005:033 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade och ville dödadem.005:034 Men en farisé, en laglärare vid namn Gamaliel, som var aktad avallt folket, stod då upp i Rådet och tillsade att man för en kortstund skulle föra ut männen.005:035 Sedan sade han till de andra: »I män av Israel, sen eder för vadI tänken göra med dessa män.005:036 För en tid sedan uppträdde ju Teudas och gav sig ut för attnågot vara, och till honom slöt sig en hop av vid pass fyrahundra män. Och han blev dödad, och alla som hade trott påhonom förskingrades och blevo till intet.005:037 Efter honom uppträdde Judas från Galileen, vid den tid dåskattskrivningen pågick; denne förledde en hop folk till avfall,så att de följde honom. Också han förgicks, och alla som hadetrott på honom blevo förskingrade.005:038 Och nu säger jag eder: Befatten eder icke med dessa män, utanlåten dem vara; ty skulle detta vara ett rådslag eller ett verkav människor, så kommer det att slås ned;005:039 men är det av Gud, så kunnen I icke slå ned dessa män. Sentill, att I icke mån befinnas strida mot Gud själv.»
005:040 Och de lydde hans råd; de kallade in apostlarna, och sedan dehade låtit gissla dem, förbjödo de dem att tala i Jesu namn ochläto dem därefter gå.
005:041 Och de gingo ut från rådsförsamlingen, glada över att de hadeaktats värdiga att lida smälek för det namnets skull.005:042 Och de upphörde icke att var dag undervisa i helgedomen ochhemma i husen och förkunna evangelium om Kristus Jesus.
006:001 Vid denna tid, då nu lärjungarnas antal förökades, begynte degrekiska judarna knorra mot de infödda hebréerna över att derasänkor blevo förbisedda vid den dagliga utdelningen.006:002 Då sammankallade de tolv hela lärjungaskaran och sade: »Det äricke tillbörligt att vi försumma Guds ord för att göra tjänstvid borden.006:003 Så utsen nu bland eder, I bröder, sju män som hava gottvittnesbörd om sig och äro fulla av ande och vishet, män som vikunna sätta till att sköta denna syssla.006:004 Vi skola då helt få ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.»
006:005 Det talet behagade hela menigheten. Och de utvalde Stefanus, enman som var full av tro och helig ande, vidare Filippus ochProkorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus,en proselyt från Antiokia.006:006 Dem läto de träda fram för apostlarna, och dessa bådo och ladehänderna på dem.
006:007 Och Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökadesmycket i Jerusalem; och en stor hop av prästerna blevo lydigaoch trodde.
006:008 Och Stefanus var full av nåd och kraft och gjorde stora underoch tecken bland folket.006:009 Men av dem som hörde till den synagoga som kallades »Defrigivnes och cyrenéernas och alexandrinernas synagoga», så ockav dem som voro från Cilicien och provinsen Asien, stodo någraupp för att disputera med Stefanus.006:010 Dock förmådde de icke stå emot den vishet och den ande som härtalade.006:011 Då skaffade de några män som föregåvo att de hade hört honomtala hädiska ord mot Moses och mot Gud.006:012 De uppeggade så folket och de äldste och de skriftlärde ochöverföllo honom och grepo honom och förde honom inför Storarådet.006:013 Där läto de falska vittnen träda fram, vilka sade: »Denne manupphör icke att tala mot vår heliga plats och mot lagen.006:014 Ty vi hava hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skallbryta ned denna byggnad och förändra de stadgar som Moses hargivit oss.»006:015 Då nu alla som sutto i Rådet fäste sina ögon på honom, syntesdem hans ansikte vara såsom en ängels ansikte.
007:001 Och översteprästen frågade: »Förhåller detta sig så?» 007:002 Då sade han:
»Bröder och fäder, hören mig. Härlighetens Gud uppenbarade sigför vår fader Abraham, medan han ännu var i Mesopotamien, ochförrän han bosatte sig i Karran,007:003 och sade till honom: 'Gå ut ur ditt land och från din släkt, ochdrag till det land som jag skall visa dig.'007:004 Då gick han åstad ut ur kaldéernas land och bosatte sig iKarran. Sedan, efter han faders död, bjöd Gud honom att flyttadärifrån till detta land, där I nu bon.007:005 Han gav honom ingen arvedel däri, icke ens så mycket som enfotsbredd, men lovade att giva det till besittning åt honom ochåt hans säd efter honom; detta var på den tid då han ännu ickehade någon son.007:006 Och vad Gud sade var detta, att hans säd skulle leva såsomfrämlingar i ett land som icke tillhörde dem, och att man skullegöra dem till trälar och förtrycka dem i fyra hundra år.007:007 'Men det folk vars trälar de bliva skall jag döma', sade Gud;'sedan skola de draga ut och hålla gudstjänst åt mig på dennaplats.'
007:008 Och han upprättade ett omskärelsens förbund med honom. Och såfödde han Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak föddeJakob, och Jakob födde våra tolv stamfäder.
007:009 Och våra stamfäder avundades Josef och sålde honom tillEgypten. Men Gud var med honom007:010 och frälste honom ur allt hans betryck och lät honom finna nådoch gav honom vishet inför Farao, konungen i Egypten; och dennesatte honom till herre över Egypten och över hela sitt hus.007:011 Och hungersnöd kom över hela Egypten och Kanaan med stortbetryck, och våra fäder kunde icke få något att äta.007:012 Men när Jakob fick höra att bröd fanns i Egypten, sände han vårafäder åstad dit, en första gång.007:013 Sedan, när de för andra gången kommo dit, blev Josef igenkänd avsina bröder, och Farao fick kunskap och Josefs släkt.007:014 Därefter sände Josef åstad och kallade till sig sin fader Jakoboch hela sin släkt, sjuttiofem personer.007:015 Och Jakob for ned till Egypten; och han dog där, han såväl somvåra fäder.007:016 Och man förde dem därifrån till Sikem och lade dem i den gravsom Abraham för en summa penningar hade köpt av Emmors barn iSikem.
007:017 Och alltefter som tiden nalkades att det löfte skulle uppfyllas,som Gud hade givit Abraham, växte folket till och förökade sig iEgypten,007:018 till dess en ny konung över Egypten uppstod, en som icke vissteav Josef.007:019 Denne konung gick listigt till väga mot vårt folk och förtrycktevåra fäder och drev dem till att utsätta sina späda barn, föratt dessa icke skulle bliva vid liv.
