028:001 Först sedan vi hade blivit räddade, fingo vi veta att ön hetteMalta.028:002 Och infödingarna visade oss en icke vanlig välvilja; de tändeupp en eld och togo oss alla med sig dit, för det påkommanderegnets och för köldens skull.028:003 När Paulus då tog upp ett fång torra kvistar som han lade påelden, kom, i följd av hettan, en huggorm fram därur och höggsig fast vid hans hand.028:004 Då infödingarna fingo se ormen hänga där vid hans hand, sade detill varandra: »Helt visst är denne man en dråpare, somrättvisans gudinna icke tillstädjer att leva, om han nu ock harblivit räddad undan havet.»028:005 Men han skakade ormen ifrån sig i elden och led ingen skada.028:006 De väntade att han skulle svälla upp eller helt plötsligt fallaned död; men när de efter lång väntan fingo se att intet ontvederfors honom, ändrade de mening och sade att han var en gud.
028:007 I närheten av detta ställe var en lantgård, som tillhörde denförnämste mannen på ön, en som hette Publius; denne togvälvilligt emot oss och gav oss härbärge i tre dagar.028:008 Nu hände sig att Publius' fader låg sjuk i en magsjukdom medfeberanfall. Paulus gick då in till honom och bad och ladehänderna på honom och gjorde honom frisk.028:009 Men när detta hade skett, kommo också de av öns övriga inbyggaresom hade någon sjukdom till honom och blevo botade.028:010 Och de bevisade oss ära på mångahanda sätt; och när vi skulleavsegla, försågo de oss med vad vi behövde.
028:011 Då tre månader voro förlidna, avseglade vi på ett skepp som hadelegat vid ön över vintern; det var från Alexandria och barTvillinggudarnas bilder.028:012 Och vi lade till vid Syrakusa och stannade där i tre dagar.028:013 Därifrån foro vi längs kusten och kommo till Regium. Dagendärefter fingo vi sunnanvind, och vi kommo så redan på andradagen till Puteoli.028:014 Där träffade vi på bröder, och hos dem stannade vi, på derasinbjudning, i sju dagar.
På detta sätt kommo vi till Rom.028:015 Så snart bröderna där fingo höra om oss, gingo de oss till mötesända till Forum Appii och Tres Taberne. När Paulus fick se dem,tackade han Gud och fick nytt mod.028:016 Och då vi hade kommit in i Rom, tillstaddes det Paulus att boför sig själv, med den krigsman som skulle bevaka honom.
028:017 Tre dagar därefter kallade han tillhopa de förnämsta av judarna;och när de hade kommit tillsammans, sade han till dem:»Mina bröder, fastän jag icke har gjort något mot vårt folkeller mot fädernas stadgar, blev jag likväl i Jerusalemöverlämnad i romarnas händer och fördes bort därifrån såsomfånge.028:018 Och när de hade anställt rannsakning med mig, ville de giva miglös, eftersom jag icke hade gjort något som förtjänade döden.028:019 Men då judarna satte sig däremot, nödgades jag vädja tillkejsaren; dock, icke som om jag hade någon anklagelse att göramot mitt folk.028:020 Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, för att få seeder och tala med eder, ty det är för Israels hopps skull somjag är bunden med denna kedja.»
028:021 Då svarade de honom: »Vi hava icke från Judeen mottagit någonskrivelse om dig, ej heller har någon av våra bröder kommit ochberättat eller sagt något ont om dig.028:022 Men vi finna skäligt att du låter oss höra huru du tänker. Ty omdet partiet är oss bekant att det allestädes mötes medgensägelse.
028:023 Sedan utsatte de en viss dag för honom, och på den kommo ännuflera till honom i hans härbärge. Då vittnade han för dem omGuds rike och utlade vad därtill hör, och försökte att övertygadem i fråga om Jesus, med bevis både ur Moses' lag och urprofeterna; därmed höll han på från morgonen ända till aftonen.028:024 Och somliga läto övertyga sig av det som han sade, men andratrodde icke.028:025 Och då de icke kunde komma överens med varandra, gingo de sinväg, och därvid sade Paulus allenast detta ord: »Rätt talade denhelige Ande genom profeten Esaias till edra fäder,028:026 när han sade:
'Gå åstad och säg till detta folk:Med hörande öron skolen I höra,och dock alls intet förstå,och med seende ögon skolen I se,och dock alls intet förnimma.028:027 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat;och med öronen höra de illa,och sina ögon hava de tillslutit,så att de icke se med sina ögoneller höra med sina öroneller förstå med sina hjärtanoch omvända sig och bliva helade av mig'
028:028 Det mån I därför veta: till hedningarna bar denna Guds frälsningblivit sänd; de skola ock akta därpå.»028:030 I två hela år bodde han sedan kvar i en bostad som han självhade hyrt. Och alla som kommo till honom tog han emot;028:031 och han predikade om Guds rike och undervisade om Herren JesusKristus med all frimodighet, utan att någon hindrade honom däri.
Paulus' brev till romarna
001:001 Paulus, Jesu Kristi tjänare, kallad till apostel, avskild tillatt förkunna Guds evangelium,001:002 vilket Gud redan förut genom sina profeter hade i heligaskrifter utlovat,001:003 evangelium om hans Son, vilken såsom människa i köttet är föddav Davids säd001:004 och såsom helig andevarelse är med kraft bevisad vara Guds Son,allt ifrån uppståndelsen från de döda, ja, evangelium om JesusKristus, vår Herre,001:005 genom vilken vi hava fått nåd och apostlaämbete för att, hansnamn till ära, upprätta trons lydnad bland alla hednafolk,001:006 bland vilka jämväl I ären, I som ären kallade och Jesu Kristiegna—001:007 jag, Paulus, hälsar alla Guds älskade som bo i Rom, dem som ärokallade och heliga. Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vårFader, och Herren Jesus Kristus.
