013:031 Och när han hade gått ut, sade Jesus:»Nu är Människosonen förhärligad,och Gud är förhärligad i honom.013:032 Är nu Gud förhärligad i honom, så skall ock Gud förhärliga honomi sig själv, och han skall snart förhärliga honom.013:033 Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolensedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Ditjag går, dit kunnen I icke komma', detsamma säger jag nu ocktill eder.013:034 Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja,såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra.013:035 Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att Iären mina lärjungar.»013:036 Då frågade Simon Petrus honom: »Herre, vart går du?» Jesussvarade: »Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; menframdeles skall du följa mig.»013:037 Petrus sade till honom: »Herre, varför kan jag icke följa dignu? Mitt liv vill jag giva för dig.»013:038 Jesus svarade: »Ditt liv vill du giva för mig? Sannerligen,sannerligen säger jag dig: Hanen skall icke gala, förrän du tregånger har förnekat mig.»
014:001 »Edra hjärtan vare icke oroliga. Tron på Gud; tron ock på mig.014:002 I min Faders hus äro många boningar; om så icke voro, skulle jagnu säga eder att jag går bort för att bereda eder rum.014:003 Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jagdock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att där jagär, där skolen I ock vara.014:004 Och vägen som leder dit jag går, den veten I.»014:005 Tomas sade till honom: »Herre, vi veta icke vart du går; hurukunna vi då veta vägen?»014:006 Jesus svarade honom: »Jag är vägen och sanningen och livet;ingen kommer till Fadern utom genom mig.014:007 Haden I känt mig, så haden I ock känt min Fader; nu kännen Ihonom och haven sett honom.»014:008 Filippus sade till honom: »Herre, låt oss se Fadern, så hava vinog.»014:009 Jesus svarade honom: »Så lång tid har jag varit hos eder, och duhar icke lärt känna mig, Filippus? Den som har sett mig, han harsett Fadern. Huru kan du då säga: 'Låt oss se Fadern'?014:010 Tror du icke att jag är i Fadern, och att Fadern är i mig? Deord jag talar till eder talar jag icke av mig själv. Ochgärningarna, dem gör Fadern, som bor i mig; de äro hans verk.014:011 Tron mig; jag är i Fadern, och Fadern i mig. Varom icke, såtron för själva gärningarnas skull.014:012 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror på mig,han skall ock själv göra de gärningar som jag gör; och ännustörre än dessa skall han göra. Ty jag går till Fadern,014:013 och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag göra, på detatt Fadern må bliva förhärligad i Sonen.014:014 Ja, om I bedjen om något i mitt namn, så skall jag göra det.
014:015 Älsken I mig, så hållen I mina bud,014:016 och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annanHjälpare, som för alltid skall vara hos eder:014:017 sanningens Ande, som världen icke kan taga emot, ty hon serhonom icke och känner honom icke. Men I kännen honom, ty han borhos eder och skall vara i eder.014:018 Jag skall icke lämna eder faderlösa; jag skall komma till eder.014:019 Ännu en liten tid, och världen ser mig icke mer, men I senmig. Ty jag lever; I skolen ock leva.014:020 På den dagen skolen I förstå att jag är i min Fader, och att Iären i mig, och att jag är i eder.014:021 Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig;och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader, ochjag skall älska honom och jag skall uppenbara mig för honom.»014:022 Judas—icke han som kallades Iskariot—sade då till honom:»Herre, varav kommer det att du tänker uppenbara dig för oss,men icke för världen?»014:023 Jesus svarade och sade till honom: »Om någon älskar mig, såhåller han mitt ord; och min Fader skall älska honom, och viskola komma till honom och taga vår boning hos honom.014:024 Den som icke älskar mig, han håller icke mina ord; och likväl ärdet ord som I hören icke mitt, utan Faderns, som har sänt mig.014:025 Detta har jag talat till eder, medan jag ännu är kvar hos eder.014:026 Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mittnamn, han skall lära eder allt och påminna eder om allt vad jaghar sagt eder.014:027 Frid lämnar jag efter mig åt eder, min frid giver jag eder; ickegiver jag eder den såsom världen giver. Edra hjärtan vare ickeoroliga eller försagda.014:028 I hörden att jag sade till eder: 'Jag går bort, men jag kommeråter till eder.' Om I älskaden mig, så skullen I ju glädjasöver att jag går bort till Fadern, ty Fadern är större än jag.014:029 Och nu har jag sagt eder det, förrän det sker, på det att I måntro, när det har skett.014:030 Härefter talar jag icke mycket med eder, ty denna världensfurste kommer. I mig finnes intet som hör honom till;014:031 men detta sker, för att världen skall förstå att jag älskarFadern och gör såsom Fadern har bjudit mig. Stån upp, låt oss gåhärifrån.»
015:001 »Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen.015:002 Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och varoch en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära merfrukt.015:003 I ären redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat tilleder.015:004 Förbliven i mig, så förbliver ock jag i eder. Såsom grenen ickekan bära frukt av sig själv, utan allenast om den förbliver ivinträdet, så kunnen I det ej heller, om I icke förbliven i mig.015:005 Jag är vinträdet, I ären grenarna. Om någon förbliver i mig, ochjag i honom, så bär han mycken frukt; ty mig förutan kunnen Iintet göra.015:006 Om någon icke förbliver i mig, så kastas han ut såsom enavbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådanagrenar och kastar dem i elden, och de brännas upp.015:007 Om I förbliven i mig, och mina ord förbliva i eder, så mån Ibedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.015:008 Därigenom bliver min Fader förhärligad, att i bären mycken fruktoch bliven mina lärjungar.015:009 Såsom Fadern har älskat mig, så har ock jag älskat eder;förbliven i min kärlek.015:010 Om I hållen mina bud, så förbliven I i min kärlek, likasom jaghar hållit min Faders bud och förbliver i hans kärlek.015:011 Detta har jag talat till eder, för att min glädje skall bo ieder, och för att eder glädje skall bliva fullkomlig.
015:012 Detta är mitt bud, att I skolen älska varandra, såsom jag harälskat eder.015:013 Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sinavänner.015:014 I ären mina vänner, om I gören vad jag bjuder eder.015:015 Jag kallar eder nu icke längre tjänare, ty tjänaren får ickeveta vad hans herre gör; vänner kallar jag eder, ty allt vad jaghar hört av min Fader har jag kungjort för eder.015:016 I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag harbestämt om eder att I skolen gå åstad och bära frukt, sådanfrukt som bliver beståndande, på det att Fadern må giva edervadhelst I bedjen honom om i mitt namn.015:017 Ja, det bjuder jag eder, att I skolen älska varandra.
