007:001 Denne Melkisedek, som var konung i Salem och präst åt Gud den Högste—han som gick Abraham till mötes, när denne var stadd på återvägen, sedan han hade slagit konungarna, och som välsignade honom, 007:002 varvid Abraham å sin sida gav honom tionde av allt; denne, som när man uttyder vad han kallas, är först och främst »rättfärdighetens konung», men därjämte ock »Salems konung», det är »fridens konung», 007:003 denne som står där utan fader, utan moder och utan släktledning, utan begynnelse på sina dagar och utan ände på sitt liv och likställes med Guds Son—denne förbliver en präst för beständigt. 007:004 Och sen nu huru stor han är, denne åt vilken vår stamfader Abraham gav tionde av det förnämsta bytet. 007:005 Medan de av Levi söner, som undfå prästämbetet, hava befallning att enligt lagen taga tionde av folket, det är av sina bröder, fastän dessa hava utgått från Abrahams länd, 007:006 tog denne, som icke var av deras släkt, tionde av Abraham och välsignade honom, densamme som hade fått löftena. 007:007 Nu lär ingen kunna neka att det plägar vara den ringare som mottager välsignelse av den som står högre. 007:008 Och medan det här är dödliga människor som taga tionde, är det där en som får det vittnesbördet att han förbliver levande. 007:009 Genom Abraham har på visst sätt också Levi, som tager tionde, fått giva tionde; 007:010 ty han var ännu i sin stamfaders länd, när Melkisedek gick denne till mötes. 007:011 Vore det nu så, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska prästadömet—och på detta var ju folkets lagstiftning byggd— varför hade det då behövts att en präst av annat slag, »efter Melkisedeks sätt», skulle uppstå, en som icke nämnes »efter Arons sätt»? 007:012 (Om prästadömet förändras, måste ju med nödvändighet också lagen förändras.) 007:013 Den som detta säges om hörde nämligen till en annan stam, en stam från vilken ingen har utgått, som har gjort tjänst vid altaret. 007:014 Ty det är en känd sak att han som är vår Herre har trätt fram ur Juda stam; och med avseende på den har Moses icke talat något om präster. 007:015 Och ännu mycket tydligare blir detta, då nu en präst av annat slag uppstår, lik Melkisedek däri, 007:016 att han har blivit präst icke på grund av en lag som stadgar härstamning efter köttet, utan på grund av en kraft som kommer av oförgängligt liv. 007:017 Han får nämligen det vittnesbördet: »Du är en präst till evig tid, efter Melkisedeks sätt.» 007:018 Så upphäves nu visserligen en föregående stadga, därför att den var svag och gagnlös— 007:019 eftersom lagen icke kunde åstadkomma något fullkomligt—men ett bättre hopp sättes i stället, ett hopp genom vilket vi få nalkas Gud. 007:020 Och i så måtto som detta icke har kommit till stånd utan edlig bekräftelse—det är nämligen så, att medan de andra hava blivit präster utan edlig bekräftelse, 007:021 har denne blivit det med sådan bekräftelse, genom den som sade till honom: »Herren har svurit och skall icke ångra sig: 'Du är en präst till evig tid'»— 007:022 i så måtto är också det förbund bättre, som har Jesus till löftesman. 007:023 Och medan de förra prästerna hava måst bliva flera, därför att de genom döden hindrades från att förbliva i sin tjänst, 007:024 har däremot denne ett oförgängligt prästadöme, eftersom han förbliver »till evig tid». 007:025 Därför kan han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem. 007:026 En sådan överstepräst hövdes oss också att hava, en som vore helig, oskyldig, obesmittad, skild från syndare och upphöjd över himmelen, 007:027 en som icke var dag behövde frambära offer, såsom de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets; detta gjorde han nämligen en gång för alla, när han offrade sig själv. 007:028 Ty lagen insätter till överstepräster människor som äro behäftade med svaghet, men det löftesord, som efter lagens utgivande gavs under edlig bekräftelse, insätter en »Son» som är fullkomnad »till evig tid».
008:001 Men en huvudpunkt i vad vi vilja säga är detta: Vi hava enöverstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron ihimmelen,008:002 för att göra tjänst i det allraheligaste, i det sannskyldigatabernaklet, vilket Herren har upprättat, och icke någonmänniska.008:003 Ty var och en som bliver överstepräst tillsättes för attframbära gåvor och offer; därför måste också denne hava någotatt frambära.008:004 Om han nu vore på jorden, så vore han icke ens präst, då andradär finnas, som efter lagens bud hava att frambära gåvorna,008:005 i det att de tjäna i den helgedom som är en avbild och en skuggaav den himmelska. Om en sådan fick ock Moses befallning genom enuppenbarelse, när han skulle förfärdiga tabernaklet. »Se till»,heter det, »att du gör allt efter den mönsterbild som har blivitdig visad på berget.»008:006 Men nu har denne fått ett så mycket förnämligare ämbete, som hanär medlare för ett bättre förbund, vars ordning vilar på bättrelöften.008:007 Ty om det förra förbundet hade varit utan brist, så skulle välplats icke hava sökts för ett annat.008:008 Men nu förebrår Gud dem och säger: »Se, dagar skola komma, sägerHerren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus ochmed Juda hus;008:009 icke ett sådant förbund som det jag gjorde med deras fäder, påden dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut urEgyptens land. Ty de förblevo icke i mitt förbund, och därförfrågade icke heller jag efter dem, säger Herren.008:010 Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus ikommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i derassinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skallvara deras Gud, och de skola vara mitt folk.008:011 Då skall den ene medborgaren aldrig behöva undervisa den andre,icke den ene brodern den andre och säga: 'Lär känna Herren'; tyde skola alla känna mig, från den minste bland dem till denstörste.008:012 Ty jag skall i nåd förlåta deras missgärningar, och deras synderskall jag aldrig mer komma ihåg.»008:013 När han säger »ett nytt förbund», har han därmed givit tillkänna att det förra är föråldrat; men det som föråldras ochbliver gammalt, det är nära att försvinna.
