004:009 Om broderlig kärlek är det icke behövligt att skriva till eder,ty I haven själva fått lära av Gud att älska varandra;004:010 så handlen I ju ock mot alla bröderna i hela Macedonien. Men viförmana eder, käre bröder, att allt mer förkovra eder häri004:011 och att sätta eder ära i att leva i stillhet och sköta vad ederåligger och arbeta med edra händer, enligt vad vi hava bjuditeder,004:012 så att I skicken eder höviskt mot dem som stå utanför och ickebehöven anlita någons hjälp.
004:013 Vi vilja icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om huru detförhåller sig med dem som avsomna, för att I icke skolen sörjasåsom de andra, de som icke hava något hopp.004:014 Ty lika visst som Jesus, såsom vi tro, har dött och haruppstått, lika visst skall ock Gud genom Jesus föra dem som äroavsomnade fram jämte honom.004:015 Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att visom leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalundaskola komma före dem som äro avsomnade.004:016 Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbudskall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och förstskola de i Kristus döda uppstå;004:017 sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar blivajämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes;och så skola vi alltid få vara hos Herren.004:018 Så trösten nu varandra med dessa ord.
005:001 Vad åter angår tid och stund härför, så är det icke behövligtatt därom skriva till eder, käre bröder.005:002 Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuvom natten.005:003 Bäst de säga: »Allt står väl till, och ingen fara är på färde»,då kommer plötsligt fördärv över dem, såsom födslovåndan över enhavande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan.005:004 Men I, käre bröder, I leven icke mörker, så att den dagen kankomma över eder såsom en tjuv;005:005 I ären ju alla ljusets barn och dagens barn. Ja, vi höra ickenatten eller mörkret till;005:006 låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss vakaoch vara nyktra.005:007 De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna,de äro druckna om natten;005:008 men vi som höra dagen till, vi må vara nyktra, iklädda trons ochkärlekens pansar, med frälsningens hopp såsom hjälm.005:009 Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan tillatt vinna frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus,005:010 som har dött för oss, på det att vi må leva tillika med honom,vare sig vi ännu äro vakna eller vi äro avsomnade.005:011 Trösten därför varandra, och uppbyggen varandra inbördes, såsomI ock redan gören.
005:012 Vi bedja eder, käre bröder, att rätt uppskatta de män som arbetabland eder, och som äro edra föreståndare i Herren och förmanaeder.005:013 Låten dem vara eder övermåttan kära, för det verks skull som deutföra.
Hållen frid inbördes.
005:014 Vi bjuda eder, käre bröder: Förmanen de oordentliga, uppmuntren de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen tålamod mot var man. 005:015 Sen till, att ingen vedergäller någon med ont för ont; faren fastmer alltid efter att göra vad gott är mot varandra och mot var man. 005:016 Varen alltid glada. 005:017 Bedjen oavlåtligen. 005:018 Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus. 005:019 Utsläcken icke Anden, 005:020 förakten icke profetisk tal, 005:021 men pröven allt, behållen vad gott är, 005:022 avhållen eder från allt ont, av vad slag det vara må.
005:023 Men fridens Gud själv helge eder till hela eder varelse, så atthela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevaradeostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse.005:024 Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk.
005:025 Käre bröder, bedjen för oss. 005:026 Hälsen alla bröderna med en helig kyss. 005:027 Jag besvär eder vid Herren att låta uppläsa detta brev för alla bröderna. 005:028 Vår Herres, Jesu Kristi, nåd vare med eder.
Paulus' andra brev till tessalonikerna
001:001 Paulus och Silvanus och Timoteus hälsa tessalonikernasförsamling i Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.001:002 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, Fadern, och Herren JesusKristus.
001:003 Vi äro pliktiga att alltid tacka Gud för eder, käre bröder,såsom tillbörligt är, därför att eder tro så mäktigt tillväxer,och den kärlek I haven till varandra mer och mer förökas hoseder alla och hos envar av eder.001:004 Därför kunna vi själva i Guds församlingar berömma oss av eder,i fråga om eder ståndaktighet och eder tro under alla edraförföljelser, och under de lidanden I måsten uthärda.001:005 Sådant är ett vittnesbörd om att Guds dom bliver rättvis. Såskolen I aktas värdiga Guds rike; för dess skull är det ock somI liden.001:006 Guds rättfärdighet kräver ju att de som vålla eder lidande fålidande till vedergällning,001:007 men att I som utstån lidanden fån hugnad tillsammans med oss,när Herren Jesus uppenbarar sig från himmelen med sin maktsänglar,001:008 »i lågande eld», och låter straffet drabba dem som icke kännaGud, och dem som icke äro vår Herre Jesu evangelium lydiga.001:009 Dessa skola då bliva straffade med evigt fördärv, bort undanHerrens ansikte och hans överväldigande härlighet,001:010 när han kommer för att förhärligas i sina heliga och visa sigunderbar i alla dem som hava kommit till att tro; ty detvittnesbörd vi hava framburit till eder haven I trott. Så skallske på den dagen.
001:011 Fördenskull bedja vi ock alltid för eder, att vår Gud må aktaeder värdiga sin kallelse, och att han må med kraft fullborda ieder allt vad en god vilja kan åstunda, och vad tro kan verka,001:012 så att vår Herre Jesu namn bliver förhärligat i eder, och I ihonom, efter vår Guds och Herrens, Jesu Kristi, nåd.
002:001 I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru viskola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder,002:002 att I icke—vare sig genom någon »andeingivelse» eller pågrund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss—så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förlorenbesinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren.002:003 Låten ingen bedraga eder om vad sätt det vara må. Ty först måsteavfallet hava skett och »Laglöshetens människa», fördärvets man,hava trätt fram,002:004 vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och alltsom kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel ochföregiver sig vara Gud.002:005 Kommen I icke ihåg att jag sade eder detta, medan jag ännu varhos eder?002:006 Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka, så att hanförst när hans tid är inne kan träda fram.002:007 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste densom ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.002:008 Sedan skall »den Laglöse» träda fram, och honom skall då HerrenJesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sintillkommelses uppenbarelse—002:009 honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens allakraftgärningar och tecken och under002:010 och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för attbedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de ickegåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta.002:011 Därför sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att desätta tro till lögnen,002:012 för att de skola bliva dömda, alla dessa som icke hava satt trotill sanningen, utan funnit behag i orättfärdigheten.002:013 Men vi för vår del äro pliktiga att alltid tacka Gud för ederkäre bröder, I Herrens älskade, därför att Gud från begynnelsenhar utvalt eder till frälsning, i helgelse i Anden och i tro påsanningen.002:014 Härtill har han ock genom vårt evangelium kallat eder, för att Iskolen bliva delaktiga av vår Herres, Jesu Kristi, härlighet.002:015 Stån alltså fasta, käre bröder, och hållen eder vid de lärdomarsom I haven mottagit av oss, vare sig muntligen eller genombrev.
