015:050 Mina bröder, vad jag nu vill säga är detta, att kött och blodicke kunna få Guds rike till arvedel; ej heller fårförgängligheten oförgängligheten till arvedel.015:051 Se, jag säger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, menalla skola vi bliva förvandlade,015:052 och det i ett nu, i ett ögonblick, vid den sista basunens ljud.Ty basunen skall ljuda, och de döda skola uppstå tilloförgänglighet, och då skola vi bliva förvandlade.015:053 Ty detta förgängliga måste ikläda sig oförgänglighet, ochdetta dödliga ikläda sig odödlighet.015:054 Men när detta förgängliga har iklätt sig oförgänglighet, ochdetta dödliga har iklätt sig odödlighet, då skall det ordfullbordas, som står skrivet: »Döden är uppslukad och segervunnen.»015:055 Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?015:056 Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen.015:057 Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vår Herre JesusKristus!
015:058 Alltså, mina älskade bröder, varen fasta, orubbliga, alltidöverflödande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbeteicke är fåfängt i Herren.
016:001 Vad nu angår insamlingen till de heliga, så mån I förfara påsamma sätt som jag har förordnat för församlingarna i Galatien.016:002 Var och en av eder må spara ihop vad han får tillfälle till, ochpå första dagen i var vecka må han lägga av detta hemma hos sig,så att insamlingen icke göres först vid min ankomst.016:003 Men när jag kommer, skall jag sända åstad de män som I självapröven vara lämpliga, med brev till Jerusalem, för att därframbära eder kärleksgåva.016:004 Och om saken befinnes vara värd att också jag reser, så skola defå åtfölja mig.
016:005 Jag tänker nämligen komma till eder, sedan jag har farit genomMacedonien. Ty Macedonien vill jag allenast fara igenom,016:006 men hos eder skall jag kanhända stanna något, möjligen vinternöver, för att I därefter mån hjälpa mig till vägs, dit jag kanvilja begiva mig.016:007 Jag vill icke besöka eder nu strax, på genomresa, ty jag hoppasatt någon tid få stanna hos eder, om Herren så tillstädjer.016:008 Men i Efesus vill jag stanna ända till pingst.016:009 Ty en dörr till stor och fruktbärande verksamhet har öppnats förmig; jag har ock många motståndare.
016:010 Men när Timoteus kommer, så sen till, att han utan fruktan måkunna vistas hos eder. Han utför ju Herrens verk, han såväl somjag;016:011 må därför ingen förakta honom. Hjälpen honom sedan till vägs ifrid, så att han kommer åter till mig; ty jag väntar honom medbröderna.
016:012 Vad angår brodern Apollos, så har jag ivrigt uppmanat honom att med de andra bröderna begiva sig till eder. Han var dock alls icke hågad att komma just nu; men när det bliver honom lägligt, skall han komma.
016:013 Vaken, stån fasta i tron, skicken eder såsom män, varen starka. 016:014 Låten allt hos eder ske i kärlek.
016:015 Mina bröder, jag vill giva eder en förmaning: I kännen juStefanas' husfolk och veten att de äro förstlingen i Akaja, ochatt de hava ägnat sig åt de heligas tjänst;016:016 därför mån I å eder sida underordna eder under dessa män ochunder envar som bistår dem i deras arbete och själv gör sigmöda.016:017 Jag gläder mig över att Stefanas och Fortunatus och Akaikus havakommit hit, ty dessa hava givit mig ersättning för vad jag harmåst sakna genom att vara skild från eder;016:018 de hava vederkvickt min ande såväl som eder ande. Så lären edernu att rätt uppskatta sådana män.
016:019 Församlingarna i provinsen Asien hälsar eder. Akvila ochPriska, tillika med den församling som kommer tillhopa i derashus, hälsa eder mycket i Herren.016:020 Ja, alla bröderna hälsa eder. Hälsen varandra med en heligkyss.
016:021 Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand.
016:022 Om någon icke har Herren kär, så vare han förbannad.
Marana, ta!
016:023 Herren Jesu nåd vare med eder. 016:024 Min kärlek är med eder alla, i Kristus Jesus.
Paulus' andra brev till korintierna
001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodernTimoteus, hälsar den Guds församling som finnes i Korint, ochtillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.001:002 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och HerrenJesus Kristus.
001:003 Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader,barmhärtighetens Fader och all trösts Gud,001:004 han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst visjälva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahandanöd.001:005 Ty såsom Kristuslidanden till överflöd komma över oss, så kommerock genom Kristus tröst till oss i överflödande mått.001:006 Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsningför eder. Undfå vi däremot tröst, så sker ock detta till tröstför eder, en tröst som skall visa sin kraft däri, att Iståndaktigt uthärden samma lidanden som vi utstå. Och det hoppvi hysa i fråga om eder är fast,001:007 ty vi veta att såsom I delen våra lidanden, så delen I ock dentröst vi undfå.
001:008 Vi vilja nämligen icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet omvilken nöd vi fingo utstå i provinsen Asien, och huru övermåttansvårt det blev oss, utöver vår förmåga, så att vi till och medmisströstade om livet.001:009 Ja, vi hade redan i vårt inre likasom fått vår dödsdom, för attvi icke skulle förtrösta på oss själva, utan på Gud, somuppväcker de döda.001:010 Och ur en sådan dödsnöd frälste han oss, och han skall än vidarefrälsa oss; ja, till honom hava vi satt vårt hopp att han alltframgent skall frälsa oss.001:011 Också I stån oss ju bi med eder förbön. Och så skola mångahembära tacksägelse för oss, för den nåd som genom mångas bönerhar kommit oss till del.
001:012 Ty vad vi kunna berömma oss av, och vad vårt samvete bär ossvittnesbörd om, det är att vi i denna världen hava vandrat iGuds helighet och renhet, icke ledda av köttslig vishet, utan avGuds nåd; så framför allt i vårt förhållande till eder.001:013 Ty i vad vi skriva till eder ligger icke något annat än just vadI läsen och väl kunnen förstå. Och jag hoppas att I skolenkomma att till fullo förstå001:014 vad I redan nu delvis förstån om oss: att vi äro ederberömmelse, likasom I ären vår berömmelse, på vår Herre Jesudag.