001:008 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för ederalla, därför att man i hela världen talar om eder tro.001:009 Ty Gud, som jag i min ande tjänar såsom förkunnare av evangeliumom hans Son, han är mitt vittne, han vet huru oavlåtligt jagtänker på eder001:010 och i mina böner alltid beder att jag dock nu omsider må få ettgynnsamt tillfälle att komma till eder, om Gud så vill.001:011 Ty jag längtar efter att se eder, för att jag må kunna meddelaeder någon andlig nådegåva till att styrka eder;001:012 jag menar: för att jag i eder krets må tillsammans med eder fåhämta hugnad ur vår gemensamma tro, eder och min.
001:013 Jag vill säga eder, mina bröder, att jag ofta har haft i sinnetatt komma till eder, för att också bland eder få skörda någonfrukt, såsom bland övriga hednafolk; dock har jag allt hittillsblivit hindrad.001:014 Både mot greker och mot andra folk, både mot visa och mot ovisahar jag förpliktelser.001:015 Därför är jag villig att förkunna evangelium också för eder sombon i Rom.
001:016 Ty jag blyges icke för evangelium; ty det är en Guds kraft tillfrälsning för var och en som tror, först och främst för juden,så ock för greken.001:017 Rättfärdighet från Gud uppenbaras nämligen däri, av tro tilltro; så är ock skrivet: »Den rättfärdige skall leva av tro.»
001:018 Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighetoch orättfärdighet hos människor som i orättfärdighetundertrycka sanningen.001:019 Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart bland dem; Gudhar ju uppenbarat det för dem.001:020 Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet havaända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunnaförstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt.001:021 Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honomdock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; ochså blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.001:022 När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar001:023 och bytte bort den oförgänglige Gudens härlighet mot beläten,som voro avbilder av förgängliga människor, ja ock av fåglaroch fyrfotadjur och krälande djur.001:024 Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet,så att de med varandra skändade sina kroppar.001:025 De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för attdyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som ärhögtlovad i evighet, amen.001:026 Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deraskvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt;001:027 sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget medkvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevostyggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sinvillas tillbörliga lön.001:028 Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara påsin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigtsinnelag, till att bedriva otillbörliga ting.001:029 Så hava de blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet,ondska, girighet, elakhet; de äro fulla av avund, mordlust,trätlystnad, svek, vrångsinthet;001:030 de äro örontasslare, förtalare, styggelser för Gud,våldsverkare, övermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga motsina föräldrar,001:031 oförståndiga, trolösa, utan kärlek till sina egna, utanbarmhärtighet mot andra.001:032 Och fastän de väl veta vad Gud har stadgat såsom rätt, attnämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nogatt själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handlalikaså.
002:001 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är, som dömer.Ty därmed att du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersomdu, som dömer den andre, själv handlar på samma sätt.002:002 Och vi veta att Guds dom verkligen kommer över dem som handlaså.002:003 Men du menar väl detta, att du skall kunna undfly Guds dom, dumänniska, som dömer dem som handla så, och dock gör detsamma somde?002:004 Eller föraktar du hans godhets, skonsamhets och långmodighetsrikedom, utan att förstå att denna Guds godhet vill föra digtill bättring?002:005 Genom din hårdhet och ditt hjärtas obotfärdighet samlar du juöver dig vrede, som skall drabba dig på vredens dag, då när detbliver uppenbart att Gud är en rättvis domare.002:006 Ty »han skall vedergälla var och en efter hans gärningar».002:007 Evigt liv skall han giva åt dem som med uthållighet i att göradet goda söka härlighet och ära och oförgänglighet.002:008 Men över dem som äro genstridiga och icke lyda sanningen, utanlyda orättfärdigheten, över dem kommer vrede och förtörnelse.002:009 Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den människas själ,som gör det onda, först och främst över judens, så ock övergrekens.002:010 Men härlighet och ära och frid skall tillfalla var och en somgör det goda, först och främst juden, så ock greken.
002:011 Ty hos Gud finnes intet anseende till personen;002:012 alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag förgås, ochalla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dömda.002:013 Ty icke lagens hörare äro rättfärdiga inför Gud, men lagensgörare skola förklaras rättfärdiga.002:014 Ty då hedningarna, som icke hava lag, av naturen göra vad lageninnehåller, så äro dessa, utan att hava lag, sig själv en lag,002:015 då de ju sålunda visa att lagens verk äro skrivna i derashjärtan. Därom utgöra också deras egna samveten ettvittnesbörd, så ock, i den inbördes umgängelsen, deras tankar,när dessa anklaga eller ock försvara dem.002:016 Ja, så skall det befinnas vara på den dag då Gud, enligt detevangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad somär fördolt hos människorna.
002:017 Du kallar dig jude och förlitar dig på lagen och berömmer dig avGud.002:018 Du känner ock hans vilja, och eftersom du har fått dinundervisning ur lagen, kan du döma om vad rättast är;002:019 och du tilltror dig att vara en ledare för blinda, ett ljus förmänniskor som vandra i mörker,002:020 en uppfostrare för oförståndiga, en lärare för enfaldiga,eftersom du i lagen har uttrycket för kunskapen och sanningen.002:021 Du som vill lära andra, du lär icke dig själv! Du som predikaratt man icke skall stjäla, du begår själv stöld!002:022 Du som säger att man icke skall begå äktenskapsbrott, du begårsjälv sådant brott! Du som håller avgudarna för styggelser, dugör dig själv skyldig till tempelrån!002:023 Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att överträdalagen,002:024 ty, såsom det är skrivet, »för eder skull varder Guds namnsmädat bland hedningarna».
002:025 Ty väl är omskärelse till gagn, om du håller lagen; men om du ären lagöverträdare, så är du med din omskärelse dock oomskuren.002:026 Om nu den oomskurne håller lagens stadgar, skall han då icke,fastän han är oomskuren, räknas såsom omskuren?002:027 Jo, och han som i följd av sin härkomst är oomskuren, men ändåfullgör lagen, skall bliva dig till dom, dig som äger lagensbokstav och omskärelsen, men likväl är en lagöverträdare.002:028 Ty den är icke jude, som är det i utvärtes måtto, ej heller ärdet omskärelse, som sker utvärtes på köttet.002:029 Nej, den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse ärhjärtats omskärelse, en som sker i Anden, och icke i kraft avbokstaven; och han har sin berömmelse, icke från människor, utanfrån Gud.
