015:022 Det är också härigenom som jag så många gånger har blivitförhindrad att komma till eder.015:023 Men då jag nu icke mer har något att uträtta i dessa trakter ochunder ganska många år har längtat efter att komma till eder,015:024 vill jag besöka eder, när jag begiver mig till Spanien. Jaghoppas nämligen att på genomresan få se eder och att därefter aveder bliva utrustad för färden dit, sedan jag först i någon månhar fått min längtan efter eder stillad.015:025 Men nu far jag till Jerusalem med understöd åt de heliga.015:026 Macedonien och Akaja hava nämligen känt sig manade att göra ettsammanskott åt dem bland de heliga i Jerusalem, som leva ifattigdom.015:027 Ja, därtill hava de känt sig manade; de stå också i skuld hosdem. Ty om hedningarna hava fått del i deras andliga goda, såäro de å sin sida skyldiga att vara dem till tjänst med sittlekamliga goda.—015:028 När jag så har fullgjort detta och lämnat i deras händer vad somhar blivit insamlat, ämnar jag därifrån begiva mig till Spanienoch taga vägen genom eder stad.015:029 Och jag vet, att när jag kommer till eder, kommer jag med Kristivälsignelse i fullt mått.
015:030 Och nu uppmanar jag eder, mina bröder, vid vår Herre JesusKristus och vid vår kärlek i Anden, att bistå mig i min kamp,genom att bedja för mig till Gud,015:031 att jag må bliva frälst undan de ohörsamma i Judeen, och att detunderstöd som jag för med mig till Jerusalem må bliva välmottaget av de heliga.015:032 Så skall jag, om Gud vill, med glädje komma till eder ochvederkvicka mig tillsammans med eder.
015:033 Fridens Gud vare med eder alla. Amen.
016:001 Jag anbefaller åt eder vår syster Febe, som ärförsamlingstjänarinna i Kenkrea.016:002 Så mottagen då henne i Herren, såsom det höves de heliga, ochbistån henne i allt vari hon kan behöva eder; ty hon har självvarit ett stöd för många och jämväl för mig.
016:003 Hälsen Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus. 016:004 De hava ju vågat sitt liv för mig; och icke allenast jag tackar dem därför, utan också alla hednaförsamlingar. 016:005 Hälsen ock den församling som kommer tillhopa i deras hus. Hälsen Epenetus, min älskade broder, som är förstlingen av dem som i provinsen Asien hava kommit till Kristus. 016:006 Hälsen Maria, som har arbetat så mycket för eder. 016:007 Hälsen Andronikus och Junias, mina landsmän och medfångar, som hava ett så gott anseende bland apostlarna, och som längre än jag hava varit i Kristus. 016:008 Hälsen Ampliatus, min älskade broder i Herren. 016:009 Hälsen Urbanus, vår medarbetare i Kristus, och Stakys, min älskade broder. 016:010 Hälsen Apelles, den i Kristus beprövade. Hälsen dem som höra till Aristobulus' hus. 016:011 Hälsen Herodion, min landsman. Hälsen dem av Narcissus' hus, som äro i Herren. 016:012 Hälsen Tryfena och Tryfosa, som arbeta i Herren. Hälsen Persis, den älskade systern, som har så mycket arbetat i Herren. 016:013 Hälsen Rufus, den i Herren utvalde, och hans moder, som också för mig har varit en moder. 016:014 Hälsen Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och de bröder som äro tillsammans med dem. 016:015 Hälsen Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas och alla de heliga som äro tillsammans med dem. 016:016 Hälsen varandra med en helig kyss. Alla Kristi församlingar hälsa eder.
016:017 Men jag förmanar eder, mina bröder, att hava akt på dem somvålla tvedräkt och kunna bliva eder till fall, i strid med denlära som I haven inhämtat; dragen eder ifrån dem.016:018 Ty sådana tjäna icke vår Herre Kristus, utan sin egen buk; ochgenom sina milda ord och sitt fagra tal bedraga de oskyldigamänniskors hjärtan.016:019 Eder lydnad är ju känd av alla. Över eder gläder jag migdärför; men jag skulle önska att I voren visa i fråga om detgoda, och menlösa i fråga om det onda.016:020 Och fridens Gud skall snart låta Satan bliva krossad under edrafötter.
Vår Herres, Jesu Kristi, nåd vare med eder.
016:021 Timoteus, min medarbetare, hälsar eder: så göra ock Lucius och Jason och Sosipater, mina landsmän. 016:022 Jag, Tertius, som har nedskrivit detta brev, hälsar eder i Herren. 016:023 Gajus, min och hela församlingens värd, hälsar eder. Erastus, stadens kamrerare, och brodern Kvartus hälsar eder. 016:024
016:025 Men honom som förmår styrka eder, enligt det evangelium jagförkunnar och min predikan om Jesus Kristus, ja, enligt den nuavslöjade hemlighet som förut under evärdliga tider har varitouttalad,016:026 men som nu har blivit uppenbarad och, enligt den eviga Gudensbefallning, blivit, med stöd av profetiska skrifter, kungjordbland alla hedningar, för att bland dem upprätta trons lydnad—016:027 honom, den ende vise Guden, tillhör äran, genom Jesus Kristus, ievigheternas evigheter. Amen.
Paulus' första brev till korintierna
001:001 Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, så ockbrodern Sostenes,001:002 hälsar den Guds församling som finnes i Korint, de i KristusJesus helgade, dem som äro kallade och heliga, jämte alla andrasom åkalla vår Herres, Jesu Kristi, namn, på alla orter där deeller vi bo.001:003 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och HerrenJesus Kristus.
001:004 Jag tackar Gud alltid för eder skull, för den Guds nåd som har blivit eder given i Kristus Jesus, 001:005 att I haven i honom blivit rikligen begåvade i alla stycken, i fråga om allt vad tal och kunskap heter. 001:006 Så har ju ock vittnesbördet om Kristus blivit befäst hos eder, 001:007 så att I icke stån tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse. 001:008 Han skall ock göra eder ståndaktiga intill änden, så att I ären ostraffliga på vår Herres, Jesu Kristi, dag. 001:009 Gud är trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vår Herre.