007:020 Vid den tiden föddes Moses, och han 'var ett vackert barn' införGud. Under tre månader fostrades han i sin faders hus;007:021 sedan, när han hade blivit utsatt, lät Faraos dotter hämta honomtill sig och uppfostra honom såsom sin egen son.007:022 Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och varmäktig i ord och gärningar.007:023 Men när han blev fyrtio år gammal, fick han i sinnet att besökasina bröder, Israels barn.007:024 När han då såg att en av dem led orätt, tog han den misshandladei försvar och hämnades honom, i det att han slog ihjälegyptiern.007:025 Nu menade han att hans bröder skulle förstå att Gud genom honomville bereda dem frälsning; men de förstodo det icke.007:026 Dagen därefter kom han åter fram till dem, där de tvistade, ochville förlika dem och sade: 'I män, I ären ju bröder; varförgören I då varandra orätt?'007:027 Men den som gjorde orätt mot sin landsman stötte bort honom ochsade: 'Vem har satt dig till hövding och domare över oss?007:028 Kanske du vill döda mig, såsom du i går dödade egyptiern?'007:029 Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan såsom främling iMadiams land och födde där två söner.
007:030 Och när fyrtio är äter voro förlidna, uppenbarade sig för honom,i öknen vid berget Sinai, en ängel i en brinnande törnbuske.007:031 När Moses såg detta, förundrade han sig över synen; och då hangick fram för att se vad det var, hördes Herrens röst:007:032 'Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Dågreps Moses av bävan och dristade sig icke att se dit.007:033 Och Herren sade till honom: 'Lös dina skor av dina fötter, typlatsen där du står är helig mark.007:034 Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och derassuckan har jag hört, och jag har stigit ned för att rädda dem.Därför må du nu gå åstad; jag vill sända dig till Egypten.
007:035 Denne Moses, som de hade förnekat, i det de sade: 'Vem har sattdig till hövding och domare?', honom sände Gud att vara både enhövding och en förlossare, genom ängeln som uppenbarade sig förhonom i törnbusken.007:036 Det var han som förde ut dem, och som gjorde under och tecken iEgyptens land och i Röda havet och i öknen, under fyrtio år.
007:037 Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skallGud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik.'007:038 Det var och han, som under den tid då menigheten levde i öknen,både var hos ängeln, som talade med honom på berget Sinai, ochtillika hos våra fäder; och han undfick levande ord för att givadem åt eder.007:039 Men våra fäder ville icke bliva honom lydiga, utan stötte borthonom och vände sig med sina hjärtan mot Egypten007:040 och sade till Aron: 'Gör oss gudar, som kunna gå framför oss; tyvi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som förde ossut ur Egyptens land.'007:041 Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer åtavguden och gladde sig över sina händers verk.007:042 Då vände Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelenshärskara, såsom det är skrivet i Profeternas bok:'Framburen I väl åt mig slaktoffer och spisofferunder de fyrtio åren i öknen,I av Israels hus?007:043 Nej, I buren Moloks tältoch guden Romfas stjärna,de bilder som I hade gjort för att tillbedja.Därför skall jag låta eder föras åstadända bortom Babylon.'
007:044 Våra fäder hade vittnesbördets tabernakel i öknen, så inrättat,som han som talade till Moses hade förordnat att denne skullegöra det, efter den mönsterbild som han hade fått se.007:045 Och våra fäder togo det i arv och förde det sedan under Josuahitin, när de togo landet i besittning, efter de folk som Gudfördrev för våra fäder. Så var det ända till Davids tid.007:046 Denne fann nåd inför Gud och bad att han måtte finna 'ett rumtill boning' åt Jakobs Gud.007:047 Men det var Salomo som fick bygga ett hus åt honom.007:048 Dock, den Högste bor icke i hus som äro gjorda med händer, tydet är såsom profeten säger:007:049 'Himmelen är min tron,och jorden är min fotapall;vad för ett hus skullen I då kunna bygga åt mig, säger Herren,och vad för en plats skulle tjäna mig till vilostad?007:050 Min hand har ju gjort allt detta.'
007:051 I hårdnackade, med oomskurna hjärtan och öron, I stån alltidemot den helige Ande, I likaväl som edra fäder.007:052 Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava judräpt dem som förkunnade att den Rättfärdige skulle komma, hansom I själva nu haven förrått och dräpt,007:053 I som fingen lagen eder given genom änglars försorg, men ickehaven hållit den.»
007:054 När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade i sina hjärtanoch beto sina tänder samman mot honom.007:055 Men han, full av helig ande, skådade upp mot himmelen och fickse Guds härlighet och såg Jesus stå på Guds högra sida.007:056 Och han sade: »Jag ser himmelen öppen och Människosonen stå påGuds högra sida.»007:057 Då skriade de med hög röst och höllo för sina öron och stormadealla på en gång emot honom007:058 och förde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnenalade av sina mantlar vid en ung mans fötter, som hette Saulus.007:059 Så stenade de Stefanus, under det att han åkallade och sade:»Herre Jesus, tag emot min ande.»007:060 Och han föll ned på sina knän och ropade med hög röst: »Herre,tillräkna dem icke denna synd.» Och när han hade sagt detta,avsomnade han.
008:001 Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom.
008:002 Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stordödsklagan efter honom.008:003 Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkringi husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem ifängelse.
008:004 Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade evangelii ord. 008:005 Och Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där. 008:006 Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde, aktade de endräktigt på det som han talade. 008:007 Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade. 008:008 Och det blev stor glädje i den staden.
008:009 Nu var där i staden före honom en man vid namn Simon, som hadeövat trolldom, så att han hade slagit det samaritiska folket medhäpnad, och som sade sig vara något stort.008:010 Till honom höllo sig alla, både små och stora, och sade: »Denneär vad man kallar 'Guds stora kraft.'»008:011 Och de höllo sig till honom, därför att han genom sinatrollkonster under ganska lång tid hade slagit dem med häpnad.008:012 Men nu, då de satte tro till Filippus, som förkunnade evangeliumom Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både mänoch kvinnor.008:013 Ja, Simon själv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt,höll han sig ständigt till Filippus. Och när han såg de storatecken och kraftgärningar som denne gjorde, betogs han avhäpnad.
008:014 Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagitemot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.008:015 Och när dessa kommo ditned, bådo de för dem, att de måtte undfåhelig ande;008:016 ty helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem, utan devoro allenast döpta i Herren Jesu namn.008:017 De lade då händerna på dem, och de undfingo helig ande.008:018 När då Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggningsom Anden blev given, bjöd han dem penningar008:019 och sade: »Given ock mig den makten, så att var och en som jaglägger händerna på undfår helig ande.»008:020 Då sade Petrus till honom: »Må dina penningar med dig själv gå ifördärvet, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas förpenningar.008:021 Du har ingen del eller lott i det som här är fråga om, ty ditthjärta är icke rättsinnigt inför Gud.008:022 Gör fördenskull bättring och upphör med denna din ondska, ochbed till Herren att den tanke som har uppstått i ditt hjärta må,om möjligt är, bliva dig förlåten.008:023 Ty jag ser att du är förgiftad av ondska och fången iorättfärdighetens bojor.»008:024 Då svarade Simon och sade: »Bedjen I till Herren för mig, attintet av det som I haven sagt må komma över mig.»
008:025 Och sedan de hade framburit sitt vittnesbörd och talat Herrensord, begåvo de sig tillbaka till Jerusalem och förkunnade därvidevangelium i många samaritiska byar.