015:018 Om världen hatar eder, så betänken att hon har hatat mig förr äneder.015:019 Voren I av världen, så älskade ju världen vad henne tillhörde;men eftersom I icke ären av världen, utan av mig haven blivitutvalda och tagna ut ur världen, därför hatar världen eder.015:020 Kommen ihåg det ord som jag sade till eder: 'Tjänaren är ickeförmer än sin herre.' Hava de förföljt mig, så skola de ockförfölja eder; hava de hållit mitt ord, så skola de ock hållaedert.015:021 Men allt detta skola de göra mot eder för mitt namns skull,eftersom de icke känna honom som har sänt mig.015:022 Hade jag icke kommit och talat till dem, så skulle de icke havahaft synd; men nu hava de ingen ursäkt för sin synd.015:023 Den som hatar mig, han hatar ock min Fader.015:024 Hade jag icke bland dem gjort sådana gärningar, som ingen annanhar gjort, så skulle de icke hava haft synd; men nu hava de settdem, och hava likväl hatat både mig och min Fader.015:025 Men det ordet skulle ju fullbordas, som är skrivet i deras lag:'De hava hatat mig utan sak.'
015:026 Dock, när Hjälparen kommer, som jag skall sända eder ifrånFadern, sanningens Ande, som utgår ifrån Fadern, då skall hanvittna om mig.015:027 Också I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig frånbegynnelsen.»
016:001 »Detta har jag talat till eder, för att I icke skolen komma påfall.016:002 Man skall utstöta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, dåvemhelst som dräper eder skall mena sig därmed förrättaoffertjänst åt Gud.016:003 Och så skola de göra, därför att de icke hava lärt känna Fadern,ej heller mig.016:004 Men detta har jag talat till eder, för att I, när den tiden ärinne, skolen komma ihåg att jag har sagt eder det. Jag sade ederdet icke från begynnelsen, ty jag var ju hos eder.
016:005 Och nu går jag bort till honom som har sänt mig; och ingen aveder frågar mig vart jag går.016:006 Men edra hjärtan äro uppfyllda av bedrövelse, därför att jag harsagt eder detta.016:007 Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för eder att jaggår bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparentill eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom tilleder.016:008 Och när han kommer, skall han låta världen få veta sanningen ifråga om synd och rättfärdighet och dom:016:009 i fråga om synd, ty de tro icke på mig;016:010 i fråga om rättfärdighet, ty jag går till Fadern, och I sen migicke mer;016:011 i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd.016:012 Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bäradet.016:013 Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han ledaeder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sigsjälv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skallförkunna för eder vad komma skall.016:014 Han skall förhärliga mig, ty av mitt skall han taga och skallförkunna det för eder.016:015 Allt vad Fadern har, det är mitt; därför sade jag att han skalltaga av mitt och förkunna det för eder.
016:016 En liten tid, och I sen mig icke mer; och åter en liten tid, ochI fån se mig.»016:017 Då sade några av hans lärjungar till varandra: »Vad är detta somhan säger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och återen liten tid, och I fån se mig', så ock: 'Jag går till Fadern'?»016:018 De sade alltså: »Vad är detta som han säger: 'En liten tid'? Viförstå icke vad han talar.»016:019 Då märkte Jesus att de ville fråga honom, och han sade till dem:»I talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, ochI sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig.'016:020 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen blivabedrövade, men eder bedrövelse skall vändas i glädje.016:021 När en kvinna föder barn, har hon bedrövelse, ty hennes stund ärkommen; men när hon har fött barnet, kommer hon icke mer ihågsin vedermöda, ty hon gläder sig över att en människa är föddtill världen.016:022 Så haven ock I nu bedrövelse; men jag skall se eder åter, och dåskola edra hjärtan glädja sig, och ingen skall taga eder glädjeifrån eder.016:023 Och på den dagen skolen I icke fråga mig om något. Sannerligen,sannerligen säger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skallhan giva eder i mitt namn.016:024 Hittills haven I icke bett om något i mitt namn; bedjen, och Iskolen få, för att eder glädje skall bliva fullkomlig.016:025 Detta har jag talat till eder i förtäckta ord; den tid kommer,då jag icke mer skall tala till eder i förtäckta ord, utan öppetförkunna för eder om Fadern.016:026 På den dagen skolen I bedja i mitt namn. Och jag säger eder ickeatt jag skall bedja Fadern för eder,016:027 ty Fadern själv älskar eder, eftersom I haven älskat mig ochhaven trott att jag är utgången från Gud.016:028 Ja, jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen; återlämnar jag världen och går till Fadern.»
016:029 Då sade hans lärjungar: »Se, nu talar du öppet och brukar ingaförtäckta ord.016:030 Nu veta vi att du vet allt, och att det icke är behövligt fördig att man frågar dig; därför tro vi att du är utgången frånGud.»016:031 Jesus svarade dem: »Nu tron I?016:032 Se, den stund kommer, ja, den är redan kommen, så I skolenförskingras, var och en åt sitt håll, och lämna migallena. Dock, jag är icke allena, ty Fadern är med mig.016:033 Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid imig. I världen liden i betryck; men varen vid gott mod, jag harövervunnit världen.»
017:001 Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina ögon mothimmelen och sade: »Fader, stunden är kommen; förhärliga dinSon, på det att din Son må förhärliga dig,017:002 eftersom du har givit honom makt över allt kött, för att hanskall giva evigt liv åt alla dem som du har givit åt honom.017:003 Och detta är evigt liv, att de känna dig, den enda sanne Guden,och den du har sänt, Jesus Kristus.017:004 Jag har förhärligat dig på jorden, genom att fullborda det verksom du har givit mig att utföra.017:005 Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med denhärlighet som jag hade hos dig, förrän världen var till.017:006 Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagitut ur världen och givit åt mig. De voro dina, och du har givitdem åt mig, och de hava hållit ditt ord.017:007 Nu hava de förstått att allt vad du har givit åt mig, det kommerfrån dig.017:008 Ty de ord som du har givit åt mig har jag givit åt dem: och dehava tagit emot dem och hava i sanning förstått att jag ärutgången från dig, och de tro att du har sänt mig.
017:009 Jag beder för dem; det är icke för världen jag beder, utan fördem som du har givit åt mig, ty de äro dina017:010—såsom allt mitt är ditt, och ditt är mitt—och jag ärförhärligad i dem.017:011 Jag är nu icke längre kvar i världen, men de äro kvar i världen,när jag går till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn—det som du har förtrott åt mig—för att de må vara ett,likasom vi äro ett.017:012 Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som duhar förtrott åt mig; jag vakade över dem, och ingen av dem gicki fördärvet, ingen utom fördärvets man, ty skriften skulle jufullbordas.017:013 Nu går jag till tid; dock talar jag detta, medan jag ännu är häri världen, för att de skola hava min glädje fullkomlig i sig.017:014 Jag har givit dem ditt ord; och världen har hatat dem, eftersomde icke äro av världen, likasom icke heller jag är av världen.017:015 Jag beder icke att du skall taga dem bort ur världen, utan attdu skall bevara dem från det onda.017:016 De äro icke av världen, likasom icke heller jag är av världen.017:017 Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning.017:018 Såsom du har sänt mig i världen, så har ock jag sänt dem ivärlden.017:019 Och jag helgar mig till ett offer för dem, på det att ock de måvara i sanning helgade.