001:010 Men jag förmanar eder, mina bröder, vid vår Herres, Jesu Kristi,namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke låtasöndringar finnas bland eder, utan hålla fast tillhopa i sammasinnelag och samma tänkesätt.001:011 Det har nämligen av Kloes husfolk blivit mig berättat om eder,mina bröder, att tvister hava uppstått bland eder.001:012 Härmed menar jag att bland eder den ene säger: »Jag håller migtill Paulus», den andre: »Jag håller mig till Apollos», enannan: »Jag håller mig till Cefas», åter en annan: »Jag hållermig till Kristus.»—001:013 Är då Kristus delad? Icke blev väl Paulus korsfäst för eder?Och icke bleven I väl döpta i Paulus' namn?001:014 Jag tackar Gud för att jag icke har döpt någon bland eder utomKrispus och Gajus,001:015 så att ingen kan säga att I haven blivit döpta i mitt namn.001:016 Dock, jag har döpt också Stefanas' husfolk; om jag eljest hardöpt någon vet jag icke.
001:017 Ty Kristus har icke sänt mig till att döpa, utan till attförkunna evangelium, och detta icke med en visdom som består iord, för att Kristi kors icke skall berövas sin kraft.001:018 Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gåförlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft.001:019 Det är ju skrivet:»Jag skall göra de visas vishet om intet,och de förståndigas förstånd skall jag slå ned.»
001:020 Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro dennatidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världensvisdom till dårskap?001:021 Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud ihans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lätpredikas frälsa dem som tro.001:022 Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom,001:023 vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är enstötesten och för hedningarna en dårskap,001:024 men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är enKristus som är Guds kraft och Guds visdom.001:025 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet ärstarkare än människor.
001:026 Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: ickemånga som voro visa efter köttet blevo kallade, icke mångamäktiga, icke många av förnämlig släkt.001:027 Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för atthan skulle låta de visa komma på skam.001:028 Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att hanskulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen varringa och föraktat, det utvalde Gud—ja, det som ingenting var—för att han skulle göra det till intet, som någonting var.001:029 Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig införGud.001:030 Men hans verk är det, att I ären i Kristus Jesus, som för osshar blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet och helgelseoch till förlossning,001:031 för att så skall ske, som det är skrivet: »Den som vill berömmasig, han berömme sig av Herren.»
002:001 När jag kom till eder, mina bröder, var det också icke med högaord eller hög visdom som jag kom och frambar för eder Gudsvittnesbörd.002:002 Ty jag hade beslutit mig för, att medan jag var bland eder ickeveta om något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst.002:003 Och jag uppträdde hos eder i svaghet och med fruktan och myckenbävan.002:004 Och mitt tal och min predikan framställdes icke med övertalandevisdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;002:005 ty eder tro skulle icke vara grundad på människors visdom, utanpå Guds kraft.
002:006 Visdom tala vi dock bland dem som äro fullmogna, men en visdomsom icke tillhör denna tidsålder eller denna tidsålders mäktige,vilkas makt bliver till intet.002:007 Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den fördolda, om vilken Gud,redan före tidsåldrarnas begynnelse, har bestämt att den skallbliva oss till härlighet,002:008 och som ingen av denna tidsålders mäktige har känt; ty om dehade känt den, så hade de icke korsfäst härlighetens Herre.002:009 Vi tala—såsom det heter i skriften—»vad intet öga har settoch intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta harkunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom».002:010 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Andenutrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.002:011 Ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom denmänniskans egen ande? Likaså känner ingen vad som är i Gud, utomGuds Ande.002:012 Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är avGud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud.
002:013 Om detta tala vi ock, icke med sådana ord som mänsklig visdomlär oss, utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju atttyda andliga ting för andliga människor.002:014 Men en »själisk» människa tager icke emot vad som hör GudsAnde till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det,ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.002:015 Den andliga människan åter kan utgrunda allt, men själv kanhon icke utgrundas av någon.002:016 Ty»vem har lärt känna Herrens sinne,så att han skulle kunna undervisa honom?»Men vi hava Kristi sinne.
003:001 Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom tillandliga människor, utan måste tala såsom till människor avköttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus.003:002 Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, tydet fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det,003:003 eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kivfinnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, ochvandren I icke då på vanligt människosätt?003:004 När den ene säger: »Jag håller mig till Paulus» och den andre:»Jag håller mig till Apollos», ären I icke då lika hopen avmänniskor?
003:005 Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilkaI haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren harbeskärt åt var och en av dem.003:006 Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.003:007 Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på densom vattnar, utan på Gud, som giver växten.003:008 Den som planterar och den som vattnar—den ene är såsom denandre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön eftersitt särskilda arbete.003:009 Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Gudsbyggnad.
003:010 Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom enförfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Menvar och en må se till, huru han bygger därpå.003:011 Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligenJesus Kristus;003:012 men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbarastenar eller med trä, hö och strå,003:013 så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ensverk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skalluppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skallelden pröva.003:014 Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden,bliver beståndande, så skall han undfå lön;003:015 men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen.Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.
003:016 Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor ieder?003:017 Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom;ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.
003:018 Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig varavis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för atthan skall kunna bliva vis.003:019 Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är juskrivet:»Han fångar de visa i deras klokskap»;003:020 så ock:»Herren kännerde visas tankar,han vet att de äro fåfängliga.»
003:021 Så berömme sig då ingen av människor. Allt hör ju eder till; 003:022 det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela världen, det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall komma, alltsammans hör eder till. 003:023 Men I hören Kristus till, och Kristus hör Gud till.
004:001 Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter,så må man anse oss.004:002 Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan måbefinnas vara trogen.004:003 För mig betyder det likväl föga att I—eller överhuvud någonmänsklig domstol—sätten eder till doms över mig. Ja, jagvill icke ens sätta mig till doms över mig själv.004:004 Ty väl vet jag intet med mig, men därigenom är jag ickerättfärdigad; det är Herren som sitter till doms över mig.004:005 Dömen därför icke förrän tid är, icke förrän Herren kommer, hansom skall draga fram i ljuset vad som är fördolt i mörker ochuppenbara alla hjärtans rådslag. Och då skall var och en undfåav Gud den berömmelse som honom tillkommer.