003:001 Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de avomskärelsen?003:002 Jo, ett stort företräde, på allt sätt; först och främst det, attde hava blivit betrodda med Guds löftesord.003:003 Ty vad betyder det, om några av dem blevo trolösa? Kan då derastrolöshet göra Guds trofasthet om intet?003:004 Bort det! Må Gud stå såsom sannfärdig, om ock »var människa ären lögnare». Så är ju skrivet:»På det att du må finnas rättfärdig i dina ordoch få rätt, när man sätter sig till doms över dig.»
003:005 Men är det nu så, att vår orättfärdighet tjänar till att bevisaGuds rättfärdighet, vad skola vi då säga? Kan väl Gud, han somlåter vredesdomen drabba, vara orättfärdig? (Jag talar såsomvore det fråga om en människa.)003:006 Bort det! Huru skulle Gud då kunna döma världen?003:007 Och å andra sidan, om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighetännu mer har trätt i dagen, honom till ära, varför skall då jaglikväl dömas såsom syndare?003:008 Och varför skulle vi icke »göra vad ont är, för att gott måttekomma därav», såsom man, för att smäda oss, påstår att vi göra,och såsom några föregiva att vi lära?—Sådana få med rättasin dom.
003:009 Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra?Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judaroch greker för att allasammans vara under synd.003:010 Så är ock skrivet:»Ingen rättfärdig finnes,icke en enda.003:011 Ingen förståndig finnes,ingen finnes som söker Gud.
003:012 Nej, alla hava de avvikit, allasammans hava de blivit odugliga, ingen finnes som gör vad gott är, det finnes ingen enda.
003:013 En öppen grav är deras strupe, sina tungor bruka de till svek. Huggormsgift är inom deras läppar. 003:014 Deras mun är full av förbannelse och bitterhet. 003:015 Deras fötter äro snara, när det gäller att utgjuta blod. 003:016 Förödelse och elände är på deras vägar, 003:017 och fridens väg känna de icke. 003:018 Guds fruktan är icke för deras ögon.»
003:019 Nu veta vi att allt vad lagen säger, det talar den till dem somhava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och helavärlden stå med skuld inför Gud;003:020 ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför honom.Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden.
003:021 Men nu har, utan lag, en rättfärdighet från Gud blivituppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om,003:022 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alladem som tro. Ty här är ingen åtskillnad.003:023 Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud;003:024 och de bliva rättfärdiggjorda utan förskyllan, av hans nåd,genom förlossningen i Kristus Jesus,003:025 honom som Gud har ställt fram såsom ett försoningsmedel genomtro, i hans blod. Så ville Gud—då han i sin skonsamhet hadehaft fördrag med de synder som förut hade blivit begångna—nuvisa att han dock var rättfärdig.003:026 Ja, så ville han i den tid som nu är lämna beviset för att hanär rättfärdig. Härigenom skulle han både själv befinnas vararättfärdig och göra den rättfärdig, som låter det bero på tro påJesus.
003:027 Huru bliver det då med vår berömmelse? Den är utestängd. Genomvilken lag? Månne genom en gärningarnas lag? Nej, genom entrons lag.003:028 Vi hålla nämligen före att människan bliver rättfärdig genomtro, utan laggärningar.003:029 Eller är Gud allenast judarnas Gud? Är han icke ockhedningarnas? Jo, förvisso också hedningarnas,003:030 så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurnarättfärdiga av tro, så ock de oomskurna genom tron.
003:031 Göra vi då vad lag är om intet genom tron? Bort det! Vi göratvärtom lag gällande.
004:001 Vad skola vi då säga om Abraham, vår stamfader efter köttet?004:002 Om Abraham blev rättfärdig av gärningar, så har han ju något attberömma sig av. Dock icke inför Gud.004:003 Ty vad säger skriften? »Abraham trodde Gud, och det räknadeshonom till rättfärdighet.»004:004 Den som håller sig till gärningar, honom bliver lönen tillräknadicke på grund av nåd, utan på grund av förtjänst.004:005 Men den som icke håller sig till gärningar, utan tror på honomsom gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro tillrättfärdighet.004:006 Så prisar ock David den människa salig, som Gud tillräknarrättfärdighet, utan gärningar:004:007 »Saliga äro de vilkas överträdelser äro förlåtna,och vilkas synder äro överskylda.004:008 Salig är den mansom Herren icke tillräknar synd.»
004:009 Gäller nu detta ordet »salig» de omskurna allenast eller ock deoomskurna? Vi säga ju att »tron räknades Abraham tillrättfärdighet».004:010 Huru blev den honom då tillräknad? Skedde det sedan han hadeblivit omskuren, eller medan han ännu var oomskuren? Det skeddeicke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han ännu varoomskuren.004:011 Och han undfick omskärelsens tecken såsom ett insegel på denrättfärdighet genom tron, som han hade, medan han ännu varoomskuren. Ty så skulle han bliva en fader för alla oomskurnasom tro, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.004:012 Han skulle ock bliva en fader för omskurna, nämligen för sådanasom icke allenast äro omskurna, utan ock vandra i spåren av dentro som vår fader Abraham hade, medan han ännu var oomskuren.
004:013 Det var nämligen icke genom lag som Abraham och hans säd undfickdet löftet att han skulle få världen till arvedel; det var genomrättfärdighet av tro.004:014 Ty om de som låta det bero på lag skola få arvedelen, så är trontill intet nyttig, och löftet är gjort om intet.004:015 Vad lagen kommer åstad är ju vredesdom; men där ingen lagfinnes, där finnes icke heller någon överträdelse.004:016 Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara av nåd, såatt löftet kunde bliva beståndande för all hans säd, icke blottför dem som hörde till lagens folk, utan ock för dem somallenast hade Abrahams tro. Han är ju allas vår fader,004:017 enligt detta skriftens ord: »Jag har bestämt dig till att blivaen fader till många folk»; han är detta inför den Gud som hantrodde, inför honom som gör de döda levande och kallar på deting som icke äro till, likasom voro de till.
