till honom.»003:027 Johannes svarade och sade: »En människa kan intet taga, om deticke bliver henne givet från himmelen.»003:028 I kunnen själva giva mig det vittnesbördet att jag sade: 'Ickeär jag Messias; jag är allenast sänd framför honom.'003:029 Brudgum är den som har bruden; men brudgummens vän, som står däroch hör honom, han gläder sig storligen åt brudgummens röst. Denglädjen är mig nu given i fullt mått.003:030 Det är såsom sig bör att han växer till, och att jagförminskas.—003:031 Den som kommer ovanifrån, han är över alla; den som är frånjorden, han är av jorden, och av jorden talar han. Ja, den somkommer från himmelen, han är över alla,003:032 och vad han har sett och hört, det vittnar han om; och likvältager ingen emot hans vittnesbörd.003:033 Men om någon tager emot hans vittnesbörd, så bekräftar handärmed att Gud är sannfärdig.003:034 Ty den som Gud har sänt, han talar Guds ord; Gud giver nämligenicke Anden efter mått.003:035 Fadern älskar Sonen, och allt har han givit i hans hand.003:036 Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som ickehörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vredeförbliver över honom.»
004:001 Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes; 004:002 dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar. 004:003 Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen. 004:004 Därvid måste han taga vägen genom Samarien. 004:005 Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef. 004:006 Och där var Jakobs brunn. Eftersom nu Jesus var trött av vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen. Det var vid den sjätte timmen. 004:007 Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Giv mig att dricka.» 004:008 Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat. 004:009 Då sade den samaritiska kvinnan till honom: »Huru kan du, som är jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att dricka?» Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna. 004:010 Jesus svarade och sade till henne: »Förstode du Guds gåva, och vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig levande vatten.» 004:011 Kvinnan sade till honom: »Herre, du har ju intet att hämta upp vatten med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det friska vattnet?» 004:012 Icke är du väl förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?» 004:013 Jesus svarade och sade till henne: »Var och en som dricker av detta vatten, han bliver törstig igen; 004:014 men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv.» 004:015 Kvinnan sade till honom: »Herre, giv mig det vattnet, så att jag icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.» 004:016 Han sade till henne: »Gå och hämta din man, och kom sedan tillbaka.» 004:017 Kvinnan svarade och sade: »Jag har ingen man.» Jesus sade till henne: »Du har rätt i vad du säger, att du icke har någon man.» 004:018 Ty fem män har du haft, och den du nu har är icke din man; däri sade du sant. 004:019 Då sade kvinnan till honom: »Herre, jag ser att du är en profet. 004:020 Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja.» 004:021 Jesus sade till henne: »Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja Fadern. 004:022 I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna—ty frälsningen kommer från judarna— 004:023 men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava. 004:024 Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.» 004:025 Kvinnan sade till honom: »Jag vet att Messias skall komma, han som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss allt.» 004:026 Jesus svarade henne: »Jag, som talar med dig, är den du nu nämnde.» 004:027 I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att han talade med en kvinna. Dock frågade ingen vad han ville henne, eller varför han talade med henne. 004:028 Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till folket: 004:029 »Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har gjort. Månne icke han är Messias?» 004:030 Då gingo de ut ur staden och kommo till honom. 004:031 Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: »Rabbi, tag och ät.» 004:032 Men han svarade dem: »Jag har mat att äta som I icke veten om.» 004:033 Då sade lärjungarna till varandra: »Kan väl någon hava burit mat till honom?» 004:034 Jesus sade till dem: »Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.» 004:035 I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden kommer. Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på fälten, huru de hava vitnat till skörd. 004:036 Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar tillsammans glädja sig. 004:037 Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den som skördar. 004:038 Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat. Andra hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete.»
004:039 Och många samariter från den staden kommo till tro på honom förkvinnans ords skull, då hon vittnade att han hade sagt henneallt vad hon hade gjort.004:040 När sedan samariterna kommo till honom, både de honom att stannakvar hos dem. Så stannade han där i två dagar.004:041 Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull.004:042 Och de sade till kvinnan: »Nu är det icke mer för dina ordsskull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi vetanu att han i sanning är världens Frälsare.»
004:043 Men efter de två dagarna gick han därifrån till Galileen.004:044 Ty Jesus vittnade själv att en profet icke är aktad i sitt egetfädernesland.004:045 När han nu kom till Galileen, togo galiléerna vänligt emothonom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalemvid högtiden. Också de hade nämligen varit där vid högtiden.004:046 Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnettill vin. I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst,vilkens son låg sjuk.004:047 När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen tillGalileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skullekomma ned och bota hans son; ty denne låg för döden.004:048 Då sade Jesus till honom: »Om I icke sen tecken och under, såtron I icke.»004:049 Mannen sade till honom: »Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.»004:050 Jesus svarade honom: »Gå, din son får leva.» Då trodde mannendet ord som Jesus sade till honom, och gick.004:051 Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänareoch sade: »Din son kommer att leva.»004:052 Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre medhonom. De svarade honom: »I går vid den sjunde timmen lämnadefebern honom.»004:053 Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sadetill honom: »Din son får leva.» Och han kom till tro, så ockhela hans hus.004:054 Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesusgjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.