004:006 Detta, mina bröder, har jag nu för eder skull så framställt, somgällde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i fråga omoss lära eder detta: »Icke utöver vad skrivet är.» Jag vill ickeatt I skolen stå emot varandra, uppblåsta var och en över sinlärare.004:007 Vem säger då att du har något företräde? Och vad äger du, som duicke har fått dig givet? Men har du nu fått dig givet vad duhar, huru kan du då berömma dig, såsom om du icke hade fått detdig givet?
004:008 I ären kantänka redan mätta, I haven redan blivit rika; ossförutan haven I blivit sannskyldiga konungar! Ja, jag skulleönska att I verkligen haden blivit konungar, så att vi kunde fåbliva edra medkonungar.004:009 Mig tyckes nämligen att Gud har ställt oss apostlar här såsom deringaste bland alla, såsom livdömda män; ett skådespel hava viju blivit för världen, för både änglar och människor.004:010 Vi äro dårar för Kristi skull, men I ären kloka i Kristus; viäro svaga, men I ären starka; I ären ärade, men vi äroföraktade.004:011 Ännu i denna stund lida vi både hunger och törst, vi måste gånakna, vi få uppbära hugg och slag, vi hava intet stadigthemvist,004:012 vi måste möda oss och arbeta med våra händer. Vi bliva smädadeoch välsigna likväl; vi lida förföljelse och härda dock ut;004:013 man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi hava blivitsåsom världens avskum, såsom var mans avskrap, och vi äro såännu alltjämt.
004:014 Detta skriver jag, icke för att komma eder att blygas, utansåsom en förmaning till mina älskade barn.004:015 Ty om I än haden tio tusen uppfostrare i Kristus, så haven Idock icke många fäder; det var ju jag som i Kristus Jesus genomevangelium födde eder till liv.004:016 Därför förmanar jag eder: Bliven mina efterföljare.
004:017 Just för denna saks skull sänder jag nu till eder Timoteus, minälskade och trogne son i Herren; han skall påminna eder om hurujag går till väga i Kristus, i enlighet med den lära jagförkunnar allestädes, i alla församlingar.004:018 Nu är det väl så, att somliga hava blivit uppblåsta, underförmenande att jag icke skulle komma till eder.004:019 Men om Herren så vill, skall jag snart komma till eder; och dåskall jag lära känna, icke dessa uppblåsta människors ord, utanderas kraft.004:020 Ty Guds rike består icke i ord, utan i kraft.004:021 Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris elleri kärlek och saktmods ande?
005:001 Det förljudes såväl att överhuvud otukt bedrives bland eder, somock att sådan otukt förekommer, som man icke ens finner blandhedningarna, nämligen att en son har sin faders hustru.005:002 Och ändå ären I uppblåsta och haven icke fastmer blivituppfyllda av sådan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets densom har gjort detta.005:003 Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till andennärvarande, har för min del redan, såsom vore jag närvarande,fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning:005:004 i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande,med vår Herre Jesu kraft,005:005 och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för attanden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.
005:006 Det är icke väl beställt med eder berömmelse. Veten I icke attlitet surdeg syrar hela degen?005:007 Rensen bort den gamla surdegen, så att I bliven en ny deg. Iären ju osyrade; ty vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat,nämligen Kristus.005:008 Låtom oss därför hålla högtid, icke med gammal surdeg, icke medelakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens ochsanningens osyrade bröd.
005:009 Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava någotumgänge med otuktiga människor—005:010 detta icke sagt i allmänhet, om alla denna världens otuktigamänniskor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare;annars måsten I ju rymma ur världen.005:011 Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon somkallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller enavgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller enroffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan elleräta tillsammans med honom.005:012 Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför?Dem som äro innanför haven I ju att döma;005:013 dem som äro utanför skall Gud döma. »I skolen driva ut ifråneder den som är ond.»
006:001 Huru kan någon av eder taga sig för, att när han har sak med enannan, gå till rätta icke inför de heliga, utan inför deorättfärdiga?006:002 Veten I då icke att de heliga skola döma världen? Men om nu Iskolen sitta till doms över världen, ären I då icke goda nog attdöma i helt ringa mål?006:003 I veten ju att vi skola döma änglar; huru mycket mer böra viicke då kunna döma i timliga ting?006:004 Och likväl, när I nu haven före något mål som gäller sådanating, sätten I till domare just dem som äro ringa aktade iförsamlingen!006:005 Eder till blygd säger jag detta. Är det då så omöjligt att blandeder finna någon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sinabröder?006:006 Måste i stället den ene brodern gå till rätta med den andre, ochdet inför de otrogna?
006:007 Överhuvud är redan det en brist hos eder, att I gån till rättamed varandra. Varför liden I icke hellre orätt? Varför låten Iicke hellre andra göra eder skada?006:008 I stället gören I nu själva orätt och skada, och detta motbröder.
006:009 Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike tillarvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor elleravgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta brukasig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd,006:010 varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare ellerroffare skola få Guds rike till arvedel.006:011 Sådana voro ock somliga bland eder, men I haven låtit två ederrena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda iHerrens, Jesu Kristi, namn och i vår Guds Ande.
006:012 »Allt är mig lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt ärmig lovligt»; ja, men jag bör icke låta något få makt över mig.006:013 Maten är för buken och buken för maten, men bådadera skall Gudgöra till intet. Däremot är kroppen icke för otukt, utan förHerren, och Herren för kroppen;006:014 och Gud, som har uppväckt Herren, skall ock genom sin kraftuppväcka oss.006:015 Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag nutaga Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Bort det!006:016 Veten I då icke att den som håller sig till en sköka, han bliveren kropp med henne? Det heter ju: »De tu skola varda ett kött.»006:017 Men den som håller sig till Herren, han är en ande med honom.
006:018 Flyn otukten. All annan synd som en människa kan begå är utomkroppen; men den som bedriver otukt, han syndar på sin egenkropp.006:019 Veten I då icke att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande,som bor i eder, och som I haven undfått av Gud, och att I ickeären edra egna?006:020 I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud ieder kropp.