009:001 Nu hade visserligen också det förra förbundet sina gudstjänststadgar och sin jordiska helgedom. 009:002 Ty i tabernaklet inrättades ett främre rum, vari stodo ljusstaken och bordet med skådebröden; och detta rum kallas »det heliga». 009:003 Men bakom den andra förlåten var ett annat rum i tabernaklet, ett som kallas »det allraheligaste», 009:004 med ett gyllene rökelsealtare och förbundets ark, på alla sidor överdragen med guld. I denna förvarades ett gyllene ämbar med mannat, så ock Arons stav, som hade grönskat, och därtill förbundets tavlor. 009:005 Därovanpå stodo härlighetskeruber, som överskyggde nådastolen. Men om vart särskilt av dessa föremål är nu icke tillfälle att tala. 009:006 Så blev detta inrättat. Och i det främre tabernakelrummet gå prästerna ständigt in och förrätta vad som hör till gudstjänsten, 009:007 men i det andra går allenast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod; och han frambär blodet för sig själv och för folkets ouppsåtliga synder. 009:008 Därmed giver den helige Ande till känna att vägen till det allraheligaste ännu icke har blivit uppenbarad, så länge det främre tabernakelrummet fortfarande äger bestånd. 009:009 Ty detta är en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i enlighet härmed frambäras gåvor och offer, vilka dock icke kunna fullkomna, efter samvetets krav, den som förrättar sin gudstjänst, 009:010 utan allenast äro utvärtes stadgar—de såväl som föreskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar— stadgar pålagda intill dess tiden vore inne för en bättre ordning. 009:011 Men Kristus kom såsom överstepräst för det tillkommande goda; och genom det större och fullkomligare tabernakel som icke är gjort med händer, det är, som icke tillhör den skapelse som nu är, 009:012 gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning. 009:013 Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stänkt på dem som hava blivit orenade, helgar till utvärtes renhet, 009:014 huru mycket mer skall icke Kristi blod—då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud— rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden! 009:015 Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet. 009:016 Ty där ett testamente finnes, där måste det styrkas att den som har gjort testamentet är död. 009:017 Först genom döden bliver ju ett testamente giltigt, varemot det icke äger gällande kraft, så länge den som har gjort det ännu lever. 009:018 Därför har icke heller det förra förbundet blivit invigt utan blod. 009:019 Ty sedan alla buden, såsom de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda för allt folket, tog han blod av kalvar och bockar, tillika med vatten och röd ull och isop, och bestänkte såväl själva boken som allt folket 009:020 och sade: »Detta är förbundets blod, det förbunds som Gud har stadgat för eder.» 009:021 Likaledes stänkte han ock blod på tabernaklet och på alla de ting som hörde till gudstjänsten. 009:022 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse. 009:023 Alltså var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen renades genom sådana medel; men de himmelska tingen själva måste renas genom bättre offer än dessa. 009:024 Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort med händer, och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo. 009:025 Ej heller har han gått ditin, för att många gånger offra sig själv, såsom översteprästen år efter år går in i det allraheligaste, med blod som icke är hans eget. 009:026 Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden. 009:027 Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas, 009:028 så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning.
010:001 Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana. 010:002 Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade. 010:003 Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd. 010:004 Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder. 010:005 Därför säger han vid sitt inträde i världen: »Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig; 010:006 i brännoffer och syndoffer fann du icke behag. 010:007 Då sade jag: 'Se, jag kommer—i bokrullen är skrivet om mig— för att göra din vilja, o Gud.'» 010:008 Sedan han först har sagt: »Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag» —och dock frambäras de efter lagen— 010:009 säger han vidare: »Se, jag kommer för att göra din vilja.» Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället. 010:010 Och i kraft av denna »vilja» hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi »kropp» en gång för alla har blivit offrad. 010:011 Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder; 010:012 men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida 010:013 och väntar nu allenast på att »hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall». 010:014 Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade. 010:015 Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt: 010:016 »Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar», säger han: »Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem»; 010:017 och vidare: »Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg.» 010:018 Men där förlåtelse för dessa är given, där behöves icke mer något offer för synd. 010:019 Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod, 010:020 i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten—det är genom sitt kött— 010:021 och eftersom vi hava en stor överstepräst över Guds hus, 010:022 så låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet, bestänkta till våra hjärtan och därigenom renade från ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten. 010:023 Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast. 010:024 Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar; 010:025 låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra—detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas. 010:026 Ty om vi med berått mod synda, sedan vi hava undfått kunskapen om sanningen, så återstår icke mer något offer för våra synder, 010:027 utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld som skall förtära motståndarna. 010:028 Den som föraktar Moses' lag, han skall »efter två eller tre vittnens utsago» dödas utan barmhärtighet; 010:029 huru mycket svårare straff tron I icke då att den skall anses värd, som förtrampar Guds Son och aktar förbundets blod för orent—det i vilket han har blivit helgad—och som smädar nådens Ande! 010:030 Vi veta ju vem han är som sade: »Min är hämnden; jag skall vedergälla det», och åter: »Herren skall döma sitt folk.» 010:031 Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer. 010:032 Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp 010:033 och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant. 010:034 Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande. 010:035 Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön. 010:036 I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är. 010:037 Ty »ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja; 010:038 och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom». 010:039 Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.
011:001 Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser. 011:002 På grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbörd. 011:003 Genom tron förstå vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt. 011:004 Genom tron frambar Abel åt Gud ett bättre offer än Kain, och genom den fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, i det Gud själv gav vittnesbörd om hans offergåvor; och genom tron talar han ännu, fastän han är död. 011:005 Genom tron togs Enok bort, för att han icke skulle se döden; och »man såg honom icke mer, ty Gud tog honom bort». Förrän han togs bort, fick han nämligen det vittnesbördet att han hade täckts Gud; 011:006 men utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro att han är till, och att han lönar dem som söka honom. 011:007 Genom tron var det som Noa, sedan han hade fått uppenbarelse om något som man ännu icke såg, i from förtröstan byggde en ark för att rädda sitt hus; och genom den blev han världen till dom och fick till arvedel den rättfärdighet som hör tron till. 011:008 Genom tron var Abraham lydig, när han blev kallad, och han drog så ut till det land som han skulle få till arvedel; han drog ut, fastän han icke visste vart han skulle komma. 011:009 Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte. 011:010 Ty han väntade på »staden med de fasta grundvalarna», vars byggmästare och skapare är Gud. 011:011 Genom tron fick jämväl Sara, fastän överårig, kraft att bliva stammoder för en avkomma, i det hon höll den för trovärdig, som hade givit löftet. 011:012 Därför föddes ock av en och samme man, en som var så gott som död, avkomlingar »så talrika som stjärnorna på himmelen och som sanden på havets strand, som man icke kan räkna». 011:013 I tron dogo alla dessa, innan de ännu hade fått vad utlovat var; de hade allenast sett det i fjärran och hade hälsat det och bekänt sig vara »gäster och främlingar» på jorden. 011:014 De som så tala giva ju därmed till känna att de söka efter ett fädernesland. 011:015 Och om de hade menat det land som de hade gått ut ifrån, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. 