017:020 Men icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem somgenom deras ord komma till tro på mig;017:021 jag beder att de alla må vara ett, och att, såsom du, Fader, äri mig, och jag i dig, också de må vara i oss, för att världenskall tro att du har sänt mig.017:022 Och den härlighet som du har givit mig, den har jag givit åtdem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett017:023—jag i dem, och du i mig—ja, för att de skola varafullkomligt förenade till ett, så att världen kan förstå att duhar sänt mig, och att du har älskat dem, såsom du har älskatmig.017:024 Fader, jag vill att där jag är, där skola ock de som du hargivit mig vara med mig, så att de få se min härlighet, som duhar givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse.017:025 Rättfärdige Fader, världen har icke lärt känna dig, men jagkänner dig, och dessa hava förstått att du har sänt mig.017:026 Och jag har kungjort för dem ditt namn och skall kungöra det, pådet att den kärlek, som du har älskat mig med, må vara i dem,och jag i dem.»
018:001 När Jesus hade sagt detta, begav han sig med sina lärjungardärifrån och gick över bäcken Kidron till andra sidan. Där varen örtagård, och i den gick han in med sina lärjungar.018:002 Men också Judas, han som förrådde honom, kände till det stället,ty där hade Jesus och hans lärjungar ofta kommit tillsammans.018:003 Och Judas tog nu med sig den romerska vakten, så ock några avöversteprästernas och fariséernas tjänare, och kom dit med blossoch lyktor och vapen.018:004 Och Jesus, som visste allt vad som skulle övergå honom, gickfram och sade till dem: »Vem söken I?»018:005 De svarade honom: »Jesus från Nasaret.» Jesus sade till dem:»Det är jag.» Och Judas, förrädaren, stod också där ibland dem.018:006 När Jesus nu sade till dem: »Det är jag», veko de tillbaka ochföllo till marken.018:007 Åter frågade han dem då: »Vem söken I?» De svarade: »Jesus frånNasaret.»018:008 Jesus sade: »Jag har sagt eder att det är jag; om det alltså ärmig I söken, så låten dessa gå.»018:009 Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: »Av dem somdu har givit mig har jag icke förlorat någon.»018:010 Och Simon Petrus, som hade ett svärd, drog ut det och högg tillöversteprästens tjänare och högg så av honom högra örat; ochtjänarens namn var Malkus.018:011 Då sade Jesus till Petrus: »Stick ditt svärd i skidan. Skullejag icke dricka den kalk som min Fader har givit mig?»
018:012 Den romerska vakten med sin överste och de judiska rättstjänarnagrepo då Jesus och bundo honom018:013 och förde honom bort, först till Hannas; denne var nämligensvärfader till Kaifas, som var överstepräst det året.018:014 Och det var Kaifas som under rådplägningen hade sagt tilljudarna, att det vore bäst om en man finge dö för folket.018:015 Och Simon Petrus jämte en annan lärjunge följde efter Jesus. Denlärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in påöversteprästens gård;018:016 men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, den somvar bekant med översteprästen, gick då ut och talade medportvakterskan och fick så föra Petrus ditin.018:017 Tjänstekvinnan som vaktade porten sade därvid till Petrus: »Äricke också du en av den mannens lärjungar?» Han svarade: »Nej,det är jag icke.»
018:018 Men tjänarna och rättsbetjänterna hade gjort upp en koleld, tydet var kallt, och de stodo där och värmde sig; bland dem stodockså Petrus och värmde sig.018:019 Översteprästen frågade nu Jesus om hans lärjungar och om hanslära.018:020 Jesus svarade honom: »Jag har öppet talat för världen, jag haralltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, på ställen däralla judar komma tillsammans; hemligen har jag intet talat.018:021 Varför frågar du då mig? Dem som hava hört mig må du fråga omvad jag har talat till dem. De veta ju vad jag har sagt.»018:022 När Jesus sade detta, gav honom en av rättstjänarna, som stoddär bredvid, ett slag på kinden och sade: »Skall du så svaraöversteprästen?»018:023 Jesus svarade honom: »Har jag talat orätt, så bevisa att det varorätt; men har jag talat rätt, varför slår du mig då?»018:024 Och Hannas sände honom bunden till översteprästen Kaifas.
018:025 Men Simon Petrus stod och värmde sig. Då sade de till honom: »Äricke också du en av hans lärjungar?» Han nekade och sade: »Detär jag icke.»018:026 Då sade en av översteprästens tjänare, en frände till den somPetrus hade huggit örat av: »Såg jag icke själv att du var medhonom i örtagården?»018:027 Då nekade Petrus åter. Och i detsamma gol hanen.
018:028 Sedan förde de Jesus från Kaifas till pretoriet; och det var numorgon. Men själva gingo de icke in i pretoriet, för att de ickeskulle bliva orenade, utan skulle kunna äta påskalammet.018:029 Då gick Pilatus ut till dem och sade: »Vad haven I föranklagelse att frambära mot denne man?»018:030 De svarade och sade till honom: »Vore han icke enillgärningsman, så hade vi icke överlämnat honom åt dig.»018:031 Då sade Pilatus till dem: »Tagen I honom, och dömen honom eftereder lag.» Judarna svarade honom: »För oss är det icke lovligtatt avliva någon.»018:032 Ty Jesu ord skulle fullbordas, det som han hade sagt för attgiva till känna på vad sätt han skulle dö.018:033 Pilatus gick åter in i pretoriet och kallade Jesus till sig ochsade till honom: »Är du judarnas konung?»018:034 Jesus svarade: »Säger du detta av dig själv, eller hava andrasagt dig det om mig?»018:035 Pilatus svarade: »Jag är väl icke en jude! Ditt eget folk ochöversteprästerna hava överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?»018:036 Jesus svarade: »Mitt rike är icke av denna världen. Om mitt rikevore av denna världen, så hade väl mina tjänare kämpat för attjag icke skulle bliva överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rikeicke av denna världen.»018:037 Så sade Pilatus till honom: »Så är du dock en konung?» Jesussvarade: »Du säger det själv, att jag är en konung. Ja, därtillär jag född, och därtill har jag kommit i världen, att jag skallvittna för sanningen. Var och en som är av sanningen, han hörmin röst.»018:038 Pilatus sade till honom: »Vad är sanning?» När han hade sagtdetta, gick han åter ut till judarna och sade till dem: »Jagfinner honom icke skyldig till något brott.018:039 Nu är det en sedvänja hos eder, att jag vid påsken skall givaeder en fånge lös. Viljen I då att jag skall giva eder 'judarnaskonung' lös?»018:040 Då skriade de åter och sade: »Icke honom, utan Barabbas.» MenBarabbas var en rövare.