005:001 Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp tillJerusalem.005:002 Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska kalladBetesda, och invid den finnas fem pelargångar.005:003 I dessa lågo många sjuka, blinda, halta, förtvinade.005:004005:005 Där fanns nu en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.005:006 Då Jesus fick se denne, där han låg, och fick veta att han redanlång tid hade varit sjuk, sade han till honom: »Vill du blivafrisk?»005:007 Den sjuke svarade honom: »Herre, jag har ingen som hjälper migned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger enannan ditned före mig, medan jag ännu är på väg.»005:008 Jesus sade till honom: »Stå upp, tag din säng och gå.»005:009 Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick. Men detvar sabbat den dagen.005:010 Därför sade judarna till mannen som hade blivit botad: »Det ärsabbat; det är icke lovligt för dig att bära sängen.»005:011 Men han svarade dem: »Den som gjorde mig frisk, han sade tillmig: 'Tag din säng och gå.'»005:012 Då frågade de honom: »Vem var den mannen som sade till dig attdu skulle taga sin säng och gå?»005:013 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; tyJesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var där påplatsen.—005:014 Sedan träffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom:»Se, du har blivit frisk; synda icke härefter, på det att ickenågot värre må vederfaras dig.»005:015 Mannen gick då bort och omtalade för judarna, att det var Jesussom hade gjort honom frisk.005:016 Därför förföljde nu judarna Jesus, eftersom han gjordesådant på sabbaten.005:017 Men han svarade dem: »Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkarock jag.»005:018 Och därför stodo judarna ännu mer efter att döda honom, eftersomhan icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kalladeGud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud.
005:019 Då talade Jesus åter och sade till dem: »Sannerligen,sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sigsjälv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad hangör, det gör likaledes ock Sonen.005:020 Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han självgör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honomse, så att I skolen förundra eder.005:021 Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ockSonen levande vilka han vill.005:022 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtitåt Sonen,005:023 för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som ickeärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom.005:024 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ordoch tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommericke under någon dom, utan har övergått från döden till livet.005:025 Sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, jag, den är redaninne, så de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra denskola bliva levande.005:026 Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åtSonen att hava liv i sig själv.005:027 Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han ärMänniskoson.005:028 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla somäro i gravarna skola höra hans röst005:029 och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppståtill liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå tilldom.005:030 Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömerjag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utandens vilja, som har sänt mig.005:031 Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd.005:032 Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hansvittnesbörd om mig är sant.005:033 I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat försanningen,005:034 Dock, det är icke av någon människa som jag tager emotvittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen blivafrälsta.005:035 Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stundvillen I fröjdas i dess ljus.005:036 Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes'vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig attfullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, attFadern har sänt mig.005:037 Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hansröst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hansgestalt,005:038 och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han harsänt, honom tron I icke.005:039 I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigtliv; och det är dessa som vittna om mig.005:040 Men I viljen icke komma till mig för att få liv.005:041 Jag tager icke emot pris av människor;005:042 men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder.005:043 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig;kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.005:044 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra ochicke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud?005:045 Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern.Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten ederthopp.005:046 Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har hanskrivit.005:047 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro minaord?»
006:001 Därefter for Jesus över Galileiska sjön, »Tiberias' sjö».006:002 Och mycket folk följde efter honom, därför att de sågo de teckensom han gjorde med de sjuka.006:003 Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sinalärjungar.006:004 Och påsken, judarnas högtid, var nära.006:005 Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom tillhonom, sade han till Filippus: »Varifrån skola vi köpa bröd, såatt dessa få äta?»006:006 Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visstehan vad han skulle göra.006:007 Filippus svarade honom: »Bröd för två hundra silverpenningarvore icke nog för att var och en skulle få ett litet stycke.»006:008 Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, SimonPetrus' broder:006:009 »Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar; men vadförslår det för så många?»006:010 Jesus sade: »Låten folket lägga sig här.» Och på det stället varmycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vidpass fem tusen.006:011 Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt demsom hade lagt sig ned där, likaledes ock av fiskarna, så mycketde ville hava.006:012 Och när de voro mätta, sade han till sina lärjungar: »Samlentillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares.»006:013 Då samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken,som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hadeätit.006:014 Då nu människorna hade det tecken som han hade gjort, sade de:»Denne är förvisso Profeten som skulle komma i världen.»006:015 När då Jesus märkte att de tänkte komma och med våld föra honommed sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan tillberget, helt allena.
006:016 Men när det blev afton, gingo hans lärjungar ned till sjön 006:017 och stego i en båt för att fara över sjön till Kapernaum. Det hade då redan blivit mörkt, och Jesus hade ännu icke kommit till dem; 006:018 och sjön gick hög, ty det blåste hårt. 006:019 När de så hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma gående på sjön och nalkas båten. Då blevo de förskräckta. 006:020 Men han sade till dem: »Det är jag; varen icke förskräckta.» 006:021 De ville då taga honom upp i båten; och strax var båten framme vid landet dit de foro.