011:016 Men nu stod deras håg till ett bättre, nämligen det himmelska. Därför blyges icke Gud för att kallas deras Gud; ty han har berett åt dem en stad. 011:017 Genom tron var det som Abraham frambar Isak såsom offer, när han blev satt på prov; ja, sin ende son frambar han såsom offer, han som hade mottagit löftena, 011:018 han till vilken det hade blivit sagt: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.» 011:019 Ty han tänkte på att Gud var mäktig att till och med uppväcka från de döda; från de döda fick han honom ock tillbaka, liknelsevis talat. 011:020 Genom tron gav jämväl Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider. 011:021 Genom tron välsignade den döende Jakob Josefs båda söner och tillbad, lutad mot ändan av sin stav. 011:022 Genom tron talade Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben. 011:023 Genom tron blev Moses vid sin födelse dold av sina föräldrar och hölls av dem gömd i tre månader, eftersom de sågo att »det var ett vackert barn»; och de läto icke förskräcka sig av konungens påbud. 011:024 Genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson. 011:025 Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning; 011:026 han höll nämligen Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. 011:027 Genom tron övergav han Egypten, utan att låta förskräcka sig av konungens vrede; ty därigenom att han likasom såg den Osynlige kunde han härda ut. 011:028 Genom tron har han ock förordnat om påsken och blodbestrykningen, på det att »Fördärvaren», som förgjorde allt förstfött, icke skulle komma vid dem. 011:029 Genom tron drogo de fram genom Röda havet likasom på torra landet; men när egyptierna försökte gå samma väg, dränktes de. 011:030 Genom tron föllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade gått runt omkring dem. 011:031 Genom tron undgick skökan Rahab att förgås tillsammans med de ohörsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna såsom vänner. 011:032 Och vad skall jag nu vidare säga? Tiden bleve mig ju för kort, ifall jag skulle förtälja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna, 011:033 om dessa som genom tron besegrade konungariken, övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejons gap, 011:034 dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka från att hava varit svaga, blevo väldiga i krig och drevo främmande härar på flykten. 011:035 Kvinnor funnos som fingo igen sina döda genom deras uppståndelse. Andra läto sig läggas på sträckbänk och ville icke taga emot någon befrielse, i hopp om en så mycket bättre uppståndelse. 011:036 Andra åter underkastade sig begabberi och gisselslag, därtill ock bojor och fängelse; 011:037 de blevo stenade, marterade, söndersågade, dödade med svärd. De gingo omkring höljda i fårskinn och gethudar, nödställda, misshandlade, plågade, 011:038 dessa människor som världen icke var värdig att hysa; de irrade omkring i öknar och bergstrakter och levde i hålor och jordkulor. 011:039 Och fastän alla dessa genom tron hava fått sitt vittnesbörd, undfingo de ändå icke vad utlovat var; 011:040 ty Gud hade åt oss utsett något bättre, på det att de icke oss förutan skulle bliva fullkomnade.
012:001 Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd. 012:002 Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. 012:003 Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar. 012:004 Ännu haven I icke stått emot ända till blods, i eder kamp mot synden. 012:005 Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar med eder, såsom man talar med söner: »Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom. 012:006 Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.» 012:007 Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader? 012:008 Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta. 012:009 Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva? 012:010 De förra agade oss ju för en kort tid, såsom det syntes dem gott, men denne agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet. 012:011 Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet. 012:012 Alltså: »stärken maktlösa händer och vacklande knän», 012:013 och »gören räta stigar för edra fötter», så att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad. 012:014 Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren. 012:015 Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad; 012:016 sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt. 012:017 I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter. 012:018 Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga på, ett som »brann i eld», icke till »töcken och mörker» och storm, 012:019 icke till »basunljud» och till en »röst» som talade så, att de som hörde den bådo att intet ytterligare skulle talas till dem. 012:020 Ty de kunde icke härda ut med det påbud som gavs dem: »Också om det är ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.» 012:021 Och så förskräcklig var den syn man såg, att Moses sade: »Jag är förskräckt och bävar.» 012:022 Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, 012:023 till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare som är allas Gud, och till fullkomnade rättfärdigas andar, 012:024 och till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett stänkelseblod som talar bättre än Abels blod. 012:025 Sen till, att I icke visen ifrån eder honom som talar. Ty om dessa icke kunde undfly, när de visade ifrån sig honom som här på jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola då vi kunna det, om vi vända oss ifrån honom som kungör sin vilja från himmelen? 012:026 Hans röst kom då jorden att bäva; men nu har han lovat och sagt: »Ännu en gång skall jag komma icke allenast jorden, utan ock himmelen att bäva.» 012:027 Dessa ord »ännu en gång» giva till känna att de ting, som kunna bäva, skola, eftersom de äro skapade, bliva förvandlade, för att de ting, som icke kunna bäva, skola bliva beståndande. 012:028 Därför, då vi nu skola undfå ett rike som icke kan bäva, så låtom oss vara tacksamma. På det sättet tjäna vi Gud, honom till behag, med helig fruktan och räddhåga. 012:029 Ty »vår Gud är en förtärande eld».
013:001 Förbliven fasta i broderlig kärlek.013:002 Förgäten icke att bevisa gästvänlighet; ty genom gästvänlighethava några, utan att veta det, fått änglar till gäster.013:003 Tänken på dem som äro fångna, likasom voren I deras medfångar,och tänken på dem som utstå misshandling, eftersom också Isjälva haven en kropp.013:004 Äktenskapet må hållas i ära bland alla, och äkta säng bevarasobesmittad; ty otuktiga människor och äktenskapsbrytare skallGud döma.013:005 Varen i eder handel och vandel fria ifrån penningbegär; låteneder nöja med vad I haven. Ty han har själv sagt: »Jag skallicke lämna dig eller övergiva dig.»013:006 Alltså kunna vi dristigt säga: »Herren är min hjälpare, jagskall icke frukta; vad kunna människor göra mig?»013:007 Tänken på edra lärare, som hava talat Guds ord till eder; senhuru de slutade sin levnad, och efterföljen deras tro.013:008 Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet.013:009 Låten eder icke vilseföras av allahanda främmande läror. Ty detär gott att bliva styrkt i sitt hjärta genom nåd och icke genomoffermåltider; de som hava befattat sig med sådant hava ickehaft något gagn därav.013:010 Vi hava ett altare, från vilket de som göra tjänst vidtabernaklet icke hava rätt att få något att äta.013:011 Det är ju så, att kropparna av de djur, vilkas blodöversteprästen bär in i det allraheligaste till försoning försynd, »brännas upp utanför lägret».013:012 Därför var det ock utanför stadsporten som Jesus utstod sittlidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket.013:013 Låtom oss alltså gå ut till honom »utanför lägret» och bära hanssmälek.013:014 Ty vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter dentillkommande staden.013:015 Så låtom oss då genom honom alltid till Gud »frambära ett lovetsoffer», det är »en frukt ifrån läppar» som prisa hans namn.013:016 Men förgäten icke att göra gott och dela med eder, ty sådanaoffer har Gud behag till.013:017 Varen edra lärare hörsamma, och böjen eder för dem; ty de vakaöver edra själar, eftersom de skola avlägga räkenskap. Må de dåkunna göra det med glädje, och icke med suckan, ty detta voreeder icke nyttigt.013:018 Bedjen för oss; ty vi tro oss hava ett gott samvete, eftersom visöka att i alla stycken föra en god vandel.013:019 Och jag uppmanar eder att göra detta, så mycket mer som jaghoppas att därigenom dess snarare bliva återgiven åt eder.013:020 Men fridens Gud, som från de döda har återfört vår Herre Jesus,vilken genom ett evigt förbunds blod är den store herden förfåren,013:021 han fullkomne eder i allt vad gott är, så att I gören hansvilja; och han verke i oss vad som är välbehagligt inför honom,genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternasevigheter. Amen.013:022 Jag beder eder, mina bröder: tagen icke illa upp dessaförmaningens ord; jag har ju ock skrivit till eder helt kort.013:023 Veten att vår broder Timoteus har blivit lösgiven. Om han snartkommer hit, vill jag tillsammans med honom besöka eder.013:024 Hälsen alla edra lärare och alla de heliga. De italiska brödernahälsa eder.013:025 Nåd vare med eder alla.