002:016 Och vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som harälskat oss och i nåd berett oss en evig hugnad och givit oss ettgott hopp,002:017 han hugne edra hjärtan, och styrke eder till allt vad gott är,både i gärning och i ord.
003:001 För övrigt, käre bröder, bedjen för oss, att Herrens ord må havaframgång och komma till ära hos andra likasom hos eder,003:002 så ock att vi må bliva frälsta ifrån vanartiga och ondamänniskor. Ty tron är icke var mans.003:003 Men Herren är trofast, och han skall styrka eder och bevara ederfrån det onda.003:004 Och vi hava den tillförsikten till eder i Herren, att I både nugören och framgent skolen göra vad vi bjuda eder.003:005 Ja, Herren styre edra hjärtan till Guds kärlek och Krististåndaktighet.
003:006 Men vi bjuda eder, käre bröder, i vår Herres, Jesu Kristi, namn,att I dragen eder ifrån var broder som för en oordentlig vandeloch icke lever efter de lärdomar han har mottagit av oss.003:007 I veten ju själva huru man bör efterfölja oss. Ty vi förhöllooss icke oordentligt bland eder,003:008 ej heller åto vi någons bröd för intet; tvärtom åto vi vårt brödunder arbete och möda, och vi strävade natt och dag, för atticke bliva någon av eder till tunga.003:009 Icke som om vi ej hade haft rätt därtill, men vi ville låta ederi oss få ett föredöme, för att I skullen efterfölja oss.003:010 Redan när vi voro hos eder, gåvo vi ju eder det budet: om någonicke vill arbeta, så skall han icke heller äta.003:011 Vi höra nämligen att somliga bland eder föra en oordentlig vandeloch icke arbeta, utan allenast syssla med sådant som icke kommerdem vid.003:012 Sådana människor bjuda och förmana vi i Herren Jesus Kristus,att de arbeta i stillhet, så att de kunna äta sitt eget bröd.003:013 Och I, käre bröder, mån icke förtröttas att göra vad gott är.003:014 Men om någon icke lyder vad vi hava sagt i detta brev, så märkenut för eder den mannen, och haven intet umgänge med honom, pådet att han må blygas.003:015 Hållen honom dock icke för en ovän, utan förmanen honom såsom enbroder.
003:016 Men fridens Herre själv give eder sin frid alltid och på allt sätt. Herren vare med eder alla.
003:017 Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev; så skriver jag. 003:018 Vår Herres, Jesu Kristi, nåd vare med eder alla.
Paulus' första brev till Timoteus
001:001 Paulus, Kristi Jesu apostel, förordnad av Gud, vår Frälsare, ochKristus Jesus, vårt hopp,001:002 hälsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron. Nåd,barmhärtighet och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vårHerre!
001:003 Jag bjuder dig, nu såsom när jag for åstad till Macedonien, attstanna kvar i Efesus och där förmana somliga att icke förkunnafrämmande läror001:004 eller akta på fabler och släktledningshistorier utan ände, somju snarare vålla ordstrider än främja den Guds ordning somkommer till fullbordan i tron.001:005 Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ettgott samvete och av en oskrymtad tro.001:006 Från dessa stycken hava somliga farit vilse och vänt sin hågtill fåfängligt tal—001:007 människor som vilja vara lärare i lagen, fastän de icke förståens vad de själva tala, eller vad de ting äro, som de med sådansäkerhet orda om.
001:008 Men vi veta att lagen är god, om man nämligen brukar den såsomlagen bör brukas,001:009 och om man förstår detta, att lagen är till icke för rättfärdigamänniskor, utan för dem som trotsa lag och myndighet, förogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga människor,fadermördare och modermördare, för mandråpare,001:010 för dem som öva otukt och onaturlig vällustsynd, för dem som äromänniskosäljare, lögnare, menedare eller något annat som stridermot den sunda läran—001:011 detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudenshärlighet, varmed jag har blivit betrodd.
001:012 Vår Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag föratt han har tagit mig i sin tjänst och funnit mig varaförtroende värd,001:013 mig som förut var en hädare och förföljare och våldsverkare. Menbarmhärtighet vederfors mig, eftersom jag icke bättre visste,när jag i min otro handlade så.001:014 Och vår Herres nåd blev så mycket mer överflödande, med tron ochkärleken i Kristus Jesus.001:015 Det är ett fast ord och i allo värt att mottagas, att KristusJesus har kommit i världen för att frälsa syndare, bland vilkajag är den främste.001:016 Men att barmhärtighet vederfors mig, det skedde just för attKristus Jesus skulle främst på mig bevisa all sin långmodighet,och låta mig bliva en förstlingsbild av dem som skulle komma atttro på honom och så vinna evigt liv.001:017 Men evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden,vare ära och pris i evigheternas evigheter! Amen.
001:018 Att så förmana dem, det ålägger jag dig, min son Timoteus, ienlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. Må dui kraft av dem strida den goda striden,001:019 rustad med tro och med ett gott samvete. Detta hava nuvisserligen somliga skjutit å sido, men de hava därigenom liditskeppsbrott i tron.001:020 Till dem höra Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnatåt Satan, för att de skola bliva så tuktade, att de icke vidaresmäda.
002:001 Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja,åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor,002:002 för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt ochstilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt.002:003 Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare,002:004 som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma tillkunskap om sanningen.002:005 Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud ochmänniskor: en människa, Kristus Jesus,002:006 han som gav sig själv till lösen för alla, varom ockvittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.002:007 Och själv har jag blivit satt till att vara dess förkunnare ochapostel—det säger jag med sanning, jag ljuger icke—ja,till att i tro och sanning vara en lärare för hedningar.
002:008 Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i detatt de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heligahänder.002:009 Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt,att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningaroch guld eller pärlor eller dyrbara kläder,002:010 utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som viljaräknas för gudfruktiga.002:011 Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid heltunderordna sig.002:012 Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträdasåsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må honleva i stillhet.002:013 Adam blev ju först skapad och sedan Eva.002:014 Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen ochförleddes till överträdelse.002:015 Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinnafrälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, medett tuktigt väsende.