006:022 Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena. 006:023 Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen. 006:024 När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus. 006:025 Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: »Rabbi, när kom du hit?» 006:026 Jesus svarade dem och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta. 006:027 Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.» 006:028 Då sade de till honom: »Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?» 006:029 Jesus svarade och sade till dem: »Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.» 006:030 De sade till honom: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du? 006:031 Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: 'Han gav dem bröd från himmelen att äta.'» 006:032 Då svarade Jesus dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen. 006:033 Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.» 006:034 Då sade de till honom: »Herre, giv oss alltid det brödet.» 006:035 Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta. 006:036 Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke. 006:037 Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut. 006:038 Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig. 006:039 Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. 006:040 Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.» 006:041 Då knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: »Jag är det bröd som har kommit ned från himmelen.» 006:042 Och de sade: »Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: 'Jag har kommit ned från himmelen'?» 006:043 Jesus svarade och sade till dem: »Knorren icke eder emellan. 006:044 Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 006:045 Det är skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava fått lärdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig. 006:046 Icke som om någon skulle hava sett Fadern, utom den som är från Gud; han har sett Fadern. 006:047 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror, han har evigt liv. 006:048 Jag är livets bröd. 006:049 Edra fäder åto manna i öknen, och de dogo. 006:050 Men med det bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter därav, så skall han icke dö. 006:051 Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.» 006:052 Då tvistade judarna med varandra och sade: »Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta?» 006:053 Jesus sade då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder. 006:054 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 006:055 Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck. 006:056 Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom. 006:057 Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig. 006:058 Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.» 006:059 Detta sade han, när han undervisade i synagogan i Kapernaum. 006:060 Många av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: »Detta är ett hårt tal; vem står ut med att höra på honom?» 006:061 Men Jesus visste inom sig att hans lärjungar knorrade över detta; och han sade till dem: »Är detta för eder en stötesten? 006:062 Vad skolen I då säga, om I fån se Människosonen uppstiga dit där han förut var?— 006:063 Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv. 006:064 Men bland eder finnas några som icke tro.» Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den var som skulle förråda honom. 006:065 Och han tillade: »Fördenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.» 006:066 För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom. 006:067 Då sade Jesus till de tolv: »Icke viljen väl också I gå bort?» 006:068 Simon Petrus svarade honom: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 006:069 och vi tro och förstå att du är Guds helige.» 006:070 Jesus svarade dem: »Har icke jag själv utvalt eder, I tolv? Och likväl är en av eder en djävul.» 006:071 Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle förråda honom, och han var en av de tolv.
007:001 Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen villehan icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att dödahonom.007:002 Men judarnas lövhyddohögtid var nu nära.007:003 Då sade hans bröder till honom: »Begiv dig härifrån och gå tillJudeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar som dugör.007:004 Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk ihemlighet. Då du nu gör sådana gärningar, så träd öppet fram förvärlden.»007:005 Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom.007:006 Då sade Jesus till dem: »Min tid är ännu icke kommen, men föreder är tiden alltid läglig.007:007 Världen kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jagvittnar om henne, att hennes gärningar äro onda.007:008 Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till dennahögtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.»007:009 Detta sade han till dem och stannade så kvar i Galileen.007:010 Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick ocksåhan ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet.007:011 Och judarna sökte efter honom under högtiden och sade: »Var ärhan?»007:012 Och bland folket talades i tysthet mycket om honom. Somligasade: »Han är en rättsinnig man», men andra sade: »Nej, hanförvillar folket.»007:013 Dock talade ingen öppet om honom, av fruktan för judarna.
007:014 Men när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp ihelgedomen och undervisade.007:015 Då förundrade sig judarna och sade: »Varifrån har denne sinlärdom, han som icke har fått undervisning?»007:016 Jesus svarade dem och sade: »Min lära är icke min, utan hans somhar sänt mig.007:017 Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna läraär från Gud, eller om jag talar av mig själv.007:018 Den som talar av sig själv, han söker sin egen ära; men den somsöker dens ära, som har sänt honom, han är sannfärdig, ochorättfärdighet finnes icke i honom.—007:019 Har icke Moses givit eder lagen? Och likväl fullgör ingen aveder lagen. Varför stån I efter att döda mig?»007:020 Folket svarade: »Du är besatt av en ond ande. Vem står efteratt döda dig?»007:021 Jesus svarade och sade till dem: »En gärning allenast gjordejag, och alla förundren I eder över den.007:022 Moses har givit eder omskärelsen—icke som om den vore ifrånMoses, ty den är ifrån fäderna—och så omskären I människorockså på en sabbat.007:023 Om nu en människa undfår omskärelsen på en sabbat, för attMoses' lag icke skall göras om intet, huru kunnen I då vredgaspå mig, därför att jag på en sabbat gjorde en människa hel ochfrisk?007:024 Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.»
007:025 Då sade några av folket i Jerusalem: »Är det icke denne som destå efter att döda?007:026 Och ändå får han tala fritt, utan att de säga något tillhonom. Hava då rådsherrarna verkligen blivit förvissade om attdenne är Messias?007:027 Dock, denne känna vi, och vi veta varifrån han är; men närMessias kommer, känner ingen varifrån han är.»007:028 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade i helgedomen:»Javäl, I kännen mig, och I veten varifrån jag är. Likväl harjag icke kommit av mig själv, men han som har sänt mig är en somverkligen har myndighet att sända, han som I icke kännen.007:029 Men jag känner honom, ty från honom är jag kommen, och han harsänt mig.»007:030 Då ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom,ty hans stund var ännu icke kommen.007:031 Men många av folket trodde på honom, och de sade: »Icke skallväl Messias, när han kommer, göra flera tecken än denne hargjort?»
