009:022 Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignadedet. Därefter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret,brännoffret och tackoffret.009:023 Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelsetältet; sedan gingo deåter ut och välsignade folket. Då visade sig HERRENS härlighetför allt folket.009:024 Och eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret ochfettstyckena på altaret. Och allt folket såg detta; då jubladede och föllo ned på sina ansikten.
010:001 Men Arons söner Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och ladeeld i dem och strödde rökelse därpå och buro fram inför HERRENSansikte främmande eld, annan eld än den han hade givit dembefallning om.010:002 Då gick eld ut från HERREN och förtärde dem, så att de föllodöda ned inför HERRENS ansikte.010:003 Och Mose sade till Aron: »Detta är vad HERREN har talat ochsagt:På dem som stå mig nära vill jag bevisa mig helig,och inför allt folket bevisa mig härlig.»Och Aron teg stilla.010:004 Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroderUssiels söner, och sade till dem: »Träden fram och bären edrafränder bort ifrån helgedomen och fören den utanför lägret.»010:005 Då trädde de fram och buro bort dem i deras livklädnader,utanför lägret, såsom Mose hade sagt.010:006 Och Mose sade till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar:»I skolen icke hava edert hår oordnat, ej heller riva sönderedra kläder, på det att I icke mån dö och draga förtörnelse överhela menigheten. Men edra bröder, hela Israels hus, må gråtaöver denna brand som HERREN har upptänt.010:007 Och I skolen icke gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, pådet att I icke mån dö; ty HERRENS smörjelseolja är på eder.»Och de gjorde såsom Mose hade sagt.
010:008 Och HERREN talade till Aron och sade:010:009 »Varken du själv eller dina söner må dricka vin eller starkadrycker, när I skolen gå in i uppenbarelsetältet, på det att Iicke mån dö. Det skall vara en evärdlig stadga för eder frånsläkte till släkte.010:010 I skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent ochrent;010:011 och I skolen lära Israels barn alla de stadgar som HERREN harkungjort för dem genom Mose.»
010:012 Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hanskvarlevande söner: »Tagen det spisoffer som har blivit över avHERRENS eldsoffer, och äten det osyrat vid sidan av altaret, tydet är högheligt.010:013 I skolen äta det på en helig plats; ty det är din och dinasöners stadgade rätt av HERRENS eldsoffer; så är mig bjudet.010:014 Och viftoffersbringan och offergärdslåret skola ätas av dig, ochav dina söner och dina döttrar jämte dig, på en ren plats, ty deäro dig givna såsom din och dina söners stadgade rätt av Israelsbarns tackoffer.010:015 Jämte eldsoffren—fettstyckena—skola offergärdslåret ochviftoffersbringan bäras fram för att viftas såsom ett viftofferinför HERRENS ansikte; och de skola såsom en evärdlig rätttillhöra dig och dina söner jämte dig, såsom HERREN har bjudit.»
010:016 Och Mose frågade efter syndoffersbocken, men den befanns varauppbränd. Då förtörnades han på Eleasar och Itamar, Aronskvarlevande söner, och sade:010:017 »Varför haven I icke ätit syndoffret på den heliga platsen? Detär ju högheligt. Och han har givit eder det, för att I skolenborttaga menighetens missgärning och bringa försoning för deminför HERRENS ansikte.010:018 Se, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre;därför skullen I på heligt område hava ätit upp köttet, såsomjag hade bjudit.»010:019 Men Aron sade till Mose: »Se, de hava i dag offrat sittsyndoffer och sitt brännoffer inför HERRENS ansikte, och mig harvederfarits vad du vet. Om jag nu i dag åte syndofferskött,skulle detta vara HERREN välbehagligt?»010:020 När Mose hörde detta, var han till freds.
011:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade till dem: 011:002 Talen till Israels barn och sägen:
Dessa äro de djur som I fån äta bland alla fyrfotadjur påjorden:011:003 alla de fyrfotadjur som hava klövar och hava dem helkluvna, ochsom idissla, dem fån I äta.011:004 Men dessa skolen I icke äta av de idisslande djuren och av demsom hava klövar: kamelen, ty han idisslar väl, men har ickeklövar, han skall gälla för eder såsom oren; klippdassen, ty hanidisslar väl011:005 men har icke klövar, han skall gälla for eder såsom oren; haren,ty han idisslar väl,011:006 men har icke klövar, han skall gälla för eder såsom oren;svinet,011:007 ty det har väl klövar och har dem helkluvna, men det idisslaricke, det skall gälla för eder såsom orent.011:008 Av dessa djurs kött skolen I icke äta, ej heller skolen I kommavid deras döda kroppar; de skola gälla för eder såsom orena.
011:009 Detta är vad I fån äta av allt det som lever i vattnet: allt deti vattnet, vare sig i sjöar eller i strömmar, som har fenor ochfjäll, det fån I äta.011:010 Men allt det i sjöar och strömmar, som icke har fenor och fjäll,bland allt det som rör sig i vattnet, bland alla levandevarelser i vattnet, det skall vara en styggelse för eder.011:011 Ja, de skola vara en styggelse för eder; av deras kött skolen Iicke äta, och deras döda kroppar skolen I räkna såsom enstyggelse.011:012 Allt det i vattnet, som icke har fenor och fjäll, skall vara enstyggelse för eder.
011:013 Och bland fåglarna skolen I räkna dessa såsom en styggelse, de skola icke ätas, de äro en styggelse: örnen, lammgamen, havsörnen, 011:014 gladan, falken med dess arter, 011:015 alla slags korpar efter deras arter, 011:016 strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter, 011:017 ugglan, dykfågeln, uven, 011:018 tinsemetfågeln, pelikanen, 011:019 asgamen, hägern, regnpiparen med dess arter, härfågeln och flädermusen.
011:020 Alla de flygande smådjur som gå på fyra fötter skola vara enstyggelse för eder.011:021 Av alla flygande smådjur, som gå på fyra fötter fån I allenastäta dem som ovanför sina fötter hava två ben att hoppa med påjorden.011:022 Dessa fån I äta bland gräshopporna: arbe med dess arter, soleammed dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter.011:023 Men alla andra flygande smådjur som hava fyra fötter skola varaen styggelse för eder.
011:024 Genom följande djur ådragen I eder orenhet; var och en somkommer vid deras döda kroppar skall vara oren ända till aftonen,011:025 och var och en som har burit bort någon sådan död kropp skalltvå sina kläder och vara oren ända till aftonen:011:026 alla de fyrfotadjur som hava klövar, men icke helkluvna, och somicke idissla, de skola gälla för eder såsom orena. Var och ensom kommer vid dem bliver oren.011:027 Och alla slags fyrfotade djur som gå på tassar skola gälla föreder såsom orena. Var och en som kommer vid deras döda kropparskall vara oren ända till aftonen.011:028 Och den som har burit bort en sådan död kropp, han skall tvåsina kläder och vara oren ända till aftonen; de skola gälla föreder såsom orena.
011:029 Och bland de smådjur som röra sig på jorden skola dessa gällaför eder såsom orena: vesslan, jordråttan, ödlan med dess arter,011:030 anakan, koadjuret, letaan, hometdjuret och kameleonten.011:031 Dessa äro de som skola gälla för eder såsom orena bland allasmådjur. Var och en som kommer vid dem, sedan de äro döda,skall vara oren ända till aftonen.011:032 Och allt varpå något sådant djur faller, sedan det är dött,bliver orent, vare sig det är något slags träkärl, eller det ärkläder, eller något av skinn, eller en säck, eller vilken annansak det vara må, som användes till något behov. Man skall läggadet i vatten, och det skall vara orent ända till aftonen; såbliver det rent.011:033 Och om något sådant faller i något slags lerkärl, så bliver alltsom är i detta orent, och kärlet skolen I slå sönder.011:034 Allt slags mat däri, allt som man äter tillrett med vatten, detbliver orent; och allt slags dryck i något slags kärl, allt somman dricker, det bliver orent därav.011:035 Och allt varpå någon sådan död kropp faller bliver orent. Är deten ugn eller en härd, skall den förstöras, ty den bliveroren. Och den skall gälla för eder såsom oren.011:036 Men en källa eller en brunn, en plats dit vatten samlar sig,skall förbliva ren; men kommer någon vid själva den dödakroppen, bliver han oren.011:037 Och om en sådan död kropp faller på något slags utsädeskorn,något man sår, då förbliver detta rent.011:038 Men om vatten har kommit på säden och någon sådan död kroppsedan faller därpå, så skall den gälla för eder såsom oren.