003:001 Det är ett visst ord, att om någons håg står till enförsamlingsföreståndares ämbete, så är det en god verksamhet hanåstundar.003:002 En församlingsföreståndare bör därför vara oförvitlig; han börvara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, hövisk i sittskick, gästvänlig, väl skickad att undervisa,003:003 icke begiven på vin, icke våldsam, utan foglig, ickestridslysten, fri ifrån penningbegär.003:004 Han bör väl förestå sitt eget hus och hålla sina barn i lydnad,med all värdighet;003:005 ty huru skulle dem som icke vet att förestå sitt eget hus kunnasköta Guds församling?003:006 Han bör icke vara nyomvänd, för att han icke skall förblindas avhögmod och så hemfalla under djävulens dom.003:007 Han bör ock hava gott vittnesbörd om sig av dem som stå utanför,så att han icke utsättes för smälek och faller i djävulenssnara.
003:008 Församlingstjänarna böra likaledes skicka sig värdigt, icke varatvetaliga, icke benägna för mycket vindrickande, icke sniknaefter slem vinning;003:009 de böra äga trons hemlighet i ett rent samvete.003:010 Men också dessa skola först prövas; därefter må de, om debefinnas oförvitliga, få tjäna församlingen.003:011 Är det kvinnor, så böra dessa likaledes skicka sig värdigt, ickegå omkring med förtal, men vara nyktra och trogna i allt.003:012 En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man; han skallhålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.003:013 Ty de som hava väl skött en församlingstjänares syssla, de vinnaen aktad ställning och kunna i tron, den tro de hava i KristusJesus, uppträda med mycken frimodighet.
003:014 Detta skriver jag till dig, fastän jag hoppas att snart få kommatill dig.003:015 Jag vill nämligen, om jag likväl skulle dröja, att du skall vetahuru man bör förhålla sig i Guds hus, som ju är den levandeGudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste.003:016 Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet:»Han som blev uppenbarad i köttet,rättfärdigad i anden, sedd av änglar,predikad bland hedningarna,trodd i världen,upptagen i härligheten.»
004:001 Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skolaavfalla från tron och hålla sig till villoandar och till ondaandars läror.004:002 Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors som isina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar,004:003 och som förbjuda äktenskap och vilja att man skall avhålla sigfrån allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksägelsemottagas av dem som tro och hava lärt känna sanningen.004:004 Ty allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt,när det mottages med tacksägelse:004:005 det bliver nämligen helgat genom Guds ord och genom bön.
004:006 Om du framlägger detta för bröderna, så bevisar du dig såsom engod Kristi Jesu tjänare, då du ju hämtar din näring av trons ochden goda lärans ord, den läras som du troget har efterföljt.004:007 Men de oandliga käringfablerna må du visa ifrån dig. Öva dig istället själv i gudsfruktan.004:008 Ty lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnartill allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tidenoch för den tillkommande.004:009 Detta är ett fast ord och i allo värt att mottagas.004:010 Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopptill den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare,först och främst deras som tro.004:011 Så skall du bjuda och undervisa.
004:012 Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull; fastmer må du fördem som tro bliva ett föredöme i tal och i vandel, i kärlek, itro och i renhet.004:013 Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana ochundervisa, till dess jag kommer.004:014 Försumma icke att vårda den nådegåva som finnes i dig, och somgavs dig i kraft av profetord, under handpåläggning av deäldste.004:015 Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbarför alla.004:016 Hav akt på dig själv och på din undervisning, och håll stadigtut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och demsom höra dig.
005:001 En äldre man må du icke tillrättavisa med hårda ord; du bör talatill honom såsom till en fader. Till yngre män må du tala såsomtill bröder,005:002 till äldre kvinnor såsom till mödrar, till yngre kvinnor såsomtill systrar, i all renhet.
005:003 Änkor må du bevisa ära, om de äro rätta, värnlösa änkor.005:004 Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummetdessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sinanärmaste och så återgälda sina föräldrar vad de äro demskyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud.005:005 En rätt, värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gudoch håller ut i bön och åkallan natt och dag.005:006 Men en sådan som allenast gör sig goda dagar, hon är död, fastänhon lever.—005:007 Förehåll dem också detta, så att man icke får något att förevitadem.005:008 Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främstom sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre änen otrogen.
005:009 Såsom »församlingsänka» må ingen annan uppföras än den som ärminst sextio år gammal, och som har varit allenast en manshustru,005:010 en som har det vittnesbördet om sig, att hon har övat godagärningar, uppfostrat barn, givit härbärge åt husvilla, tvagitheligas fötter, understött nödlidande, korteligen, beflitat sigom allt gott verk.005:011 Unga änkor skall du däremot icke antaga. Ty när de hava njutitnog av Kristus, vilja de åter gifta sig;005:012 och de äro då hemfallna åt dom, eftersom de hava brutit sinförsta tro.005:013 Därtill lära de sig ock att vara lättjefulla, i det att de löpaomkring i husen; ja, icke allenast att vara lättjefulla, utanock att vara skvalleraktiga och att syssla med sådant som ickekommer dem vid, allt medan de tala vad otillbörligt är.005:014 Därför vill jag att unga änkor gifta sig, föda barn, förestå varoch en sitt hus och icke giva någon motståndare anledning attsmäda.005:015 Redan hava ju några vikit av och följt efter Satan.005:016 Om någon troende, vare sig man eller kvinna, har änkor att sörjaför, då må han understödja dem utan att församlingen betungas,för att denna så må kunna understödja rätta, värnlösa änkor.
005:017 Sådana äldste som äro goda församlingsföreståndare må aktasdubbel heder värda, först och främst de som arbeta medpredikande och undervisning.005:018 Skriften säger ju: »Du skall icke binda munnen till på oxen somtröskar», så ock: »Arbetaren är värd sin lön.»—005:019 Upptag intet klagomål mot någon av de äldste, om det ickestyrkes av två eller tre vittnen.005:020 Men begår någon en synd, så skall du inför alla förehålla honomden, så att också de andra känna fruktan.
005:021 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och deutvalda änglarna att iakttaga detta, utan någon förutfattadmening och utan att i något stycke förfara partiskt.005:022 Förhasta dig icke med handpåläggning, och gör dig icke delaktigi en annans synder. Bevara dig själv ren.
005:023 Drick nu icke längre allenast vatten, utan bruka något litet vinför din mages skull, eftersom du så ofta lider av svaghet.
005:024 Somliga människors synder ligga i öppen dag och komma i förvägfram till dom; andras åter komma först efteråt fram.005:025 Sammalunda pläga ock goda gärningar ligga i öppen dag; och närså icke är, kunna de ändå icke bliva fördolda.