019:001 Så tog då Pilatus Jesus och lät gissla honom.019:002 Och krigsmännen vredo samman en krona av törnen och satte den påhans huvud och klädde på honom en purpurfärgad mantel.019:003 Sedan trädde de fram till honom och sade: »Hell dig, du judarnaskonung!» och slogo honom på kinden.019:004 Åter gick Pilatus ut och sade till folket: »Se, jag vill förahonom ut till eder, på det att I mån förstå att jag icke finnerhonom skyldig till något brott.»019:005 Och Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgademanteln. Och han sade till dem: »Se mannen!»019:006 Då nu översteprästerna och rättstjänarna fingo se honom, skriadede: »Korsfäst! Korsfäst!» Pilatus sade till dem: »Tagen Ihonom, och korsfästen honom; jag finner honom icke skyldig tillnågot brott.»019:007 Judarna svarade honom: »Vi hava själva en lag, och efter denlagen måste han dö, ty han har gjort sig till Guds Son.»019:008 När Pilatus hörde dem tala så, blev hans fruktan ännu större.019:009 Och han gick åter in i pretoriet och frågade Jesus: »Varifrån ärdu?» Men Jesus gav honom intet svar.019:010 Då sade Pilatus till honom: »Svarar du mig icke? Vet du då ickeatt jag har makt att giva dig lös och makt att korsfästa dig?»019:011 Jesus svarade honom: »Du hade alls ingen makt över mig, om denicke vore dig given ovanifrån. Därför har den större synd, somhar överlämnat mig åt dig.»019:012 Från den stunden sökte Pilatus efter någon utväg att giva honomlös. Men judarna ropade och sade: »Giver du honom lös, så är duicke kejsarens vän. Vemhelst som gör sig till konung, han sättersig upp mot kejsaren.»019:013 När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sigpå domarsätet, på en plats som kallades Litostroton, påhebreiska Gabbata.019:014 Och det var tillredelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Ochhan sade till judarna: »Se här är eder konung!»019:015 Då skriade de: »Bort med honom! Bort med honom! Korsfästhonom!» Pilatus sade till dem: »Skall jag korsfästa ederkonung?» Översteprästerna svarade: »Vi hava ingen annan konungän kejsaren.»019:016 Då gjorde han dem till viljes och bjöd att han skullekorsfästas.
Och de togo Jesus med sig.019:017 Och han bar själv sitt kors och kom så ut till det ställe somkallades Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata.019:018 Där korsfäste de honom, och med honom två andra, en på varderasidan, och Jesus i mitten.019:019 Men Pilatus lät ock göra en överskrift och sätta upp den påkorset; och den lydde så: »Jesus från Nasaret, judarnas konung.»019:020 Den överskriften läste många av judarna, ty det ställe där Jesusvar korsfäst låg nära staden: och den var avfattad på hebreiska,på latin och på grekiska.019:021 Då sade judarnas överstepräster till Pilatus: »Skriv icke:'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnaskonung.»019:022 Pilatus svarade: »Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.»019:023 Då nu krigsmännen hade korsfäst Jesus, togo de hans kläder ochdelade dem i fyra delar, en del åt var krigsman. Ocksålivklädnaden togo de. Men livklädnaden hade inga sömmar, utanvar vävd i ett stycke, uppifrån och alltigenom.019:024 Därför sade de till varandra: »Låt oss icke skära sönder den,utan kasta lott om vilken den skall tillhöra.» Ty skriftens ordskulle fullbordas: »De delade mina kläder mellan sig och kastadelott om min klädnad.» Så gjorde nu krigsmännen.
019:025 Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster,Maria, Klopas' hustru, och Maria från Magdala.019:026 När Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den lärjungesom han älskade, sade han till sin moder: »Moder, se din son.»019:027 Sedan sade han till lärjungen: »Se din moder.» Och från denstunden tog lärjungen henne hem till sig.019:028 Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat,sade han därefter, då ju skriften skulle i allt uppfyllas: »Jagtörstar.»019:029 Där stod då en kärl som var fullt av ättikvin. Med det vinetfyllde de en svamp, som de satte på en isopsstängel och fördetill hans mun.019:030 Och när Jesus hade tagit emot vinet, sade han: »Det ärfullbordat.» Sedan böjde han ned huvudet och gav upp andan.
019:031 Men eftersom det var tillredelsedag och judarna icke ville attkropparna skulle bliva kvar på korset över sabbaten (det varnämligen en stor sabbatsdag), bådo de Pilatus att han skullelåta sönderslå de korsfästas ben och taga bort kropparna.019:032 Så kommo då krigsmännen och slogo sönder den förstes ben ochsedan den andres som var korsfäst med honom.019:033 När de därefter kommo till Jesus och sågo honom redan vara död,slogo de icke sönder hans ben;019:034 men en av krigsmännen stack upp han sida med ett spjut, ochstrax kom därifrån ut blod och vatten.019:035 Och den som har sett detta, han har vittnat därom, för att ock Iskolen tro; och hans vittnesbörd är sant, och han vet att hantalar sanning.019:036 Ty detta skedde, för att skriftens ord skulle fullbordas: »Intetben skall sönderslås på honom.»019:037 Och åter ett annat skriftens ord lyder så:»De skola se upp till honomsom de hava stungit.»
019:038 Men Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge—fastän ihemlighet, av fruktan för judarna—kom därefter och badPilatus att få taga Jesu kropp; och Pilatus tillstadde honomdet. Då gick han åstad och tog hans kropp.019:039 Och jämväl Nikodemus kom dit, han som första gången hade besökthonom om natten; denne förde med sig en blandning av myrra ochaloe, vid pass hundra skålpund.019:040 Och de togo Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar ochlade dit de välluktande kryddorna, såsom judarna hava för sedvid tillredelse till begravning.019:041 Men invid det ställe där han hade blivit korsfäst var enörtagård, och i örtagården fanns en ny grav, som ännu ingen hadevarit lagd i.019:042 Där lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedagoch graven låg nära.