008:026 Men en Herrens ängel talade till Filippus och sade: »Stå upp ochbegiv dig vid middagstiden ut på den väg som leder ned frånJerusalem till Gasa; den är tom på folk.»008:027 Då stod han upp och begav sig åstad. Och se, en etiopisk manfor där fram, en hovman som var en mäktig herre hos Kandace,drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennesskattkammare. Denne hade kommit till Jerusalem för att därtillbedja,008:028 men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och lästeprofeten Esaias.008:029 Då sade Anden till Filippus: »Gå fram och närma dig till dennavagn.»008:030 Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias.Då frågade han: »Förstår du vad du läser?»008:031 Han svarade: »Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingenvägleder mig?» Och han bad Filippus stiga upp och sätta sigbredvid honom.
008:032 Men det ställe i skriften som han läste var detta:»Såsom ett får fördes han bort till att slaktas;och såsom ett lamm som är tyst inför den som klipper det,så öppnade han icke sin mun.008:033 Genom hans förnedring blev hans dom borttagen.Vem kan räkna hans släkte?Ty hans liv ryckes undan från jorden.»
008:034 Och hovmannen frågade Filippus och sade: »Jag beder dig, säg migom vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någonannan?»008:035 Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ordoch förkunnade för honom evangelium om Jesus.008:036 Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten. Dåsade hovmannen: »Se, här finnes vatten. Vad hindrar att jagdöpes?»008:037008:038 Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet,Filippus och hovmannen, och han döpte honom.008:039 Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bortFilippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu gladfortsatte sin färd.008:040 Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod. Därefter vandrade hanomkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess hankom till Cesarea.
009:001 Men Saulus, som alltjämt andades hot och mordlust mot Herrenslärjungar, gick till översteprästen009:002 och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, föratt, om han funne några som voro på »den vägen», vare sig mäneller kvinnor, han skulle kunna föra dem bundna till Jerusalem.
009:003 Men när han på sin färd nalkades Damaskus, hände sig att ettsken från himmelen plötsligt kringstrålade honom.009:004 Och han föll ned till jorden och hörde då en röst som sade tillhonom: »Saul, Saul, varför förföljer du mig?»009:005 Då sade han: »Vem är du, Herre?» Han svarade: »Jag är Jesus,den som du förföljer.009:006 Men stå nu upp och gå in i staden, så skall där bliva dig sagtvad du har att göra.»009:007 Och männen som voro med honom på färden stodo mållösa av skräck,ty de hörde väl rösten, men sågo ingen.009:008 Och Saulus reste sig upp från jorden, men när han öppnade sinaögon, kunde han icke mer se något. De togo honom därför vidhanden och ledde honom in i Damaskus.009:009 Och under tre dagar såg han intet; och han varken åt ellerdrack.
009:010 Men i Damaskus fanns en lärjunge vid namn Ananias. Till honomsade Herren i en syn: »Ananias!» Han svarade: »Här är jag,Herre.»009:011 Och Herren sade till honom: »Stå upp och gå till den gata somkallas Raka gatan och fråga i Judas' hus efter en man vid namnSaulus, från Tarsus. Ty se, han beder.009:012 Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom inoch lade händerna på honom, för att han skulle få sin syn igen.»009:013 Då svarade Ananias: »Herre, jag har av många hört huru mycketont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.009:014 Och han har nu här med sig fullmakt ifrån översteprästerna attfängsla alla dem som åkalla ditt namn.»009:015 Men Herren sade till honom: »Gå åstad; ty denne man är mig ettutvalt redskap till att bära fram mitt namn inför hedningar ochkonungar och inför Israels barn;009:016 och jag skall visa honom huru mycket han måste lida för mittnamns skull.»
009:017 Då gick Ananias åstad och kom in i huset; och han lade sinahänder på honom och sade: »Saul, min broder, Herren har säntmig, Jesus, som visade sig för dig på vägen där du färdades; hanhar sänt mig, för att du skall få din syn igen och blivauppfylld av helig ande.»009:018 Då var det strax såsom om fjäll föllo ifrån hans ögon, och hanfick sin syn igen. Och han stod upp och lät döpa sig.009:019 Sedan tog han sig mat och blev därav stärkt.
Därefter var han någon tid tillsammans med lärjungarna iDamaskus.009:020 Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att hanvar Guds Son.009:021 Och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad och sade:»Var det icke denne som i Jerusalem förgjorde dem som åkalladedet namnet? Och hade han icke kommit hit, för att han skulleföra sådana människor bundna till översteprästerna?»
009:022 Men Saulus uppträdde med allt större kraft och gjorde de judarsom bodde i Damaskus svarslösa, i det han bevisade att Jesus varMessias.
009:023 När så en längre tid hade förgått, rådslogo judarna om att röjahonom ur vägen;009:024 men deras anslag blev bekant för Saulus. Och då de nu, för attkunna röja honom ur vägen, till och med höllo vakt vidstadsportarna både dag och natt,009:025 togo hans lärjungar honom en natt och släppte honom ut genommuren, i det att de sänkte ned honom i en korg.
009:026 När han sedan kom till Jerusalem, försökte han att närma siglärjungarna; men alla fruktade för honom, ty de trodde icke atthan verkligen var en lärjunge.009:027 Då tog Barnabas sig an honom och förde honom till apostlarna ochförtäljde för dem huru han på vägen hade sett Herren, som hadetalat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigtpredikat i Jesu namn.009:028 Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem ochpredikade frimodigt i Herrens namn;009:029 och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men degjorde försök att röja honom ur vägen.009:030 När bröderna förnummo detta, förde de honom ned till Cesarea ochsände honom därifrån vidare till Tarsus.
009:031 Så hade nu församlingen frid i hela Judeen och Galileen ochSamarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktanoch växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.
009:032 Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hände sig atthan ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.009:033 Där träffade han på en man vid namn Eneas, som i åtta år hadelegat till sängs; han var nämligen lam.009:034 Och Petrus sade till honom: »Eneas, Jesus Kristus botar dig.Stå upp och lägg ihop din bädd.» Då stod han strax upp.009:035 Och alla som bodde i Lydda och i Saron sågo honom; och deomvände sig till Herren.
009:036 I Joppe bodde då en lärjunginna vid namn Tabita (det betyderdetsamma som Dorkas). Hon överflödade i goda gärningar ochgav allmosor rikligen.009:037 Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog. Ochman tvådde henne och lade henne i en sal i övre våningen.009:038 Då nu Lydda låg nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrusvar där, sände de två män till honom och bådo honom att utandröjsmål komma till dem.009:039 Petrus stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit,förde de honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkringhonom gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlarsom Dorkas hade gjord, medan hon ännu levde ibland dem.009:040 Då tillsade Petrus dem allasammans att gå ut och föll ned påsina knän och bad; sedan vände han sig mot den döda och sade:»Tabita, stå upp.» Då slog hon upp ögonen, och när hon fick sePetrus, satte hon sig upp.009:041 Och han räckte henne handen och reste upp henne och kalladesedan in de heliga, jämte änkorna, och ställde henne levandeframför den.009:042 Detta blev bekant i hela Joppe, och många kommo till tro påHerren.009:043 Därefter stannade han en längre tid i Joppe hos en garvare vidnamn Simon.