001:015 Och i denna tillförsikt tänkte jag komma först till eder, föratt I skullen få ännu ett kärleksbevis.001:016 Genom eder stad ville jag alltså taga vägen till Macedonien, ochjag skulle sedan från Macedonien återigen komma till eder, föratt då av eder utrustas för resan till Judeen.001:017 Så tänkte jag; och icke har jag väl därför nu handlat ivankelmod? Eller plägar jag kanhända fatta mina beslut efterköttet, så att vad jag säger är på samma gång »ja, ja» och »nej,nej»?001:018 Ingalunda; så sant Gud är trofast, vad vi tala till eder är icke»ja och nej».001:019 Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikadgenom oss—genom mig och Silvanus och Timoteus—han kom juicke såsom »ja och nej», utan »ja» har kommit i och genom honom.001:020 Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt »ja»;därför få de ock genom honom sitt »amen», på det att Gud måbliva ärad genom oss.001:021 Men den som befäster oss såväl som eder i Kristus, och den somhar smort oss, det är Gud,001:022 han som har låtit oss undfå sitt insegel och givit oss Andentill en underpant i våra hjärtan.
001:023 Jag kallar Gud till vittne över min själ, att det är avskonsamhet mot eder som jag ännu icke har kommit till Korint.001:024 (Detta säger jag icke, som om vi vore herrar över eder tro;fastmer äro vi edra medarbetare till att bereda eder glädje, tyi tron stån I fasta.)
002:001 Jag satte mig nämligen i sinnet att jag icke åter skulle kommatill eder med bedrövelse.002:002 Ty om jag bedrövade eder, vem skulle då bereda mig glädje?Månne någon annan än den som genom mig hade blivit bedrövad?002:003 Och vad jag skrev, det skrev jag, för att jag icke vid minankomst skulle få bedrövelse från dem som jag borde få glädjeav. Ty jag har den tillförsikten till eder alla, att min glädjeär allas eder glädje.002:004 Och det var i stor nöd och hjärteångest, under många tårar, somjag skrev till eder, icke för att I skullen bliva bedrövade,utan för att I skullen förstå den synnerliga kärlek som jag hartill eder.
002:005 Men om en viss man har vållat bedrövelse, så är det ickesärskilt mig han har bedrövat, utan eder alla, i någon mån—för att jag nu icke skall tala för strängt.002:006 Nu är det likväl nog med den näpst som han har fått mottaga frånde flesta bland eder.002:007 I mån alltså nu tvärtom snarare förlåta och trösta honom, så atthan icke till äventyrs går under genom sin alltför storabedrövelse.002:008 Därför uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om attbemöta honom med kärlek.002:009 Ty när jag skrev, var det just för att få veta huru I skullenhålla provet, huruvida I voren lydiga i allting.002:010 Den som I förlåten något, honom förlåter ock jag, likasom jagockså förut, om jag har haft något att förlåta, har inför Kristiansikte förlåtit det för eder skull.002:011 Jag vill nämligen icke att vi skola lida förfång av Satan; tyvad han har i sinnet, därom äro vi icke i okunnighet.
002:012 Jag kom till Troas för att förkunna evangelium om Kristus, ochen dörr till verksamhet i Herren öppnades för mig;002:013 men jag fick ingen ro i min ande, ty jag fann icke där minbroder Titus. Jag tog då avsked av dem som voro där och begavmig till Macedonien.
002:014 Men Gud vare tack, som i Kristus alltid för oss fram i segertågoch genom oss allestädes utbreder hans kunskaps vällukt!002:015 Ty vi äro en Kristi välluktande rökelse inför Gud, både iblanddem som bliva frälsta och ibland dem som gå förlorade.002:016 För dessa senare äro vi en lukt från död till död; för de förraäro vi en lukt från liv till liv.
Vem är nu skicklig härtill?002:017 Jo, vi förfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, såsom såmånga andra göra; utan av rent sinne, drivna av Gud, förkunna viordet i Kristus, inför Gud.
003:001 Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva? Eller behöva vikanhända, såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Ellerkanhända ifrån eder?003:002 Nej, I ären själva vårt brev, ett brev som är inskrivet i vårahjärtan, känt och läst av alla människor.003:003 Ty det är uppenbart att I ären ett Kristus-brev, avfattat genomoss, skrivet icke med bläck, utan med den levande Gudens Ande,icke på tavlor av sten, utan på tavlor av kött, påmänniskohjärtan.
003:004 En sådan tillförsikt hava vi genom Kristus till Gud.003:005 Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något,såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi havakommer från Gud,003:006 som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ettnytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; tybokstaven dödar, men Anden gör levande.
003:007 Om nu redan dödens ämbete, som var med bokstäver inristat påstenar, framträdde i härlighet, så att Israels barn icke kundese på Moses' ansikte för hans ansiktes härlighets skull, vilkendock var försvinnande,003:008 huru mycket större härlighet skall då icke Andens ämbete hava!003:009 Ty om redan fördömelsens ämbete var härligt, så måsterättfärdighetens ämbete ännu mycket mer överflöda av härlighet.003:010 Ja, en så översvinnlig härlighet har detta ämbete, att vad somförr hade härlighet här visar sig vara utan all härlighet.003:011 Ty om redan det som var försvinnande framträdde i härlighet, såmåste det som bliver beståndande hava en ännu mycket störrehärlighet.
003:012 Då vi nu hava ett sådant hopp, gå vi helt öppet till väga003:013 och göra icke såsom Moses, vilken hängde ett täckelse för sittansikte, så att Israels barn icke kunde se huru det som varförsvinnande tog en ände.003:014 Men deras sinnen blevo förstockade. När det gamla förbundetsskrifter föreläsas, hänger ju ännu i denna dag samma täckelseoborttaget kvar; ty först i Kristus försvinner det.003:015 Ja, ännu i dag hänger ett täckelse över deras hjärtan, då Mosesföreläses.003:016 Men när de en gång omvända sig till Herren, tages täckelsetbort.003:017 Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.003:018 Men vi alla som med avhöljt ansikte återspegla Herrenshärlighet, vi förvandlas till hans avbilder, i det vi stiga frånden ena härligheten till den andra, såsom när den Herre verkar,som själv är ande.