020:001 Men på första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Mariafrån Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagenfrån graven.020:002 Då skyndade hon därifrån och kom till Simon Petrus och till denandre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: »Dehava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de havalagt honom.»020:003 Då begåvo sig Petrus och den andre lärjungen åstad på väg tillgraven.020:004 Och de sprungo båda på samma gång; men den andre lärjungensprang fortare än Petrus och kom först fram till graven.020:005 Och när han lutade sig ditin, så han linnebindlarna ligga där;dock gick han icke in.020:006 Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit. Han gick in igraven och fick så se huru bindlarna lågo där,020:007 och huru duken som hade varit höljd över hans huvud icke lågtillsammans med bindlarna, utan för sig själv på ett särskiltställe, hopvecklad.020:008 Då gick ock den andre lärjungen ditin, han som först hade kommittill graven; och han såg och trodde.020:009 De hade nämligen ännu icke förstått skriftens ord, att hanskulle uppstå från de döda.020:010 Och lärjungarna gingo så hem till sitt igen.020:011 Men Maria stod och grät utanför graven. Och under det hon grät,lutade hon sig in i graven020:012 och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropphade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas.020:013 Och de sade till henne: »Kvinna, varför gråter du?» Hon svaradedem: »De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de havalagt honom.»020:014 Vid det hon sade detta, vände hon sig om och fick se Jesus stådär; men hon visste icke att det var Jesus.020:015 Jesus sade till henne: »Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?»Hon trodde att det var örtagårdsmästaren och svarade honom:»Herre, om det är du som har burit bort honom, så säg mig var duhar lagt honom, så att jag kan hämta honom.»020:016 Jesus sade till henne: »Maria!» Då vände hon sig om och sadetill honom på hebreiska: »Rabbuni!» (det betyder mästare).020:017 Jesus sade till henne: »Rör icke vid mig; jag har ju ännu ickefarit upp till Fadern. Men gå till mina bröder, och säg till dematt jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud ocheder Gud.»020:018 Maria från Magdala gick då och omtalade för lärjungarna att honhade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne.
020:019 På aftonen samma dag, den första veckodagen, medan lärjungarnaav fruktan för judarna voro samlade inom stängda dörrar, komJesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid vare mededer!»020:020 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sinsida. Och lärjungarna blevo glada, när de sågo Herren.020:021 Åter sade Jesus till dem: »Frid vare med eder! Såsom Fadern harsänt mig, så sänder ock jag eder.»020:022 Och när han hade sagt detta, andades han på dem och sade tilldem: »Tagen emot helig ande!020:023 Om I förlåten någon hans synder, så äro de honom förlåtna; ochom I binden någon i hans synder, så är han bunden i dem.»020:024 Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke meddem, när Jesus kom.020:025 Då nu de andra lärjungarna sade till honom att de hade settHerren, svarade han dem: »Om jag icke ser hålen efter spikarna ihans händer och sticker mitt finger i hålen efter spikarna ochsticker min hand i hans sida, så kan jag icke tro det.»
020:026 Åtta dagar därefter voro hans lärjungar åter därinne, och Tomasvar med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna voro stängda,och stod mitt ibland de, och sade: »Frid vare med eder!»020:027 Sedan sade han till Tomas: »Räck hit dit finger, se här äro minahänder; och räck hit din hand, och stick den i min sida. Ochtvivla icke, utan tro.»020:028 Tomas svarade och sade till honom: »Min Herre och min Gud!»020:029 Jesus sade till honom: »Eftersom du har sett mig, tror du?Saliga äro de som icke se och dock tro.»
020:030 Ännu många andra tecken, som icke äro uppskrivna i denna bok,gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn.020:031 Men dessa hava blivit uppskrivna, för att I skolen tro att Jesusär Messias, Guds Son, och för att I genom tron skolen hava liv ihans namn.
021:001 Därefter uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna, vidTiberias' sjö; och vid den uppenbarelsen gick så till:021:002 Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, hansom var från Kana i Galileen, och Sebedeus' söner vorotillsammans, och med dem två andra av hans lärjungar.021:003 Simon Petrus sade då till dem: »Jag vill gå åstad och fiska.» Desade till honom: »Vi gå också med dig.» Så begåvo de sig åstadoch stego i båten. Men den natten fingo de intet.021:004 När det sedan hade blivit morgon, stod Jesus där på stranden;dock visste lärjungarna icke att det var Jesus.021:005 Och Jesus sade till dem: »Mina barn, haven I något att äta?» Desvarade honom: »Nej.»021:006 Han sade till dem: »Kasten ut nätet på högra sidan om båten, såskolen I få.» Då kastade de ut; och nu fingo de en så stor hopfiskar, att de icke förmådde draga upp nätet.021:007 Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: »Det ärHerren.» När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han påsig sin överklädnad—ty han var oklädd—och gav sig i sjön.021:008 Men de andra lärjungarna kommo med båten och drogo efter signätet med fiskarna; de voro nämligen icke längre från land änvid pass två hundra alnar.021:009 När de sedan hade stigit i land, sågo de glöd ligga där ochfisk, som låg därpå, och bröd.021:010 Jesus sade till dem: »Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.»021:011 Då steg Simon Petrus i båten och drog nätet upp på land, och detvar fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken. Ochfastän de voro så många, hade nätet icke gått sönder.021:012 Därefter sade Jesus till dem: »Kommen hit och äten.» Och ingenav lärjungarna dristade sig att fråga honom vem han var, ty deförstodo att det var Herren.021:013 Jesus gick då fram och tog brödet och gav dem, likaledes ock avfiskarna.021:014 Detta var nu tredje gången som Jesus uppenbarade sig för sinalärjungar, sedan han hade uppstått från de döda.021:015 När de hade ätit, sade Jesus till Simon Petrus: »Simon,Johannes' son, älskar du mig mer än dessa göra?» Han svaradehonom: »Ja, Herre; du vet att jag har dig kär.» Då sade han tillhonom: »Föd mina lamm.»021:016 Åter frågade han honom, för andra gången: »Simon, Johannes' son,älskar du mig?» Han svarade honom: »Ja, Herre; du vet att jaghar dig kär.» Då sade han till honom: »Var en herde för minafår.»021:017 För tredje gången frågade han honom: »Simon, Johannes' son, hardu mig kär?» Petrus blev bedrövad över att han för tredje gångenfrågade honom: »Har du mig kär?» Och han svarade honom: »Herre,du vet allting; du vet att jag har dig kär.» Då sade Jesus tillhonom: »Föd mina får.021:018 Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var yngre,omgjordade du dig själv och gick vart du ville; men när dubliver gammal, skall du nödgas sträcka ut dina händer, och enannan skall omgjorda dig och föra dig dit du icke vill.»021:019 Detta sade han för att giva till känna med hurudan död Petrusskulle förhärliga Gud. Och sedan han hade sagt detta, sade hantill honom: »Följ mig.»021:020 När Petrus vände sig om, fick han se att den lärjunge som Jesusälskade följde med, densamme som under aftonmåltiden hade lutatsig mot hans bröst och frågat honom: »Herre, vilken är det somskall förråda dig?»021:021 Då nu Petrus såg den lärjungen, frågade han Jesus: »Herre, hurubliver det då med denne?»021:022 Jesus svarade honom: »Om jag vill att han skall leva kvar, tilldess jag kommer, vad kommer det dig vid? Följ du mig.»021:023 Så kom det talet ut ibland bröderna, att den lärjungen ickeskulle dö. Men Jesus hade icke sagt till honom att han ickeskulle dö, utan allenast: »Om jag vill att han skall leva kvar,till dess jag kommer, vad kommer det dig vid?»021:024 Det är den lärjungen som vittnar om detta, och som har skrivitdetta; och vi veta att hans vittnesbörd är sant.