011:039 Och om något fyrfotadjur som får ätas av eder dör, så skall densom kommer vid dess döda kropp vara oren ända till aftonen.011:040 Och den som äter kött av en sådan död kropp, han skall två sinakläder och vara oren ända till aftonen. Och den som har buritbort någon sådan död kropp, han skall två sina kläder och varaoren ända till aftonen.
011:041 Och alla slags smådjur som röra sig på jorden äro en styggelse;de skola icke ätas.011:042 Varken av det som går på buken eller av det som går på fyraeller flera fötter, bland alla de smådjur som röra sig påjorden, skolen I äta något, ty de äro en styggelse.011:043 Gören eder icke själva till en styggelse genom något sådantdjur, och ådragen eder icke orenhet genom sådana, så att Ibliven orenade genom dem.011:044 Ty jag är HERREN, eder Gud; och I skolen hålla eder heliga ochvara heliga, ty jag är helig. Och I skolen icke ådraga ederorenhet genom något av de smådjur som röra sig på jorden.011:045 Ty jag är HERREN, som har fört eder upp ur Egyptens land, föratt jag skall vara eder Gud. Så skolen I nu vara heliga, ty jagär helig.
011:046 Detta är lagen om fyrfotadjuren, och om fåglarna, och om allaslags levande varelser som röra sig i vattnet, och om alla slagssmådjur på jorden,011:047 för att man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan dedjur som få ätas och de djur som icke få ätas.
012:001 Och HERREN talade till Mose och sade:012:002 Tala till Israels barn och säg: När en kvinna föder barn och detär ett gossebarn som hon har fött, så skall hon vara oren i sjudagar; lika många dagar som vid sin månadsrening skall hon varaoren.012:003 Och på åttonde dagen skall barnets förhud omskäras.012:004 Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sittreningsflöde. Hon skall icke komma vid något heligt och får ickeheller komma till helgedomen, förrän hennes reningsdagar äroute.012:005 Men om det är ett flickebarn som hon har fött, så skall hon varaoren i två veckor, på samma sätt som vid sin månadsrening; ochsedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sittreningsflöde.012:006 Och när hennes reningsdagar äro ute, vare sig efter son ellerefter dotter, skall hon föra fram ett årsgammalt lamm såsombrännoffer, och en ung duva eller en turturduva såsomsyndoffer, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen.012:007 Och han skall offra detta inför HERRENS ansikte och bringaförsoning för henne, så bliver hon ren från sittblodflöde. Detta är lagen om en barnaföderska, när hon har föttett gossebarn, och när hon har fött ett flickebarn.012:008 Och om hon icke förmår bekosta ett får, så skall hon taga tvåturturduvor eller två unga duvor, en till brännoffer och en tillsyndoffer. Och prästen skall bringa försoning för henne, såbliver hon ren.
013:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
013:002 När någon på sin kropps hud får en upphöjning eller ett utslageller en ljus fläck, och därav uppstår ett spetälskeartat ont påhans kropps hud, så skall han föras till prästen Aron eller tillen av hans söner, prästerna.013:003 Om då prästen, när han beser det angripna stället på hans kroppshud, finner att håret på det angripna stället har vitnat, ochatt det angripna stället visar sig djupare än den övriga hudenpå kroppen, så är han angripen av spetälska; och sedan prästenhar besett honom skall han förklara honom oren.013:004 Och om det är en vit fläck som synes på hans kropps hud, men denicke visar sig djupare än den övriga huden, och håret därpå ickehar vitnat, så skall prästen hålla den angripne innestängd i sjudagar.013:005 Om då prästen, när han på sjunde dagen beser honom, finner attdet angripna stället visar sig oförändrat, och att det onda ickehar utbrett sig på huden, så skall prästen för andra gångenhålla honom innestängd i sju dagar.013:006 Om då prästen, när han på sjunde dagen beser honom för andragången, finner att det angripna stället har bleknat, och att detonda icke har utbrett sig på huden, så skall prästen förklarahonom ren, ty då är det ett vanligt utslag, och sedan han hartvått sina kläder, är han ren.013:007 Men om utslaget utbreder sig på huden, sedan han har låtit besesig av prästen för att förklaras ren, och han nu för andragången låter bese sig av prästen013:008 och prästen då, när han beser honom, finner att utslaget harutbrett sig på huden, så skall prästen förklara honom oren, tydå är det spetälska.