004:001 Därför, då vi nu, genom den barmhärtighet som har vederfaritsoss, hava detta ämbete, så fälla vi icke modet.004:002 Nej, vi hava frånsagt oss allt skamligt hemlighetsväsen och gåicke illfundigt till väga, ej heller förfalska vi Guds ord, utanframlägga öppet sanningen och anbefalla oss så, inför Gud, hosvar människas samvete.004:003 Och om vårt evangelium nu verkligen är bortskymt av etttäckelse, så finnes det täckelset hos dem som gå förlorade.004:004 Ty de otrognas sinnen har denna tidsålders gud så förblindat,att de icke se det sken som utgår från evangelium om Kristi,Guds egen avbilds, härlighet.004:005 Vi predika ju icke oss själva, utan Kristus Jesus såsom Herre,och oss såsom tjänare åt eder, för Jesu skull.004:006 Ty den Gud som sade: »Ljus skall lysa fram ur mörkret», han ärden som har låtit ljus gå upp i våra hjärtan, för att kunskapenom Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skallkunna sprida sitt sken.
004:007 Men denna skatt hava vi i lerkärl, för att den översvinnligakraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer frånoss.004:008 Vi äro på allt sätt i trångmål, dock icke utan utväg; vi ärorådvilla, dock icke rådlösa;004:009 vi äro förföljda, dock icke givna till spillo; vi äro slagnatill marken, dock icke förlorade.004:010 Alltid bära vi Jesu dödsmärken på vår kropp, för att också Jesuliv skall bliva uppenbarat i vår kropp.004:011 Ja, ännu medan vi leva, överlämnas vi för Jesu skull beständigtåt döden, på det att ock Jesu liv må bliva uppenbarat i vårtdödliga kött.
004:012 Så utför nu döden sitt verk i oss, men i eder verkar livet.004:013 Men såsom det är skrivet: »Jag tror, därför talar jag ock», såtro också vi, eftersom vi hava samma trons Ande; därför tala viock,004:014 ty vi veta att han som uppväckte Herren Jesus, han skall ockuppväcka oss med Jesus och ställa oss inför sig tillsammans mededer.004:015 Allt sker nämligen för eder skull, på det att nåden, genom attkomma allt flera till del, må bliva så mycket större och verkaen allt mer överflödande tacksägelse, Gud till ära.
004:016 Därför fälla vi icke modet; om ock vår utvärtes människa förgås,så förnyas likväl vår invärtes människa dag efter dag.004:017 Ty vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga,bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet somväger översvinnligen tungt och varar i evighet—004:018 åt oss som icke hava till ögonmärke de ting som synas, utan demsom icke synas; ty de ting som synas, de vara allenast en tid,med de som icke synas, de vara i evighet.
005:001 Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning,nedbrytes, så hava vi en byggnad som kommer från Gud, en boningsom icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen.005:002 Därför sucka vi ju ock av längtan att få överkläda oss med vårhimmelska hydda;005:003 ty hava vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke kommaatt befinnas nakna.005:004 Ja, vi som ännu leva här i kroppshyddan, vi sucka och ärobetungade, eftersom vi skulle vilja undgå att avkläda oss och istället få överkläda oss, så att det som är dödligt bleveuppslukat av livet.005:005 Och den som har berett oss till just detta, det är Gud, som tillen underpant har givit oss Anden.
005:006 Så äro vi då alltid vid gott mod. Vi veta väl att vi äro bortaifrån Herren, så länge vi äro hemma i kroppen;005:007 ty vi vandra här i tro och icke i åskådning.005:008 Men vi äro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrånkroppen och komma hem till Herren.005:009 Därför söka vi ock vår ära i att vara honom till behag, vare sigvi äro hemma eller borta.005:010 Ty vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristidomstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivsgärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjortgott eller ont.
005:011 Då vi alltså veta vad det är att frukta Herren, söka vi att»vinna människor», men för Gud är det uppenbart hurudana vi äro;och jag hoppas att det också är uppenbart för edra samveten.
005:012 Vi vilja nu ingalunda åter anbefalla oss själva hos eder, men vivilja giva eder en anledning att berömma eder i fråga om oss, såatt I haven något att svara dem som berömma sig av utvärtes tingoch icke av vad som är i hjärtat.005:013 Ty om vi hava varit »från våra sinnen», så har det varit i Gudstjänst; om vi åter äro vid lugn besinning, så är det eder tillgodo.005:014 Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har döttför alla, alltså hava de alla dött.005:015 Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer måleva för sig själva, utan leva för honom som har dött ochuppstått för dem.
005:016 Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någonefter köttet. Och om vi än efter köttet hade lärt kännaKristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet.005:017 Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Detgamla är förgånget; se, något nytt har kommit!005:018 Men alltsammans kommer från Gud, som har försonat oss med sigsjälv genom Kristus och givit åt oss försoningens ämbete.005:019 Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv;han tillräknar icke människorna deras synder, och han harbetrott oss med försoningens ord.005:020 Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanargenom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder medGud.005:021 Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjorttill synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet frånGud.
006:001 Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottagaGuds nåd, att det bliver utan frukt.006:002 Han säger ju:»Jag bönhör dig i behaglig tid,och jag hjälper dig på frälsningens dag.»Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag.
006:003 Härvid vilja vi icke i något stycke vara till någon anstöt, pådet att vårt ämbete icke må bliva smädat.006:004 Fastmer vilja vi i allting bevisa oss såsom Guds tjänare, imycken ståndaktighet, under bedrövelse och nöd och ångest,006:005 under hugg och slag, under fångenskap och upprorslarm, undermödor, vakor och svält,006:006 i renhet, i kunskap, i tålamod och godhet, i helig ande, ioskrymtad kärlek,006:007 med sanning i vårt tal, med kraft från Gud, med rättfärdighetensvapen både i högra handen och i vänstra,006:008 under ära och smälek, under ont rykte och gott rykte, såsomvillolärare, då vi dock äro sannfärdiga,006:009 såsom okända, fastän vi äro väl kända, såsom döende, men se, vileva, såsom tuktade, men likväl icke till döds,006:010 såsom bedrövade, men dock alltid glada, såsom fattiga, medan vidock göra många rika, såsom utblottade på allt, men likvälägande allt.