007:032 Sådant fingo fariséerna höra folket i tysthet tala om honom. Dåsände översteprästerna och fariséerna ut rättstjänare för attgripa honom.007:033 Men Jesus sade: »Ännu en liten tid är jag hos eder; sedan gårjag bort till honom som har sänt mig.007:034 I skolen då söka efter mig, men I skolen icke finna mig, och därjag är, dit kunnen I icke komma.»007:035 Då sade judarna till varandra: »Vart tänker denne gå, eftersomvi icke skola kunna finna honom? Månne han tänker gå till demsom bo kringspridda bland grekerna? Tänker han då undervisagrekerna?007:036 Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen söka efter mig, menI skolen icke finna mig, och där jag är, dit kunnen I ickekomma'?»
007:037 På den sista dagen i högtiden, som ock var den förnämsta, stodJesus där och ropade och sade: »Om någon törstar, så komme hantill mig och dricke.007:038 Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levandevatten flyta fram, såsom skriften säger.»007:039 Detta sade han om Anden, vilken de som trodde på honom skulleundfå; ty ande var då ännu icke given, eftersom Jesus ännu ickehade blivit förhärligad.007:040 Några av folket, som hörde dessa ord, sade då: »Denne ärförvisso Profeten.»007:041 Andra sade: »Han är Messias.» Andra åter sade: »Icke kommer välMessias från Galileen?007:042 Säger icke skriften att Messias skall komma av Davids säd ochfrån den lilla staden Betlehem, där David bodde?007:043 Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland folket,007:044 och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sinhand vid honom.
007:045 När sedan rättstjänarna kommo tillbaka till översteprästerna ochfariséerna, frågade dessa dem: »Varför haven I icke fört honomhit?»007:046 Tjänarna svarade: »Aldrig har någon människa talat, som denmannen talar.»007:047 Då svarade fariséerna dem: »Haven nu också I blivit förvillade?007:048 Har då någon av rådsherrarna trott på honom? Eller någon avfariséerna?007:049 Nej; men detta folk, som icke känner lagen, det är förbannat.007:050 Då sade Nikodemus till dem, han som förut hade besökt honom,och som själv var en av dem:007:051 »Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhörthonom och utrönt vad han förehar?»007:052 De svarade och sade till honom: »Kanske också du är frånGalileen? Rannsaka, så skall du finna att ingen profet kommerfrån Galileen.»
007:053 [2] Och de gingo hem, var och en till sitt.
008:001 Och Jesus gick ut till Oljeberget.
008:002 Men i dagbräckningen kom han åter till helgedomen.008:003 Då förde översteprästerna och fariséerna dit en kvinna som hadeblivit beträdd med äktenskapsbrott; och när de hade lett hennefram,008:004 sade de till honom: »Mästare, denna kvinna har på bar gärningblivit beträdd med äktenskapsbrott.008:005 Nu bjuder Moses i lagen att sådana skola stenas. Vad säger dådu?»008:006 Detta sade de för att snärja honom, på det att de skulle fånågot att anklaga honom för. Då böjde Jesus sig ned och skrevmed fingret på jorden.008:007 Men när de stodo fast vid sin fråga, reste han sig upp och sadetill dem: »Den av eder som är utan synd, han kaste första stenenpå henne.»008:008 Sedan böjde han sig åter ned och skrev på jorden.008:009 När de hörde detta, gingo de ut, den ene efter den andre,först de äldsta, och Jesus blev lämnad allena med kvinnan, somstod där kvar.008:010 Då såg Jesus upp och sade till kvinnan: »Var äro de andra? Haringen dömt dig?»008:011 Hon svarade: »Herre, ingen.» Då sade han till henne: »Ickeheller jag dömer dig. Gå, och synda icke härefter.»
[2] 7:53-8:11. Se Nya testamentets text i Ordförkl.
008:012 Åter talade Jesus till dem och sade: »Jag är världens ljus; densom följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utanskall hava livets ljus.»008:013 Då sade fariséerna till honom: »Du vittnar om dig själv; dittvittnesbörd gäller icke.»008:014 Jesus svarade och sade till dem: »Om jag än vittnar om migsjälv, så gäller dock mitt vittnesbörd, ty jag vet varifrån jaghar kommit, och vart jag går; men I veten icke varifrån jagkommer, eller vart jag går.008:015 I dömen efter köttet; jag dömer ingen.008:016 Och om jag än dömer, så är min dom en rätt dom, ty jag är därvidicke ensam, utan med mig är han som har sänt mig.008:017 I eder lag är ju ock skrivet att vad två människor vittna, detgäller såsom sant.008:018 Här är nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar också Fadern,som har sänt mig.008:019 Då sade de till honom: »Var är då din Fader?» Jesus svarade: »Ikännen varken mig eller min Fader. Om I känden mig, så känden Iock min Fader.»008:020 Det var på det ställe där offerkistorna stodo som han taladedessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen barhand på honom, ty hans stund var ännu icke kommen.
008:021 Åter sade han till dem: »Jag går bort, och I skolen då sökaefter mig; men I skolen dö i eder synd. Dig jag går, dit kunnenI icke komma.»008:022 Då sade judarna: »Icke vill han väl dräpa sig själv, eftersomhan säger: 'Dit jag går, dit kunnen I icke komma'?»008:023 Men han svarade dem: »I ären härnedifrån, jag är ovanifrån; Iären av denna världen, jag är icke av denna världen.008:024 Därför sade jag till eder att I skullen dö i edra synder; ty omI icke tron att jag är den jag är, så skolen I dö i edrasynder.»008:025 Då frågade de honom: »Vem är du då?» Jesus svarade dem: »Det somjag redan från begynnelsen har uttalat för eder.008:026 Mycket har jag ännu att tala och att döma i fråga om eder. Menhan som har sänt mig är sannfärdig, och vad jag har hört avhonom, det talar jag ut inför världen.»008:027 Men de förstodo icke att det var om Fadern som han talade tilldem.