021:025 Ännu mycket annat var det som Jesus gjorde; och om allt detta skulle uppskrivas, det ena med det andra, så tror jag att icke ens hela världen skulle kunna rymma de böcker som då bleve skrivna.
Apostlagärningarna
001:001 I min förra skrift, gode Teofilus, har jag berättat om allt vadJesus gjorde och lärde,001:002 ända till den dag då han blev upptagen, sedan han genom heligande hade givit sina befallningar åt apostlarna som han hadeutvalt.001:003 För dem hade han ock genom många säkra bevis tett sig såsomlevande, efter utståndet lidande; ty under fyrtio dagar lät hansig ses av dem och talade med dem om Guds rike.
001:004 När han då var tillsammans med dem, bjöd han dem och sade:»Lämnen icke Jerusalem, utan förbiden där vad Fadern harutlovat, det varom I haven hört av mig.001:005 Ty Johannes döpte med vatten, men få dagar härefter skolen Ibliva döpta i helig ande.»
001:006 Då de nu hade kommit tillhopa, frågade de honom och sade:»Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?»001:007 Han svarade dem: »Det tillkommer icke eder att få veta tidereller stunder som Fadern i sin makt har fastställt.001:008 Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraftoch bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen ochSamarien, och sedan intill jordens ända.»
001:009 När han hade sagt detta, lyftes han inför deras ögon upp ihöjden, och en sky tog honom bort ur deras åsyn.001:010 Och medan de skådade mot himmelen, under det han for upp, se, dåstodo hos dem två män i vita kläder.001:011 Och dessa sade: »I galileiske män, varför stån I och sen mothimmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder tillhimmelen, han skall komma igen på samma sätt som I haven setthonom fara upp till himmelen.»
001:012 Sedan vände de tillbaka till Jerusalem från det berg som kallasOljeberget, vilket ligger nära Jerusalem, icke längre därifrån,än man får färdas på en sabbat.001:013 Och när de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i övrevåningen, där de plägade vara tillsammans: Petrus och Johannesoch Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus ochMatteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobsson.001:014 Alla dessa höllo endräktigt ut i bön tillika med Maria, Jesumoder, och några andra kvinnor samt Jesu bröder.
001:015 En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland bröderna, somdå voro församlade till ett antal av omkring etthundratjugu; hansade:001:016 »Mina bröder, det skriftens ord skulle fullbordas, som denhelige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas,vilken blev vägvisare åt de män som grepo Jesus.001:017 Han var ju räknad bland oss och hade också fått detta ämbete påsin lott.001:018 Och med de penningar han hade fått såsom lön för sin ogärningförvärvade han sig en åker. Men han störtade framstupa ned, ochhans kropp brast mitt itu, så att alla hans inälvor gåvo sig ut.001:019 Detta blev bekant för alla Jerusalems invånare, och så blev denåkern på deras tungomål kallad Akeldamak (det betyderBlodsåkern).001:020 Så är ju skrivet i Psalmernas bok:'Hans gård blive öde,och ingen må finnas, som bor däri';och vidare:'Hans ämbete tage en annan.'
001:021 Därför bör nu någon av de män som följde oss under hela den tiddå Herren Jesus gick ut och in bland oss,001:022 allt ifrån den dag då han döptes av Johannes ända till den dagdå han blev upptagen och skildes ifrån oss—någon av dessa mänbör insättas till att jämte oss vittna om hans uppståndelse.»
001:023 Därefter ställde de fram två: Josef (som kallades Barsabbas ochhade tillnamnet Justus) och Mattias.001:024 Och de bådo och sade: »Herre, du som känner allas hjärtan, visaoss vilken av dessa två du har utvalt001:025 till att få den plats såsom tjänare och apostel, vilken Judasövergav, för att gå till den plats som var hans.»001:026 Och de drogo lott om dem, och lotten föll på Mattias. Och såblev denne, jämte de elva, räknad såsom apostel.
002:001 När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade medvarandra.002:002 Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsamstorm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där desutto.002:003 Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig ochsatte sig på dem, en på var av dem.002:004 Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andratungomål, efter som Anden ingav dem att tala.
002:005 Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folkunder himmelen.002:006 Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en storrörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas avdem.002:007 Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de ickegaliléer, alla dessa som här tala?002:008 Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt egetmodersmål talas?002:009 Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårthem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontuseller provinsen Asien,002:010 i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åtCyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,002:011 vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, allahöra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldigagärningar.»002:012 Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulletänka. Och de sade, den ene till den andre: »Vad kan dettabetyda?»002:013 Men somliga drevo gäck med dem och sade: »De äro fulla av söttvin.»
002:014 Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst ochtalade till dem:
»I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta,och lyssnen nu till mina ord:002:015 Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är jublott tredje timmen på dagen.002:016 Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:
002:017 'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud,att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött,och edra söner och edra döttrar skola profetera,och edra ynglingar skola se syner,och edra gamla män skola hava drömmar;002:018 ja, över mina tjänare och mina tjänarinnorskall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de skola profetera.002:019 Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelenoch tecken nere på jorden:blod och eld och rökmoln.002:020 Solen skall vändas i mörkeroch månen i blod,förrän Herrens dag kommer,den stora och härliga.002:021 Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn,han skall varda frälst.'
002:022 I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man sominför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och underoch tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom Isjälva veten,002:023 denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslutoch sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som ickeveta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.002:024 Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå,eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas avdöden.002:025 Ty David säger med tanke på honom:'Jag har haft Herrenför mina ögon alltid,ja, han är på min högra sida,för att jag icke skall vackla.002:026 Fördenskull gläder sig mitt hjärta,och min tunga fröjdar sig,och jämväl min kroppfår vila med en förhoppning:002:027 den, att du icke skall lämnamin själ åt dödsriketoch icke låta din Heligese förgängelse.002:028 Du har kungjort mig livets vägar;du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.'
002:029 Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfaderDavid att han är både död och begraven; hans grav finnes juibland oss ännu i dag.002:030 Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hadelovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hanstron',002:031 därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade däromoch sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och atthans kropp icke skulle se förgängelse.