013:009 När någon bliver angripen av spetälska, skall han föras tillprästen.013:010 Om då prästen, när han beser honom, finner en vit upphöjning påhuden, och ser att håret där har vitnat, och att svallköttbildar sig i upphöjningen,013:011 så är det gammal spetälska på hans kropps hud, och prästen skallförklara honom oren; han skall då icke stänga honom inne, ty hanär oren.013:012 Men om spetälskan så har brutit ut på huden, att på den angripnehela huden, från huvud till fötter, överallt där prästen ser, ärbetäckt av spetälska013:013 och prästen alltså, när han beser honom, finner att spetälskabetäcker hela hans kropp, så skall han förklara den angripneren. Hela hans kropp har blivit vit; han är ren.013:014 Men så snart svallkött visar sig på honom, är han oren.013:015 När prästen ser svallköttet, skall han förklara honom oren;svallköttet är orent, det är spetälska.013:016 Men om svallköttet förändrar sig och stället bliver vitt, såskall han komma till prästen.013:017 Om då prästen, när han beser honom, finner att det angripnastället har blivit vitt, så skall prästen förklara den angripneren, han är då ren.
013:018 När någon på sin kropps hud har haft en bulnad som har blivitläkt,013:019 men sedan, på det ställe där bulnaden var, en vit upphöjningeller en rödvit fläck visar sig, så skall han låta bese sig avprästen.013:020 Om då prästen, när han beser honom, finner att stället visar siglägre än den övriga huden, och att håret därpå har vitnat, såskall prästen förklara honom oren; ty då är han angripen avspetälska, som har brutit ut där bulnaden var.013:021 Men om prästen, när han beser stället, finner att vitt hårsaknas där, och att stället icke är lägre än den övriga huden,och att det är blekt, så skall prästen hålla honom innestängd isju dagar.013:022 Om då det onda utbreder sig på huden, så skall prästen förklarahonom oren, ty då är han angripen.013:023 Men om den ljusa fläcken bliver oförändrad där den är och ickeutbreder sig, då är det ett märke efter bulnaden, och prästenskall förklara honom ren.
013:024 Men om någon på sin kropps hud får ett brännsår, och om avärrbildningen i brännsåret sedan bliver en rödvit eller vitfläck013:025 och prästen, när han beser stället, finner att håret på fläckenhar vitnat, och att den visar sig djupare än den övriga huden,så är mannen angripen av spetälska, som har brutit ut därbrännsåret var; och prästen skall förklara honom oren, ty då ärhan angripen av spetälska.013:026 Men om prästen, när han beser stället, finner att vitt hårsaknas på den ljusa fläcken, och att stället icke är lägre änden övriga huden, och att det är blekt, så skall prästen hållahonom innestängd i sju dagar.013:027 Om då prästen, när han på sjunde dagen beser honom, finner attdet onda har utbrett sig på huden, så skall prästen förklarahonom oren ty då är han angripen av spetälska.013:028 Men om den ljusa fläcken bliver oförändrad där den är och ickeutbreder sig på huden och förbliver blek, då är det enupphöjning efter brännsåret, och prästen skall förklara honomren, ty det är ett märke efter brännsåret.