006:011 Vi hava nu upplåtit vår mun och talat öppet till eder, Ikorintier. Vårt hjärta har vidgat sig för eder.006:012 Ja, det rum I haven i vårt inre är icke litet, men i edrahjärtan är allenast litet rum.006:013 Given oss då lika för lika—om jag nu får tala såsom till barn—ja, vidgen också I edra hjärtan.
006:014 Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omakapar. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet,eller vilken gemenskap har ljus med mörker?006:015 Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet harden som tror med den som icke tror?006:016 Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äroju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: »Jag skall boi dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och deskola vara mitt folk.»006:017 Alltså: »Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, sägerHerren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emoteder006:018 och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner ochdöttrar, säger Herren, den Allsmäktige.»
007:001 Då vi nu hava dessa löften, mina älskade, så låtom oss rena ossfrån allt som befläckar vare sig kött eller ande, i det vifullborda vår helgelse i Guds fruktan.
007:002 Bereden oss ett rum i edra hjärtan; vi hava icke handlat orättmot någon, icke varit någon till skada, icke gjort någon någotförfång.—007:003 Jag säger icke detta för att döma eder; jag har ju redan sagtatt I haven ett rum i vårt hjärta, så att vi skola både dö ochleva med varandra.007:004 Stor är den tillit som jag har till eder, mycket berömmer jagmig av eder; jag har fått hugnad i fullt mått och glädje i riktöverflöd, mitt i allt vårt betryck.
007:005 Ty väl fingo vi till köttet ingen ro, icke ens sedan vi hadekommit till Macedonien, utan vi voro på allt sätt i trångmål,utifrån genom strider, inom oss genom farhågor;007:006 men Gud, som tröstar dem som äro betryckta, han tröstade ossgenom Titus' ankomst,007:007 och icke allenast genom hans ankomst, utan ock därigenom att hanhade fått så mycken hugnad av eder. Han omtalade nämligen föross eder längtan, eder klagan, eder iver i fråga om mig; och sågladde jag mig ännu mer.
007:008 Ty om jag ock bedrövade eder genom mitt brev, så ångrar jag nuicke detta. Nej, om jag förut ångrade det—eftersom jag seratt det brevet har bedrövat eder, låt vara allenast för en litentid—007:009 så gläder jag mig nu i stället, icke därför att I blevenbedrövade, utan därför att eder bedrövelse lände eder tillbättring. Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedrövade,och I haven alltså icke genom oss lidit någon skada.007:010 Ty den bedrövelse som är efter Guds sinne kommer åstad enbättring som leder till frälsning, och som man icke ångrar; menvärldens bedrövelse kommer åstad död.007:011 Se, just detta, att I bleven bedrövade efter Guds sinne, hurumycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru mångaursäkter, huru stor förtrytelse, huru mycken fruktan, hurumycken längtan, huru mycken iver, huru många bestraffningar! Påallt sätt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak dethär gäller.—007:012 Om jag skrev till eder, så skedde detta alltså icke för den mansskull, som hade gjort orätt, ej heller för den mans skull, somhade lidit orätt, utan på det att edert nit för oss skulle blivauppenbart bland eder själva inför Gud.
007:013 Så hava vi nu fått hugnad. Och till den hugnad, som vi redanför egen del fingo, kom den ännu mer överflödande glädje sombereddes oss av den glädje Titus hade fått. Ty hans ande harfått vederkvickelse genom eder alla.007:014 Och om jag inför honom har berömt mig något i fråga om eder, såhar jag icke kommit på skam därmed; utan likasom vi eljest iallting hava talat sanning inför eder, så har också det som viinför Titus hava sagt till eder berömmelse visat sig varasanning.007:015 Och hans hjärta överflödar ännu mer av kärlek till eder, då hannu påminner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emothonom, med fruktan och bävan.
007:016 Jag gläder mig över att jag, i allt vad eder angår, kan vara vidgott mod.
008:001 Vi vilja meddela eder, käre bröder, huru Guds nåd har verkat iMacedoniens församlingar.008:002 Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödandeglädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att deav gott hjärta hava givit rikliga gåvor.008:003 Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, ochdet självmant; därom kan jag vittna.008:004 Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med omunderstödet åt de heliga.008:005 Och de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig självagåvo de, först och främst åt Herren, och så åt oss, genom Gudsvilja.008:006 Så kunde vi uppmana Titus att han skulle fortsätta såsom hanhade begynt och föra jämväl detta kärleksverk bland eder tillfullbordan.008:007 Ja, då I nu utmärken eder i alla stycken: i tro, i tal, ikunskap, i allsköns nit, i kärlek, den kärlek som av eder harblivit oss bevisad, så mån I se till, att I också utmärken ederi detta kärleksverk.
008:008 Detta säger jag dock icke såsom en befallning, utan därför attjag, genom att framhålla andras nit, vill pröva om också ederkärlek är äkta.008:009 I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi, nåd, huru han, som var rik,likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hansfattigdom skullen bliva rika.008:010 Det är allenast ett råd som jag härmed giver. Ty detta kan varanyttigt för eder. I voren ju före de andra—redan under förraåret—icke allenast när det gällde att sätta saken i verket,utan till och med när det gällde att besluta sig för den.008:011 Fullborden nu ock edert verk, så att I, som voren så villiga attbesluta det, jämväl, i mån av edra tillgångar, fören det tillfullbordan.008:012 Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehagligmed de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har.008:013 Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I självalida nöd. Nej, en utjämning skall ske,008:014 så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp,för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist tillhjälp. Så skall en utjämning ske,008:015 efter skriftens ord: »Den som hade samlat mycket hade intet tillöverlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.»
008:016 Gud vare tack, som också i Titus' hjärta ingiver samma nit föreder.008:017 Ty han mottog villigt vår uppmaning; ja, han var så nitisk, atthan nu självmant far åstad till eder.
008:018 Med honom sända vi ock här en broder som i alla våraförsamlingar prisas för sitt nit om evangelium;008:019 dessutom har han ock av församlingarna blivit utvald att varavår följeslagare, när vi skola begiva oss åstad med denkärleksgåva som nu genom vår försorg kommer till stånd, Herrentill ära och såsom ett vittnesbörd om vår goda vilja.008:020 Därmed vilja vi förebygga att man talar illa om oss, i vad somrör det rikliga sammanskott som nu genom vår försorg kommer tillstånd.008:021 Ty vi vinnlägga oss om vad som är gott icke allenast införHerren, utan ock inför människor.