010:001 I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en hövitsman vid denså kallade italiska krigsskaran.010:002 Han var en from man, som »fruktade Gud» tillika med hela sitthus; han utdelade rikligen allmosor åt folket och bad alltidtill Gud.
010:003 En dag omkring nionde timmen såg denne tydligt i en syn en Gudsängel, som kom in till honom och sade till honom: »Kornelius!»010:004 Han betraktade honom förskräckt och frågade: »Vad är det,herre?» Då sade ängeln till honom: »Dina böner och dinaallmosor hava uppstigit till Gud och äro i åminnelse hos honom.010:005 Så sänd nu några män till Joppe och låt hämta en viss Simon, somock kallas Petrus.010:006 Han gästar hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vidhavet.»
010:007 När ängeln som hade talat med honom var borta, kallade han tillsig två av sina tjänare och en from krigsman, en av dem somhörde till hans närmaste följe,010:008 och förtäljde alltsammans för dem och sände dem åstad tillJoppe.
010:009 Men dagen därefter, medan dessa voro på vägen och nalkadesstaden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för attbedja.010:010 Och han blev hungrig och ville hava något att äta. Medan man nutillredde maten, föll han i hänryckning.010:011 Han såg himmelen öppen och någonting komma ned som liknade enstor linneduk, och som fasthölls vid de fyra hörnen och sänktesned till jorden.010:012 Och däri funnos alla slags fyrfota och krälande djur som leva påjorden, och alla slags himmelens fåglar.010:013 Och en röst kom till honom: »Stå upp, Petrus, slakta och ät.»010:014 Men Petrus svarade: »Bort det, Herre! Jag har aldrig ätit någotoheligt och orent.»010:015 Åter, för andra gången, kom en röst till honom: »Vad Gud harförklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.»010:016 Detta skedde tre gånger efter varandra; sedan blev duken straxåter upptagen till Himmelen.
010:017 Medan Petrus i sitt sinne undrade över vad den syn han hade settskulle betyda, hade de män som voro utsända av Kornelius redanfrågat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten010:018 och ropade på någon för att få veta om Simon, som ock kalladesPetrus, gästade där.010:019 Men under det Petrus alltjämt begrundade synen, sade Anden tillhonom: »Här äro ett par män som fråga efter dig.010:020 Stå upp, och gå ditned och följ med dem, utan att tveka; ty detär jag som har sänt dem.»
010:021 Då steg Petrus ned till männen och sade: »Se här är jag, den somI frågen efter. Av vilken orsak haven I kommit hit?»010:022 De svarade: »Hövitsmannen Kornelius, en rättfärdig ochgudfruktig man, som har gott vittnesbörd om sig av hela detjudiska folket, har i en uppenbarelse fått befallning av enhelig ängel att hämta dig till sig och höra vad du har attsäga.»010:023 Då bjöd han dem komma in och beredde dem härbärge.
Dagen därefter stod han upp och begav sig åstad med dem; ochnågra av bröderna i Joppe följde med honom.010:024 Följande dag kommo de fram till Cesarea. Och Kornelius väntadepå dem och hade kallat tillhopa sina fränder och närmastevänner.010:025 Då nu Petrus skulle träda in, gick Kornelius emot honom ochbetygade honom sin vördnad, i det att han föll ned för hansfötter.010:026 Men Petrus reste upp honom och sade: »Stå upp; också jag är enmänniska.»010:027 Och under samtal med honom trädde Petrus in och fann många varadär församlade.010:028 Och han sade till dem: »I veten själva att det är en judisk manförbjudet att hava något umgänge med en utlänning eller attbesöka en sådan; men mig har Gud lärt att icke räkna någonmänniska för ohelig eller oren.010:029 Därför kom jag ock utan invändning hit, när jag blev hämtad.Och nu frågar jag eder av vilket skäl I haven låtit hämta mig.»010:030 Då svarade Kornelius: »Det är nu fjärde dagen sedan jag, justvid denna timme, förrättade i mitt hus den bön som man beder vidnionde timmen. Då fick jag se en man i skinande klädnad ståframför mig,010:031 och han sade: 'Kornelius, din bön är hörd, och dina allmosorhava kommit i åminnelse inför Gud.010:032 Så sänd nu bud till Joppe och kalla till dig Simon, som ockkallas Petrus: han gästar i garvaren Simons hus vid havet.'010:033 Då sände jag strax bud till dig, och du gjorde väl i att dukom. Och nu äro vi alla här tillstädes inför Gud för att höraallt som har blivit dig befallt av Herren.»
010:034 Då öppnade Petrus sin mun och sade:
»Nu förnimmer jag i sanning att 'Gud icke har anseende tillpersonen',010:035 utan att den som fruktar honom och övar rättfärdighet, han tagesemot av honom, vilket folk han än må tillhöra.010:036 Det ord som han har sänt till Israels barn för att genom JesusKristus, som är allas Herre, förkunna det glada budskapet omfrid, det ordet kännen I,010:037 den förkunnelse som gick ut över hela Judeen, sedan den hadebegynt i Galileen efter den döpelse Johannes predikade—010:038 förkunnelsen om Jesus från Nasaret och om huru Gud hade smorthonom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring ochgjorde gott och botade alla som voro under djävulens våld; tyGud var med honom.010:039 Vi kunna själva vittna om allt vad han gjorde både på denjudiska landsbygden och i Jerusalem; likväl upphängde man honompå trä och dödade honom.010:040 Men honom har Gud uppväckt på tredje dagen och låtit honom blivauppenbar,010:041 väl icke för allt folket, men för oss, som redan förut av Gudhade blivit utvalda till vittnen, och som åto och drucko medhonom, sedan han hade uppstått från de döda.010:042 Och han bjöd oss predika för folket och betyga att han är densom av Gud har blivit bestämd till att vara domare över levandeoch döda.010:043 Om honom bära alla profeterna vittnesbörd och betyga att var ochen som tror på honom skall få syndernas förlåtelse genom hansnamn.»
010:044 Medan Petrus ännu så talade, föll den helige Ande på alla demsom hörde hans tal.010:045 Och alla de omskurna troende män som hade kommit dit med Petrusblevo uppfyllda av häpnad över att den helige Ande hade blivitutgjuten jämväl över hedningarna, såsom en gåva åt dem.010:046 De hörde dem nämligen tala tungomål och storligen prisa Gud.010:047 Då tog Petrus till orda och sade: »Icke kan väl någon hindra attdessa döpas med vatten, då de hava undfått den helige Ande, delikaväl som vi?»010:048 Och så bjöd han att man skulle döpa dem i Jesu Kristi namn.
Därefter bådo de honom att han skulle stanna hos dem någradagar.