002:032 Denne—Jesus—har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi allavittna.002:033 Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och avFadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad Ihär sen och hören.002:034 Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger hansjälv:'Herren sade till min herre:Sätt dig på min högra sida,002:035 till dess jag har lagt dina fienderdig till en fotapall.
002:036 Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denneJesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herreoch till Messias.»
002:037 När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sadetill Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola vigöra?»002:038 Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder iJesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsomgåva undfå den helige Ande.002:039 Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro ifjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.»
002:040 Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det hansade: »Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.»002:041 De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökadesförsamlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.002:042 Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning ochbrödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
002:043 Och fruktan kom över var och en; och många under och teckengjordes genom apostlarna.002:044 Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade alltinggemensamt;002:045 de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade medsig därav åt alla, eftersom var och en behövde.002:046 Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans ihelgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjdoch i hjärtats enfald, och lovade Gud.002:047 Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökadeförsamlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.
003:001 Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den bönsom hölls vid nionde timmen.003:002 Och där bars fram en man som hade varit ofärdig allt ifrånmoderlivet, och som man var dag plägade sätta vid den port ihelgedomen, som kallades Sköna porten, för att han skulle kunnabegära allmosor av dem som gingo in i helgedomen.003:003 När denne nu fick se Petrus och Johannes, då de skulle gå in ihelgedomen, bad han dem om en allmosa.003:004 Då fäste Petrus och Johannes sina ögon på honom, och Petrussade: »Se på oss.»003:005 När han då gav akt på dem, i förväntan att få något av dem,003:006 sade Petrus: »Silver och guld har jag icke; men vad jag har, detgiver jag dig. I Jesu Kristi, nasaréens namn: stå upp och gå.»003:007 Och så fattade han honom vid högra handen och reste upp honom.Och strax fingo hans fötter och fotleder styrka,003:008 och han sprang upp och stod upprätt och begynte gå och följdedem in i helgedomen, alltjämt gående och springande, under detatt han lovade Gud.003:009 Och allt folket såg honom, där han gick omkring och lovade Gud.003:010 Och när de kände igen honom och sågo att det var samme man somplägade sitta och begära allmosor vid Sköna porten i helgedomen,blevo de uppfyllda av häpnad och bestörtning över det som hadevederfarits honom.
003:011 Då han nu höll sig till Petrus och Johannes, strömmade alltfolket, utom sig av häpnad, tillsammans till dem på den platssom kallades Salomos pelargång.003:012 När Petrus såg detta, tog han till orda och talade till folketså:
»I män av Israel, varför undren I över denne man, och varför senI så på oss, likasom hade vi genom någon vår kraft eller fromhetåstadkommit att han kan gå?003:013 Nej, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, harförhärligat sin tjänare Jesus, honom som I utlämnaden, och som Iförnekaden inför Pilatus, när denne redan hade beslutit att givahonom lös.003:014 Ja, I förnekaden honom, den helige och rättfärdige, och begärdenatt en dråpare skulle givas åt eder.003:015 Och livets furste dräpten I, men Gud uppväckte honom från dedöda; därom kunna vi själva vittna.003:016 Och det är på grund av tron på hans namn som denne man, vilken Isen och kännen, har undfått styrka av hans namn; och den tro somverkas genom Jesus har, i allas eder åsyn, gjort att han nu kanbruka alla lemmar.
003:017 Nu vet jag väl, mina bröder, att I såväl som edra rådsherrarhaven gjort detta, därför att I icke vissten bättre.003:018 Men Gud har på detta sätt låtit det gå i fullbordan, som hanförut genom alla sina profeters mun hade förkunnat, nämligen atthans Smorde skulle lida.
003:019 Gören därför bättring och omvänden eder, så att edra synderbliva utplånade,003:020 på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren, i detatt han sänder den Messias som han har utsett åt eder, nämligenJesus,003:021 vilken dock himmelen måste behålla intill de tider nå allt skallbliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntidaheliga profeters mun.003:022 Moses har ju sagt: 'En profet skall Herren Gud låta uppstå åteder, av edra bröder, en som är mig lik; honom skolen I lyssnatill i allt vad han talar till eder.003:023 Och det skall ske att var och en som icke lyssnar till denprofeten, han skall utrotas ur folket.'003:024 Och sedan hava alla profeterna, både Samuel och de som följdeefter honom, så många som hava talat, också bebådat dessa tider.003:025 I ären själva barn av profeterna och delaktiga i det förbund somGud slöt med edra fäder, när han sade till Abraham: 'Och i dinsäd skola alla släkter på jorden varda välsignade.'003:026 För eder först och främst har Gud låtit sin tjänare uppstå, ochhan har sänt honom för att välsigna eder, när I, en och var,omvänden eder från eder ondska.»
004:001 Medan de ännu talade till folket, kommo prästerna ochtempelvaktens befälhavare och sadducéerna över dem.004:002 Ty det förtröt dem att de undervisade folket och i Jesusförkunnade uppståndelsen från de döda.004:003 Därför grepo de dem nu och satte dem i fängsligt förvar tillföljande dag, eftersom det redan var afton.004:004 Men många av dem som hade hört vad som hade talats kommo tilltro; och antalet av männen uppgick nu till vid pass fem tusen.
004:005 Dagen därefter församlade sig deras rådsherrar och äldste och skriftlärde i Jerusalem; 004:006 där voro då ock Hannas, översteprästen, och Kaifas och Johannes och Alexander och alla som voro av översteprästerlig släkt. 004:007 Och de läto föra fram dem inför sig och frågade dem: »Av vilken makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?» 004:008 Då sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande:
»I folkets rådsherrar och äldste,004:009 eftersom vi i dag underkastas rannsakning för en god gärning moten sjuk man och tillfrågas varigenom denne har blivit botad,004:010 så mån I veta, I alla och hela Israels folk, att det är genomJesu Kristi, nasaréens, namn, hans som I haven korsfäst, men somGud har uppväckt från de döda—att det är genom det namnet somdenne man står inför eder frisk och färdig.004:011 Han är 'den stenen som av byggningsmännen'—av eder själva—'aktades för intet, men som har blivit en hörnsten'.004:012 Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes underhimmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilketvi kunna bliva frälsta.»
004:013 När de sågo Petrus och Johannes vara så frimodiga och förnummoatt de voro olärda män ur folket, förundrade de sig. Men såkände de igen dem och påminde sig att de hade varit med Jesus.004:014 Och när de sågo mannen som hade blivit botad stå där bredviddem, kunde de icke säga något däremot.004:015 De befallde dem alltså att gå ut från rådsförsamlingen. Sedanöverlade de med varandra004:016 och sade: »Vad skola vi göra med dessa män? Att ett märkligttecken har blivit gjort av dem, det är ju uppenbart för allaJerusalems invånare, och vi kunna icke förneka det.004:017 Men för att detta icke ännu mer skall komma ut bland folket, måvi strängeligen förbjuda dem att hädanefter i det namnet talaför någon människa.»