007:001 Vad nu angår det I haven skrivit om, så svarar jag detta:
En man gör visserligen väl i att icke komma vid någon kvinna;007:002 men för att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru,och var kvinna sin egen man.007:003 Mannen give sin hustru vad han är henne pliktig, sammalunda ockhustrun sin man.007:004 Hustrun råder icke själv över sin kropp, utan mannen; sammalundaråder ej heller mannen över sin kropp, utan hustrun.007:005 Dragen eder icke undan från varandra, om icke möjligen, medbådas samtycke, till en tid, för att I skolen hava ledighet tillbönen. Kommen sedan åter tillsammans, så att Satan icke frestareder, då I nu icke kunnen leva återhållsamt.007:006 Detta säger jag likväl såsom en tillstädjelse, icke såsom enbefallning.007:007 Jag skulle dock vilja att alla människor vore såsom jag. Men varoch en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene så, denandre så.
007:008 Till de ogifta åter och till änkorna säger jag att de göra väl,om de förbliva i samma ställning som jag.007:009 Men kunna de icke leva återhållsamt, så må de gifta sig; ty detär bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.
007:010 Men dem som äro gifta bjuder jag—dock icke jag, utan Herren;En hustru må icke skilja sig från sin man007:011 (om hon likväl skulle skilja sig, så förblive hon ogift ellerförlike sig åter med mannen), ej heller må en man förskjuta sinhustru.
007:012 Till de andra åter säger jag själv, icke Herren: Om någon somhör till bröderna har en hustru som icke är troende, och dennaär villig att leva tillsammans med honom, så må han ickeförskjuta henne.007:013 Likaså, om en hustru har en man som icke är troende, och denneär villig att leva tillsammans med henne, så må hon ickeförskjuta mannen.007:014 Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, ochden icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då hanär en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro deheliga.—007:015 Om däremot den icke troende vill skiljas, så må han fåskiljas. En broder eller syster är i sådana fall intet tvångunderkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid.007:016 Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall frälsa din man?Eller du man, huru vet du om du skall frälsa din hustru?007:017 Må allenast var och en vandra den väg fram, som Herren harbestämt åt honom, var och en i den ställning vari Gud har kallathonom. Den ordningen stadgar jag för alla församlingar.007:018 Har någon blivit kallad såsom omskuren, så göre han sig ickeåter lik de oomskurna; har någon blivit kallad såsom oomskuren,så låte han icke omskära sig.007:019 Det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; alltberor på huruvida han håller Guds bud.007:020 Var och en förblive i den kallelse vari han var, när han blevkallad.007:021 Har du blivit kallad såsom träl, så låt detta icke gå dig tillsinnes; dock, om du kan bliva fri, så begagna dig hellredärav.007:022 Ty den träl som har blivit kallad till att vara i Herren, han ären Herrens frigivne; sammalunda är ock den frie, som har blivitkallad, en Kristi livegne.007:023 I ären köpta, och betalningen är given; bliven icke människorsträlar.007:024 Ja, mina bröder, var och en förblive inför Gud i den ställningvari han har blivit kallad.
007:025 Vad vidare angår dem som äro jungfrur, så har jag icke attåberopa någon befallning av Herren, utan giver allenast ett råd,såsom en som genom Herrens barmhärtighet har blivit förtroendevärd.007:026 Jag menar alltså, med tanke på den nöd som står för dörren, attden människa gör väl, som förbliver såsom hon är.007:027 Är du bunden vid hustru, så sök icke att bliva lös. Är du utanhustru, så sök icke att få hustru.007:028 Om du likväl skulle gifta dig, så syndar du icke därmed; ejheller syndar en jungfru, om hon gifter sig. Dock komma de somså göra att draga över sig lekamliga vedermödor; och jag skullegärna vilja skona eder.
007:029 Men det säger jag, mina bröder: Tiden är kort; därför måhärefter de som hava hustrur vara såsom hade de inga,007:030 och de som gråta såsom gräte de icke, och de som glädja sigsåsom gladde de sig icke, och de som köpa något såsom finge deicke behålla det,007:031 och de som bruka denna världen såsom gjorde de icke något brukav den. Ty den nuvarande världsordningen går mot sitt slut;007:032 och jag skulle gärna vilja att I voren fria ifrån omsorger. Denman som icke är gift ägnar nämligen sin omsorg åt vad som hörHerren till, huru han skall behaga Herren;007:033 men den gifte mannen ägnar sin omsorg åt vad som hör världentill, huru han skall behaga sin hustru,007:034 och så är hans hjärta delat. Likaså ägnar den kvinna, som ickelängre är gift eller som är jungfru, sin omsorg åt vad som hörHerren till, att hon må vara helig till både kropp och ande; menden gifta kvinnan ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till,huru hon skall behaga sin man.007:035 Detta säger jag till eder egen nytta, och icke för att lägganågot band på eder, utan för att I skolen föra en hövisk vandeloch stadigt förbliva vid Herren.
007:036 Men om någon menar sig handla otillbörligt mot sin ogifta dotterdärmed att hon får bliva överårig, då må han göra såsom hanvill, om det nu måste så vara; han begår därmed ingen synd. Måhon få gifta sig.007:037 Om däremot någon är fast i sitt sinne och icke bindes av någotnödtvång, utan kan följa sin egen vilja, och så i sitt sinne ärbesluten att låta sin ogifta dotter förbliva såsom hon är, dågör denne väl.007:038 Alltså: den som gifter bort sin dotter, han gör väl; och den somicke gifter bort henne, han gör ännu bättre.
007:039 En hustru är bunden så länge hennes man lever; men när hennesman är avsomnad, står det henne fritt att gifta sig med vem honvill, blott det sker i Herren.007:040 Men lyckligare är hon, om hon förbliver såsom hon är. Så är minmening, och jag tror att också jag har Guds Ande.
008:001 Vad åter angår kött från avgudaoffer, så känna vi nog det talet:»Alla hava vi 'kunskap'.» »Kunskapen» uppblåser, menkärleken uppbygger.008:002 Om någon menar sig hava fått någon »kunskap», så har han ännuicke fått kunskap på sådant sätt som han borde hava.008:003 Men den som älskar Gud, han är känd av honom.