Petrus' första brev
001:001 Petrus, Jesu Kristi apostel, hälsar de utvalda främlingar som bokringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, provinsen Asienoch Bitynien,001:002 utvalda enligt Guds, Faderns, försyn, i helgelse i Anden, tilllydnad och till bestänkelse med Jesu Kristi blod. Nåd och fridföröke sig hos eder.
001:003 Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sinstora barmhärtighet har genom Jesu Kristi uppståndelse från dedöda fött oss på nytt till ett levande hopp,001:004 till ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv, som ihimmelen är förvarat åt eder,001:005 I som med Guds makt bliven genom tro bevarade till en frälsningsom är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden.001:006 Därför mån I fröjda eder, om I ock nu en liten tid, där så måsteske, liden bedrövelse under allahanda prövningar,001:007 för att, om eder tro håller provet—vilket är mycket mer värtän guldet, som förgås, men som dock genom eld bliver beprövat—detta må befinnas lända eder till pris, härlighet och ära vidJesu Kristi uppenbarelse.001:008 Honom älsken I utan att hava sett honom; och fastän I ännu ickesen honom, tron I dock på honom och fröjden eder över honom medoutsäglig och härlig glädje,001:009 då I nu ären på väg att vinna det som är målet för eder tro,nämligen edra själars frälsning.
001:010 Angående denna frälsning hava profeter ivrigt forskat ochrannsakat, de som profeterade om den nåd som skulle vederfaraseder.001:011 De hava rannsakat för att finna vilken och hurudan tid det varsom Kristi Ande i dem hänvisade till, när han förebådade delidanden som skulle vederfaras Kristus, och den härlighet somdärefter skulle följa.001:012 Och det blev uppenbarat för dem att det icke var sig själva,utan eder, som de tjänade härmed. Om samma ting har nu enförkunnelse kommit till eder genom de män som i helig ande,nedsänd från himmelen, hava för eder predikat evangelium; och ide tingen åstunda jämväl änglar att skåda in.
001:013 Omgjorden därför edert sinnes länder och varen nyktra; ochsätten med full tillit edert hopp till den nåd som bjudes eder ioch med Jesu Kristi uppenbarelse.001:014 Då I nu haven kommit till lydnad, så följen icke de begärelsersom I förut, under eder okunnighets tid, levden i,001:015 utan bliven heliga i all eder vandel, såsom han som har kallateder är helig.001:016 Det är ju skrivet: »I skolen vara heliga, ty jag är helig.»001:017 Och om I såsom Fader åkallen honom som utan anseende tillpersonen dömer var och en efter hans gärningar, så vandren ock ifruktan under denna edert främlingsskaps tid.001:018 I veten ju att det icke är med förgängliga ting, med silvereller guld, som I haven blivit »lösköpta» från den vandel Iförden i fåfänglighet, efter fädernas sätt,001:019 utan med Kristi dyra blod, såsom med blodet av ett felfritt lammutan fläck.001:020 Så var förutsett om honom före världens begynnelse; men först nui de yttersta tiderna har han blivit uppenbarad för eder skull,001:021 I som genom honom tron på Gud, vilken uppväckte honom från dedöda och gav honom härlighet, så att eder tro nu ock kan varaett hopp till Gud.
001:022 Renen edra själar, i lydnad för sanningen, till oskrymtadbroderlig kärlek, och älsken varandra av hjärtat med uthålligkärlek,001:023 I som ären födda på nytt, icke av någon förgänglig säd, utan aven oförgänglig: genom Guds levande ord, som förbliver.001:024 Ty»allt kött är såsom gräsoch all dess härlighet såsom gräsets blomster;gräset torkar bort,och blomstret faller av,001:025 men Herrens ordförbliver evinnerligen».
Och det är detta ord som har blivit förkunnat för eder såsom ettglatt budskap.
002:001 Så läggen då bort all ondska och allt svek så ock skrymteri ochavund och allt förtal.002:002 Och då I nu ären nyfödda barn, så längten efter att få denandliga oförfalskade mjölken, på det att I genom den mån växaupp till frälsning,002:003 om I annars haven »smakat att Herren är god».002:004 Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människorär förkastad, men inför Gud är »utvald och dyrbar»;002:005 och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ettandligt hus, så att I bliven ett »heligt prästerskap», som skallframbära andliga offer, vilka genom Jesus Kristus ärovälbehagliga för Gud.002:006 Det heter nämligen på ett ställe i skriften:
»Se, jag lägger i Sionen utvald, dyrbar hörnsten,och den som tror på denskall icke komma på skam.»
002:007 För eder, I som tron, är stenen alltså dyrbar, men för sådanasom icke tro »har den sten som byggningsmännen förkastade bliviten hörnsten»,002:008 som är »en stötesten och en klippa till fall». Eftersom de ickehörsamma ordet, stöta de sig; så var det ock bestämt om dem.002:009 I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ettheligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hanshärliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret tillsitt underbara ljus.002:010 I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk»,I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fåttbarmhärtighet».
002:011 Mina älskade, jag förmanar eder såsom »gäster och främlingar»att taga eder till vara för de köttsliga begärelserna, vilkaföra krig mot själen.002:012 Och fören en god vandel bland hedningarna, på det att dessa, omde i någon sak förtala eder såsom illgärningsmän, nu i stället,när de skåda edra goda gärningar, må för dessas skull prisa Gudpå den dag då han söker dem.
002:013 Varen underdåniga all mänsklig ordning för Herrens skull, varesig det är konungen, såsom den överste härskaren,002:014 eller det är landshövdingarna, som ju äro sända av honom för attstraffa dem som göra vad ont är och för att prisa dem som göravad gott är.002:015 Ty så är Guds vilja, att I med goda gärningar skolen stoppamunnen till på oförståndiga och fåkunniga människor.002:016 I ären ju fria, dock icke som om I haden friheten för att därmedöverskyla ondskan, utan såsom Guds tjänare.002:017 Bevisen var man ära, älsken bröderna, »frukten Gud, ärenkonungen».