004:018 Och där ingen förhoppning fanns, där hoppades han ändå ochtrodde; och han kunde så bliva »en fader till många folk», eftervad som var förutsagt: »Så skall din säd bliva.»004:019 Och han försvagades icke i sin tro, när han betänkte huru hansegen kropp var såsom död—han var ju omkring hundra år gammal—och huru jämväl Saras moderliv var såsom dött.004:020 Han tvivlade icke på Guds löfte i otro, utan blev fastmerstarkare i sin tro; ty han ärade Gud004:021 och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han ocksåmäktig att hålla.004:022 Därför räknades det honom ock till rättfärdighet.
004:023 Men att det så tillräknades honom, det är skrivet icke såsomgällde det allenast honom,004:024 utan det skulle gälla också oss; ty det skall tillräknas jämväloss, oss som tro på honom som från de döda uppväckte Jesus, vårHerre,004:025 vilken utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vårrättfärdiggörelses skull.
005:001 Då vi nu hava blivit rättfärdiggjorda av tro, hava vi frid medGud genom vår Herre Jesus Kristus005:002—genom vilken vi ock hava fått tillträde till den nåd vari vinu stå—och vi berömma oss i hoppet om Guds härlighet.005:003 Och icke det allenast, vi till och med berömma oss av våralidanden, eftersom vi veta att lidandet verkar ståndaktighet,005:004 och ståndaktigheten beprövad fasthet, och fastheten hopp,005:005 och hoppet låter oss icke komma på skam; ty Guds kärlek ärutgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, vilken har blivitoss given.
005:006 Ty medan vi ännu voro svaga, led Kristus, när tiden var inne,döden för oss ogudaktiga.005:007 Näppeligen vill ju eljest någon dö ens för en rättfärdig man—om nu ock till äventyrs någon kan hava mod att dö för den somhar gjort honom gott—005:008 men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog föross, medan vi ännu voro syndare.005:009 Så mycket mer skola vi därför, sedan vi nu hava bliviträttfärdiggjorda i och genom hans blod, också genom honom blivafrälsta undan vredesdomen.005:010 Ty om vi, medan vi voro Guds ovänner, blevo försonade med honomgenom hans Sons död, så skola vi, sedan vi hava blivitförsonade, ännu mycket mer bliva frälsta i och genom hans liv.005:011 Och icke det allenast; vi berömma oss ock av Gud genom vår HerreJesus Kristus, genom vilken vi nu hava undfått försoningen.
005:012 Därför är det så: Genom en enda människa har synden kommit in ivärlden och genom synden döden; och så har döden kommit överalla människor, eftersom de alla hava syndat.005:013 Ty synd fanns i världen redan innan lagen fanns. Men syndtillräknas icke där ingen lag finnes;005:014 och dock har under tiden från Adam till Moses döden haft väldetockså över dem som icke hade syndat genom en överträdelse, ilikhet med vad Adam gjorde, han som är en förebild till den somskulle komma.
005:015 Likväl är det icke så med nådegåvan, som det var medsyndafallet. Ty om genom en endas fall de många hava blivitdöden underlagda, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåvan ioch genom nåd—vilken, också den, är kommen genom en endamänniska, Jesus Kristus—blivit på ett överflödande sätt demånga beskärd.005:016 Och med gåvan är det icke såsom det var med det som kom genomdenne ene som syndade: domen kom genom en enda, och ledde tillen fördömelsedom, men nådegåvan kom i följd av mångas fall, ochledde till en rättfärdiggörelsedom.005:017 Och om döden på grund av en endas fall kom till konungaväldegenom denne ene, så skola ännu mycket mer de som undfå denöverflödande nåden och rättfärdighetsgåvan få konungsligt väldei liv, också det genom en enda, Jesus Kristus.—005:018 Alltså, likasom det, som kom genom en endas fall, för allamänniskor ledde till en fördömelsedom, så leder det, som komgenom rättfärdiggörelsedomen förmedelst en enda, för allamänniskor till en rättfärdiggörelse som medför liv.005:019 Ty såsom genom en enda människas olydnad de många fingo ståsåsom syndare, så skola ock genom en endas lydnad de många ståsåsom rättfärdiga.
005:020 Men lagen har därjämte kommit in, för att fallet skulle bliva såmycket större; dock, där synden blev större, där överflödadenåden mycket mer.005:021 Ty såsom synden hade utövat sitt välde i och genom döden, såskulle nu ock nåden genom rättfärdighet utöva sitt välde tillevigt liv, och det genom Jesus Kristus, vår Herre.
006:001 Vad skola vi då säga? Skola vi förbliva i synden, för att nådenskall bliva så mycket större?006:002 Bort det! Vi som hava dött från synden, huru skulle vi ännukunna leva i den?006:003 Veten I då icke att vi alla som hava blivit döpta till KristusJesus, vi hava blivit döpta till hans död?006:004 Och vi hava så, genom detta dop till döden, blivit begravna medhonom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genomFaderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, iliv.006:005 Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika död, så skolavi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppståndelse.006:006 Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst medhonom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi ickemer tjäna synden.006:007 Ty den som är död, han är friad ifrån synden.006:008 Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi att vi ock skola leva medhonom,006:009 eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppstått från dedöda, icke mer dör; döden råder icke mer över honom.006:010 Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hansliv är ett liv för Gud.006:011 Så mån ock I hålla före att I ären döda från synden och levenför Gud, i Kristus Jesus.
006:012 Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, såatt I lyden deras begärelser.006:013 Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att varaorättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst,såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmari Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen.006:014 Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån underlagen, utan under nåden.
006:015 Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå underlagen, utan under nåden? Bort det!006:016 I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lydahonom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, varesig det är under synden, vilket leder till död, eller underlydnaden, vilket leder till rättfärdighet.006:017 Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I voren syndenstjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att Iföljen den lära som har givits eder till mönsterbild,006:018 och för att I, när I nu haven gjorts fria ifrån synden, havenblivit tjänare under rättfärdigheten—006:019 om jag nu får tala på människosätt, för eder köttsliga svaghetsskull. Ja, likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens ochorättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nuställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, till helgelse.006:020 Medan I voren syndens tjänare, voren I ju fria ifrånrättfärdighetens tjänst;006:021 men vilken frukt skördaden I då därav? Jo, det som I nu blygensför; änden på sådant är ju döden.006:022 Men nu, då I haven gjorts fria ifrån synden och blivit Gudstjänare, nu skörden I frukten av detta: I varden helgade; ochänden bliver att I undfån evigt liv.006:023 Ty den lön som synden giver är döden, men den gåva som Gud avnåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre.