008:022 Jämte dessa sända vi en annan av våra bröder, vilkens nit viofta och i många stycken hava funnit hålla provet, och som nu pågrund av sin stora tillit till eder är ännu mycket mer nitisk.
008:023 Om jag nu har anbefallt Titus, så mån I besinna att han är minmedbroder och min medarbetare till edert bästa; och om jag harskrivit om andra våra bröder, så mån I besinna att de äroförsamlingssändebud och Kristi ära.008:024 Given alltså inför församlingarna bevis på eder kärlek, ochdärmed också på sanningen av det som vi inför dem hava sagt tilleder berömmelse.
009:001 Om understödet till de heliga är det nu visserligen överflödigtatt jag här skriver till eder;009:002 jag känner ju eder goda vilja, och av den plägar jag, i fråga omeder, berömma mig inför macedonierna, i det jag omtalar attAkaja ända sedan förra året har varit redo, och att det är justedert nit som har eggat så många andra.009:003 Likväl sänder jag nu åstad dessa bröder, för att det som jag harsagt till eder berömmelse icke skall i denna del befinnas havavarit tomt tal. Ty, såsom jag förut har sagt, jag vill att Iskolen vara redo.009:004 Eljest, om några macedonier komma med mig och finna ederoberedda, kunna vi—för att icke säga I—till äventyrs kommapå skam med vår tillförsikt i denna sak.009:005 Jag har därför funnit det vara nödvändigt att uppmana brödernaatt i förväg begiva sig till eder och förbereda den rikliga»välsignelsegåva» som I redan haven utlovat. De skola laga attdenna är tillreds såsom en riklig gåva, och icke såsom en gåva injugghet.
009:006 Besinnen detta: den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt; men den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig välsignelse.
009:007 Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty »Gud älskar en glad givare».
009:008 Men Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd kommaeder till del, så att I alltid i allo haven allt till fyllestoch i överflöd kunnen giva till allt gott verk,009:009 efter skriftens ord:»Han utströr, han giver åt de fattiga,hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.»009:010 Och han som giver såningsmannen »säd till att så och bröd tillatt äta», han skall ock giva eder utsädet och låta det förökasig och skall bereda växt åt eder rättfärdighets frukt.009:011 I skolen bliva så rika på allt, att I av gott hjärta kunnen givaallahanda gåvor, vilka, när de överlämnas genom oss, skolaframkalla tacksägelse till Gud.009:012 Ty det understöd, som kommer till stånd genom denna eder tjänst,skall icke allenast avhjälpa de heligas brist, utan verka ännulångt mer genom att framkalla många tacksägelser till Gud.009:013 De skola nämligen, därför att I visen eder så väl hålla provet ifråga om detta understöd, komma att prisa Gud för att I med sålydaktigt sinne bekännen eder till Kristi evangelium och av sågott hjärta visen dem och alla andra edert deltagande.009:014 De skola ock själva bedja för eder och längta efter eder, förden Guds nåds skull, som i så översvinnligen rikt mått beskäreseder.
009:015 Ja, Gud vare tack för hans outsägligt rika gåva!
010:001 Jag Paulus själv, som »är så ödmjuk, när jag står ansikte motansikte med eder, men visar mig så modig mot eder, när jag ärlångt borta», jag förmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet010:002 och beder eder se till, att jag icke, när jag en gång är hoseder, måste »visa mig modig», i det jag helt oförskräckt tänkervåga mig på somliga som mena att vi »vandra efter köttet».010:003 Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efterköttet.010:004 Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de ärotvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen.010:005 Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, somuppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slagstankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad.010:006 Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då ärovi redo att näpsa all olydnad.
010:007 Sen då vad som ligger öppet för allas ögon. Om någon i sittsinne är viss om att han hör Kristus till, så må han ytterligarebesinna inom sig, att lika visst som han själv hör Kristus till,lika visst göra också vi det.010:008 Och om jag än något härutöver berömmer mig, då nu fråga är omvår myndighet—den som Herren har givit oss, till att uppbyggaeder och icke till att nedbryta—så skall jag dock icke kommapå skam därmed.010:009 Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brevallenast tänkte skrämma eder.010:010 Ty man säger ju: »Hans brev äro väl myndiga och stränga, men närhan kommer själv, uppträder han utan kraft, och på hans ordaktar ingen.»010:011 Den som säger sådant, han må emellertid göra sig beredd på attsådana som vi äro i orden, genom våra brev, när vi ärofrånvarande, sådana skola vi ock visa oss i gärningarna, när viäro närvarande.
010:012 Ty vi äro icke nog dristiga att räkna oss till eller jämföra ossmed somliga som giva sig själva gott vitsord, men som äro utanförstånd, i det att de mäta sig allenast efter sig själva ochjämföra sig allenast med sig själva.010:013 Vi för vår del vilja icke berömma oss till övermått, utanallenast efter måttet av det område som Gud tillmätte åt oss,när han bestämde att vi skulle nå fram jämväl till eder.010:014 Ty vi sträcka oss icke utom vårt område, såsom nådde vi ickerätteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium omKristus hunnit fram jämväl till eder.010:015 När vi säga detta, berömma vi oss icke till övermått, icke avandras arbete. Men väl hava vi det hoppet, att i samma mån someder tro växer till, vi inom det område som har tillfallit ossskola bland eder vinna framgång, i så överflödande mått,010:016 att vi också få förkunna evangelium i trakter som ligga bortomeder—och detta utan att vi, inom ett område som tillhörandra, berömma oss i fråga om det som redan där är uträttat.010:017 Men »den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren».010:018 Ty icke den håller provet, som giver sig själv gott vitsord,utan den som Herren giver sådant vitsord.
011:001 Jag skulle önska att I villen hava fördrag med mig, om jag nutalar något litet efter dårars sätt. Dock, I haven helt visstfördrag med mig.011:002 Ty jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag hartrolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställafram inför honom en ren jungfru.011:003 Men jag fruktar att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva,så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragasifrån den uppriktiga troheten mot Kristus.011:004 Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi havapredikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I föruthaven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I föruthaven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl.