008:004 Vad alltså angår ätandet av kött från avgudaoffer, så säger jagdetta:
Vi veta visserligen att ingen avgud finnes till i världen, ochatt det icke finnes mer än en enda Gud.008:005 Ty om ock några så kallade gudar skulle finnas, vare sig ihimmelen eller på jorden—och det finnes ju många »gudar» ochmånga »herrar»—008:006 så finnes dock för oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilkenallt är, och till vilken vi själva äro, och en enda Herre: JesusKristus, genom vilken allt är, och genom vilken vi själva äro.
008:007 Dock, icke alla hava denna kunskap, utan somliga, som äro vanaatt ännu alltjämt tänka på avguden, äta köttet såsomavgudaofferskött. Och eftersom deras samvete är svagt, bliverdet härigenom befläckat.008:008 Men maten skall icke avgöra vår ställning till Gud. Avhålla vioss från att äta, så bliva vi icke därigenom sämre; äta vi, såbliva vi icke därigenom bättre.
008:009 Sen likväl till, att denna eder frihet icke till äventyrs bliveren stötesten för de svaga.008:010 Ty om någon får se dig, som har undfått »kunskap», ligga tillbords i ett avgudahus, skall då icke hans samvete, om han ärsvag, därav »bliva uppbyggt» på det sätt att han äter köttetfrån avgudaoffer?008:011 Genom din »kunskap» går ju då den svage förlorad—han, dinbroder, som Kristus har lidit döden för.008:012 Om I på sådant sätt synden mot bröderna och såren deras svagasamveten, då synden I mot Kristus själv.
008:013 Därför, om maten kan bliva min broder till fall, så vill jagsannerligen hellre för alltid avstå från att äta kött, på detatt jag icke må bliva min broder till fall.
009:001 Är jag icke fri? Är jag icke en apostel? Har jag icke settJesus, vår Herre? Ären icke I mitt verk i Herren?009:002 Om jag icke för andra är en apostel, så är jag det åtminstoneför eder, ty I själva ären i Herren inseglet på mittapostlaämbete.
009:003 Detta är mitt försvar mot dem som sätta sig till doms över mig.
009:004 Skulle vi kanhända icke hava rätt att få mat och dryck?009:005 Skulle vi icke hava rätt att få såsom hustru föra med oss påvåra resor någon som är en syster, vi likaväl som de andraapostlarna och Herrens bröder och särskilt Cefas?009:006 Eller äro jag och Barnabas de enda som icke hava rätt att varafritagna ifrån kroppsarbete?009:007 Vem tjänar någonsin i krig på egen sold? Vem planterar envingård och äter icke dess frukt? Eller vem vaktar en hjord ochförtär icke mjölk från hjorden?
009:008 Icke talar jag väl detta därför att människor pläga så tala?Säger icke själva lagen detsamma?009:009 I Moses' lag är ju skrivet: »Du skall icke binda munnen till påoxen som tröskar.» Månne det är om oxarna som Gud har sådanomsorg?009:010 Eller säger han det icke i alla händelser med tanke på oss?Jo, för vår skull blev det skrivet, att den som plöjer bör plöjamed en förhoppning, och att den som tröskar bör göra det iförhoppning om att få sin del.009:011 Om vi hava sått åt eder ett utsäde av andligt gott, är det dåför mycket, om vi få inbärga från eder en skörd av lekamligt gott?009:012 Om andra hava en viss rättighet över eder, skulle då icke vi änmer hava det? Och likväl hava vi icke gjort bruk av denrättigheten, utan vi fördraga allt, för att icke lägga någothinder i vägen för Kristi evangelium.009:013 I veten ju att de som förrätta tjänsten i helgedomen få sin födaifrån helgedomen, och att de som äro anställda vid altaret fåsin del, när altaret får sin.009:014 Så har ock Herren förordnat att de som förkunna evangelium skolahava sitt uppehälle av evangelium.009:015 Men jag för min del har icke gjort bruk av någon sådan förmån.
Detta skriver jag nu icke, för att jag själv skall få någonsådan; långt hellre ville jag dö. Nej, ingen skall göra minberömmelse om intet.009:016 Ty om jag förkunnar evangelium, så är detta ingen berömmelseför mig. Jag måste ju så göra; och ve mig, om jag icke förkunnadeevangelium!009:017 Gör jag det av egen drift, så har jag rätt till lön; men då jagnu icke gör det av egen drift, så är den syssla som jag ärbetrodd med allenast en livegen förvaltares.—009:018 Vilken är alltså min lön? Jo, just den, att när jag förkunnarevangelium, så gör jag detta utan kostnad för någon, i det attjag avstår från att göra bruk av den rättighet jag har såsomförkunnare av evangelium.
009:019 Ty fastän jag är fri och oberoende av alla, har jag dockgjort mig till allas tjänare, för att jag skall vinna dess flera.009:020 För judarna har jag blivit såsom en jude, för att kunna vinnajudar; för dom som stå under lagen har jag, som själv icke stårunder lagen, blivit såsom stode jag under lagen, för att kunnavinna dem som stå under lagen.009:021 För dem som äro utan lag har jag, som icke är utan Guds lag, menär i Kristi lag, blivit såsom vore jag utan lag, för att jagskall vinna dem som äro utan lag.009:022 För de svaga har jag blivit svag, för att kunna vinna de svaga;för alla har jag blivit allt, för att jag i alla händelser skallfrälsa några.009:023 Men allt gör jag för evangelii skull, för att också jag skallbliva delaktig av dess goda.
009:024 I veten ju, att fastän de som löpa på tävlingsbanan allasammanslöpa, så vinner allenast en segerlönen. Löpen såsom denne, föratt I mån vinna lönen.009:025 Men alla som vilja deltaga i en sådan tävlan pålägga sigåterhållsamhet i alla stycken: dessa för att vinna en förgängligsegerkrans, men vi för att vinna en oförgänglig.009:026 Jag för min del löper alltså icke såsom gällde det ett ovisstmål; jag kämpar icke likasom en man som hugger i vädret.009:027 Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, för att jag icke,när jag predikar för andra, själv skall komma till korta vidprovet.