011:001 Men apostlarna och de bröder som voro i Judeen fingo höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord. 011:002 När så Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro omskurna gå till rätta med honom; 011:003 de sade: »Du har ju besökt oomskurna män och ätit med dem.» 011:004 Då begynte Petrus från början och omtalade för dem allt i följd och ordning; han sade:
011:005 »Jag var i staden Joppe, stadd i bön; då såg jag underhänryckning i en syn någonting komma ned, som liknade en storlinneduk, vilken fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes nedfrån himmelen; och det kom ända ned till mig.011:006 Och jag betraktade det och gav akt därpå; då fick jag däri sefyrfota djur, sådana som leva på jorden, tama och vilda, så ockkrälande djur och himmelens fåglar.011:007 Jag hörde ock en röst säga till mig: 'Stå upp, Petrus, slaktaoch ät.'011:008 Men jag svarade: 'Bort det, Herre! Aldrig har något oheligteller orent kommit i min mun.'011:009 För andra gången talade en röst från himmelen: 'Vad Gud harförklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.'011:010 Detta skedde tre gånger efter varandra; sedan drogs alltsammansåter upp till himmelen.011:011 Och i detsamma kommo tre män, som hade blivit sända till migfrån Cesarea, och stannade framför huset där vi voro.011:012 Och Anden sade till mig att jag skulle följa med dem, utan attgöra någon åtskillnad mellan folk och folk. Också de sex brödersom äro här kommo med mig; och vi gingo in i mannens hus.011:013 Och han berättade för oss huru han hade sett ängeln träda in ihans hus, och att denne hade sagt: 'Sänd åstad till Joppe ochlåt hämta Simon, som ock kallas Petrus.011:014 Han skall tala till dig ord genom vilka du skall bliva frälst,du själv och hela ditt hus.'011:015 Och när jag hade begynt tala, föll den helige Ande på dem,alldeles såsom det under den första tiden skedde med oss.011:016 Då kom jag ihåg Herrens ord, huru han hade sagt: 'Johannes döptemed vatten, men I skolen bliva döpta i helig ande.'011:017 Då alltså Gud åt dem hade givit samma gåva som åt oss, som havakommit till tro på Herren Jesus Kristus, huru skulle då jag havakunnat sätta mig emot Gud?»
011:018 När de hade hört detta, gåvo de sig till freds och prisade Gudoch sade: »Så har då Gud också åt hedningarna förlänat denbättring som för till liv.»
011:019 De som hade blivit kringspridda genom den förföljelse som utbrötför Stefanus' skull drogo emellertid omkring ända till Fenicienoch Cypern och Antiokia, men förkunnade icke ordet för andra änför judar.011:020 Dock funnos bland dem några män från Cypern och Cyrene, som närde kommo till Antiokia, också talade till grekerna och för demförkunnade evangelium om Herren Jesus.011:021 Och Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro ochomvände sig till Herren.
011:022 Ryktet härom nådde församlingen i Jerusalem; och de sände dåBarnabas till Antiokia.011:023 När han kom dit och fick se vad Guds nåd hade verkat, blev hanglad och förmanade dem alla att med hjärtats fasta föresatsstadigt hålla sig till Herren.011:024 Ty han var en god man och full av helig ande och tro. Ochganska mycket folk blev ytterligare fört till Herren.011:025 Sedan begav han sig åstad till Tarsus för att uppsöka Saulus.011:026 Och när han hade träffat honom, tog han honom med sig tillAntiokia. Ett helt år hade de sedan sin umgängelse inomförsamlingen och undervisade ganska mycket folk. Och det var iAntiokia som lärjungarna först begynte kallas »kristna».
011:027 Vid den tiden kommo några profeter från Jerusalem ned tillAntiokia.011:028 Och en av dem, vid namn Agabus, trädde upp och gav genom Andensingivelse till känna att en stor hungersnöd skulle komma överhela världen; den kom också på Klaudius' tid.011:029 Då bestämde lärjungarna att de, var och en efter sin förmåga,skulle sända något till understöd åt de bröder som bodde iJudeen.011:030 Detta gjorde de också, och genom Barnabas och Saulus översändede det till de äldste.
012:001 Vid den tiden lät konung Herodes gripa och misshandla några avdem som hörde till församlingen.012:002 Och Jakob, Johannes' broder, lät han avrätta med svärd.012:003 När han såg att detta behagade judarna, fortsatte han och lätfasttaga också Petrus. Detta skedde under det osyrade brödetshögtid.012:004 Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fängelse ochuppdrog åt fyra vaktavdelningar krigsmän, vardera på fyra man,att bevaka honom; och hans avsikt var att efter påsken ställahonom fram inför folket.012:005 Under tiden förvarades Petrus i fängelset, men församlingen badenträget till Gud för honom.
012:006 Natten före den dag då Herodes tänkte draga honom inför rättalåg Petrus och sov mellan två krigsmän, fängslad med två kedjor;och utanför dörren voro väktare utsatta till att bevakafängelset.012:007 Då stod plötsligt en Herrens ängel där, och ett sken lyste irummet. Och han stötte Petrus i sidan och väckte honom ochsade: »Stå nu strax upp»; och kedjorna föllo ifrån hans händer.012:008 Ängeln sade ytterligare till honom: »Omgjorda dig, och tag pådig dina sandaler.» Och han gjorde så. därefter sade ängelntill honom: »Tag din mantel på dig och följ mig.»012:009 Och Petrus gick ut och följde honom; men han förstod icke attdet som skedde genom ängeln var något verkligt, utan trodde attdet var en syn han såg.012:010 När de så hade gått genom första och andra vakten, kommo de tilljärnporten som ledde ut till staden. Den öppnade sig för dem avsig själv, och de trädde ut och gingo en gata fram; och idetsamma försvann ängeln ifrån honom.012:011 När sedan Petrus kom till sig igen, sade han: »Nu vet jag och ärförvissad om att Herren har utsänt sin ängel och räddat mig urHerodes' hand och undan allt det som det judiska folket hadeväntat sig.»
012:012 När han alltså hade förstått huru det var, gick han till det husdär Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ockkallades Markus; där voro ganska många församlade och bådo.012:013 Då han nu klappade på portdörren, kom en tjänsteflicka, vid namnRode, för att höra vem det var.012:014 Och när hon kände igen Petrus' röst, öppnade hon i sin glädjeicke porten, utan skyndade in och berättade att Petrus stodutanför porten.012:015 Då sade de till henne: »Du är från dina sinnen.» Men honbedyrade att det var såsom hon hade sagt. Då sade de: »Det ärväl hans ängel.»012:016 Men Petrus fortfor att klappa; och när de öppnade, sågo de medhäpnad att det var han.012:017 Och han gav tecken åt dem med handen att de skulle tiga, ochförtäljde för dem huru Herren hade fört honom ut ur fängelset.Och han tillade: »Låten Jakob och de andra bröderna få vetadetta.» Sedan gick han därifrån och begav sig till en annanort.