002:018 I tjänare, underordnen eder edra herrar med all fruktan, ickeallenast de goda och milda, utan också de obilliga.002:019 Ty det är välbehagligt för Gud, om någon, med honom för ögonen,tåligt uthärdar sina vedervärdigheter, när han får lidaoförskylt.002:020 Ty vad berömligt är däri att I bevisen tålamod, när I för edrasynders skull fån uppbära hugg och slag? Men om I bevisentålamod, när I fån lida för goda gärningars skull, då är dettavälbehaglig för Gud.002:021 Ty därtill ären I kallade, då ju Kristus själv led för eder ochefterlämnade åt eder en förebild, på det att I skullen följahonom och vandra i hans fotspår.
002:022 »Han hade ingen synd gjort, och intet svek fanns i hans mun.002:023 När han blev smädad, smädade han icke igen, och när han led,hotade han icke, utan överlämnade sin sak åt honom som dömerrättvist.002:024 Och »våra synder bar han» i sin kropp upp på korsets trä, föratt vi skulle dö bort ifrån synderna och leva förrättfärdigheten; och »genom hans sår haven I blivit helade».002:025 Ty I »gingen vilse såsom får», men nu haven I vänt om till edrasjälars herde och vårdare.
003:001 Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra män, för att ocksåde män, som till äventyrs icke hörsamma ordet; må genom sinahustrurs vandel bliva vunna utan ord,003:002 när de skåda den rena vandel som I fören i fruktan.003:003 Eder prydnad vare icke den utvärtes prydnaden, den som består ihårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i ederklädedräkt.003:004 Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med densaktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta ärdyrbart inför Gud.003:005 På sådant sätt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, desom satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män.003:006 Så var Sara lydig mot Abraham och kallade honom »herre»; ochhennes barn haven I blivit, om I gören vad gott är, och ickelåten eder förskräckas av något.
003:007 Sammalunda skolen I ock, I män, på förståndigt sätt leva tillsammans med edra hustrur, då ju hustrun är det svagare kärlet; och eftersom de äro edra medarvingar till livets nåd, skolen I bevisa dem all ära, på det att edra böner icke må bliva förhindrade.
003:008 Varen slutligen alla endräktiga, medlidsamma, kärleksfulla motbröderna, barmhärtiga, ödmjuka.003:009 Vedergällen icke ont med ont, icke smädelse med smädelse, utantvärtom välsignen; därtill ären I ju ock kallade, att I skolenfå välsignelse till arvedel.003:010 Ty»den som vill älska livetoch se goda dagar,han avhålle sin tunga från det som är ontoch sina läppar från att tala svek;003:011 han vände sig bort ifrån det somär ont, och göre vad gott är,han söke friden, och trakte därefter003:012 Ty Herrens ögon äro vända till de rättfärdiga,och hans öron till deras bön.Men Herrens ansikte är emot dem som göra det onda».
003:013 Och vem är den som kan göra eder något ont, om I nitälsken fördet som är gott?003:014 Skullen I än få lida för rättfärdighets skull, så ären I docksaliga. »Hysen ingen fruktan för dem, och låten eder ickeförskräckas;003:015 nej, Herren, Kristus, skolen I hålla helig i edra hjärtan.» OchI skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begärskäl för det hopp som är i eder, dock med saktmod och i fruktan003:016 och med ett gott samvete, så att de som smäda eder goda vandel iKristus komma på skam, i fråga om det som de förtala eder för.003:017 Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om så skulle varaGuds vilja, än att lida för onda.
003:018 Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig ledhan för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss tillGud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev hangjord levande.003:019 I anden gick han gick han ock åstad och predikade för de andarsom höllos i fängelse,003:020 för sådana som fordom voro ohörsamma, när Guds långmodighet gavdem anstånd i Noas tid, då när en ark byggdes, i vilken några få—allenast åtta personer—blevo frälsta genom vatten.003:021 Efter denna förebild bliven nu och I frälsta genom vatten—nämligen genom ett dop som icke betyder att man avtvår kroppsligorenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete—i kraft av Jesu Kristi uppståndelse,003:022 hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter på Gudshögra sida, sedan änglar och väldige och makter i andevärldenhava blivit honom underlagda.
004:001 Då nu Kristus har lidit till köttet, så väpnen ock I eder medsamma sinne; ty den som har lidit till köttet har icke längrenågot att skaffa med synd.004:002 Och leven sedan, under den tid som återstår eder här i köttet,icke mer efter människors onda begärelser, utan efter Gudsvilja.004:003 Ty det är nog, att I under den framfarna tiden haven gjorthedningarnas vilja och levat i lösaktighet och onda begärelser,i fylleri, vilt leverne och dryckenskap och i allahanda skamligavgudadyrkan,004:004 varför de ock förundra sig och smäda eder, då I nu icke löpenmed till samma liderlighetens pöl.004:005 Men de skola göra räkenskap inför honom som är redo att dömalevande och döda.004:006 Ty att evangelium blev förkunnat jämväl för döda, det skedde, föratt dessa, om de än till köttet blevo dömda, såsom alla människordömas, likväl till anden skulle få leva, så som Gud lever
004:007 Men änden på allting är nu nära. Varen alltså besinningsfullaoch nyktra, så att I kunnen bedja.004:008 Och varen framför allt uthålliga i eder kärlek till varandra, ty»kärleken överskyler en myckenhet av synder».004:009 Varen gästvänliga mot varandra utan knot,004:010 och tjänen varandra, var och en med den nådegåva han harundfått, såsom goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.004:011 Om någon talar, så vare hans tal i enlighet med Guds ord, omnågon har en tjänst, så sköte han den efter måttet av den kraftsom Gud förlänar, så att Gud i allt bliver ärad genom JesusKristus. Honom tillhör äran och väldet i evigheternas evigheter,amen.
004:012 Mina älskade, förundren eder icke över den luttringseld som ärtänd bland eder, och som I till eder prövning måsten genomgå,och menen icke att därmed något förunderligt vederfares eder;004:013 utan ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädjaeder, för att I ock mån kunna glädjas och fröjda eder vid hanshärlighets uppenbarelse.004:014 Saliga ären I, om I för Kristi namns skull bliven smädade, tyhärlighetens Ande, Guds Ande, vilar då över eder.004:015 Det må nämligen icke ske, att någon av eder får lida såsomdråpare eller tjuv eller illgärningsman, eller därför att hanblandar sig i vad honom icke vidkommer.004:016 Men om någon får lida för att han är en kristen, då må han ickeblygas, utan prisa Gud för detta namns skull.