010:001 Ty jag vill säga eder detta, mina bröder:
Våra fäder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;010:002 alla blevo de i molnskyn och i havet döpta till Moses;010:003 alla åto de samma andliga mat,010:004 och alla drucko de samma andliga dryck—de drucko nämligen uren andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus.010:005 Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo junedgjorda i öknen.010:006 Detta skedde oss till en varnagel, för att vi icke skulle havabegärelse till det onda, såsom de hade begärelse därtill.010:007 Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, såsom somliga av demblevo; så är ju skrivet: »Folket satte sig ned till att äta ochdricka, och därpå stodo de upp till all leka.»010:008 Låtom oss icke heller bedriva otukt, såsom somliga av demgjorde, varför ock tjugutre tusen föllo på en enda dag.010:009 Låtom oss icke heller fresta Kristus, såsom somliga av demgjorde, varför de ock blevo dödade av ormarna.010:010 Knorren icke heller, såsom somliga av dem gjorde, varför de ockblevo dödade av »Fördärvaren».010:011 Men detta vederfors dem för att tjäna till en varnagel, och detblev upptecknat till lärdom för oss, som hava tidernas ände inpåoss.010:012 Därför, den som menar sig stå, han må se till, att han ickefaller.010:013 Inga andra frestelser hava mött eder än sådana som vanligen mötamänniskor. Och Gud är trofast; han skall icke tillstädja att Ibliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsenkomma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnenhärda ut i den.
010:014 Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan.010:015 Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor;själva mån I döma om det som jag säger.010:016 Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är ickeden en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är ickedet en delaktighet av Kristi kropp?010:017 Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en endakropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.010:018 Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offrendelaktiga i altaret?
010:019 Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött ärnågonting, eller att en avgud är någonting?010:020 Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra deåt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolenhava någon gemenskap med de onda andarna.010:021 I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk;I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andarsbord.010:022 Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?
010:023 »Allt är lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är lovligt»; ja, men icke allt uppbygger. 010:024 Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres.
010:025 Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke församvetets skull göra någon undersökning därom.010:026 Ty»jorden är Herrens, och allt vad därpå är».
010:027 Om någon av dem som icke äro troende bjuder eder till sig och Iviljen gå till honom, så mån I äta av allt som sättes fram åteder; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökningdärom.010:028 Men om någon då säger till eder: »Detta är offerkött», så skolenI avhålla eder från att äta, för den mans skull, som gav sakentill känna, och för samvetets skull—010:029 jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varförskulle jag låta min frihet dömas av en annans samvete?010:030 Om jag äter därav med tacksägelse, varför skulle jag då blivasmädad för det som jag tackar Gud för?
010:031 Alltså, vare sig I äten eller dricken, eller vadhelst annat Igören, så gören allt till Guds ära.010:032 Bliven icke för någon till en stötesten, varken för judareller för greker eller för Guds församling;010:033 varen såsom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla ochicke söker min egen nytta, utan de mångas, för att de skola blivafrälsta.
011:001 Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
011:002 Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
011:003 Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar manshuvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristihuvud.011:004 Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder ellerprofeterar, han vanärar sitt huvud.011:005 Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, honvanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitthår avrakat.011:006 Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skäraav sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låtaskära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon höljasig.011:007 En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han ärGuds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremotåterspeglar mannens härlighet.011:008 Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.011:009 Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan förmannens skull.011:010 Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnasskull.011:011 Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen,eller mannen utan kvinnan.011:012 Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan;men alltsammans är av Gud.—011:013 Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?011:014 Lär icke själva naturen eder att det länder en man tillvanheder, om han har långt hår,011:015 men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår?Håret är ju henne givet såsom slöja.011:016 Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att viför vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Gudsförsamlingar.
011:017 Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att Ikommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.011:018 Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmötensöndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att såär.011:019 Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall blivauppenbart vilka bland eder som hålla provet.
011:020 När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrensmåltid hållas;011:021 ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat hanhar medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får förmycket.011:022 Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Ellerär det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dematt blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder?Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
011:023 Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelateder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd011:024 och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen,som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»011:025 Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Dennakalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den,så gören detta till min åminnelse.»
011:026 Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen IHerrens död, till dess att han kommer.011:027 Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller drickerHerrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.011:028 Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke avkalken.011:029 Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellanHerrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom översig.011:030 Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, ochganska många äro avsomnade.011:031 Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.011:032 Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, somdrabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika medvärlden.
011:033 Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hållamåltid, så vänten på varandra.011:034 Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att edersammankomst icke bliver eder till en dom.
Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
012:001 Vad nu angår dem som hava andliga gåvor, så vill jag säga eder,mina bröder, huru med dem förhåller sig.012:002 I veten att I, medan I voren hedningar, läten eder blindvisföras bort till de stumma avgudarna.012:003 Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen somtalar i Guds Ande säger: »Förbannad vare Jesus», så kan ejheller någon säga: »Jesus är Herre» annat än i den helige Ande.
012:004 Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme.012:005 Tjänsterna äro mångahanda, men Herren är en och densamme.012:006 Kraftverkningarna äro mångahanda, men Gud är en och densamme,han som verkar allt i alla.012:007 Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och enså, att de kunna bliva till nytta.012:008 Så gives genom Anden åt den ene att tala visdomens ord, åt enannan att efter samme Ande tala kunskapens ord,012:009 åt en annan gives tro i samme Ande, åt en annan givashelbrägdagörelsens gåvor i samme ene Ande,012:010 åt en annan gives gåvan att utföra kraftgärningar, åt en annanatt profetera, åt en annan att skilja mellan andar, åt en annanatt tala tungomål på olika sätt, åt en annan att uttyda, närnågon talar tungomål.012:011 Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, allteftersin vilja, tilldelar åt var och en någon särskild gåva.
012:012 Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, ochlikasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöraen enda kropp, likaså är det med Kristus.012:013 Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en ochsamma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äroträlar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Andeutgjuten över oss.012:014 Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många.012:015 Om foten ville säga: »Jag är icke hand, därför hör jag icke tillkroppen», så skulle den icke dess mindre höra till kroppen.012:016 Och om örat ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icketill kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.012:017 Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln? Och om den heloch hållen vore öra, var funnes då lukten?012:018 Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem pådet sätt som han har velat.012:019 Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då självakroppen?012:020 Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dockär en enda.012:021 Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ejheller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.»012:022 Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro sommest nödvändiga.012:023 Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma,dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygasför, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet,012:024 under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gudsammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringaredelen få en så mycket större heder,012:025 så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen,utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra.012:026 Om nu en lem lider, så lida alla de andra lemmarna med den; omåter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den.