012:018 Men när det hade blivit dag, uppstod bland krigsmännen en ganskastor oro och undran över vad som hade blivit av Petrus.012:019 När så Herodes ville hämta honom, men icke fann honom, anställdehan rannsakning med väktarna och bjöd att de skulle föras borttill bestraffning. Därefter for han ned från Judeen tillCesarea och vistades sedan där.
012:020 Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna.Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade fåttBlastus, konungens kammarherre, på sin sida, bådo de om fred, tyderas land hade sin näring av konungens.012:021 På utsatt dag klädde sig då Herodes i konungslig skrud och sattesig på tronen och höll ett tal till dem.012:022 Då ropade folket: »En guds röst är detta, och icke enmänniskas.»012:023 Men i detsamma slog honom en Herrens ängel, därför att han ickegav Gud äran. Och han föll i en sjukdom som bestod däri att hanuppfrättes av maskar, och så gav han upp andan.
012:024 Men Guds ord hade framgång och utbredde sig.012:025 Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag iJerusalem och avlämnat understödet, vände de tillbaka och togodå med sig Johannes, som ock kallades Markus.
013:001 I den församling som fanns i Antiokia verkade nu såsom profeteroch lärare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Luciusfrån Cyrene, så ock Manaen, landsfursten Herodes'fosterbroder, och Saulus.013:002 När dessa förrättade Herrens tjänst och fastade, sade den heligeAnde: »Avskiljen åt mig Barnabas och Saulus för det verk som jaghar kallat dem till.»013:003 Då fastade de och bådo och lade händerna på dem och läto dembegiva sig åstad.
013:004 Dessa, som så hade blivit utsända av den helige Ande, foro nuned till Seleucia och seglade därifrån till Cypern.013:005 Och när de hade kommit till Salamis, förkunnade de Guds ord ijudarnas synagogor. De hade också med sig Johannes såsomtjänare.013:006 Och sedan de hade färdats över hela ön ända till Pafos, träffadede där på en judisk trollkarl och falsk profet, vid namnBarjesus,013:007 som vistades hos landshövdingen Sergius Paulus. Denne var enförståndig man. Han kallade till sig Barnabas och Saulus ochbegärde att få höra Guds ord.
013:008 Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen)stod emot dem och ville hindra landshövdingen från att kommatill tro.013:009 Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes då av helig ande ochfäste ögonen på honom013:010 och sade: »O du djävulens barn, du som är full av allt slagssvek och arglistighet och en fiende till allt vad rätt är, skalldu då icke upphöra att förvrida Herrens raka vägar?013:011 Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall till en tidbliva blind och icke kunna se solen.» Och strax föll töcken ochmörker över honom; och han gick omkring och sökte efter någonsom kunde leda honom.013:012 När då landshövdingen såg vad som hade skett, häpnade han överHerrens lära och kom till tro.
013:013 Paulus och hans följeslagare lade sedan ut ifrån Pafos och forotill Perge i Pamfylien. Där skilde sig Johannes ifrån dem ochvände tillbaka till Jerusalem.013:014 Men själva foro de vidare från Perge och kommo till Antiokia iPisidien. Och på sabbatsdagen gingo de in i synagogan och sattesig där.013:015 Och sedan man hade föreläst ur lagen och profeterna, sändesynagogföreståndarna till dem och läto säga: »Bröder, haven Inågot förmaningens ord att säga till folket, så sägen det.»013:016 Då stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade:
»I män av Israels hus och I som 'frukten Gud', hören mig.013:017 Detta folks, Israels, Gud utvalde våra fäder, och han upphöjdedetta folk, medan de ännu bodde såsom främlingar i Egyptensland, och förde dem sedan ut därifrån 'med upplyft arm'.013:018 Och under en tid av vid pass fyrtio år hade han fördrag med demi öknen.013:019 Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftadehan dessas land till arvedelar åt dem.013:020 Därunder förgick en tid av vid pass fyra hundra femtio år.Sedan gav han dem domare, ända till profeten Samuels tid.013:021 Därefter begärde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, enman av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.
013:022 Men denne avsatte han och gjorde David till konung över dem.Honom gav han ock sitt vittnesbörd, i det han sade: 'Jag harfunnit David, Jessais son, en man efter mitt hjärta. Han skalli alla stycken göra min vilja.'013:023 Av dennes säd har Gud efter sitt löfte låtit Jesus komma, såsomFrälsare åt Israel.013:024 Men redan innan han uppträdde, hade Johannes predikatbättringens döpelse för hela Israels folk.013:025 Och när Johannes höll på att fullborda sitt lopp, sade han: 'VadI menen mig vara, det är jag icke. Men se, efter mig kommer denvilkens skor jag icke är värdig att lösa av han fötter.'
013:026 Mina bröder, I som ären barn av Abrahams släkt, så ock I andrahär, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna frälsningblivit sänt.013:027 Ty eftersom Jerusalems invånare och deras rådsherrar icke kändehonom, uppfyllde de ock genom sin dom över honom profeternasutsagor, vilka var sabbat föreläses;013:028 och fastän de icke funno honom skyldig till något som förtjänadedöden, bådo de likväl Pilatus att han skulle låta döda honom.013:029 När de så hade fört till fullbordan allt som var skrivet omhonom, togo de honom ned från korsets trä och lade honom i engrav.013:030 Men Gud uppväckte honom från de döda.013:031 Sedan visade han sig under många dagar för dem som med honomhade gått upp från Galileen till Jerusalem, och som nu äro hansvittnen inför folket.
013:032 Och vi förkunna för eder det glada budskapet, att det löfte somgavs åt våra fäder, det har Gud låtit gå i fullbordan för oss,deras barn, därigenom att han har låtit Jesus uppstå,013:033 såsom ock är skrivet i andra psalmen:'Du är min Son,jag har i dag fött dig.'013:034 Och att han har låtit honom uppstå från de döda, så att han ickemer skall vända tillbaka till förgängelsen, det har han sagt meddessa ord:'Jag skall uppfylla åt eder de heliga löftensom jag i trofasthet har givit åt David.'013:035 Därför säger han ock i en annan psalm:'Du skall icke låta din Helige se förgängelsen.'013:036 När David i sin tid hade tjänat Guds vilja, avsomnade han ju ochblev samlad till sina fäder och såg förgängelsen;013:037 men den som Gud har uppväckt, han har icke sett förgängelsen.013:038 Så mån I nu veta, mena bröder, att genom honom syndernasförlåtelse förkunnas för eder,013:039 och att i honom var och en som tror bliver rättfärdig och friadifrån allt det varifrån I icke under Moses' lag kunden blivafriade.013:040 Sen därför till, att över eder icke må komma det som är sagt hosprofeterna:013:041 'Sen här, I föraktare, och förundren eder,och bliven till intet;ty en gärning utför jag i edra dagar,en gärning som I alls icke skullen tro,om den förtäljdes för eder.'»
013:042 När de sedan gingo därifrån, bad men dem att de nästa sabbatskulle tala för dem om samma sak.013:043 Och när församlingen åtskildes, följde många judar ochgudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas. Dessa talade dåtill dem och förmanade dem att stadigt hålla sig till Guds nåd.