013:029 När på en man eller en kvinna något ställe på huvudet eller påhakan bliver angripet,013:030 och prästen, då han beser det angripna stället, finner att detvisar sig djupare än den övriga huden och att gulaktigt tunt hårfinnes där, så skall prästen förklara den angripne oren, ty dåär det spetälskeskorv, huvud- eller hakspetälska.013:031 Men om prästen, när han beser det angripna stället med skorven,finner, att om det än icke visar sig djupare än den övrigahuden, svart hår likväl saknas där, så skall prästen hålla denav skorven angripne innestängd i sju dagar.013:032 Om då prästen, när han på sjunde dagen beser det angripnastället, finner att skorven icke har utbrett sig, och att däricke finnes något gulaktigt hår, och att skorven icke visar sigdjupare än den övriga huden,013:033 så skall den sjuke raka sig, utan att dock raka det skorvigastället, och prästen skall för andra gången hålla den skorvsjukeinnestängd i sju dagar.013:034 Om då prästen, när han på sjunde dagen beser den skorvsjuke,finner att skorven icke har utbrett sig på huden, och att denicke visar sig djupare än den övriga huden, så skall prästenförklara honom ren, och sedan han har tvått sina kläder, är hanren.013:035 Men om skorven utbreder sig på huden, sedan han har blivitförklarad ren,013:036 och prästen, när han beser honom, finner att skorven har utbrettsig på huden, så behöver prästen icke efterforska om där finnesnågot gulaktigt hår, ty han är oren.013:037 Men om skorven visar sig oförändrad, och svart hår har vuxit upppå stället, då är skorven läkt, och han är ren, och prästenskall förklara honom ren.
013:038 När någon, man eller kvinna, på sin kropps hud får fläckar, vitafläckar,013:039 och prästen, när han beser den angripne, finner att fläckarna påhans kropps hud äro blekvita, då är det ett ofarligt utslag somhar kommit fram på huden; han är ren.
013:040 När på en mans huvud håret utan vidare faller av, är det vanligbakskallighet; han är ren.013:041 Och om håret utan vidare faller av på främre delen av huvudet,så är det vanlig framskallighet; han är ren.013:042 Men när på det skalliga stället, baktill eller framtill, enrödvit fläck uppstår, då är det spetälska som har brutit ut pådet skalliga stället baktill eller framtill.013:043 Om alltså prästen, när han beser honom, finner att den upphöjdafläcken på det skalliga stället, baktill eller framtill, ärrödvit, och att den visar sig lik spetälska på den övrigakroppens hud,013:044 så är mannen spetälsk, han är oren; prästen skall strax förklarahonom oren, ty han är angripen på sitt huvud.
013:045 Den som är angripen av spetälska skall gå med sönderrivnakläder, han skall hava sitt hår oordnat och skyla sitt skägg,och han skall ropa: »Oren! Oren!»013:046 Så länge han är angripen av spetälska, skall han vara oren; orenär han. Han skall bo avskild; utanför lägret skall han hava sinbostad.
013:047 När en klädnad bliver angripen av spetälska, vare sig klädnadenär av ylle eller av linne,013:048 eller när så sker med något vävt eller virkat tyg, vare sig avlinne eller av ylle, eller med skinn eller med något, vad detvara må, som är förfärdigat av skinn,013:049 och det angripna stället visar sig grönaktigt eller rödaktigt,på klädnaden eller skinnet, eller på det vävda eller virkadetyget, eller på skinnsaken, vad det vara må, då är ställetangripet av spetälska och skall visas för prästen.013:050 Och när prästen har besett det angripna stället, skall han havaden angripna saken inlåst i sju dagar.013:051 Om han då, när han på sjunde dagen beser det angripna stället,finner att skadan har utbrett sig på klädnaden, eller på detvävda eller virkade tyget, eller på skinnet, vadhelst det varamå, som är förfärdigat av skinnet, så är stället angripet avelakartad spetälska; sådant är orent.013:052 Och man skall bränna upp klädnaden, eller det vävda ellervirkade tyget, vare sig det år av ylle eller av linne, ellerskinnsaken som är angripen, vad det vara må; ty det är enelakartad spetälska; allt sådant skall brännas upp i eld.013:053 Men om prästen, när han beser stället, finner att fläcken ickehar utbrett sig på klädnaden, eller på det vävda eller virkadetyget, eller på skinnsaken, vad det vara må,013:054 så skall prästen bjuda att man tvår den sak på vilken detangripna stället finnes, och han skall för andra gången hava deninlåst i sju dagar.013:055 Om då prästen, när han efter tvagningen beser det angripnastället, finner att det angripna stället icke har förändrat sittutseende, så är en sådan sak oren, om ock fläcken icke vidarehar utbrett sig; du skall bränna upp den i eld; det är enfrätfläck, vare sig den sitter på avigsidan eller på rätsidan.013:056 Men om prästen, när han beser det angripna stället, finner attdet efter tvagningen har bleknat, så skall han riva bort detfrån klädnaden eller skinnet, eller från det vävda eller virkadetyget.013:057 Om likväl sedan en fläck åter visar sig på klädnaden, eller pådet vävda eller virkade tyget, eller på skinnsaken, vad det varamå, så är det spetälska som har brutit ut; den sak på vilken detangripna stället finnes skall du bränna upp i eld.013:058 Men om genom tvagningen fläcken har gått bort på klädnaden,eller på det vävda eller virkade tyget, eller på skinnsaken, vaddet vara må, så skall det för andra gången tvås, och så bliverdet rent.