004:018 Därefter kallade de in dem och förbjödo dem helt och hållet atttala eller undervisa i Jesu namn.004:019 Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: »Om det ärrätt inför Gud att vi hörsamma eder mer är Gud, därom mån Isjälva döma;004:020 vi för vår del kunna icke underlåta att tala vad vi hava settoch hört.»004:021 Då förbjödo de dem detsamma ännu strängare, men läto dem sedangå. Ty eftersom alla prisade Gud för det som hade skett, kundede, för folkets skull, icke finna någon utväg genom att straffadem.004:022 Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var nämligenöver fyrtio år gammal.
004:023 När de alltså hade blivit lösgivna, kommo de till sina egna ochomtalade för dem allt vad översteprästerna och de äldste hadesagt dem.004:024 Då de hörde detta, ropade de endräktigt till Gud och sade:
»Herre, det är du som har gjort himmelen och jorden och havetoch allt vad i dem är.004:025 Och du har genom vår fader Davids, din tjänares, mun sagt genomhelig ande:'Varför larmade hedningarnaoch tänkte folken fåfänglighet?004:026 Jordens konungar trädde fram,och furstarna samlade sig tillhopamot Herren och hans Smorde.'
004:027 Ja, i sanning, de församlade sig i denna stad mot din heligetjänare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och PontiusPilatus med hedningarna och Israels folkstammar;004:028 de församlade sig till att utföra allt vad din hand och dittrådslut förut hade bestämt skola ske.004:029 Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjänare attde med all frimodighet må förkunna ditt ord,004:030 i det att du uträcker din hand till att bota de sjuka, och tillatt låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesunamn.»
004:031 När de hade slutat att bedja, skakades platsen där de voroförsamlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, ochde förkunnade Guds ord med frimodighet.
004:032 Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ.Ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan du hadeallting gemensamt.004:033 Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om HerrenJesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla.004:034 Bland dem fanns ingen som led nöd; ty alla som ägde någotjordstycke eller något hus sålde detta och buro fram betalningenför det sålda004:035 och lade den för apostlarnas fötter, och man delade ut därav, såatt var och en fick efter som han behövde.
004:036 Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyderförmanaren), en levit som var bördig från Cypern,004:037 också han sålde en åker som han ägde och bar fram penningarnaoch lade dem för apostlarnas fötter.
005:001 Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira sålde ettjordagods,005:002 och han tog därvid, med sin hustrus vetskap, undan något avbetalningen därför; allenast en del bar han fram och lade förapostlarnas fötter.005:003 Då sade Petrus: »Ananias, varför har Satan fått uppfylla ditthjärta, så att du har velat bedraga den helige Ande och tagaundan något av betalningen för jordstycket?005:004 Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och när detvar sålt, voro ju penningarna i din makt. Huru kunde du fånågot sådant i sinnet? Du har ljugit, icke för människor, utanför Gud.»005:005 När Ananias hörde dessa ord, föll han ned och gav upp andan.Och stor fruktan kom över alla som hörde detta.005:006 Och de yngre männen stodo upp och höljde in honom och buro uthonom och begrovo honom.
005:007 Vid pass tre timmar därefter kom hans hustru in, utan att vetaom, vad som hade skett.005:008 Petrus sade då till henne: »Säg mig, var det för den summan Isålden jordstycket?» Hon svarade: »Ja, för den summan.»005:009 Då sade Petrus till henne: »Huru kunden I vilja komma överens omatt fresta Herrens Ande? Se, härutanför dörren höras nufotstegen av de män som hava begravt din man; och de skola bäraut också dig.»005:010 Och strax föll hon ned vid hans fötter och gav upp andan; ochnär de unge männen kommo in, funno de henne död. De buro då uthenne och begrovo henne bredvid hennes man.005:011 Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andrasom hörde detta.
005:012 Och genom apostlarna gjordes många tecken och under blandfolket; och de höllo sig alla endräktigt tillsammans i Salomospelargång.005:013 Av de andra dristade sig ingen att närma sig dem, men folkethöll dem i ära.005:014 Och ännu flera trodde och slöto sig till Herren, hela skaror avbåde män och kvinnor.005:015 Ja, man bar de sjuka ut på gatorna och lade dem på bårar och isängar, för att, när Petrus kom gående, åtminstone hans skuggamåtte falla på någon av dem.005:016 Och jämväl från städerna runt omkring Jerusalem kom folket iskaror och förde med sig sjuka och sådana som voro plågade avorena andar; och alla blevo botade.
005:017 Då stod översteprästen upp och alla som höllo med honom—desom hörde till sadducéernas parti—och de uppfylldes avnitälskan005:018 och läto gripa apostlarna och sätta dem i allmänt häkte.005:019 Men en Herrens ängel öppnade om natten fängelsets portar ochförde ut dem och sade:005:020 »Gån åstad och träden upp i helgedomen, och talen till folketalla det sanna livets ord.»005:021 När de hade hört detta, gingo de inemot dagbräckningen in ihelgedomen och undervisade.
Emellertid kommo översteprästen och de som höllo med honom ochsammankallade Stora rådet, alla Israels barns äldste. Däreftersände de åstad till fängelset för att hämta dem.005:022 Men när rättstjänarna kommo dit, funno de dem icke i fängelset.De vände då tillbaka och omtalade detta005:023 och sade: »Fängelset funno vi stängt med all omsorg och väktarnastående utanför portarna, men då vi öppnade, funno vi ingendärinne.»005:024 När tempelvaktens befälhavare och översteprästerna hörde detta,visst de icke vad de skulle tänka därom, eller vad som skullebliva av detta.005:025 Då kom någon och berättade för den: »De män som I haven insatt ifängelset, de stå nu i helgedomen och undervisa folket.»
005:026 Befälhavaren gick då med rättstjänarna åstad och hämtade dem;dock brukade de icke våld, ty de fruktade att bliva stenade avfolket.005:027 Och sedan de hade hämtat dem, förde de dem fram inför Storarådet. Och översteprästen anställde förhör med dem005:028 och sade: »Vi hava ju allvarligen förbjudit eder att undervisa idet namnet, och likväl haven I uppfyllt Jerusalem med ederundervisning, och I viljen nu låta den mannens blod komma öveross.»005:029 Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: »Man måstelyda Gud mer än människor.005:030 Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som I haden upphängt på träoch dödat.005:031 Och Gud har med sin högra hand upphöjt honom till en hövding ochfrälsare, för att åt Israel förläna bättring och syndernasförlåtelse.005:032 Om allt detta kunna vi själva vittna, så ock den helige Ande,vilken Gud har givit åt dem som äro honom lydiga.»