008:028 Då sade Jesus: »När I haven upphöjt Människosonen, då skolen I första att jag är den jag är, och att jag icke gör något av mig själv, utan talar detta såsom Fadern har lärt mig. 008:029 Och han som har sänt mig är med mig; han har icke lämnat mig allena, eftersom jag alltid gör vad honom behagar.» 008:030 När han talade detta, kommo många till tro på honom. 008:031 Då sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: »Om I förbliven i mitt ord, så ären I i sanning mina lärjungar; 008:032 Och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria.» 008:033 De svarade honom: »Vi äro Abrahams säd och hava aldrig varit trälar under någon. Huru kan du då säga: 'I skolen bliva fria'?» 008:034 Jesus svarade dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han är syndens träl. 008:035 Men trälen får icke förbliva i huset för alltid; sonen får förbliva där för alltid. 008:036 Om nu Sonen gör eder fria, så bliven i verkligen fria. 008:037 Jag vet att I ären Abrahams säd; men I stån efter att döda mig, eftersom mitt ord icke får någon ingång i eder. 008:038 Jag talar vad jag har sett hos min Fader; så gören ock I vad I haven hört av eder fader.» 008:039 De svarade och sade till honom: »Vår fader är ju Abraham.» Jesus svarade till dem: »Ären I Abrahams barn, så gören ock Abrahams gärningar. 008:040 Men nu stån I efter att döda mig, en man som har sagt eder sanningen, såsom jag har hört den av Gud. Så handlade icke Abraham. 008:041 Nej, I gören eder faders gärningar.» De sade till honom: »Vi äro icke födda i äktenskapsbrott. Vi hava Gud till fader och ingen annan.» 008:042 Jesus svarade dem: »Vore Gud eder fader, så älskaden I ju mig, ty från Gud har jag utgått, och från honom är jag kommen. Ja, jag har icke kommit av mig själv, utan det är han som har sänt mig. 008:043 Varför fatten I då icke vad jag talar? Jo, därför att I icke 'stån ut med' att höra på mitt ord. 008:044 I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. 008:045 Men mig tron I icke, just därför att jag talar sanning. 008:046 Vilken av eder kan överbevisa mig om någon synd? Om jag alltså talar sanning, varför tron I mig då icke? 008:047 Den som är av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det är därför att I icke ären av Gud som I icke lyssnen därtill. 008:048 Judarna svarade och sade till honom: »Hava vi icke rätt, då vi säga att du är en samarit och är besatt av en ond ande?» 008:049 Jesus svarade: »Jag är icke besatt av någon ond ande; fastmer hedrar jag min Fader. I åter skymfen mig. 008:050 Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den och som dömer. 008:051 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin se döden.» 008:052 Judarna sade till honom: »Nu förstå vi att du är besatt av en ond ande. Abraham har dött, så ock profeterna, och likväl säger du: 'Den som håller mitt ord, han skall aldrig någonsin smaka döden.' 008:053 Icke är väl du förmer än vår Fader Abraham? Och han har ju dött. Profeterna hava också dött. Till vem gör du då dig själv?» 008:054 Jesus svarade: »Om jag själv ville skaffa mig ära, så vore min ära intet; men det är min Fader som förlänar mig ära, han som I säger vara eder Gud. 008:055 Dock, I haven icke lärt känna honom, men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, så bleve jag en lögnare likasom I; men jag känner honom och håller hans ord. 008:056 Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad.» 008:057 Då sade judarna till honom: »Femtio år gammal är du icke ännu, och Abraham har du sett!» 008:058 Jesus sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag.» 008:059 Då togo de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.