006:001 De som äro trälar och tjäna under andra må akta sina herrar allheder värda, så att Guds namn och läran icke bliva smädade.006:002 Men de som hava troende herrar må icke, därför att de äro derasbröder, akta dem mindre; fastmer må de tjäna dem så mycketvilligare, just därför att de äro troende och kära bröder, dessasom vinnlägga sig om att göra vad gott är. Så skall duundervisa och förmana.
006:003 Om någon förkunnar främmande läror och icke håller sig tillsunda ord—vår Herres, Jesu Kristi, ord—och till den lärasom hör gudsfruktan till,006:004 då är han förblindad av högmod, och detta fastän han intetförstår, utan är såsom från vettet i sitt begär efterdisputerande och ordstrider, vilka vålla avund, kiv, smädelser,ondskefulla misstankar006:005 och ständiga tvister mellan människor som äro fördärvade i sittsinne och hava tappat bort sanningen, människor som mena attgudsfruktan är ett medel till vinning.006:006 Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en storvinning.006:007 Vi hava ju icke fört något med oss till världen, just därför attvi icke kunna föra något med oss ut därifrån.006:008 Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.006:009 Men de som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaroroch hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, somsänka människorna ned i fördärv och undergång.006:010 Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga havalåtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tronoch därigenom tillskyndat sig själva många kval.
006:011 Men fly sådant, du gudsmänniska, och far efter rättfärdighet,gudsfruktan, tro, kärlek, ståndaktighet, saktmod.006:012 Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet, vartill duhar blivit kallad, du som ock inför många vittnen har avlagt dengoda bekännelsen.006:013 Inför Gud, som giver liv åt allt, och inför Kristus Jesus, somunder Pontius Pilatus vittnade med den goda bekännelsen, manarjag dig006:014 att, själv utan fläck och tadel, hålla vad jag har bjudit,intill vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse,006:015 vilken den salige, ende härskaren skall låta oss se, när tidenär inne, han som är konungarnas konung och herrarnas herre,006:016 han som allena har odödlighet och bor i ett ljus dit ingen kankomma, han som ingen människa har sett eller kan se. Honom vareära och evigt välde! Amen.
006:017 Bjud dem som äro rika i den tidsålder som nu är att ickehögmodas, och att icke sätta sitt hopp till ovissa rikedomar,utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta därav;006:018 bjud dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, attvara givmilda och gärna dela med sig.006:019 Må de så lägga av åt sig skatter som kunna bliva en god grundvalför det tillkommande, så att de vinna det verkliga livet.
006:020 O Timoteus, bevara vad som har blivit dig betrott; och vänd digbort ifrån de oandliga, tomma ord och gensägelser som komma frånden falskeligen så kallade »kunskapen»,006:021 vilken några föregiva sig äga, varför de ock hava farit vilse ifråga om tron. Nåd vare med eder.
Paulus' andra brev till Timoteus
001:001 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel—sänd enligt detlöfte som gavs oss om liv, livet i Kristus Jesus—001:002 hälsar Timoteus, sin älskade son. Nåd, barmhärtighet och fridifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Herre!
001:003 Jag tackar Gud, som jag i likhet med mina förfäder tjänar, ochdet med rent samvete, såsom jag ock oavlåtligen har dig i åtankei mina böner, både natt och dag.001:004 Och när jag kommer ihåg dina tårar, längtar jag efter att sedig, för att så bliva uppfylld av glädje,001:005 då jag erinras om din oskrymtade tro, samma tro som först boddei din mormoder Lois och din moder Eunice, och som nu—därom ärjag förvissad—jämväl bor i dig.
001:006 Fördenskull påminner jag dig att du må uppliva den nådegåva frånGud, som i följd av min handpåläggning finnes i dig.001:007 Ty Gud har icke givit oss en försagdhetens ande, utan enkraftens och kärlekens och tuktighetens ande.001:008 Blygs därför icke för vittnesbördet om vår Herre, ej heller förmig, hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangelium,genom den kraft som Gud giver,001:009 han som har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse,icke på grund av våra gärningar, utan efter sitt eget rådslutoch sin nåd, den nåd som redan för evärdliga tider sedan gavsoss i Kristus Jesus,001:010 men som nu har blivit uppenbar genom vår Frälsares, Kristi Jesu,uppenbarelse. Ty han har gjort dödens makt om intet och fört livoch oförgänglighet fram i ljuset genom evangelium,001:011 till vars förkunnare och apostel och lärare jag har blivit satt.001:012 Fördenskull lider jag också detta, men jag blyges dock ickedärför. Ty jag vet på vem jag tror, och jag är viss om att hanär mäktig att för »den dagen» bevara vad som har blivit migbetrott.001:013 Såsom förebild i fråga om sunda ord må du, i tron och kärleken iKristus Jesus, hava de ord som du har hört av mig.001:014 Bevara genom den helige Ande, vilken bor i oss, det goda som harblivit dig betrott.
001:015 Det vet du, att alla i provinsen Asien hava vänt sig ifrån mig,bland dem också Fygelus och Hermogenes.001:016 Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus' hus, eftersom hanofta var mig till vederkvickelse och icke blygdes för minakedjor;001:017 fastmer, när han kom till Rom, sökte han efter mig med all iver,till dess han fann mig.001:018 Ja, Herren give att han må finna barmhärtighet hos Herren på»den dagen». Till huru stor tjänst han var i Efesus, det vet dusjälv bäst.
002:001 Så bliv nu du, min son, allt starkare i den nåd som är i KristusJesus.002:002 Och vad du har hört av mig och fått betygat av många vittnen,det må du betro åt män som äro förtroende värda, och som kunnabliva skickliga att i sin ordning undervisa andra.
002:003 Bär ock du ditt lidande såsom en god Kristi Jesu stridsman.002:004 Ingen som tjänar i krig låter sig insnärjas i näringsomsorger,ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold.002:005 Likaså, om någon deltager i en tävlingskamp, så vinner han ickesegerkransen, ifall han icke kämpar efter stadgad ordning.002:006 Åkermannen, han som gör arbetet, bör främst av alla få njuta avfrukten.002:007 Fatta rätt vad jag säger; Herren skall giva dig förstånd i allt.002:008 Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda, av Davidssäd, enligt det evangelium som jag förkunnar,002:009 och i vars tjänst jag jämväl utstår lidande, ja, till och medmåste bära bojor såsom en ogärningsman. Men Guds ord bär ickebojor.002:010 Därför uthärdar jag ståndaktigt allting för de utvaldas skull,på det att också de må vinna frälsningen i Kristus Jesus ochdärmed evig härlighet.002:011 Detta är ett fast ord; ty hava vi dött med honom, så skola viock leva med honom;002:012 äro vi ståndaktiga, så skola vi ock få regera med honom Menförneka vi honom, så skall ock han förneka oss;002:013 äro vi trolösa, så står han troget fast vid sitt ord Ty han kanicke förneka sig själv.