004:017 Ty tiden är inne att domen skall begynna, och det på Guds hus;men om begynnelsen sker med oss, vad bliver då änden för dem somicke hörsamma Guds evangelium?004:018 Och om den rättfärdige med knapp nöd bliver frälst, »huru skalldet då gå den ogudaktige och syndaren?»004:019 Alltså, de som efter Guds vilja få lida, de må anbefalla sinasjälar åt sin trofaste Skapare, allt under det att de göra vadgott är.
005:001 Till de äldste bland eder ställer jag nu denna förmaning, jagsom själv är en av de äldste och en som vittnar om Kristilidanden, och som jämväl har del i den härlighet som kommer attuppenbaras:005:002 Varen herdar för Guds hjord, som I haven i eder vård, varen deticke av tvång, utan av fri vilja, icke för slem vinnings skull,utan med villigt hjärta.005:003 Uppträden icke såsom herrar över edra församlingar, utan blivenföredömen för hjorden.005:004 Då skolen I, när Överherden uppenbaras, undfå härlighetensoförvissneliga segerkrans.
005:005 Så skolen I ock, I yngre, å eder sida underordna eder deäldre. Ikläden eder alla, i umgängelsen med varandra,ödmjukheten såsom en tjänardräkt. Ty»Gud står emot de högmodiga,men de ödmjuka giver han nåd».
005:006 Ödmjuken eder alltså under Guds mäktiga hand, för att han måupphöja eder i sinom tid.005:007 Och »kasten alla edra bekymmer på honom», ty han har omsorg omeder.
005:008 Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djävulen, går omkringsåsom ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka.005:009 Stån honom emot, fasta i tron, och veten att samma lidandenvederfaras edra bröder här i världen.
005:010 Men all nåds Gud, som har kallat eder till sin eviga härlighet iKristus, sedan I en liten tid haven lidit, han skall fullkomna,stödja, styrka och stadfästa eder.005:011 Honom tillhör väldet i evigheternas evigheter. Amen.
005:012 Genom Silvanus, eder trogne broder—för en sådan håller jaghonom nämligen—har jag nu i korthet skrivit detta, för attförmana eder, och för att betyga att den nåd I stån i är Gudsrätta nåd.005:013 Församlingen i Babylon, utvald likasom eder församling, hälsareder. Så gör ock min son Markus.005:014 Hälsen varandra med en kärlekens kyss.
Frid vare med eder alla som ären i Kristus.
Petrus' andra brev
001:001 Simon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, hälsar dem som ioch genom vår Guds och Frälsarens, Jesu Kristi, rättfärdighethava fått sig beskärd en lika dyrbar tro som vi.001:002 Nåd och frid föröke sig hos eder, i kunskap om Gud och vår HerreJesus Kristus.
001:003 Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomligamakt skänkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat ossmedelst sin härlighet och underkraft.001:004 Genom dem har han ock skänkt oss sina dyrbara och mycket storalöften, för att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga avgudomlig natur och undkomma den förgängelse som i följd av denonda begärelsen råder i världen.
001:005 Vinnläggen eder just därför på allt sätt om att i eder trobevisa dygd, i dygden kunskap,001:006 i kunskapen återhållsamhet, i återhållsamheten ståndaktighet, iståndaktigheten gudsfruktan,001:007 i gudsfruktan broderlig kärlek, i den broderliga kärlekenallmännelig kärlek.001:008 Ty om detta finnes hos eder och mer och mer förökas, såtillstädjer det eder icke att vara overksamma eller utan frukt ifråga om kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.001:009 Den åter som icke har detta, han är blind och kan icke se; hanhar förgätit att han har blivit renad från sina förra synder,001:010 Vinnläggen eder därför, mina bröder, så mycket mer om att göraeder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det gören, skolen Ialdrig någonsin komma på fall.001:011 Så skall inträdet i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi, evigarike förlänas eder i rikligt mått.
001:012 Därför kommer jag alltid att påminna eder om detta, fastän Ivisserligen redan kännen det och ären befästa i den sanning somhar kommit till eder.001:013 Och jag håller det för rätt och tillbörligt, att så länge jagännu är i denna kroppshydda, genom mina påminnelser väckaeder.001:014 Ty jag vet att jag snart skall lämna min kroppshydda; detta harvår Herre Jesus Kristus givit till känna för mig.001:015 Men jag vill härmed sörja för, att I också efter min bortgångstädse kunnen draga eder detta till minnes.
001:016 Ty det var icke några slugt uttänkta fabler vi följde, när vikungjorde för eder vår Herres, Jesu Kristi, makt och hanstillkommelse utan vi hade själva skådat hans härlighet.001:017 Ty han fick ifrån Gud, fadern, ära och pris, när från det högstaMajestätet en röst kom till honom och sade: »Denne är minälskade Son, i vilken jag har funnit behag.»001:018 Den rösten hörde vi själva komma från himmelen, när vi voro medhonom på det heliga berget.
001:019 Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet;och I gören väl, om I akten därpå, såsom på ett ljus som lyser ien dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjärnangår upp i edra hjärtan.001:020 Men det mån I framför allt veta, att ingen profetia i någotskriftens ord kan av någon människas egen kraft utläggas.001:021 Ty ingen profetia har någonsin framkommit av en människas vilja,utan därigenom att människor, drivna av den helige Ande, taladevad som gavs dem från Gud.
002:001 Men också falska profeter uppstodo bland folket, likasom jämvälbland eder falska lärare skola komma att finnas, vilka påsmygvägar skola införa fördärvliga partimeningar och draga översig själva plötsligt fördärv, i det att de till och med förnekaden Herre som har köpt dem.002:002 De skola få många efterföljare i sin lösaktighet, och för derasskull skall sanningens väg bliva smädad.002:003 I sin girighet skola de ock med bedrägliga ord bereda sigvinning av eder. Men sedan länge är deras dom i annalkande, dendröjer icke, och deras fördärv sover icke.
002:004 Ty Gud skonade ju icke de änglar som syndade, utan störtade demned i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets hålor, för attdär förvaras till domen.002:005 Ej heller skonade han den forntida världen, om han ock, när hanlät floden komma över de ogudaktigas värld, bevarade Noa såsomrättfärdighetens förkunnare, jämte sju andra.002:006 Och städerna Sodom och Gomorra lade han i aska och dömde demtill att omstörtas; han gjorde dem så till ett varnande exempelför kommande tiders ogudaktiga människor.002:007 Men han frälste den rättfärdige Lot, som svårt pinades av degudlösa människornas lösaktiga vandel.002:008 Ty genom de ogärningar som han, den rättfärdige mannen, måste seoch höra, där han bodde ibland dem, plågades han dag efter dag isin rättfärdiga själ.