007:001 Eller veten I icke, mina bröder—jag talar ju till sådana somkänna lagen—att lagen råder över en människa för så lång tidsom hon lever?007:002 Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, så längedenne lever; men om mannen dör, då är hon löst från den lag somband henne vid mannen.007:003 Alltså, om hon giver sig åt en annan man, medan hennes manlever, så kallas hon äktenskapsbryterska; men om mannen dör, dåär hon fri ifrån lagen, så att hon icke är äktenskapsbryterska,om hon giver sig åt en annan man.007:004 Så haven ock I, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödadefrån lagen för att tillhöra en annan, nämligen honom som haruppstått från de döda, på det att vi må bära frukt åt Gud.007:005 Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende, voro de syndigalustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar tillatt bära frukt åt döden.007:006 Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från detvarunder vi förr höllos fångna; och så tjäna vi nu i Andens nyaväsende, och icke i bokstavens gamla väsende.
007:007 Vad skola vi då säga? Är lagen synd? Bort det! Men syndenskulle jag icke hava lärt känna, om icke genom lagen; ty jaghade icke vetat av begärelsen, om icke lagen hade sagt: »Duskall icke hava begärelse.»007:008 Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordetallt slags begärelse i mig. Ty utan lag är synden död.007:009 Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick syndenliv,007:010 och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som vargivet till liv, det blev mig till död;007:011 ty då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet ochdödade mig genom det.
007:012 Alltså är visserligen lagen helig, och budordet heligt ochrättfärdigt och gott.007:013 Har då verkligen det som är gott blivit mig till död? Bort det!Men synden har blivit det, för att så skulle varda uppenbart attden var synd, i det att den genom något som självt var gott drogöver mig död; och så skulle synden bliva till övermått syndig,genom budordet.
007:014 Vi veta ju att lagen är andlig, men jag är av köttslig natur,såld till träl under synden.007:015 Ty jag kan icke fatta att jag handlar såsom jag gör; jag gör juicke vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag.007:016 Om jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall åtlagen och vidgår att den är god.007:017 Så är det nu icke mer jag som gör sådant, utan synden, som bor imig.007:018 Ty jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott;viljan är väl tillstädes hos mig, men att göra det goda förmårjag icke.007:019 Ja, det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jagicke vill, det gör jag.007:020 Om jag alltså gör vad jag icke vill, så är det icke mer jag somgör det, utan synden, som bor i mig.
007:021 Så finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen, att det onda fastmer är tillstädes hos mig. 007:022 Ty efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag; 007:023 men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar. 007:024 Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?— 007:025 Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre!
Alltså tjänar jag, sådan jag är i mig själv, visserligen med minhåg Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.
008:001 Så finnes nu ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus.008:002 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrånsyndens och dödens lag.008:003 Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagadgenom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden,sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden iköttet.008:004 Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efterköttet, utan efter Anden.
008:005 Ty de som äro köttsliga, de hava sitt sinne vänt till vad köttet tillhör; men de som äro andliga, de hava sitt sinne vänt till vad Anden tillhör. 008:006 Och köttets sinne är död, medan Andens sinne är liv och frid. 008:007 Köttets sinne är nämligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke är Guds lag underdånigt, ej heller kan vara det. 008:008 Men de som äro i ett köttsligt väsende kunna icke behaga Gud.
008:009 I åter ären icke i ett köttsligt väsende, utan i ett andligt, omeljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande,han hör icke honom till.008:010 Om nu Kristus är i eder, så är väl kroppen hemfallen åt döden,för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull.008:011 Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder,så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra ocksåedra dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.
008:012 Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot köttet,så att vi skola leva efter köttet.008:013 Ty om i leven efter köttet, så skolen I dö; men om I genom andedöden kroppens gärningar, så skolen I leva.008:014 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de äro Guds barn.008:015 I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skullenkänna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken viropa: »Abba! Fader!»008:016 Anden själv vittnar med vår ande att vi äro Guds barn.008:017 Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingaroch Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för attockså med honom bliva förhärligade.
008:018 Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, ijämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss.008:019 Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barnsuppenbarelse.008:020 Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av egetval, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att enförhoppning skulle finnas,008:021 att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sinträldom under förgängelsen och komma till den frihet som tillhörGuds barns härlighet.
008:022 Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckaroch våndas.008:023 Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Andensåsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efterbarnaskapet, vår kropps förlossning.008:024 Ty i hoppet äro vi frälsta. Men ett hopp som man ser fullbordatär icke mer ett hopp; huru kan någon hoppas det som han redanser?008:025 Om vi nu hoppas på det som vi icke se, så bida vi därefter medståndaktighet.
008:026 Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligenböra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott föross med outsägliga suckar.008:027 Och han som rannsakar hjärtan, han vet vad Anden menar, ty detär efter Guds behag som han manar gott för de heliga.
008:028 Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till detbästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut.008:029 Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ockförut bestämt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, såatt denne skulle bliva den förstfödde bland många bröder.008:030 Och dem som han har förut bestämt, dem kallar han ock, och demsom han har kallat, dem rättfärdiggör han ock, och dem som hanhar rättfärdiggjort, dem förhärligar han ock.
008:031 Vad skola vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då varaemot oss?008:032 Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för ossalla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt medhonom?008:033 Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör.008:034 Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som har dött,ja, än mer, den som har uppstått; och han sitter på Guds högrasida, han manar ock gott för oss.008:035 Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? Månnebedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger ellernakenhet eller fara eller svärd?008:036 Så är ju skrivet:»För din skull varda vi dödade hela dagen;vi hava blivit aktade såsom slaktfår.»008:037 Nej, i allt detta vinna vi en härlig seger genom honom som harälskat oss.008:038 Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar ellerandefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma,008:039 varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej hellernågot annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek iKristus Jesus, vår Herre.