009:001 När han nu gick vägen fram, fick han se en man som var född blind. 009:002 Då frågade hans lärjungar honom och sade: »Rabbi, vilken har syndat, denne eller hans föräldrar, så att han har blivit född blind?» 009:003 Jesus svarade: »Det är varken denne som har syndat eller hans föräldrar, utan så har skett, för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. 009:004 Medan dagen varar, måste vi göra dens gärningar, som har sänt mig; natten kommer, då ingen kan verka. 009:005 Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.» 009:006 När han hade sagt detta, spottade han på jorden och gjorde en deg av spotten och lade degen på mannens ögon 009:007 och sade till honom: »Gå bort och två dig i dammen Siloam» (det betyder utsänd). Mannen gick då dit och tvådde sig; och när han kom igen, kunde han se. 009:008 Då sade grannarna och andra som förut hade sett honom såsom tiggare: »Är detta icke den man som att och tiggde?» 009:009 Somliga svarade: »Det är han.» Andra sade: »Nej, men han är lik honom.» Själv sade han: »Jag är den mannen.» 009:010 Och de frågade honom: »Huru blevo då dina ögon öppnade?» 009:011 Han svarade: »Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde därmed mina ögon och sade till mig: 'Gå bort till Siloam och två dig.' Jag gick då dit och tvådde mig, och så fick jag min syn.» 009:012 De frågade honom: »Var är den mannen?» Han svarade: »Det vet jag icke.» 009:013 Då förde de honom, mannen som förut hade varit blind, bort till fariséerna. 009:014 Och det var sabbat den dag då Jesus gjorde degen och öppnade hans ögon. 009:015 När nu jämväl fariséerna i sin ordning frågade honom huru han hade fått sin syn, svarade han dem: »Han lade en deg på mina ögon, och jag fick två mig, och nu kan jag se.» 009:016 Då sade några av fariséerna: »Den mannen är icke från Gud, eftersom han icke håller sabbaten.» Andra sade: »Huru skulle någon som är en syndare kunna göra sådana tecken?» Så funnos bland dem stridiga meningar. 009:017 Då frågade de åter den blinde: »Vad säger du själv om honom, då det ju var dina ögon han öppnade?» Han svarade: »En profet är han.» 009:018 Men judarna trodde icke att han hade varit blind och fått sin syn, förrän de hade kallat till sig mannen föräldrar, hans som hade fått sin syn. 009:019 Dem frågade de och sade: »Är detta eder son, den som I sägen vara född blind? Huru kommer det då till, att han nu kan se?» 009:020 Då svarade han föräldrar och sade: »Att denne är vår son, och att han föddes blind, det veta vi. 009:021 Men huru han nu kan se, det veta vi icke, ej heller veta vi vem som har öppnat hans ögon. Frågen honom själv; han är gammal nog, han må själv tala för sig.» 009:022 Detta sade hans föräldrar, därför att de fruktade judarna; ty judarna hade redan kommit överens om att den som bekände Jesus vara Messias, han skulle utstötas ur synagogan. 009:023 Därför var det som hans föräldrar sade: »Han är gammal nog; frågen honom själv.» 009:024 Då kallade de för andra gången till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: »Säg nu sanningen, Gud till pris. Vi veta att denne man är en syndare.» 009:025 Han svarade: »Om han är en syndare vet jag icke; ett vet jag: att jag, som var blind, nu kan se.» 009:026 Då frågade de honom: »Vad gjorde han med dig? På vad sätt öppnade han dina ögon?» 009:027 Han svarade dem: »Jag har ju redan sagt eder det, men I hörden icke på mig. Varför viljen I då åter höra det? Kanske viljen också I bliva hans lärjungar?» 009:028 Då bannade de honom och sade: »Du är själv hans lärjunge; vi äro Moses' lärjungar. 009:029 Till Moses har Gud talat, det veta vi; men varifrån denne är, det veta vi icke.» 009:030 Mannen svarade och sade till dem: »Ja, däri ligger det förunderliga, att I icke veten varifrån han är, och ändå har han öppnat mina ögon. 009:031 Vi veta ju att Gud icke hör syndare, men också att om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då hör han honom. 009:032 Aldrig förut har man hört att någon har öppnat ögonen på en som föddes blind. 009:033 Vore denne icke från Gud, så kunde han intet göra.» 009:034 De svarade och sade till honom: »Du är hel och hållen född i synd, och du vill undervisa oss!» Och så drevo de ut honom. 009:035 Jesus fick sedan höra att de hade drivit ut honom, och när han så träffade honom, sade han: »Tror du på Människosonen?» 009:036 Han svarade och sade: »Herre, vem är han då? Säg mig det, så att jag kan tro på honom.» 009:037 Jesus sade till honom: »Du har sett honom; det är han som talar med dig.» 009:038 Då sade han: »Herre, jag tror.» Och han föll ned för honom. 009:039 Och Jesus sade: »Till en dom har jag kommit hit i världen, för att de som icke se skola varda seende, och för att de som se skola varda blinda.» 009:040 När några fariséer som voro i hans närhet hörde detta, sade de till honom: »Äro då kanske också vi blinda?» 009:041 Jesus svarade dem: »Voren I blinda, så haden I icke synd. Men nu sägen I: 'Vi se', därför står eder synd kvar.»
010:001 »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in ifårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han ären tjuv och en rövare.010:002 Men den som går in genom dörren, han är fårens herde.010:003 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst,och han kallar sina får vid namn och för dem ut.010:004 Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem,och fåren följa honom, ty de känna hans röst.010:005 Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom,ty de känna icke de främmandes röst.»010:006 Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo ickevad det var som han talade till dem.010:007 Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jageder: Jag är dörren in till fåren.010:008 Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, menfåren hava icke lyssnat till dem.010:009 Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst,och han skall få gå ut och in och skall finna bete.010:010 Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta ochförgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava övernog.010:011 Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren.010:012 Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den somfåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren ochflyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem.010:013 Han är ju lejd och frågar icke efter fåren.010:014 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina fårkänna mig,010:015 såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jaggiver mitt liv för fåren.010:016 Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; ocksådem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till minröst. Så skall det bliva en hjord och en herde.010:017 Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv—för attsedan taga igen det.010:018 Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jaghar makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Detbudet har jag fått av min Fader.»010:019 För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar blandjudarna.010:020 Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är frånsina sinnen. Varför hören I på honom?»010:021 Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Ickekan väl en ond ande öppna blindas ögon?»
010:022 Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter, 010:023 och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen. 010:024 Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.» 010:025 Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig. 010:026 Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får. 010:027 Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig. 010:028 Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand. 010:029 Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. 010:030 Jag och Fadern äro ett.»