002:014 Påminn dem om detta, och uppmana dem allvarligt inför Gud atticke befatta sig med ordstrider; ty sådana gagna till intet,utan äro allenast till fördärv för dem som höra därpå.002:015 Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gudsåsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas,utan rätt förvaltar sanningens ord.002:016 Men undfly oandligt och tomt prat. Ty de som befatta sig medsådant komma att gå allt längre i ogudaktighet,002:017 och deras tal skall fräta omkring sig såsom ett kräftsår. Av detslaget äro Hymeneus och Filetus;002:018 ty när dessa säga att uppståndelsen redan har skett, hava defarit vilse från sanningen, och de förvända så tron hos somliga.002:019 Dock, Guds fasta grundval förbliver beståndande och har ettinsegel med dessa ord: »Herren känner de sina», och: »Var och ensom åkallar Herrens namn, han vände sig bort ifrånorättfärdighet.»
002:020 Men i ett stort hus finnas kärl icke allenast av guld ochsilver, utan ock av trä och lera; och somliga äro till hedersamtbruk, andra till mindre hedersamt.002:021 Om nu någon håller sig ren och obesmittad av sådant folk, dåbliver han ett kärl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt försin herre, tjänligt till allt vad gott är.
002:022 Fly ungdomens onda begärelser, och far efter rättfärdighet, trooch kärlek, och frid med dem som av rent hjärta åkalla Herren.002:023 Men undvik dåraktiga och barnsliga tvistefrågor; du vet ju attde föda av sig strider.002:024 Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla,väl skickad att undervisa, tålig när han får lida.002:025 Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp attGud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de kommatill kunskap om sanningen,002:026 och i hopp att de så skola bliva nyktra och därigenom befrias urdjävulens snara; ty av honom äro de fångade, så att de göra hansvilja.
003:001 Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skolakomma.003:002 Ty människorna skola då vara själviska, penningkära, stortaliga,övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma,gudlösa,003:003 kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal,omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda,003:004 förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skolaälska vällust mer än Gud,003:005 de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja vetaav dess kraft.
Vänd dig bort ifrån sådana.003:006 Ty till dem höra de män som innästla sig i husen och fånga svagakvinnor, som äro tyngda av synder och drivas av allahandabegärelser,003:007 kvinnor som alltjämt hålla på med att lära, men aldrig kunnakomma till kunskap om sanningen.003:008 Och såsom Jannes och Jambres stodo emot Moses, så stå dessa mänemot sanningen; de äro människor som äro fördärvade i sitt sinneoch icke hålla provet i fråga om tron.003:009 Men de skola icke tillstädjas att gå längre, ty deras galenskapskall bliva uppenbar för alla, såsom det skedde med de männens.
003:010 Du åter har blivit min efterföljare i lära, i vandel, isträvanden, i tro, i tålamod, i kärlek, i ståndaktighet,003:011 under förföljelser och lidanden, sådana som drabbade mig iAntiokia, Ikonium och Lystra. Ja, sådana förföljelser har jagfått utstå, men ur alla har Herren frälst mig.003:012 Så skola ock alla de, som vilja leva gudfruktigt i KristusJesus, få lida förföljelse.003:013 Men onda människor och bedragare skola gå allt längre i ondska;de skola förvilla andra och själva bliva förvillade.
003:014 Men förbliv du vid det som du har lärt, och som du har fåttvisshet om. Du vet ju av vilka du har lärt det,003:015 och du känner från barndomen de heliga skrifter som kunna givadig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har iKristus Jesus.003:016 All skrift som är ingiven av Gud är ock nyttig tillundervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostrani rättfärdighet,003:017 så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad tillallt gott verk.
004:001 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus, införhonom som skall döma levande och döda, jag uppmanar dig vid hanstillkommelse och hans rike:004:002 Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa,tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning ialla stycken.004:003 Ty den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sundaläran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärarehoptals, alltefter som det kliar dem i öronen,004:004 en tid då de skola vända sina öron från sanningen, och i ställetvända sig till fabler.
004:005 Men du, var nykter i allting, bär ditt lidande, utför enevangelists verk, fullgör i allo vad som tillhör ditt ämbete.004:006 Ty själv är jag nu på väg att offras, och tiden är inne, då jagskall bryta upp.004:007 Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat mitt lopp,jag har bevarat tron.004:008 Nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig, ochHerren, den rättfärdige domaren, skall giva den åt mig på »dendagen», och icke åt mig allenast, utan åt alla som havaälskat hans tillkommelse.
004:009 Låt dig angeläget vara att snart komma till mig. 004:010 Ty av kärlek till denna tidsålders väsende har Demas övergivit mig och har begivit sig till Tessalonika; Krescens har begivit sig till Galatien och Titus till Dalmatien. 004:011 Lukas är den ende som är kvar hos mig.
Tag Markus med dig hit; ty han kan i mycket vara mig till gagnoch tjäna mig.004:012 Tykikus har jag sänt till Efesus.
004:013 När du kommer, så hav med dig den mantel som jag lämnade kvarhos Karpus i Troas, så ock böckerna, först och främstpergamentskrifterna.
004:014 Alexander, smeden, har gjort mig mycket ont; Herren kommer attvedergälla honom efter hans gärningar.004:015 Också du må taga dig till vara för honom, ty han har häftigtträtt upp emot det som vi hava talat.
004:016 Vid mitt första försvar inför rätta kom ingen mig till hjälp,utan alla övergåvo mig; må det icke bliva dem tillräknat.004:017 Men Herren stod mig bi och gav mig kraft, för att genom migordet överallt skulle bliva predikat, så att alla hedningarfinge höra det; och så blev jag räddad ur lejonets gap.004:018 Ja, Herren skall rädda mig från alla ondskans tilltag och frälsamig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternasevigheter. Amen.
004:019 Hälsa Priska och Akvila, så ock Onesiforus' hus. 004:020 Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus lämnade jag sjuk efter mig i Miletus.
004:021 Låt dig angeläget vara att komma hit före vintern.
Eubulus och Pudens och Linus och Klaudia och alla bröderna hälsa dig.
004:022 Herren vare med din ande. Nåd vare med eder.