009:001 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke—därom bär mittsamvete mig vittnesbörd i den helige Ande—009:002 när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval imitt hjärta.009:003 Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastadfrån Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränderefter köttet.009:004 De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härlighetenoch förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena.009:005 Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efterköttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet, amen.
009:006 Detta säger jag icke som om Guds löftesord skulle hava blivit omintet. Ty »Israel», det är icke detsamma som alla de somhärstamma från Israel.009:007 Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd.Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efterdig.»009:008 Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efterköttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.009:009 Ty ett löftesord var det ordet: »Vid denna tid skall jag kommatillbaka, och då skall Sara hava en son.»009:010 Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man,nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.009:011 Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare siggott eller ont, blev det ordet henne sagt—för att Gudsutkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det ickeskulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar—009:012 det ordet:»Den äldre skall tjäna den yngre.»
009:013 Så är ock skrivet:»Jakob älskade jag,men Esau hatade jag.»
009:014 Vad skola vi då säga? Kan väl orättfärdighet finnas hos Gud?Bort det!009:015 Han säger ju till Moses: »Jag skall vara barmhärtig mot den jagvill vara barmhärtig emot, och jag skall förbarma mig över denjag vill förbarma mig över.»009:016 Alltså beror det icke på någon människas vilja eller strävan,utan på Guds barmhärtighet.009:017 Ty skriften säger till Farao: »Just därtill har jag låtit diguppstå, att jag skall visa min makt på dig, och att mitt namnskall varda förkunnat på hela jorden.»009:018 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han villförhärdar han.
009:019 Nu torde du säga till mig: »Vad har han då att förebrå oss? Kanväl någon stå emot hans vilja?»009:020 O människa, vem är då du, som vill träta med Gud? Icke skallverket säga till sin mästare: »Varför gjorde du mig så?»009:021 Har icke krukmakaren den makten över leret, att han av sammalerklump kan göra ett kärl till hedersamt bruk, ett annat tillmindre hedersamt?
009:022 Men om nu Gud, när han ville visa sin vrede och uppenbara sinmakt, likväl i stor långmodighet hade fördrag med »vredenskärl», som voro färdiga till fördärv, vad har du då att säga?009:023 Och om han gjorde detta för att tillika få uppenbara sinhärlighets rikedom på »barmhärtighetens kärl», som han föruthade berett till härlighet?
009:024 Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenastdem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.009:025 Så säger han ock hos Oseas:»Det folk som icke var mitt folk,det skall jag kalla 'mitt folk',och henne som jag icke älskadeskall jag kalla 'min älskade'.009:026 Och det skall ske att på den ort där det sades till dem:'I ären icke mitt folk',där skola de kallas 'den levande Gudens barn'.»009:027 Men Esaias utropar om Israel:»Om än Israels barn vore till antalet såsom sanden i havet,så skall dock allenast en kvarleva bliva frälst.009:028 Ty dom skall Herren hålla på jorden,en slutdom, som avgör saken med hast.»009:029 Och det är såsom redan Esaias har sagt:»Om Herren Sebaot icke hade lämnaten avkomma kvar åt oss,då vore vi såsom Sodom,vi vore Gomorra lika.»
009:030 Vad skola vi då säga? Jo, att hedningarna, som icke foro efterrättfärdighet, hava vunnit rättfärdighet, nämligen denrättfärdighet som kommer av tro,009:031 under det att Israel, som for efter en rättfärdighetslag, ickehar kommit till någon sådan lag.009:032 Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsomnågot som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig motstötestenen,009:033 såsom det är skrivet:»Se, jag lägger i Sion en stötestenoch en klippa som skall bliva dem till fall;men den som tror på den skall icke komma på skam.»
010:001 Mina bröder, mitt hjärtas åstundan och min bön till Gud för demär att de må bliva frälsta.010:002 Ty det vittnesbördet giver jag dem, att de nitälska för Gud.Dock göra de detta icke med rätt insikt.010:003 De förstå nämligen icke rättfärdigheten från Gud, utan söka attkomma åstad en sin egen rättfärdighet och hava icke givit sigunder rättfärdigheten från Gud.
010:004 Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för varoch en som tror.010:005 Moses skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen, attden människa som övar sådan rättfärdighet skall leva genom den.010:006 Men den rättfärdighet som kommer av tro säger så: »Du behövericke fråga i ditt hjärta: 'Vem vill fara upp till himmelen(nämligen för att hämta Kristus ned)?'010:007 ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nämligen för atthämta Kristus upp ifrån de döda?)'»010:008 Vad säger den då? »Ordet är dig nära, i din mun och i ditthjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika).»010:009 Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärtatror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver dufrälst.010:010 Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnensbekännelse bliver man frälst.010:011 Skriften säger ju:»Ingen som tror på honom skall komma på skam.»
010:012 Det är ingen åtskillnad mellan jude och grek; alla hava ju enoch samme Herre, och han har rikedomar att giva åt alla somåkalla honom.010:013 Ty »var och en som åkallar Herrens namn,han skall varda frälst».
010:014 Men huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit tilltro på? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört?Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade?010:015 Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve sända?Så är och skrivet:»Huru ljuvliga äro icke fotstegenav de män som frambära gott budskap!»010:016 Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga. Esaias säger ju:»Herre, vem trodde vad som predikades för oss?»010:017 Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristiord.
010:018 Jag frågar då: Hava de kanhända icke hört predikas? Jo,visserligen; det heter ju:»Deras tal har gått ut över hela jorden,och deras ord till världens ändar.»010:019 Jag frågar då vidare: Har Israel kanhända icke förstått det?Redan Moses säger:»Jag skall uppväcka eder avund mot ett folk som icke är ett folk;mot ett hednafolk utan förstånd skall jag reta eder till vrede.»010:020 Och Esaias går så långt, att han säger:»Jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig,jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågadeefter mig.»010:021 Men om Israel säger han:»Hela dagen har jag uträckt mina händertill ett ohörsamt och gensträvigt folk.»