002:009 Så förstår Herren att frälsa de gudfruktiga ur prövningen, menock att under straff förvara de orättfärdiga till domens dag.002:010 Och detta gör han först och främst med dem som i oren begärelsestå efter köttslig lust och förakta andevärldens herrar.
I sitt trots och sin självgodhet bäva dessa människor icke föratt smäda andevärldens härlige,002:011 under det att änglar som stå ännu högre i starkhet och makt ickeom dem uttala någon smädande dom inför Herren.002:012 Men på samma sätt som oskäliga djur förgås, varelser som avnaturen äro födda till att fångas och förgås, på samma sättskola ock dessa förgås, eftersom de smäda vad de icke kännatill;002:013 och de skola så bliva bedragna på den lön som de vilja vinnagenom orättfärdighet. De hava sin lust i kräsligt leverne mittpå ljusa dagen. De äro skamfläckar och styggelser, där de vidgästabuden, som de få hålla med eder, frossa i sina njutningar.002:014 Deras ögon äro fulla av otuktigt begär och kunna icke få nog avsynd. De locka till sig obefästa själar. De hava hjärtan övade igirighet. Förbannade äro de.002:015 De hava övergivit den raka vägen och kommit vilse genom attefterfölja Balaam, Beors son, på hans väg. Denne åtrådde ju attvinna lön genom orättfärdighet;002:016 men han blev tillrättavisad för sin överträdelse: en stumarbetsåsninna begynte tala med människoröst och hindradeprofeten i hans galenskap.
002:017 Dessa människor äro källor utan vatten, skyar som drivas avstormvinden, och det svarta mörkret är förvarat åt dem.002:018 Ty de tala stora ord som äro idel fåfänglighet; och då de nusjälva leva i köttsliga begärelser, locka de genom sinlösaktighet till sig människor som med knapp nöd rädda sig undansådana som vandra i villfarelse.002:019 De lova dem frihet, fastän de själva äro förgängelsens trälar;ty den som har låtit sig övervinnas av någon, han har blivitdennes träl.002:020 Och då de genom kunskapen om Herren och Frälsaren, JesusKristus, hava undkommit världens besmittelser, men sedan återlåta sig insnärjas och övervinnas av dem, så har det sista fördem blivit värre än det första.002:021 Ty det hade varit bättre för dem att icke hava lärt kännarättfärdighetens väg, än att nu, sedan de hava lärt känna den,vända tillbaka, bort ifrån det heliga bud som har blivit demmeddelat.002:022 Det har gått med dem såsom det riktigt heter i ordspråket: »Enhund vänder åter till sina spyor», och: »Ett tvaget svin vältrarsig åter i smutsen.»
003:001 Detta är nu redan det andra brevet som jag skriver till eder,mina älskade; och i båda har jag genom mina påminnelser velatuppväcka edert rena sinne,003:002 så att I kommen ihåg vad som har blivit förutsagt av de heligaprofeterna, så ock det bud som av edra apostlar har blivit edergivet från Herren och Frälsaren.
003:003 Och det mån I framför allt veta, att i de yttersta dagarnabespottare skola komma med bespottande ord, människor som vandraefter sina egna begärelser.003:004 De skola säga: »Huru går det med löftet om hans tillkommelse?Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit siglikt, ända ifrån världens begynnelse.»003:005 Ty när de vilja påstå detta, förgäta de att i kraft av Guds ordhimlar funnos till från uråldrig tid, så ock en jord som hadekommit till av vatten och genom vatten;003:006 och genom översvämning av vatten från dem förgicks också denvärld som då fanns.003:007 Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft avsamma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domensdag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.
003:008 Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att »endag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag».003:009 Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somligamena att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder,eftersom han icke vill att någon skall förgås, utan att allaskola vända sig till bättring.
003:010 Men Herrens dag skall komma såsom en tjuv, och då skola himlarnamed dånande hast förgås, och himlakropparna upplösas av hetta,och jorden och de verk som äro därpå brännas upp.003:011 Eftersom nu allt detta sålunda går till sin upplösning, hurudanabören icke I då vara i helig vandel och gudsfruktan,003:012 medan I förbiden och påskynden Guds dags tillkommelse, varigenomhimlar skola upplösas av eld, och himlakroppar smälta av hetta!003:013 Men »nya himlar och en ny jord», där rättfärdighet bor, förbidavi efter hans löfte.
003:014 Därför, mina älskade, eftersom I förbiden detta, skolen I medall flit sörja för, att I mån för honom befinnas varaobefläckade och ostraffliga, i frid.003:015 Och I skolen hålla före, att vår Herres långmodighet länder tillfrälsning; såsom ock vår älskade broder Paulus har skrivit tilleder efter den vishet som har blivit honom given.003:016 Så gör han i alla sina brev, när han i dem talar om sådant,fastän visserligen i dem finnes ett och annat som är svårt attförstå, och som okunniga och obefästa människor vrångt uttyda,såsom de ock göra med de övriga skrifterna, sig själva tillfördärv.
003:017 Då I nu således, mina älskade, haven fått veta detta i förväg,så tagen eder till vara för att bliva indragna i de gudlösasvillfarelse och därigenom förlora edert fäste.003:018 Växen i stället till i nåd och i kunskap om vår Herre ochFrälsare, Jesus Kristus. Honom tillhör äran, nu och tillevighetens dag. Amen.
Johannes' första brev
001:001 Det som var från begynnelsen, det vi hava hört, det vi med egnaögon hava sett, det vi skådade och med egna händer togo på, detförkunna vi: om livets Ord tala vi.001:002 Ty livet uppenbarades, och vi hava sett det; och vi vittna däromoch förkunna för eder livet, det eviga, som var hos Fadern ochuppenbarades för oss.001:003 Ja, det vi hava sett och hört, det förkunna vi ock för eder, pådet att också I mån hava gemenskap med oss; och vi hava vårgemenskap med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus.001:004 Och vi skriva nu detta, för att vår glädje skall blivafullkomlig.
001:005 Och detta är det budskap som vi hava hört från honom, och som viförkunna för eder, att Gud är ljus, och att intet mörker finnesi honom.001:006 Om vi säga oss hava gemenskap med honom, och vi vandra imörkret, så ljuga vi och göra icke sanningen.001:007 Men om vi vandra i ljuset, såsom han är i ljuset, så hava vigemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss frånall synd.001:008 Om vi säga att vi icke hava någon synd, så bedraga vi osssjälva, och sanningen är icke i oss.001:009 Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, såatt han förlåter oss våra synder och renar oss från allorättfärdighet.001:010 Om vi säga att vi icke hava syndat, så göra vi honom till enljugare, och hans ord är icke i oss.
002:001 Mina kära barn, detta skriver jag till eder, för att I ickeskolen synda. Men om någon syndar, så hava vi en förespråkarehos Fadern, Jesus Kristus, som är rättfärdig;002:002 och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast förvåra, utan ock för hela världens.