012:027 Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sinmån.012:028 Och Gud har i församlingen satt först och främst några tillapostlar, för det andra några till profeter, för det tredjenågra till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar,ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, ellertill att taga sig an de hjälplösa, eller till att varastyresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål.012:029 Icke äro väl alla apostlar? Icke äro väl alla profeter? Ickeäro väl alla lärare? Icke utföra väl alla kraftgärningar?012:030 Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl allatungomål? Icke kunna väl alla uttyda?012:031 Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största.
Och nu vill jag ytterligare visa eder en väg, en övermåttanhärlig väg.
013:001 Om jag talade både människors och änglars tungomål, men ickehade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller enklingande cymbal.013:002 Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter ochägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kundeförflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.013:003 Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga,ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hadekärlek, så vore detta mig till intet gagn.
013:004 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärlekenförhäver sig icke, den uppblåses icke.013:005 Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, denförtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.013:006 Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje isanningen.013:007 Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, denuthärdar allting.
013:008 Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skallförsvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, ochkunskapen, den skall försvinna.013:009 Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ettstyckverk;013:010 men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna,som är ett styckverk.013:011 När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne varsåsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blevman, har jag lagt bort vad barnsligt var.013:012 Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skolavi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, mendå skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit tillfullo känd.
013:013 Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre;men störst bland dem är kärleken.
014:001 Faren efter kärleken, men varen ock ivriga att undfå de andligagåvorna, framför allt profetians gåva.014:002 Ty den som talar tungomål, han talar icke för människor, utanför Gud; ingen förstår honom ju, han talar i andehänryckninghemlighetsfulla ord.014:003 Men den som profeterar, han talar för människor, dem tilluppbyggelse och förmaning och tröst.014:004 Den som talar tungomål uppbygger allenast sig själv, men den somprofeterar, han uppbygger en hel församling.014:005 Jag skulle väl vilja att I alla taladen tungomål, men ännuhellre ville jag att I profeteraden. Den som profeterar ärförmer än den som talar tungomål, om nämligen den senare ickedärjämte uttyder sitt tal, så att församlingen får någonuppbyggelse.014:006 Ja, mina bröder, om jag komme till eder och talade tungomål, vadgagn gjorde jag eder därmed, såframt jag icke därjämte genommitt tal meddelade eder antingen någon uppenbarelse eller någonkunskap eller någon profetia eller någon undervisning?
014:007 Gäller det icke jämväl om livlösa ting som giva ljud ifrån sig,det må nu vara en flöjt eller en harpa, att vad som spelas pådem icke kan uppfattas, om de icke giva ifrån sig toner somkunna skiljas från varandra?014:008 Likaså, om den signal som basunen giver är otydlig, vem gör sigdå redo till strid?014:009 Detsamma gäller nu för eder; om I icke med edra tungorframbringen begripliga ord, huru skall man då kunna förstå vad Italen? Då bliver det ju ett tal i vädret.
014:010 Det finnes här i världen olika språk, vem vet huru många, ochbland dem finnes intet vars ljud äro utan mening.014:011 Men om jag nu icke förstår språket, så bliver jag en främlingför den som talar, och den som talar bliver en främling för mig.014:012 Detta gäller ock för eder; när I ären ivriga att undfå andligagåvor, så må eder strävan efter att dessa hos eder skolaöverflöda hava församlingens uppbyggelse till mål.014:013 Därför må den som talar tungomål bedja om att han ock må kunnauttyda.014:014 Ty om jag talar tungomål, när jag beder, så beder visserligenmin ande, men mitt förstånd kommer ingen frukt åstad.
014:015 Vad följer då härav? Jo, jag skall väl bedja med anden, men jagskall ock bedja med förståndet; jag skall väl lovsjunga medanden, men jag skall ock lovsjunga med förståndet.014:016 Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta på deolärdas plats då kunna säga sitt »amen» till din tacksägelse?De förstå ju icke vad du säger.014:017 Om än din tacksägelse är god, så bliva de andra dock ickeuppbyggda därav.—014:018 Gud vare tack, jag talar tungomål mer än I alla;014:019 och dock vill jag hellre i församlingen tala fem ord med mittförstånd, till undervisning jämväl för andra, än tio tusen ord itungomål.
014:020 Mina bröder, varen icke barn till förståndet; nej varen barn iondskan, men varen fullmogna till förståndet.014:021 Det är skrivet i lagen:»Genom människor med främmande tungomåloch genom främlingars läpparskall jag tala till detta folk,men icke ens så skola de höra på mig, säger Herren.»014:022 Alltså äro »tungomålen» ett tecken, ej för dem som tro, utan fördem som icke tro; profetian däremot är ett tecken, ej för demsom icke tro, utan för dem som tro.014:023 Om nu hela församlingen komme tillhopa till gemensamt möte, ochalla där talade tungomål, och så några som vore olärda kommeditin, eller några som icke trodde, skulle då icke dessa sägaatt I voren ifrån edra sinnen?014:024 Om åter alla profeterade, och så någon som icke trodde, ellersom vore olärd komme ditin, då skulle denne känna sig avslöjadav alla och av alla utrannsakad.014:025 Vad som vore fördolt i hans hjärta bleve då uppenbart, och såskulle han falla ned på sitt ansikte och tillbedja Gud ochbetyga att »Gud verkligen är i eder».
014:026 Vad följer då härav, mina bröder? Jo, när I kommen tillsammans,så har var och en något särskilt att meddela: den ene har enpsalm, den andre något till undervisning, en annan åter någonuppenbarelse, en talar tungomål, en annan uttyder; allt detta månu ske så, att det länder till uppbyggelse.014:027 Vill man tala tungomål, så må för var gång två eller högst trefå tala, och av dessa en i sänder, och en må uttyda det.014:028 Är ingen uttydare tillstädes, så må de tiga i församlingen ochtala allenast för sig själva och för Gud.
014:029 Av dem som vilja profetera må två eller tre få tala, och de andra må döma om det som talas. 014:030 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, då må den förste tiga. 014:031 Ty I kunnen alla få profetera, den ene efter den andre, så att alla bliva undervisade och alla förmanade; 014:032 och profeters andar äro profeterna underdåniga. 014:033 Gud är ju icke oordningens Gud, utan fridens.