Paulus' brev till Titus
001:001 Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att verka förGuds utvaldas tro och för kunskapen om den sanning som hörgudsfruktan till,001:002 sänd, därför att det finnes ett hopp om evigt liv—ty evigtliv har Gud, som icke kan ljuga, för evärdliga tider sedanutlovat,001:003 och när tiden var inne, uppenbarade han sitt ord i den predikanvarmed jag genom Guds, vår Frälsares, befallning blev betrodd—001:004 jag, Paulus, hälsar Titus, min sannskyldige son på grund avgemensam tro. Nåd och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus,vår Frälsare!
001:005 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulleordna vad som ännu återstod att ordna, och för att du, på detsätt som jag har ålagt dig, skulle i var särskild stad tillsättaäldste,001:006 varhelst någon oförvitlig man funnes, en enda kvinnas man, ensom hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte för oskickligtleverne eller vore uppstudsiga.001:007 Ty en församlingsföreståndare bör vara oförvitlig, såsom dethöves en Guds förvaltare, icke självgod, icke snar till vrede,icke begiven på vin, icke våldsam, icke sniken efter slemvinning.001:008 Han bör fastmer vara gästvänlig, nitälska för vad gott är, levatuktigt, rättfärdigt, heligt och återhållsamt;001:009 han bör hålla sig stadigt vid det fasta ordet, såsom han harfått lära det, så att han är mäktig både att förmana medelst densunda läran och att vederlägga dem som säga emot.
001:010 Ty många finnas som icke vilja veta av någon myndighet, mångasom föra fåfängligt tal och bedraga människors sinnen; så göra isynnerhet de omskurna.001:011 På sådana bör man tysta munnen, ty de förvilla hela hus genomatt för slem vinnings skull förkunna otillbörliga läror.001:012 En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: »Kreterna,lögnare jämt, äro odjur, glupska och lata.»001:013 Och det vittnesbördet är sant. Du skall därför strängttillrättavisa dem, så att de bliva sunda i tron001:014 och icke akta på judiska fabler och vad som påbjudes avmänniskor som vända sig från sanningen.001:015 Allt är rent för dem som äro rena; men för de orena och otrognaär intet rent, utan hos dem äro både förstånd och samveteorenade.001:016 De säga sig känna Gud, men med sina gärningar förneka de det; tyde äro vederstyggliga och ohörsamma människor, odugliga tillallt gott verk.
002:001 Du åter må tala vad som är den sunda läran värdigt.002:002 Förmana de äldre männen att vara nyktra, att skicka sig värdigtoch tuktigt, att vara sunda i tro, i kärlek, i ståndaktighet.002:003 Förmana likaledes de äldre kvinnorna att skicka sig såsom dethöves heliga kvinnor, att icke gå omkring med förtal, icke varaträlar under begäret efter vin, utan lära andra vad gott är, föratt fostra dem till tuktighet.002:004 Förmana de yngre kvinnorna att älska sina män och sina barn,002:005 att föra en tuktig och ren vandel, att vara goda husmödrar ochatt underordna sig sina män, så att Guds ord icke bliver smädat.002:006 Förmana likaledes de yngre männen att skicka sig tuktigt.002:007 Bliv dem i allo ett föredöme i goda gärningar, och låt dem i dinundervisning finna oförfalskad renhet och värdighet,002:008 med sunt, ostraffligt tal, så att den som står oss emot måsteblygas, då han nu icke har något ont att säga om oss.002:009 Förmana tjänarna att i allt underordna sig sina herrar, attskicka sig dem till behag och icke vara gensvariga,002:010 att icke begå någon oärlighet, utan på allt sätt visa dem redbartrohet, så att de i alla stycken bliva en prydnad för Guds, vårFrälsares, lära.
002:011 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor;002:012 den fostrar oss till att avsäga oss all ogudaktighet och allavärldsliga begärelser, och till att leva tuktigt och rättfärdigtoch gudfruktigt i den tidsålder som nu är,002:013 medan vi vänta på vårt saliga hopps fullbordan och på den storeGudens och vår Frälsares, Kristi Jesu, härlighets uppenbarelse—002:014 hans som har utgivit sig själv för oss, till att förlossa ossfrån all orättfärdighet, och till att rena åt sig ettegendomsfolk, som beflitar sig om att göra vad gott är.002:015 Så skall du tala; och du skall förmana och tillrättavisa dem medall myndighet. Låt ingen förakta dig.
003:001 Lägg dem på minnet att de böra vara underdåniga överheten, demsom hava myndighet, att de böra visa lydnad och vara redo tillallt gott verk,003:002 att de icke må smäda någon, icke vara stridslystna, utan varafogliga, och att de i allt skola visa sig saktmodiga mot allamänniskor.003:003 Vi voro ju själva förut oförståndiga, ohörsamma ochvilsefarande, vi voro trälar under allahanda begärelser ochlustar, vi levde i ondska och avund, vi voro värda att avskys,och vi hatade varandra.003:004 Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människornauppenbarades,003:005 då frälste han oss, icke på grund av rättfärdighetsgärningar somvi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom ett bad tillny födelse och förnyelse i helig ande,003:006 som han rikligen utgöt över oss genom Jesus Kristus, vårFrälsare,003:007 för att vi, rättfärdiggjorda genom hans nåd, skulle, såsom vårthopp är, få evigt liv till arvedel.
003:008 Detta är ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnarhärom, för att de som sätta tro till Gud må beflita sig om atträtt utöva goda gärningar. Sådant är gott och gagneligt förmänniskorna.003:009 Men dåraktiga tvistefrågor och släktledningshistorier må duundfly, så ock trätor och strider om lagen; ty sådant ärgagnlöst och fåfängligt.003:010 En man som kommer partisöndring åstad må du visa ifrån dig,sedan du en eller två gånger har förmanat honom;003:011 ty du vet att en sådan är förvänd och begår synd, ja, han harsjälv fällt domen över sig.
003:012 När jag framdeles sänder Artemas eller Tykikus till dig, låt digdå angeläget vara att komma till mig i Nikopolis, ty jag harbeslutit att stanna där över vintern.003:013 Senas, den lagkloke, och Apollos må du med all omsorg utrustaför deras resa, så att intet fattas dem.003:014 Och må jämväl våra bröder, för att icke bliva utan frukt, lärasig att rätt utöva goda gärningar, där hjälp är av nöden.003:015 Alla som äro här hos mig hälsa dig. Hälsa dem som älska oss itron. Nåd vare med eder alla.