010:031 Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom.010:032 Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma frånmin Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningarär det som I viljen stena mig?»010:033 Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skullsom vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör digsjälv till Gud, du som är en människa.»010:034 Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag harsagt att I ären gudar'.010:035 Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till—ochskriften kan ju icke bliva om intet—010:036 huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara GudsSon, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänti världen?010:037 Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke.010:038 Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; dåskolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är iFadern.»010:039 Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan derashänder.010:040 Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidanJordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där.010:041 Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannesintet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.»010:042 Och många kommo där till tro på honom.
011:001 Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde. 011:002 Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk. 011:003 Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.» 011:004 När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.» 011:005 Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära. 011:006 När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var; 011:007 men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.» 011:008 Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?» 011:009 Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus. 011:010 Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.» 011:011 Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.» 011:012 Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.» 011:013 Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn. 011:014 Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död. 011:015 Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.» 011:016 Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.» 011:017 När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven. 011:018 Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån, 011:019 och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder. 011:020 Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma. 011:021 Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död. 011:022 Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.» 011:023 Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.» 011:024 Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.» 011:025 Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör; 011:026 och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?» 011:027 Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.» 011:028 När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.» 011:029 När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom. 011:030 Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom. 011:031 Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där. 011:032 När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.» 011:033 Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd 011:034 och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät. 011:035 Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!» 011:036 Men somliga av dem sade: 011:037 »Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?» 011:038 Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången. 011:039 Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.» 011:040 Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?» 011:041 Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. 011:042 Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.» 011:043 När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.» 011:044 Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»
011:045 Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesushade gjort, trodde då på honom.011:046 Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för demvad Jesus hade gjort.011:047 Då sammankallade översteprästerna och fariséerna enrådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne mangör ju många tecken.011:048 Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, ochromarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»011:049 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sadetill dem: »I förstån intet,011:050 och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att enman dör för folket, än att hela folket förgås.»011:051 Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetiskingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesusskulle dö för folket.011:052 Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för attsamla och förena Guds förskingrade barn.011:053 Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
011:054 Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drogsig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, inärheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.011:055 Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, förepåsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.011:056 Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo ihelgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma tillhögtiden?»011:057 Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om attden som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, föratt de måtte kunna gripa honom.
012:001 Sex dagar före påsk kom nu Jesus till Betania, där Lasarusbodde, han som av Jesus hade blivit uppväckt från de döda.012:002 Där gjorde man då för honom ett gästabud, och Marta betjänadedem, men Lasarus var en av dem som lågo till bords jämte honom.012:003 Då tog Maria ett skålpund smörjelse av dyrbar äkta nardus ochsmorde därmed Jesu fötter; sedan torkade hon hans fötter medsitt hår. Och huset uppfylldes med vällukt av smörjelsen.012:004 Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förrådahonom, sade då:012:005 »Varför sålde man icke hellre denna smörjelse för tre hundrasilverpenningar och gav dessa åt de fattiga?»012:006 Detta sade han, icke därför, att han frågade efter de fattiga,utan därför, att han var en tjuv och plägade taga vad som ladesi penningpungen, vilken han hade om hand.012:007 Men Jesus sade: »Låt henne vara; må hon få fullgöra detta förmin begravningsdag.012:008 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I ickealltid.»012:009 Nu hade det blivit känt för den stora hopen av judarna att Jesusvar där, och de kommo dit, icke allenast för hans skull, utanock för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda.012:010 Då beslöto översteprästerna att döda också Lasarus.012:011 Ty för hans skull gingo många judar bort och trodde på Jesus.
012:012 När dagen därefter det myckna folk som hade kommit till högtidenfick höra att Jesus var på väg till Jerusalem,012:013 togo de palmkvistar och gingo ut för att möta honom och ropade:»Hosianna!Välsignad vare han som kommer,i Herrens namn,han som är Israels konung.»012:014 Och Jesus fick sig en åsnefåle och satte sig upp på den, såsomdet är skrivet:012:015 »Frukta icke, du dotter Sion.Se, din konung kommer,sittande på en åsninnas fåle.»012:016 Detta förstodo hans lärjungar icke då strax, men när Jesus hadeblivit förhärligad, då kommo de ihåg att detta var skrivet omhonom, och att man hade gjort detta med honom.012:017 Så gav nu folket honom sitt vittnesbörd, de som hade varit medhonom, när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honomfrån de döda.012:018 Därför kom också det övriga folket emot honom, eftersom de hördeatt han hade gjort det tecknet.012:019 Då sade fariséerna till varandra: »I sen att I alls intet kunnenuträtta; hela världen löper ju efter honom.»