013:044 Följande sabbat kom nästan hela staden tillsammans för att höraGuds ord.013:045 Då nu judarna sågo det myckna folket, uppfylldes de av nitälskanoch foro ut i smädelser och motsade det som Paulus talade.013:046 Då togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: »Guds ordmåste i första rummet förkunnas för eder. Men eftersom I stötendet bort ifrån eder och icke akten eder själva värdiga det evigalivet, så vända vi oss nu till hedningarna.013:047 Ty så har Herren bjudit oss:'Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken,för att du skall bliva till frälsning intill jordens ända.'»
013:048 När hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade Herrensord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att fåevigt liv.013:049 Och Herrens ord utbredde sig över hela landet.
013:050 Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som »fruktade Gud», såock de förnämsta männen i staden, och uppväckte en förföljelsemot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifrån sin stadsområde.013:051 Dessa skuddade då stoftet av sina fötter mot dem och begåvo sigtill Ikonium.
013:052 Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande.
014:001 På samma sätt tillgick det i Ikonium: de gingo in i judarnassynagoga och talade så, att en stor hop av både judar och grekerkommo till tro;014:002 men de judar som voro ohörsamma retade upp hedningarna ochväckte deras förbittring mot bröderna.014:003 Så vistades de där en längre tid och predikade frimodigt, iförtröstan på Herren, och han gav vittnesbörd åt sitt nådesord,i det att han lät tecken och under ske genom dem.014:004 Men folket i staden delade sig, så att somliga höllo medjudarna, andra åter med apostlarna.014:005 Och när sedan, både ibland hedningar och ibland judar med derasföreståndare, en storm hade blivit uppväckt emot dem, och manville misshandla och stena dem,014:006 flydde de, så snart de förstodo huru det var, till städernaLystra och Derbe i Lykaonien och till trakten omkring dem.014:007 Och där förkunnade de evangelium.
014:008 I Lystra fanns nu en man som satt där oförmögen att bruka sinafötter, ty allt ifrån sin moders liv hade han varit ofärdig ochhade aldrig kunnat gå.014:009 Denne hörde på, när Paulus talade. Och då Paulus fäste sinaögon på honom och såg att han hade tro, så att han kunde blivabotad,014:010 sade han med hög röst: »Res dig upp och stå på dina fötter.» Dåsprang mannen upp och begynte gå.014:011 När folket såg vad Paulus hade gjort, hovo de upp sin röst ochropade på lykaoniskt tungomål: »Gudarna hava stigit ned till ossi människogestalt.»014:012 Och de kallade Barnabas för Jupiter, men Paulus kallade de förMerkurius, eftersom det var han som förde ordet.014:013 Och prästen vid det Jupiterstempel som låg utanför staden fördefram tjurar och kransar till portarna och ville jämte folketanställa ett offer.014:014 Men när apostlarna, Barnabas och Paulus, fingo höra detta, revode sönder sina kläder och sprungo ut bland folket och ropade014:015 och sade: »I män, vad är det I gören? Också vi äro människor,av samma natur som I, och vi förkunna för eder evangelium, att Imåsten omvända eder från dessa fåfängliga avgudar till denlevande Guden, 'som har gjort himmelen och jorden och havet ochallt vad i dem är'.014:016 Han har under framfarna släktens tider tillstatt alla hedningaratt gå sina egna vägar.014:017 Dock har han icke låtit sig vara utan vittnesbörd, ty han harbevisat eder välgärningar, i det han har givit eder regn ochfruktbara tider från himmelen och så vederkvickt edra hjärtanmed mat och glädje.»014:018 Genom sådana ord stillade de med knapp nöd folket, så att manicke offrade åt dem.
014:019 Men några judar kommo dit från Antiokia och Ikonium. Dessadrogo folket över på sin sida och stenade Paulus och släpadehonom ut ur staden, i tanke att han var död.014:020 Men sedan lärjungarna hade samlat sig omkring honom, reste hansig upp och gick in i staden.
Dagen därefter begav han sig med Barnabas åstad därifrån tillDerbe.014:021 Och de förkunnade evangelium i den staden och vunno ganska mångalärjungar. Sedan vände de tillbaka till Lystra och Ikonium ochAntiokia014:022 och styrkte lärjungarnas själar, i det de förmanade dem att ståfasta i tron och sade dem, att det är genom mycken bedrövelsesom vi måste ingå i Guds rike.014:023 Därefter utvalde de åt dem »äldste» för var särskild församlingoch anbefallde dem efter bön och fastor åt Herren, som de nutrodde på.
014:024 Sedan färdades de vidare genom Pisidien och kommo tillPamfylien.014:025 Där förkunnade de ordet i Perge och foro sedan ned till Attalia.014:026 Därifrån avseglade de till Antiokia, samma ort varifrån de hadeblivit utsända, sedan man hade anbefallt dem åt Guds nåd, fördet verk som de nu hade fullbordat.014:027 Och när de hade kommit dit, kallade de tillhopa församlingen ochomtalade för dem huru stora ting Gud hade gjort med dem, ochhuru han för hedningarna hade öppnat en dörr till tro.014:028 Sedan vistades de där hos lärjungarna en ganska lång tid.
015:001 Men från Judeen kommo några män ditned och lärde bröderna så:»Om I icke låten omskära eder, såsom Moses har stadgat, såkunnen I icke bliva frälsta.»015:002 Då uppstod söndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganskaskarpt ordskifte med dem. Det bestämdes därför, att Paulus ochBarnabas och några andra av dem skulle, för denna tvistefrågasskull, fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem.015:003 Och församlingen utrustade dem för resan, och de foro genomFenicien och Samarien och förtäljde utförligt om hedningarnasomvändelse och gjorde därmed alla bröderna stor glädje.015:004 När de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de avförsamlingen och av apostlarna och de äldste och omtalade hurustora ting Gud hade gjort med dem.015:005 Men några ifrån fariséernas parti, vilka hade kommit till tro,stodo upp och sade att man borde omskära dem och bjuda dem atthålla Moses' lag.
015:006 Då trädde apostlarna och de äldste tillsammans för att överläggaom denna sak.015:007 Och sedan man länge hade förhandlat därom, stod Petrus upp ochsade till dem:
»Mina bröder, I veten själva att Gud, för lång tid sedan, blandeder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarnaskulle få höra evangelii ord och komma till tro.015:008 Och Gud, som känner allas hjärtan, gav dem sitt vittnesbörd,därigenom att han lät dem, likaväl som oss, undfå den heligeAnde.015:009 Och han gjorde ingen åtskillnad mellan oss och dem, i det atthan genom tron renade deras hjärtan.015:010 Varför fresten I då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals viljalägga ett ok som varken våra fäder eller vi hava förmått bära?015:011 Vi tro ju fastmer att det är genom Herren Jesu nåd som vi blivafrälsta, vi likaväl som de.»