011:005 Jag menar nu att jag icke i något stycke står tillbaka för dessaså övermåttan höga »apostlar».011:006 Om jag än är oförfaren i talkonsten, så är jag det likväl icke ifråga om kunskap. Tvärtom, vi hava på allt sätt, i allastycken, lagt vår kunskap i dagen inför eder.
011:007 Eller var det väl en synd jag begick, när jag för intetförkunnade Guds evangelium för eder och sålunda ödmjukade mig,på det att I skullen bliva upphöjda?011:008 Andra församlingar plundrade jag, i det jag, för att kunna tjänaeder, tog lön av dem.011:009 Och när jag under min vistelse hos eder led brist, låg jag ändåingen till last; ty den brist jag led avhjälptes av bröderna,när de kommo från Macedonien. Ja, på allt sätt aktade jag migför att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag aktamig därför.011:010 Så visst som Kristi sannfärdighet är i mig, den berömmelsenskall icke få tagas ifrån mig i Akajas bygder.011:011 Varför? Månne därför att jag icke älskar eder? Gud vet att jagså gör.011:012 Och vad jag nu gör, det skall jag ock framgent göra, för att desom trakta efter tillfälle att bliva likställda med oss i frågaom berömmelse skola genom mig berövas tillfället därtill.011:013 Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, somförskapa sig till Kristi apostlar.011:014 Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig jutill en ljusets ängel.011:015 Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare såförskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men derasände skall svara emot deras gärningar.
011:016 Åter säger jag: Ingen må mena att jag är en dåre; men om jagvore det, så mån I ändå hålla till godo med mig—låt varasåsom med en dåre—så att ock jag får berömma mig något litet.011:017 Vad jag talar, då jag nu med sådan tillförsikt berömmer mig, dettalar jag icke efter Herrens sinne, utan efter dårars sätt.011:018 Då så många berömma sig på köttsligt vis, vill ock jag berömmamig;011:019 I haven ju gärna fördrag med dårar, I som själva ären så kloka.011:020 I fördragen ju, om man trälbinder eder, om man utsuger eder, omman fångar eder, om man förhäver sig över eder, om man slår ederi ansiktet.011:021 Till vår skam måste jag tillstå att vi för vår del hava »varitför svaga» till sådant. Men eljest, vadhelst andra kunna görasig stora med, det kan också jag göra mig stor med—om jag nufår tala efter dårars sätt.011:022 Äro de hebréer, så är jag det ock. Äro de israeliter, så är jagdet ock. Äro de Abrahams säd, så är jag det ock.011:023 Äro de Kristi tjänare, så är jag det ännu mer—om jag nu fårtala såsom vore jag en dåre. Jag har haft mer arbete, oftarevarit i fängelse, fått hugg och slag till överflöd, varit idödsnöd många gånger.011:024 Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio slag, på ett när.011:025 Tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jagblivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett heltdygn har jag drivit omkring på djupa havet.011:026 Jag har ofta måst vara ute på resor; jag har utstått faror påfloder, faror bland rövare, faror genom landsmän, faror genomhedningar, faror i städer, faror i öknar, faror på havet, farorbland falska bröder—011:027 allt under arbete och möda, under mångfaldiga vakor, underhunger och törst, under svält titt och ofta, under köld ochnakenhet.011:028 Och till allt annat kommer det, att jag var dag är överlupen, dåjag måste hava omsorg om alla församlingarna.011:029 Vem är svag, utan att också jag bliver svag? Vem kommer påfall, utan att jag bliver upptänd?—011:030 Om jag nu måste berömma mig, så vill jag berömma mig av minsvaghet.011:031 Herren Jesu Gud och Fader, han som är högtlovad i evighet, vetatt jag icke ljuger.
011:032 I Damaskus lät konung Aretas' ståthållare sätta ut vakt viddamaskenernas stad för att gripa mig;011:033 och jag måste i en korg släppas ned genom en öppning på murenoch kom så undan hans händer.
012:001 Jag måste ytterligare berömma mig. Väl är sådant icke eljestnyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, somhava beskärts mig av Herren.012:002 Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedanblev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var ikroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vetjag icke, Gud allena vet det.012:003 Ja, jag vet om denne man, att han—huruvida det nu var ikroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vetjag icke, Gud allena vet det—012:004 jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fickhöra outsägliga ord, sådana som det icke är lovligt för enmänniska att uttala.012:005 I fråga om den mannen vill jag berömma mig, men i fråga om migsjälv vill jag icke berömma mig, om icke av min svaghet.012:006 Visserligen skulle jag icke vara en dåre, om jag ville berömmamig själv, ty det vore sanning som jag då skulle tala; menlikväl avhåller jag mig därifrån, för att ingen skall hava högretankar om mig än skäligt är, efter vad han ser hos mig eller hörav mig.012:007 Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av minaövermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mittkött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jagicke skall förhäva mig.012:008 Att denne måtte vika ifrån mig, därom har jag tre gånger betttill Herren.012:009 Men Herren har sagt till mig; »Min nåd är dig nog, ty kraftenfullkomnas i svaghet.» Därför vill jag hellre med glädjeberömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma ochvila över mig.012:010 Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, iförföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, dåär jag stark.
012:011 Så har jag nu gjort mig till en dåre; I haven själva nödgat migdärtill. Jag hade ju bort få gott vitsord av eder; ty om jag änär ett intet, så har jag dock icke i något stycke stått tillbakaför dessa så övermåttan höga »apostlar».012:012 De gärningar som äro en apostels kännemärken hava ock med alluthållighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under ochkraftgärningar.012:013 Och haven I väl i något stycke blivit tillbakasatta för de andraförsamlingarna? Dock, kanhända i det stycket, att jag för mindel icke har legat eder till last? Den oförrätten mån I dåförlåta mig.
012:014 Se, det är nu tredje gången som jag står redo att komma tilleder. Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edertsöker jag, utan eder själva. Och barnen äro ju icke pliktigaatt spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.012:015 Och för min del vill jag gärna för edra själar både offra vadjag äger och låta mig själv offras hel och hållen. Om jag nu såhögt älskar eder, skall jag väl därför bliva mindre älskad?