Paulus' brev till Filemon
001:001 Paulus, Kristi Jesu fånge, och brodern Timoteus hälsa Filemon,vår älskade broder och medarbetare,001:002 och Appfia, vår syster, och Arkippus, vår medkämpe, och denförsamling som kommer tillhopa i ditt hus.001:003 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och HerrenJesus Kristus.
001:004 Jag tackar min Gud alltid, när jag tänker på dig i mina böner,001:005 ty jag har hört om den kärlek och den tro som du har till HerrenJesus, och som du bevisar mot alla de heliga.001:006 Och min bön är att den tro du har gemensam med oss må visa sigverksam, i det att du fullt inser huru mycket gott vi hava iKristus.001:007 Ty jag har fått mycken glädje och hugnad av den kärlek varmeddu, min broder, har vederkvickt de heligas hjärtan.
001:008 Därför, fastän jag med mycken frimodighet i Kristus kundebefalla dig att göra vad du nu bör göra,001:009 beder jag dig dock hellre därom för kärlekens skull—jag,sådan jag nu är, den gamle Paulus, han som därtill nu är enKristi Jesu fånge;001:010 ja, jag beder dig för min son, den som jag har fött i minfångenskap, för Onesimus,001:011 som förut var ingalunda var dig till »till gagn», men som nu ärbåde dig och mig till stort gagn.
001:012 Denne sänder jag här tillbaka till dig; och när jag så gör, ärdet såsom sände jag åstad mitt eget hjärta.001:013 Jag hade väl själv velat behålla honom hos mig, så att han ådina vägnar kunde hava betjänat mig i den fångenskap som jagutstår för evangelii skull.001:014 Men utan ditt samtycke ville jag intet göra, ty det goda dugjorde skulle ju icke ske såsom av tvång, utan göras av frivilja.001:015 När han för en liten tid blev skild från dig, skedde detta tilläventyrs just för att du skulle få honom igen för alltid,001:016 nu icke längre såsom en träl, utan såsom något vida mer än enträl: såsom en älskad broder. Detta är han redan för mig ihögsta måtto; huru mycket mer då för dig, han, din broder bådeefter köttet och i Herren!
001:017 Om du alltså håller mig för din medbroder, så tag emot honomsåsom du skulle taga emot mig själv.001:018 Har han gjort dig någon orätt, eller är han dig något skyldig,så för upp det på min räkning.001:019 Jag, Paulus, skriver här med egen hand: »Jag skall själv betaladet.» Jag skulle också kunna säga: »För upp det på din räkning.»Ty du har ju en ännu större skuld till mig, nämligen—digsjälv.
001:020 Ja, min broder, måtte jag »få gagn» av dig i Herren! Vederkvick mitt hjärta i Kristus.
001:021 Det är därför att jag är viss om din lydaktighet som jag harskrivit detta till dig. Och jag vet att du kommer att göra ännumer än jag begär.
001:022 Och så tillägger jag: bered dig på att giva mig härbärge. Jaghoppas nämligen att jag genom edra böner skall bliva skänkt åteder.
001:023 Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar dig; 001:024 så göra ock Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare.
001:025 Herrens, Jesu Kristi, nåd vare med eder ande.
Brevet till hebréerna
001:001 Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat tillfäderna genom profeterna,001:002 har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genomsin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilkenhan ock har skapat världen.001:003 Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsensavbild och genom sin makts ord bär allt, har han—sedan hanhade utfört en rening från synderna—satt sig på Majestätetshögra sida i höjden.001:004 Och han har blivit så mycket större än änglarna som det namn hanhar ärvt är förmer än deras.001:005 Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Du är minSon, jag har i dag fött dig»? eller: »Jag skall vara hansFader, och han skall vara min Son»?001:006 Likaså säger han, med tanke på den tid då han åter skall låtaden förstfödde inträda i världen: »Och alla Guds änglar skolatillbedja honom.»001:007 Och medan han om änglarna säger: »Han gör sina änglar tillvindar och sina tjänare till eldslågor»,001:008 säger han om Sonen: »Gud, din tron förbliver alltid ochevinnerligen, och rättvisans spira är ditt rikes spira.001:009 Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, oGud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dinamedbröder»;001:010 så ock: »Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, ochhimlarna äro dina händers verk;001:011 de skola förgås, men du förbliver; de skola alla nötas ut såsomen klädnad,001:012 och såsom en mantel skall du hoprulla dem; såsom en klädnadskola de ock bytas om. Men du är densamme, och dina år skolaicke hava någon ände.»001:013 Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt: »Sätt dig påmin högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till enfotapall»?001:014 Äro de icke allasammans tjänsteandar, som sändas ut till tjänstför deras skull som skola få frälsning till arvedel?
002:001 Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, såatt vi icke gå förlorade.002:002 Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och allöverträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön,002:003 huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på ensådan frälsning?—en frälsning som ju först förkunnades genomHerren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom,002:004 varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom teckenoch under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdelahelig ande, allt efter sin vilja.002:005 Ty det var icke under änglars välde som han lade dentillkommande världen, den som vi tala om.002:006 Däremot har någon någonstädes betygat och sagt: »Vad är enmänniska, att du tänker på henne, eller en människoson, att dulåter dig vårda om honom?002:007 En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna, men kröntehonom sedan med härlighet och ära och satte honom till herreöver dina händers verk;002:008 allt lade du under hans fötter.» När han underlade honomallting, undantog han nämligen intet från att bliva honomunderlagt—om vi ock ännu icke se allting vara honomunderlagt.002:009 Men honom som en liten tid hade blivit gjord »ringare änänglarna», honom, Jesus, se vi för sitt dödslidandes skull havablivit krönt med härlighet och ära, för att det genom Guds nådskulle komma alla till godo att han smakade döden.002:010 Ty den för vilkens skull allting är, och genom vilken alltingär, honom hövdes det, att när han ville föra många sina barntill härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsningshövding.002:011 Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla enoch samme Fader. Fördenskull blyges han icke för att kalla dembröder;002:012 han säger ju: »Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder,mitt i församlingen skall jag prisa dig»;002:013 så ock: »Jag vill sätta min förtröstan till honom»; så ock: »Sehär äro jag och barnen som Gud har givit mig.»002:014 Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ockhan på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sindöd skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld,det är djävulen,002:015 och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt livigenom hade varit hemfallna till träldom.002:016 Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahamssäd som han tager sig an.002:017 Därför måste han i allt bliva lik sina bröder, för att hanskulle bliva barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänstinför Gud, till att försona folkets synder.002:018 Ty därigenom att han har lidit, i det han själv blev frestad,kan han hjälpa dem som frestas.