012:020 Nu voro där ock några greker, av dem som plägade fara upp föratt tillbedja under högtiden.012:021 Dessa kommo till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, ochbådo honom och sade: »Herre, vi skulle vilja se Jesus.»012:022 Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippusgingo och sade det till Jesus.012:023 Jesus svarade dem och sade: »Stunden är kommen att Människosonenskall förhärligas.012:024 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornetfaller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; menom det dör, så bär det mycken frukt.012:025 Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sittliv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigtliv.012:026 Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, därskall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skallmin Fader ära honom.012:027 Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, frälsmig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit tilldenna stund.012:028 Fader, förhärliga ditt namn.» Då kom en röst från himmelen: »Jaghar redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärligadet.»012:029 Folket, som stod där och hörde detta, sade då: »Det var etttordön.» Andra sade: »Det var en ängel som talade med honom.»012:030 Då svarade Jesus och sade: »Denna röst kom icke för min skull,utan för eder skull.»012:031 Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens fursteutkastas.012:032 Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga allatill mig.»012:033 Med dessa ord gav han till känna på vad sätt han skulle dö.012:034 Då svarade folket honom: »Vi hava hört av lagen att Messiasskall stanna kvar för alltid. Huru kan du då säga attMänniskosonen måste bliva upphöjd? Vad är väl detta för enMänniskoson?»012:035 Jesus sade till dem: »Ännu en liten tid är ljuset iblandeder. Vandren medan I haven ljuset, på det att mörkret icke måfå makt med eder; den som vandrar i mörkret, han vet ju icke varhan går.012:036 Tron på ljuset, medan I haven ljuset, så att I bliven ljusetsbarn.» Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig fördem.012:037 Men fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde deicke på honom.012:038 Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias säger:»Herre, vem trodde, vad som predikades för oss,och för vem var Herrens arm uppenbar?»012:039 Alltså kunde de icke tro; Esaias säger ju ytterligare:012:040 »Han har förblindat deras ögonoch förstockat deras hjärtan,så att de icke kunna se med sina ögoneller förstå med sina hjärtanoch omvända sig och bliva helade av mig.»012:041 Detta kunde Esaias säga, eftersom han hade sett hans härlighet,när han talade med honom.—012:042 Dock funnos jämväl bland rådsherrarna många som trodde på honom;men för fariséernas skulle ville de icke bekänna det, för att deicke skulle bliva utstötta ur synagogan.012:043 Ty de skattade högre att bliva ärade av människor än att blivaärade av Gud.
012:044 Men Jesus sade med hög röst: »Den som tror på mig, han tror ickepå mig, utan på honom som har sänt mig.012:045 Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.012:046 Såsom ett ljus har jag kommit i världen, för att ingen av demsom tro på mig skall förbliva i mörkret.012:047 Om någon hör mina ord, men icke håller dem, så dömer icke jaghonom; ty jag har icke kommit för att döma världen, utan för attfrälsa världen.012:048 Den som förkastar mig och icke tager emot mina ord, han har docken domare över sig; det ord som jag har talat, det skall dömahonom på den yttersta dagen.012:049 Ty jag har icke talat av mig själv, utan Fadern, som har säntmig, han har bjudit mig vad jag skall säga, och vad jag skalltala.012:050 Och jag vet att hans bud är evigt liv; därför, vad jag talar,det talar jag såsom Fadern har sagt mig.»
013:001 Före påskhögtiden hände sig detta. Jesus visste att stunden varkommen för honom att gå bort ifrån denna världen till Fadern;och såsom han allt hittills hade älskat sina egna här i världen,så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek.013:002 De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit JudasIskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.013:003 Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, ochatt han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud.013:004 Men han stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden ochtog en linneduk och band den om sig.013:005 Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnasfötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit omsig.013:006 Så kom han till Simon Petrus. Denne sade då till honom: »Herre,skulle du två mina fötter?»013:007 Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du ickenu, men framdeles skall du fatta det.»013:008 Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två minafötter!» Jesus svarade honom: »Om jag icke tvår dig, så har duingen del med mig.»013:009 Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, icke allenast minafötter, utan ock händer och huvud!»013:010 Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöverallenast två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren. Såären ock I rena—dock icke alla.»013:011 Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därförsade han att de icke alla voro rena.
013:012 Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sigöverklädnaden och åter lagt sig ned vid bordet, sade han tilldem:»Förstån I vad jag har gjort med eder?013:013 I kallen mig 'Mästare' och 'Herre', och I säger rätt, ty jag ärså.013:014 Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ärenock I pliktiga att två varandras fötter.013:015 Jag har ju givit eder ett föredöme, för att I skolen göra såsomjag har gjort mot eder.013:016 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmerän sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänthonom.013:017 Då I veten detta, saliga ären I, om I ock gören det.013:018 Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt. Mendetta skriftens ord skulle ju fullbordas:'Den som åt mitt bröd,han lyfte mot mig sin häl.'013:019 Redan nu, förrän det sker, säger jag eder det, för att I, närdet har skett, skolen tro att jag är den jag är.013:020 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tager emot denjag sänder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, hantager emot honom som har sänt mig.»
013:021 När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande ochbetygade och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Enav eder skall förråda mig.»013:022 Då sågo lärjungarna på varandra och undrade vilken han taladeom.013:023 Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesubröst, den lärjunge som Jesus älskade.013:024 Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom:»Säg vilken det är som han talar om.»013:025 Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: »Herre,vilken är det?»013:026 Då svarade Jesus: »Det är den åt vilken jag räcker brödstycketsom jag nu doppar.» Därvid doppade han brödstycket och räcktedet åt Judas, Simon Iskariots son.013:027 Då, när denne hade tagit emot brödstycket, for Satan in ihonom. Och Jesus sade till honom: »Gör snart vad du gör.»013:028 Men ingen av dem som lågo där till bords förstod varför han sadedetta till honom.013:029 Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade några attJesus hade velat säga till honom: »Köp vad vi behöva tillhögtiden», eller ock att han hade tillsagt honom att giva någotåt de fattiga.013:030 Då han nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut; ochdet var natt.