012:016 Dock, det kunde ju vara så, att jag visserligen icke själv hadebetungat eder, men att jag på en listig omväg hade fångat eder,jag som är så illfundig.012:017 Har jag då verkligen, genom någon av dem som jag har sänt tilleder, berett mig någon orätt vinning av eder?012:018 Sant är att jag bad Titus fara och sände med honom den andrebrodern. Men icke har väl Titus berett mig någon orätt vinningav eder? Hava vi icke båda vandrat i en och samme Ande? Havavi icke båda gått i samma fotspår?
012:019 Nu torden I redan länge hava menat att det är inför eder som viförsvara oss. Nej, det är inför Gud, i Kristus, som vi tala,men visserligen alltsammans för att uppbygga eder, I älskade.012:020 Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till äventyrs icke skallfinna eder sådana som jag skulle önska, och att jag själv då aveder skall befinnas vara sådan som I icke skullen önska. Jagfruktar att till äventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet,förtal, skvaller, uppblåsthet och oordning råda bland eder.012:021 Ja, jag fruktar att min Gud skall låta mig vid min ankomst återbliva förödmjukad genom eder, och att jag skall få sörja övermånga av dem som förut hava syndat, och som ännu icke hava käntånger över den orenhet och otukt och lösaktighet som de havaövat.
013:001 Det är nu tredje gången som jag skall komma till eder; »eftertvå eller tre vittnens utsago skall var sak avgöras».013:002 Till dem som förut hava syndat och till alla de andra har jagredan i förväg sagt, och jag säger nu åter i förväg—nu då jagär borta ifrån eder, likasom förut då jag för andra gången varhos eder—att jag icke skall visa någon skonsamhet, när jagkommer igen.013:003 I viljen ju hava ett bevis för att det är Kristus som talar imig, han som icke är svag mot eder, utan är stark bland eder.013:004 Ty om han än blev korsfäst i följd av svaghet, så lever han dockav Guds kraft. Också vi äro ju svaga i honom, men av Guds kraftskola vi leva med honom och bevisa det på eder.
013:005 Rannsaken eder själva, huruvida I ären i tron, ja, pröven edersjälva. Eller kännen I icke med eder själva att Jesus Kristusär i eder? Varom icke, så hållen I ej provet.013:006 Att vi för vår del icke äro av dem som ej hålla provet, dethoppas jag att I skolen få lära känna.013:007 Men vi bedja till Gud att I icke mån göra något ont, detta ickeför att vi å vår sida skola synas hålla provet, utan för att Isjälva verkligen skolen göra vad gott är. Sedan må vi å vårsida gärna anses icke hålla provet.013:008 Ty icke mot sanningen, utan allenast för sanningen förmå vinågot.013:009 Och vi glädja oss, när vi äro svaga, men I ären starka. Justdetta bedja vi också om, att I mån alltmer fullkomnas.013:010 Och medan jag ännu är borta ifrån eder, skriver jag detta, föratt jag icke, när jag är hos eder, skall nödgas uppträda medstränghet, i kraft av den myndighet som Herren har givit mig,till att uppbygga och icke till att nedbryta.
013:011 För övrigt, mina bröder, varen glada, låten fullkomna eder, låten förmana eder, varen ens till sinnes, hållen frid; då skall kärlekens och fridens Gud vara med eder.
013:012 Hälsen varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsa eder.
013:013 Herrens, Jesu Kristi, nåd och Guds kärlek och den helige Andes delaktighet vare med eder alla.
Paulus' brev till galaterna
001:001 Paulus, apostel, icke från människor, ej heller genom någonmänniska, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, somhar uppväckt honom från de döda—001:002 jag, jämte alla de bröder som äro här med mig, hälsarförsamlingarna i Galatien.001:003 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och ifrånHerren Jesus Kristus,001:004 som har utgivit sig själv för våra synder, för att rädda ossfrån den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och Fadersvilja.001:005 Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen.
001:006 Det förundrar mig att I så hastigt avfallen från honom, som harkallat eder till att vara i Kristi nåd, och vänden eder till ettnytt evangelium.001:007 Likväl är detta icke något annat »evangelium»; det är allenastså, att några finnas som vålla förvirring bland eder och viljaförvända Kristi evangelium.001:008 Men om någon, vore det ock vi själva eller en ängel frånhimmelen, förkunnar evangelium i strid mot vad vi hava förkunnatför eder, så vare han förbannad.001:009 Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någonförkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått,så vare han förbannad.
001:010 Är det då människor som jag nu söker vinna för mig, eller är detGud? Står jag verkligen efter att »vara människor till behag»?Nej, om jag ännu ville vara människor till behag, så vore jagicke en Kristi tjänare.
001:011 Ty det vill jag säga eder, mina bröder, att det evangelium somhar blivit förkunnat av mig icke är någon människolära.001:012 Det är ju icke heller av någon människa som jag har undfått deteller blivit undervisad däri, utan genom en uppenbarelse frånJesus Kristus.
001:013 I haven ju hört huru det var med mig, medan jag ännu vandrade ijudiskt väsende: att jag då övermåttan våldsamt förföljde Gudsförsamling och ville utrota den,001:014 ja, att jag gick längre i judiskt väsende än många av minasamtida landsmän och ännu ivrigare nitälskade för mina fädersstadgar.001:015 Men när han, som allt ifrån min moders liv har avskilt mig, ochsom genom sin nåd har kallat mig,001:016 täcktes i mig uppenbara sin Son, för att jag bland hedningarnaskulle förkunna evangelium om honom, då begav jag mig straxåstad; jag rådförde mig icke med någon människa,001:017 ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som före mig voroapostlar. I stället for jag bort till Arabien och vände så återtillbaka till Damaskus.
001:018 Först sedan, tre år därefter, for jag upp till Jerusalem, för att lära känna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar. 001:019 Men av de andra apostlarna såg jag ingen; allenast Jakob, Herrens broder, såg jag. 001:020 Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag här skriver till eder.