002:003 Därav veta vi att vi hava lärt känna honom, därav att vi hållahans bud.002:004 Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hansbud, han är en lögnare och i honom är icke sanningen.002:005 Men den som håller hans ord, i honom är förvisso Guds kärlekfullkomnad. Därav veta vi att vi äro i honom.002:006 Den som säger sig förbliva i honom, han är ock pliktig att självså vandra som Han vandrade.
002:007 Mina älskade, det är icke ett nytt bud jag skriver till eder,utan ett gammalt bud, som I haven haft från begynnelsen. Dettagamla bud är ordet som I haven fått höra.002:008 På samma gång är det dock ett nytt bud som jag skriver tilleder. Och detta är sant både i fråga om honom och i fråga omeder; ty mörkret förgår, och det sanna ljuset lyser redan.002:009 Den som säger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han ärännu alltjämt i mörkret.002:010 Den som älskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honomär intet som länder till fall.002:011 Men den som hatar sin broder, han är i mörkret och vandrar imörkret, och han vet icke vart han går; ty mörkret harförblindat hans ögon.
002:012 Jag skriver till eder, kära barn, ty synderna äro eder förlåtnaför hans namns skull.002:013 Jag skriver till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom somär från begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty Ihaven övervunnit den onde.
002:014 Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lärt kännaFadern. Jag har skrivit till eder, I fäder, ty I haven lärtkänna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till eder,I ynglingar, ty I ären starka, och Guds ord förbliver i eder,och I haven övervunnit den onde.
002:015 Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någonälskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom.002:016 Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonensbegärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke avFadern, utan av världen.002:017 Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Gudsvilja, han förbliver evinnerligen.
002:018 Mina barn, nu är den yttersta tiden. I haven ju hört att enantikrist skall komma, och redan hava många antikristeruppstått; därav förstå vi att den yttersta tiden är inne.002:019 Från oss hava de utgått, men de hörde icke till oss, ty hade dehört till oss, så hade de förblivit hos oss. Men det skullebliva uppenbart att icke alla höra till oss.
002:020 I åter haven mottagit smörjelse från den Helige, och I haven allkunskap.002:021 Jag har skrivit till eder, icke därför att I icke kännensanningen, utan därför att I kännen den och veten att ingen lögnkommer av sanningen.002:022 Vilken är »Lögnaren», om icke den som förnekar att Jesus ärKristus? Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern ochSonen.002:023 Var och en som förnekar Sonen, han har icke heller Fadern; densom bekänner Sonen, han har ock Fadern.
002:024 I åter skolen låta det som I haven hört från begynnelsenförbliva i eder. Om det som I haven hört från begynnelsenförbliver i eder så skolen ock I själva förbliva i Sonen och iFadern.002:025 Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet.
002:026 Detta har jag skrivit till eder med tanke på dem som sökaförvilla eder.002:027 Men vad eder angår, så förbliver i eder den smörjelse I havenundfått från honom, och det behöves icke att någon undervisareder; ty vad hans smörjelse lär eder om allting, det är sant ochär icke lögn. Förbliven alltså i honom, såsom den har lärteder.
002:028 Ja, kära barn, förbliven nu i honom, så att vi, när han en gång uppenbaras, kunna frimodigt träda fram, och icke med skam nödgas gå bort ifrån honom vid hans tillkommelse.
002:029 Om I veten att han är rättfärdig, så kunnen I förstå att också var och en som gör vad rättfärdigt är, han är född av honom.
003:001 Se vilken kärlek Fadern har bevisat oss därmed att vi få kallasGuds barn, vilket vi ock äro. Därför känner världen oss icke,eftersom den icke har lärt känna honom.003:002 Mina älskade, vi äro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, detär ännu icke uppenbart. Men det veta vi, att när han en gånguppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty då skola vi få sehonom sådan han är.003:003 Och var och en som har detta hopp till honom, han renar sig,likasom Han är ren.
003:004 Var och en som gör synd, han överträder ock lagen, ty synd äröverträdelse av lagen.003:005 Och i veten att Han uppenbarades, för att han skulle borttagasynderna; och synd finnes icke i honom.003:006 Var och en som förbliver i honom, han syndar icke; var och ensom syndar, han har icke sett honom och icke lärt känna honom.
003:007 Kära barn, låten ingen förvilla eder. Den som gör vadrättfärdigt är, han är rättfärdig, likasom Han är rättfärdig.003:008 Den som gör synd, han är av djävulen, ty djävulen har syndatfrån begynnelsen. Och just därför uppenbarades Guds Son, atthan skulle göra om intet djävulens gärningar.
003:009 Var och en som är född av Gud, han gör icke synd, ty Guds sädförbliver i honom; han kan icke synda, eftersom han är född avGud.003:010 Därav är uppenbart vilka som äro Guds barn, och vilka som ärodjävulens barn, därav att var och en som icke gör vadrättfärdigt är, han är icke av Gud, ej heller den som ickeälskar sin broder.003:011 Ty detta är det budskap som I haven hört från begynnelsen, attvi skola älska varandra003:012 och icke likna Kain, som var av den onde och slog ihjäl sinbroder. Och varför slog han ihjäl honom? Därför att hans egnagärningar voro onda och hans broders gärningar rättfärdiga.
003:013 Förundren eder icke, mina bröder, om världen hatar eder.003:014 Vi veta att vi hava övergått från döden till livet, ty vi älskabröderna. Den som icke älskar, han förbliver i döden.003:015 Var och en som hatar sin broder, han är en mandråpare; och Iveten att ingen mandråpare har evigt liv förblivande i sig.003:016 Därav att Han gav sitt liv för oss hava vi lärt känna kärleken;så äro ock vi pliktiga att giva våra liv för bröderna.003:017 Men om någon har denna världens goda och tillsluter sitt hjärtaför sin broder, när han ser honom lida nöd, huru kan då Gudskärlek förbliva i honom?003:018 Kära barn, låtom oss älska icke med ord eller med tungan, utan igärning och i sanning.003:019 Därav skola vi veta att vi äro av sanningen; och så kunna viinför honom övertyga vårt hjärta därom,003:020 att om vårt hjärta fördömer oss, så är Gud större än vårt hjärtaoch vet allt.003:021 Mina älskade, om vårt hjärta icke fördömer oss, så hava vifrimodighet inför Gud,003:022 och vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi hållahans bud och göra vad som är välbehagligt för honom.003:023 Och detta är hans bud, att vi skola tro på hans Sons, JesuKristi, namn och älska varandra, enligt det bud han har givitoss.003:024 Och den som håller hans bud, han förbliver i Gud, och Gudförbliver i honom. Och att han förbliver i oss, det veta vi avAnden, som han har givit oss.