003:001 Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av enhimmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel ochöverstepräst, Jesus,003:002 huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Mosesvar »trogen i hela hans hus».003:003 Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet änMoses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än självahuset.003:004 Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som harbyggt allt.003:005 Och väl var Moses »trogen i hela hans hus», såsom »tjänare»,till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;003:006 men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hanshus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vårfrimodighet och vår berömmelse i hoppet.003:007 Så säger den helige Ande: »I dag, om I fån höra hans röst,003:008 mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade migpå frestelsens dag i öknen,003:009 där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade settmina verk i fyrtio år.003:010 Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid farade vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av minavägar.003:011 Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.»003:012 Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland ederfinnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levandeGuden,003:013 utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag»,på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens maktatt bedraga.003:014 Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intilländen hålla fast vår första tillförsikt.003:015 När det nu säges: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I ickeförhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig»,003:016 vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hansord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut urEgypten?003:017 Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var deticke de som hade syndat, de »vilkas kroppar föllo i öknen»?003:018 Och vilka gällde den ed som han svor, att de »icke skulle kommain i hans vila», vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?003:019 Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde kommaditin.
004:001 Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu stårkvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon blandeder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.004:002 Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men fördem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersomdet icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.004:003 Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan. Detheter också: »Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma ini min vila», och detta fastän hans verk stodo där färdiga alltifrån den tid då världen var skapad.004:004 Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: »Och Gud viladepå sjunde dagen från alla sina verk»;004:005 här åter heter det: »De skola icke komma in i min vila.»004:006 Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den,och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sinohörsamhets skull icke kommo ditin,004:007 så bestämmer han genom ordet »i dag» åter en viss dag, nu då hanså lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: »Idag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan.»004:008 Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke havatalat om en annan, senare dag.004:009 Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.004:010 Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila frånsina verk, likasom Gud från sina.004:011 Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i denvilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnandeexempel på ohörsamhet.004:012 Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än någottveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själoch ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtatsuppsåt och tankar.004:013 Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat ochuppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göraräkenskap.004:014 Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit uppgenom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hållafast vid bekännelsen.004:015 Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidandemed våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting,likasom vi, dock utan synd.004:016 Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, föratt vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätttid.
005:001 Ty var och en som skall bliva överstepräst uttages blandmänniskor och tillsättes för att till människors bästa göratjänst inför Gud, genom att frambära gåvor och offer för synder.005:002 Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande,just därför att han själv är behäftad med svaghet005:003 och, för denna sin svaghets skull, måste offra för sina egnasynder likaväl som för folkets.005:004 Och ingen tager sig själv denna värdighet, utan han måste, såsomAron, kallas därtill av Gud.005:005 Så tog sig icke heller Kristus själv äran att blivaöverstepräst, utan den äran tillföll honom genom den som sadetill honom: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»,005:006 likasom han ock på ett annat ställe säger: »Du är en präst tillevig tid, efter Melkisedeks sätt.»005:007 Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt köttsdagar, böner och åkallan till den som kunde frälsa honom fråndöden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.005:008 Så lärde han, fastän han var »Son», lydnad genom sitt lidande;005:009 och när han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem somäro honom lydiga, upphovet till evig frälsning005:010 och hälsades av Gud såsom överstepräst »efter Melkisedeks sätt».005:011 Härom hava vi mycket att säga, mycket som är svårt att göratydligt i ord, eftersom I haven blivit så tröga till att höra.005:012 Ty fastän det kunde vara på tiden att I själva voren lärare,behöves det snarare att man nu åter undervisar eder i de allraförsta grunderna av Guds ord; det har kommit därhän med eder,att I behöven mjölk i stället för stadig mat.005:013 Men om någon är sådan att han ännu måste leva av mjölk, då ärhan oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet; hanär ju ännu ett barn.005:014 Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vananhava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.
006:001 Låtom oss därför lämna bakom oss de första grunderna av läran omKristus och gå framåt mot det som hör till fullkomningen; låtomoss icke åter lägga grunden med bättring från döda gärningar ochmed tro på Gud,006:002 med undervisning om dop och handpåläggning, om de dödasuppståndelse och en evig dom.006:003 Ja, detta vilja vi göra, såframt Gud eljest tillstädjer det.006:004 Ty dem till vilka ljuset en gång har kommit, och som hava smakatden himmelska gåvan och blivit delaktiga av helig ande,006:005 och som hava fått smaka det goda gudsordet och den tillkommandetidsålderns krafter,006:006 men som ändå hava avfallit—dem är det omöjligt att återföratill ny bättring, eftersom de på nytt korsfästa Guds Son åt sigoch utsätta honom för bespottelse.006:007 Det är ju så, att den jord som indricker regnet, när det tittoch ofta strömmar ned däröver, och som framalstrar växter, demtill gagn för vilkas räkning den brukas, den jorden fårvälsignelse från Gud.006:008 Den åter som bär törne och tistel, den är ingenting värd och ärförbannelsen nära, och slutet bliver att den avbrännes med eld.006:009 Men i fråga om eder, I älskade, äro vi vissa om vad bättre är,och vad som länder till frälsning, om vi ock nu tala på dettasätt.006:010 Ty Gud är icke orättvis, så att han förgäter vad I haven verkat,och vilken kärlek I bevisaden mot hans namn, då I tjänaden deheliga, såsom I ännu gören.006:011 Men vår åstundan är att var och en av eder visar samma nit attintill änden bevara full visshet i sitt hopp,006:012 så att I icke bliven tröga, utan bliven efterföljare åt dem somgenom tro och tålamod få till arvedel vad utlovat är.006:013 Ty när Gud gav löftet åt Abraham, svor han vid sig själv—eftersom han icke hade någon högre att svärja vid—006:014 och sade: »Sannerligen, jag skall rikligen välsigna dig ochstorligen föröka dig.»006:015 Och när denne tåligt förbidade, fick han så vad utlovat var.006:016 Människor svärja ju vid den som är högre än de, och eden tjänardem till bekräftelse och gör en ände på all tvist.006:017 Därför, när Gud ville för dem som skulle få till arvedel vadlöftet innebar ännu kraftigare bevisa oryggligheten av sittrådslut, lade han därtill en ed.006:018 Så skulle vi genom två oryggliga utsagor, i vilka Gud omöjligenkunde ljuga, undfå en kraftig uppmuntran, vi som hava sökt vårräddning i att hålla fast vid det hopp som ligger framför oss.006:019 I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som nårinnanför förlåten,006:020 dit Jesus, såsom vår förelöpare, har gått in för oss, i det hanblev en överstepräst »efter Melkisedeks sätt, till evig tid».