014:034 Såsom kvinnorna tiga i alla andra de heligas församlingar, så måde ock tiga i edra församlingar. Det är dem icke tillstatt atttala, utan de böra underordna sig, såsom lagen bjuder.014:035 Vilja de hava upplysning om något, så må de hemma fråga sinamän; ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen.—014:036 Eller är det från eder som Guds ord har utgått? Eller har detkommit allenast till eder?
014:037 Om någon menar sig vara en profet eller en man med andegåva, så må han ock inse att vad jag skriver till eder är Herrens bud. 014:038 Men vill någon icke inse detta, så vare det hans egen sak.
014:039 Alltså, mina bröder, varen ivriga att undfå profetians gåva och förmenen ej heller någon att tala tungomål. 014:040 Men låten allt tillgå på höviskt sätt och med ordning.
015:001 Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium som jagförkunnade för eder, som I jämväl togen emot, och som I ännustån kvar i,015:002 genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om hurujag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid—om nu icke så är att I förgäves haven kommit till tro.015:003 Jag meddelade eder ju såsom ett huvudstycke vad jag själv hadeundfått: att Kristus dog för våra synder, enligt skrifterna,015:004 och att han blev begraven, och att han har uppstått på tredjedagen, enligt skrifterna,015:005 och att han visade sig för Cefas och sedan för de tolv.015:006 Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång,av vilka de flesta ännu leva kvar, medan några äro avsomnade.015:007 Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna.015:008 Allra sist visade han sig också för mig, som är att likna vidett ofullgånget foster.015:009 Ty jag är den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens värdig attkallas apostel, jag som har förföljt Guds församling.015:010 Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig haricke varit fåfäng, utan jag har arbetat mer än de alla—dockicke jag, utan Guds nåd, som har varit med mig.
015:011 Det må nu vara jag eller de andra, så är det på det sättet vipredika, och på det sättet I haven kommit till tro.
015:012 Om det nu predikas om Kristus att han har uppstått från de döda,huru kunna då somliga bland eder säga att det icke finnes någonuppståndelse från de döda?015:013 Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då haricke heller Kristus uppstått.015:014 Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng,då är ock eder tro fåfäng;015:015 då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi havavittnat mot Gud att han har uppväckt Kristus, som han icke haruppväckt, om det är sant att döda icke uppstå.015:016 Ja, om döda icke uppstå, så har ej heller Kristus uppstått.015:017 Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; Iären då ännu kvar i edra synder.015:018 Då hava ju ock de gått förlorade, som hava avsomnat i Kristus.015:019 Om vi i detta livet hava i Kristus haft vårt hopp, och däravintet bliver, då äro vi de mest ömkansvärda av alla människor.
015:020 Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen avde avsomnade.015:021 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom enmänniska de dödas uppståndelse.015:022 Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göraslevande.015:023 Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen,därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.015:024 Därefter kommer änden, då när han överlämnar riket åt Gud ochFadern, sedan han från andevärldens alla furstar och allaväldigheter och makter har tagit all deras makt.015:025 Ty han måste regera»till dess han har lagt alla sina fienderunder sina fötter».015:026 Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;015:027 ty»allt har han lagt under hans fötter».
Men när det heter att »allt är honom underlagt», då äruppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.015:028 Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonensjälv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och såskall Gud bliva allt i alla.
015:029 Vad kunna annars de som låta döpa sig för de dödas skull vinnadärmed? Om så är att döda alls icke uppstå, varför låter man dådöpa sig för deras skull?015:030 Och varför undsätta vi oss själva var stund för faror?015:031 Ty—så sant jag i Kristus Jesus, vår Herre, kan berömma mig aveder, mina bröder—jag lider döden dag efter dag.015:032 Om jag hade tänkt såsom människor pläga tänka, när jag i Efesuskämpade mot vilddjuren, vad gagnade mig då det jag gjorde? Omdöda icke uppstå—»låtom oss då äta och dricka, ty i morgonmåste vi dö».
015:033 Faren icke vilse:»För goda seder dåligt sällskap är fördärv.»015:034 Vaknen upp till rätt nykterhet, och synden icke. Somliga finnasju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd säger jagdetta.
015:035 Nu torde någon fråga: »På vad sätt uppstå då de döda, och medhurudan kropp skola de träda fram?»015:036 Du oförståndige! Det frö du sår, det får ju icke liv, om deticke först har dött.015:037 Och när du sår, då är det du sår icke den växt som en gång skallkomma upp, utan ett naket korn, kanhända ett vetekorn, kanhändanågot annat.015:038 Men Gud giver det en kropp, en sådan som han vill, och åt vartfrö dess särskilda kropp.015:039 Icke allt kött är av samma slag, utan människors har sin art,boskapsdjurs kött en annan art, fåglars kött åter en annan,fiskars återigen en annan.015:040 Så finnas ock både himmelska kroppar och jordiska kroppar, mende himmelska kropparnas härlighet är av ett slag, de jordiskakropparnas av ett annat slag.015:041 En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter enannan härlighet hava stjärnorna; ja, den ena stjärnan är ickelik den andra i härlighet.—015:042 Så är det ock med de dödas uppståndelse: vad som bliver såttförgängligt, det uppstår oförgängligt;015:043 vad som bliver sått i ringhet, det uppstår i härlighet; vad sombliver sått i svaghet, det uppstår i kraft;015:044 här sås en »själisk» kropp, där uppstår en andlig kropp. Såvisst som det finnes en »själisk» kropp, så visst finnes det ocken andlig.015:045 Så är ock skrivet: »Den första människan, Adam, blev en levandevarelse med själ.» Den siste Adam åter blev en levandegörandeande.015:046 Men icke det andliga är det första, utan det »själiska»; sedankommer det andliga.015:047 Den första människan var av jorden och jordisk, den andramänniskan är av himmelen.015:048 Sådan som den jordiska var, sådana äro ock de jordiska; ochsådan som den himmelska är, sådana äro ock de himmelska.015:049 Och såsom vi hava burit den jordiskas gestalt, så skola vi ockbära den himmelskas gestalt.