001:021 Därefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder. 001:022 Men för de kristna församlingarna i Judeen var jag personligen okänd. 001:023 De hörde allenast huru man sade: »Han som förut förföljde oss, han förkunnar nu evangelium om den tro som han förr ville utrota.» 001:024 Och de prisade Gud för min skull.
002:001 Efter fjorton års förlopp for jag sedan åter upp till Jerusalem,åtföljd av Barnabas; jag tog då också Titus med mig.002:002 Men det var på grund av en uppenbarelse som jag for dit. Ochför bröderna där framlade jag det evangelium som jag predikarbland hedningarna; särskilt framlade jag det för de män somstodo högst i anseende—detta av oro för att mitt strävande nuvore förgäves eller förut hade varit det.002:003 Men icke ens Titus, min följeslagare, som var grek, blev nödgadatt låta omskära sig.002:004 Det var nämligen så, att några falska bröder hade kommit attupptagas i församlingen, dit de hade smugit sig in för attbespeja vår frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter deville trälbinda oss.002:005 Dock gåvo vi icke ens ett ögonblick vika för dem genom en sådanunderkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle blivabevarad hos eder.002:006 Och vad angår dem som ansågos något vara—hurudana de nu voro,det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen—så sökte icke dessa män, de som stodo högst i anseende, attpålägga mig några nya förpliktelser.002:007 Tvärtom; de sågo att jag hade blivit betrodd med att förkunnaevangelium för de oomskurna, likasom Petrus hade fått deomskurna på sin del—002:008 ty densamme som hade stått Petrus bi vid hans apostlaverksamhetbland de omskurna, han hade ock stått mig bi bland hedningarna—002:009 och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given,räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob ochCefas och Johannes, de män som räknades för självastödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de blandde omskurna.002:010 Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jagockså vinnlagt mig om att göra.
002:011 Men när Cefas kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom,ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse.002:012 Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men såkommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog hansig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.002:013 Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga,och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.002:014 Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligtevangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: »Om du,som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efterjudisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efterjudiskt sätt?»
002:015 Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke»hedniska syndare»;002:016 men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig avlaggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också visatt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola blivarättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty avlaggärningar bliver intet kött rättfärdigt.002:017 Men om nu jämväl vi, i det vi sökte att bliva rättfärdiga iKristus, hava befunnits vara syndare, då är ju Kristus ensyndatjänare? Bort det!002:018 Om så vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan harbrutit ned, då bevisade jag därmed, att jag var en överträdare.002:019 Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, föratt jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,002:020 och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det livsom jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, somhar älskat mig och utgivit sig själv för mig.002:021 Jag förkastar icke Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnasgenom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden.
003:001 I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock havenfått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?003:002 Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig avlaggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav attI lyssnaden i tro?003:003 Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen Inu sluta i köttet?003:004 Haven I då upplevat så mycket förgäves—om det nu verkligenhar varit förgäves?003:005 Alltså, att han som förlänade eder Anden och utfördekraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig avlaggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,003:006 i enlighet med det ordet: »Abraham trodde Gud, och det räknadeshonom till rättfärdighet»?
003:007 Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äroAbrahams barn.003:008 Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro somhedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den iförväg åt Abraham detta glada budskap: »I dig skola alla folkvarda välsignade.»003:009 Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika medAbraham, honom som trodde.
003:010 Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro underförbannelse. Det är nämligen skrivet: »Förbannad vare var ochen som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, ochicke gör därefter.»003:011 Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det äruppenbart, eftersom det heter: »Den rättfärdige skall leva avtro.»003:012 Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: »Den somgör efter dessa stadgar skall leva genom dem.»003:013 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev enförbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: »Förbannad är varoch en som är upphängd på trä.»003:014 Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abrahamskulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så attvi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.
003:015 Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller blandmänniskor. Icke ens när fråga är om en människastestamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga någotdärtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.003:016 Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans »säd». Det hetericke: »och åt dem som komma av din säd», såsom när det talas ommånga; utan det heter, såsom när det talas om en enda: »och åtdin säd», vilken är Kristus.003:017 Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gudredan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, somutgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, såatt löftet därmed har gjorts om intet.003:018 Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, såvore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänktdet genom ett löfte.
003:019 Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skullekomma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dessatt »säden» skulle komma, han åt vilken löftet hade blivitgivet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i enmedlares hand.003:020 Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda.Men Gud är en.
003:021 Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivitgiven, som kunde göra levande, då skulle rättfärdighetenverkligen komma av lagen.003:022 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för attdet som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma demtill del som tro.
003:023 Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras. 003:024 Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro. 003:025 Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare. 003:026 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus; 003:027 ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus. 003:028 Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus. 003:029 Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.
004:001 Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnesingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herreöver alla ägodelarna;004:002 ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid somfadern har bestämt.004:003 Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom undervärldens »makter».004:004 Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinnaoch ställd under lagen,004:005 för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att viskulle få söners rätt.004:006 Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sinSons Ande, som ropar: »Abba! Fader!»004:007 Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ockarvinge, insatt därtill av Gud.
004:008 Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar somtill sitt väsende icke voro gudar.004:009 Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, havenblivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till desvaga och arma »makter», under vilka I åter på nytt viljen blivaträlar?004:010 I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider ochår.—004:011 Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs hararbetat förgäves för eder.
004:012 Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jaghar blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.004:013 I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jagförsta gången kom att förkunna evangelium för eder.004:014 Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebäraen frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktningeller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsomKristus Jesus själv.004:015 När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kanjag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt,skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.004:016 Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger edersanningen!004:017 Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en godiver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med såmycket större iver skolen hålla eder till dem.004:018 Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i engod sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hoseder,004:019 I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet,intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.004:020 Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göramin röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd mededer.
004:021 Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vadlagen säger?004:022 Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sintjänstekvinna, och en med sin fria hustru.004:023 Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot denfria hustruns son är född i kraft av löftet.004:024 Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna betecknatvå förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och födersina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.004:025 Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emotdet nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.004:026 Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vårmoder.004:027 Så är ju skrivet:»Jubla, du ofruktsamma,du som icke föder barn;brist ut och ropa,du som icke bliver moder,Ty den ensamma skall hava många barn,flera än den som har man.»004:028 Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.004:029 Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttetförföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.004:030 Dock, vad säger skriften? »Driv ut tjänstekvinnan och hennesson; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med denfria hustruns son.»