015:012 Då teg hela menigheten, och man hörde på Barnabas och Paulus, som förtäljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna.
015:013 När de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade:
»Mina bröder, hören mig.015:014 Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han blandhedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.015:015 Därmed stämmer ock överens vad profeterna hava talat; ty så ärskrivet:015:016 'Därefter skall jag komma tillbakaoch åter bygga upp Davids förfallna hydda;ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen,015:017 för att ock övriga människor skola söka Herren,alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn.Så säger Herren, han som skall göra detta,015:018 såsom han ock har vetat det förut av evighet.'
015:019 Därför är min mening att man icke bör betunga sådana som havavarit hedningar, men omvänt sig till Gud,015:020 utan allenast skriva till dem att de skola avhålla sig frånavgudastyggelser och från otukt och från köttet av förkvävdadjur och från blod.015:021 Ty Moses har av ålder sina förkunnare i alla städer, då han juvar sabbat föreläses i synagogorna.»
015:022 Därefter beslöto apostlarna och de äldste, tillika med helaförsamlingen, att bland sig utvälja några män, som jämte Paulusoch Barnabas skulle sändas till Antiokia; och de valde Judas,som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland bröderna voroledande män.015:023 Och man översände genom dem följande skrivelse:
»Apostlarna och de äldste, edra bröder, hälsa eder, I bröder avhednisk börd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien.
015:024 Alldenstund vi hava hört att några som hava kommit från oss havaförvirrat eder med sitt tal och väckt oro i edra själar, utanatt de hava haft något uppdrag av oss,015:025 så hava vi enhälligt kommit till det beslutet att utvälja någramän, som vi skulle sända till eder jämte Barnabas och Paulus,våra älskade bröder,015:026 vilka hava vågat sina liv för vår Herres, Jesu Kristi, namnsskull.015:027 Alltså sända vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skolakungöra detsamma för eder.015:028 Den helige Ande och vi hava nämligen beslutit att icke påläggaeder någon ytterligare börda, utöver följande nödvändigaföreskrifter:015:029 att I skolen avhålla eder från avgudaofferskött och från blodoch från köttet av förkvävda djur och från otukt. Om I nogatagen eder till vara för detta, så skall det gå eder väl. Farenväl.»
015:030 De fingo så begiva sig åstad och kommo ned till Antiokia. Därkallade de tillsammans menigheten och lämnade fram brevet.015:031 Och när menigheten läste detta, blevo de glada över dethugnesamma budskapet.015:032 Judas och Silas, som själva voro profeter, talade därefter mångaförmaningens ord till bröderna och styrkte dem.015:033 Och sedan de hade uppehållit sig där någon tid, fingo de i fridfara ifrån bröderna tillbaka till dem som hade sänt dem.015:034015:035 Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, där deundervisade och, jämte många andra förkunnade evangelii ord frånHerren.
015:036 Efter någon tid sade Paulus till Barnabas: »Låt oss nu faratillbaka och besöka våra bröder, i alla de städer där vi havaförkunnat Herrens ord, och se till, huru det är med dem.»015:037 Barnabas ville då att de skulle taga med sig Johannes, som ockkallades Markus.015:038 Men Paulus fann icke skäligt att taga med sig en man som hadeövergivit dem i Pamfylien och icke följt med dem till derasarbete.015:039 Och så skarp blev deras tvist att de skilde sig ifrån varandra;och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern.015:040 Men Paulus utvalde åt sig Silas; och sedan han av bröderna hadeblivit anbefalld åt Herrens nåd, begav han sig åstad015:041 och färdades genom Syrien och Cilicien och styrkteförsamlingarna.
016:001 Han kom då också till Derbe och till Lystra. Där fanns enlärjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judiskkvinna och en grekisk fader,016:002 och som hade gott vittnesbörd om sig av bröderna i Lystra ochIkonium.016:003 Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. För de judarsskull som bodde i dessa trakter tog han honom därför till sigoch omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.016:004 Och när de sedan foro genom städerna, meddelade deförsamlingarna till efterföljd de stadgar som voro fastställdaav apostlarna och de äldste i Jerusalem.016:005 Så styrktes nu församlingarna i tron, och brödernas antalförökades för var dag.
016:006 Sedan togo de vägen genom Frygien och det galatiska landet; deförhindrades nämligen av den helige Ande att förkunna ordet iprovinsen Asien.016:007 Och när de hade kommit fram emot Mysien, försökte de att fara ini Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.016:008 Då begåvo de sig över Mysien ned till Troas.016:009 Här visade sig för Paulus i en syn om natten en macedonisk man,som stod där och bad honom och sade: »Far över till Macedonienoch hjälp oss.»016:010 När han hade sett denna syn, sökte vi strax någon lägenhet attfara därifrån till Macedonien, ty vi förstodo nu att Gud hadekallat oss att förkunna evangelium för dem.
016:011 Vi lade alltså ut från Troas och foro raka vägen till Samotraceoch dagen därefter till Neapolis016:012 och sedan därifrån till Filippi. Denna stad, en romersk koloni,är den första i denna del av Macedonien. I den staden vistadesvi någon tid.
016:013 På sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, längs med en flod,till en plats som gällde såsom böneställe. Där satte vi oss nedoch talade med de kvinnor som hade samlats dit.016:014 Och en kvinna som »fruktade Gud», en purpurkrämerska frånstaden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; ochHerren öppnade hennes hjärta, så att hon aktade på det somPaulus talade.016:015 Och sedan hon jämte sitt husfolk hade låtit döpa sig, bad honoss och sade: »Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror påHerren, så kommen in i mitt hus och stannen där.» Och honnödgade oss därtill.
016:016 Och det hände sig en gång, då vi gingo ned till bönestället, attvi mötte en tjänsteflicka, som hade en spådomsande i sig ochgenom sina spådomar skaffade sina herrar mycken inkomst.016:017 Denne följde efter Paulus och oss andra och ropade och sade:»Dessa män äro Guds, den Högstes, tjänare, och de förkunna föreder frälsningens väg.»016:018 Så gjorde hon under många dagar. Men Paulus tog illa vid sigoch vände sig om och sade till anden: »I Jesu Kristi namn bjuderjag dig att fara ut ur henne.» Och anden for ut i samma stund.
016:019 Men när hennes herrar sågo att det för dem var slut med allthopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och släpadedem till torget inför överhetspersonerna.016:020 Och sedan de hade fört dem tid fram, till domarna, sade de:»Dessa män uppväcka stor oro i vår stad; de äro judar016:021 och vilja införa stadgar som det för oss, såsom romerskamedborgare, icke är lovligt att antaga eller hålla.»016:022 Också folket reste sig upp emot dem, och domarna läto slita avdem deras kläder och bjödo att man skulle piska dem med spön.016:023 Och sedan de hade låtit giva dem många slag, kastade de dem ifängelse och bjödo fångvaktaren att hålla dem i säkert förvar.016:024 Då denne fick en så sträng befallning, satte han in dem i detinnersta fängelserummet och fastgjorde deras fötter i stocken.