011:001 Så frågar jag nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Bort det!Jag är ju själv en israelit, av Abrahams säd och av Benjaminsstam.011:002 Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivitkänt av honom. Eller veten I icke vad skriften säger, där dentalar om Elias, huru denne inför Gud träder upp mot Israel meddessa ord:011:003 »Herre, de hava dräpt dina profeter och rivit ned dina altaren;jag allena är kvar, och de stå efter mitt liv»?011:004 Och vad får han då för svar av Gud? »Jag har låtit bliva kvaråt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal.»011:005 Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft aven utkorelse som har skett av nåd.011:006 Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund avgärningar; annars vore nåd icke mer nåd.
011:007 Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det ickefått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra havablivit förstockade.011:008 Så är ju skrivet: »Gud har givit dem en sömnaktighetens ande,ögon som de icke kunna se med och öron som de icke kunna höramed; så är det ännu i dag.»011:009 Och David säger:»Må deras bord bliva dem till en snara,så att de bliva fångade;må det bliva dem till ett giller,så att de få sin vedergällning.011:010 Må deras ögon förmörkas,så att de icke se;böj deras rygg alltid.»
011:011 Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall somde stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningenkommit till hedningarna, för att de själva skola »uppväckas tillavund».011:012 Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, ochhar deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, hurumycket mer skall icke deras fulltalighet så bliva!
011:013 Men till eder, I som ären av hednisk börd, säger jag: Eftersomjag nu är en hedningarnas apostel, håller jag mitt ämbete högt—011:014 om jag till äventyrs så skulle kunna »uppväcka avund» hos demsom äro mitt kött och blod och frälsa några bland dem.011:015 Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning,vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från dedöda?011:016 Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; ochom roten är helig, så äro ock grenarna heliga.011:017 Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är avett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med demhar fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,011:018 så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om duskulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bärroten, utan att roten bär dig.
011:019 Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva inympadsom en del grenar brötos bort.»011:020 Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och dufår vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utanlev i fruktan.011:021 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han ickeheller skona dig.
011:022 Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot demsom föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller digfast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.011:023 Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fastvid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.011:024 Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vildaolivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, hurumycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt egetäkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra!
011:025 Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva förkloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse hardrabbat en del av Israel och skall fortfara intill desshedningarna i fulltalig skara hava kommit in;011:026 och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet:»Från Sion skall förlossaren komma,han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.011:027 Och när jag borttager deras synder,då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem.»
011:028 Se vi nu på evangelium, så äro de hans ovänner, för eder skull;men se vi på utkorelsen, så äro de hans älskade, för fädernasskull.011:029 Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra.011:030 Såsom I förut voren ohörsamma mot Gud, men nu genom dessasohörsamhet haven fått barmhärtighet,011:031 så hava nu ock dessa varit ohörsamma, för att de, genom denbarmhärtighet som har vederfarits eder, också själva skola fåbarmhärtighet.011:032 Ty Gud har givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedanförbarma sig över dem alla.
011:033 O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huruoutgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hansvägar!011:034 Ty»vem har lärt känna Herrens sinne,eller vem har varit hans rådgivare?011:035 Eller vem har först givit honom något,som han alltså bör betala igen?»011:036 Av honom och genom honom och till honom är ju allting. Honomtillhör äran i evighet, amen.
012:001 Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet,att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gudvälbehagligt offer—eder andliga tempeltjänst.012:002 Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utanförvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnenpröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligtoch fullkomligt.
012:003 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jagvar och en av eder att icke hava högre tankar om sig äntillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med detmått av tro som Gud har tilldelat var och en.012:004 Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men allalemmarna icke hava samma förrättning,012:005 så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men varför sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.012:006 Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit ossgiven. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttetav sin tro;012:007 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satttill lärare, så akte han på sitt lärarkall;012:008 är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt attförmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta;den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den somövar barmhärtighet, han göre det med glädje.
012:009 Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast viddet goda.012:010 Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffavarandra i inbördes hedersbevisning.012:011 Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden,tjänen Herren.012:012 Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.012:013 Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisagästvänlighet.012:014 Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.012:015 Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.012:016 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänttill vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa.Hållen icke eder själva för kloka.012:017 Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gottär inför var man.012:018 Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket sompå eder beror.012:019 Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum förvredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skallvedergälla det, säger Herren.»012:020 Fastmer,»om din ovän är hungrig, så giv honom att äta,om han är törstig, så giv honom att dricka;ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»012:021 Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda meddet goda.
013:001 Var och en vare underdånig den överhet som han har över sig. Tyingen överhet finnes, som icke är av Gud; all överhet som finnesär förordnad av Gud.013:002 Därför, den som sätter sig upp mot överheten, han står emot vadGud har förordnat; men de som stå emot detta, de skola få sindom.013:003 Ty de som hava väldet äro till skräck, icke för dem som göra vadgott är, utan för dem som göra vad ont är. Vill du vara utanfruktan för överheten, så gör vad gott är; du skall då blivaprisad av den,013:004 ty överheten är en Guds tjänare, dig till fromma. Men gör duvad ont är, då må du frukta; ty överheten bär icke svärdetförgäves, utan är en Guds tjänare, en hämnare, till att utföravredesdomen över den som gör vad ont är.013:005 Därför måste man vara den underdånig, icke allenast förvredesdomens skull, utan ock för samvetets skull.013:006 Fördenskull betalen I ju ock skatt; ty överheten förrättar Gudstjänst och är just för detta ändamål ständigt verksam.
013:007 Så given åt alla vad I ären dem skyldiga; skatt åt den somskatt tillkommer, tull åt den som tull tillkommer, fruktan åtden som fruktan tillkommer, heder åt den som heder tillkommer.013:008 Varen ingen något skyldiga—utom när det gäller kärlek tillvarandra; ty den som älskar sin nästa, han har uppfyllt lagen.013:009 De buden: »Du skall icke begå äktenskapsbrott», »Du skall ickedräpa», »Du skall icke stjäla», »Du skall icke hava begärelse»och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i detordet: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.»013:010 Kärleken gör intet ont mot nästan; alltså är kärleken lagensuppfyllelse.
013:011 Akten på allt detta, så mycket mer som I veten vad tiden lider,att stunden nu är inne för eder att vakna upp ur sömnen. Tyfrälsningen är oss nu närmare, än då vi kommo till tro.013:012 Natten är framskriden, och dagen är nära. Låtom oss därföravlägga mörkrets gärningar och ikläda oss ljusets vapenrustning.013:013 Låtom oss föra en hövisk vandel, såsom om dagen, icke med viltleverne och dryckenskap, icke i otukt och lösaktighet, icke ikiv och avund.013:014 Ikläden eder fastmer Herren Jesus Kristus, och haven icke sådanomsorg om köttet, att onda begärelser därav uppväckas.
014:001 Om någon är svag i tron, så upptagen honom dock vänligt, utanatt döma över andras betänkligheter.014:002 Den ene har tro till att äta vad som helst, under det att densom är svag allenast äter vad som växer på jorden.014:003 Den som äter må icke förakta den som icke äter. Ej heller måden som icke äter döma den som äter; ty Gud har upptagit honom,014:004 och vem är du som dömer en annans tjänare? Om han står ellerfaller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skallväl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående.
014:005 Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alladagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.014:006 Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta förHerren, och om någon äter, så gör han detta för Herren; hantackar ju Gud. Så ock, om någon avhåller sig från att äta, görhan detta för Herren, och han tackar Gud.014:007 Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sigsjälv.014:008 Leva vi, så leva vi för Herren; dö vi, så dö vi för Herren.Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till.014:009 Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att hanskall vara herre över både döda och levande.014:010 Men du, varför dömer du din broder? Och du åter, varförföraktar du din broder? Vi skola ju alla en gång stå inför Gudsdomstol.014:011 Ty det är skrivet:»Så sant jag lever, säger Herren,för mig skola alla knän böja sig,och alla tungor skola prisa Gud.»014:012 Alltså skall var och en av oss inför Gud göra räkenskap för sigsjälv.
014:013 Låtom oss därför icke mer döma varandra. Dömen hellre så, attingen må för sin broder lägga en stötesten eller något sombliver honom till fall.014:014 Jag vet väl och är i Herren Jesus viss om att intet i sig självtär orent; allenast om någon håller något för orent, så är detför honom orent.014:015 Om nu genom din mat bekymmer vållas din broder, så vandrar duicke mer i kärleken. Bliv icke genom din mat till fördärv förden som Kristus har lidit döden för.014:016 Låten alltså icke det goda som I haven fått bliva utsatt försmädelse.014:017 Ty Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighetoch frid och glädje i den helige Ande.014:018 Den som häri tjänar Kristus, han är välbehaglig för Gud ochhåller provet inför människor.014:019 Vi vilja alltså fara efter det som länder till frid och tillinbördes uppbyggelse.014:020 Bryt icke för mats skull ned Guds verk. Väl är allting rent,men om ätandet för någon är en stötesten, så bliver det för denmänniskan till ondo;014:021 du gör väl i att avhålla dig från att äta kött och dricka vinoch från annat som för din broder bliver en stötesten.014:022 Den tro du har må du hava för dig själv inför Gud. Salig är densom icke måste döma sig själv, när det gäller något som han harprövat vara rätt.014:023 Men om någon hyser betänkligheter och likväl äter, då är handömd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker avtro, det är synd.
015:001 Vi som äro starka äro pliktiga att bära de svagas skröpligheteroch att icke leva oss själva till behag.015:002 Var och en av oss må leva sin nästa till behag, honom tillfromma och honom till uppbyggelse.015:003 Kristus levde ju icke sig själv till behag, utan med honomskedde såsom det är skrivet:»Dina smädares smädelser hava fallit över mig.»015:004 Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet osstill undervisning, för att vi, genom ståndaktighet och genom dentröst som skrifterna giva, skola bevara vårt hopp.015:005 Och ståndaktighetens och tröstens Gud give eder att vara enstill sinnes med varandra i Kristi Jesu efterföljelse,015:006 så att I endräktigt och med en mun prisen vår Herres, JesuKristi, Gud och Fader.
015:007 Därför må den ene av eder vänligt upptaga den andre, såsomKristus, Gud till ära, har upptagit eder.015:008 Vad jag vill säga är detta: För de omskurna har Kristus bliviten tjänare, till ett vittnesbörd om Guds sannfärdighet, för attbekräfta de löften som hade givits åt fäderna;015:009 hedningarna åter hava fått prisa Gud för hans barmhärtighetsskull. Så är ock skrivet:»Fördenskull vill jag prisa dig bland hedningarnaoch lovsjunga ditt namn.»015:010 Och åter heter det:»Jublen, I hedningar, med hans folk»;015:011 så ock:»Loven Herren, alla hedningar,ja, honom prise alla folk.»015:012 Så säger ock Esaias: »Telningen från Jessais rot skall komma,ja, han som skall stå upp för att råda över hedningarna; påhonom skola hedningarna hoppas.»015:013 Men hoppets Gud uppfylle eder med all glädje och frid i tron, såatt I haven ett överflödande hopp i den helige Andes kraft.
015:014 Jag är väl redan nu viss om att I, mina bröder, av eder självaären fulla av godhet, uppfyllda med all kunskap, i stånd jämvälatt förmana varandra.015:015 Dock har jag, på ett delvis något dristigt sätt, skrivit tilleder med ytterligare påminnelser, detta i kraft av den nåd somhar blivit mig given av Gud:015:016 att jag nämligen skall förrätta Kristi Jesu tjänst blandhedningarna och vara en prästerlig förvaltare av Gudsevangelium, så att hedningarna bliva ett honom välbehagligtoffer, helgat i den helige Ande.015:017 Alltså är det i Kristus Jesus som jag har något att berömma migav i fråga om min tjänst inför Gud.015:018 Ty jag skall icke drista mig att orda om något annat än vadKristus, för att göra hedningarna lydaktiga, har verkat genommig, med ord och med gärning,015:019 genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så harjag, från Jerusalem och runt omkring ända till Illyrien,överallt förkunnat evangelium om Kristus.015:020 Och jag har härvid satt min ära i att icke förkunna evangelium,där Kristi namn redan var känt, ty jag ville icke bygga på enannans grundval;015:021 utan så har skett, som skrivet är:»De för vilka intet har varit förkunnat om honom skola få se,och de som intet hava hört skola förstå.»