013:059 Detta är lagen om det som bliver angripet av spetälska, antingen det är en klädnad av ylle eller linne, eller det är vävt eller virkat tyg, eller någon skinnsak, vad det vara må—den lag efter vilken det skall förklaras rent eller orent.
014:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 014:002 Detta vare lagen om huru man skall förfara, när den som har haft spetälska skall renas:
Han skall föras till prästen;014:003 och prästen skall gå ut utanför lägret. Om då prästen, när hanbeser den spetälske, finner att han är botad från den spetälskavarav han var angripen,014:004 så skall prästen bjuda att man för dens räkning, som skallrenas, tager två levande rena fåglar, cederträ, rosenrött garnoch isop.014:005 Och prästen skall bjuda att man slaktar den ena fågeln över ettlerkärl med friskt vatten i.014:006 Sedan skall han taga den levande fågeln, så ock cederträet, detrosenröda garnet och isopen, och detta alltsammans, jämväl denlevande fågeln, skall han doppa i den fågelns blod, som harblivit slaktad över det friska vattnet.014:007 Och han skall stänka sju gånger på den som skall renas frånspetälskan; och sedan han så har renat honom, skall han slappaden levande fågeln fri ute på marken.014:008 Och den som skall renas skall två sina kläder och raka av alltsitt hår och bada sig i vatten, så bliver han ren och får sedangå in i lägret. Dock skall han stanna utanför sitt tält i sjudagar.014:009 Och på sjunde dagen skall han raka av allt sitt hår, bådehuvudhåret och skägget och ögonbrynen: allt sitt hår skall hanraka av. Och han skall två sina kläder och bada sin kropp ivatten, så bliver han ren.014:010 Och på åttonde dagen skall han taga två felfria lamm av hankönoch ett årsgammalt felfritt lamm av honkön, så ock tretiondedels efa fint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer, ochdärtill en log olja.014:011 Och prästen som förrättar reningen skall ställa den som skallrenas och allt det andra fram inför HERRENS ansikte, vidingången till uppenbarelsetältet.014:012 Och prästen skall taga det ena lammet och offra det till ettskuldoffer, jämte tillhörande log olja, och vifta detta såsomett viftoffer inför HERRENS ansikte.014:013 Och man skall slakta lammet på samma plats där man slaktar synd-och brännoffersdjuren, på en helig plats; ty skuldoffret tillhörprästen, likasom syndoffret; det är högheligt.014:014 Och prästen skall taga något av skuldoffrets blod, och därmedskall prästen bestryka högra örsnibben på den som skall renas,så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot.014:015 Sedan skall prästen taga av tillhörande log olja och gjuta i sinvänstra hand,014:016 och prästen skall doppa sitt högra pekfinger i oljan som han hari sin vänstra hand och stänka något av oljan med sitt finger sjugånger inför HERRENS ansikte.014:017 Och med det som bliver över av oljan i hans hand skall prästenbestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummenpå hans högra hand och stortån på hans högra fot, ovanpåskuldoffersblodet.014:018 Och det som sedan är över av oljan i prästens hand skall hangjuta på dens huvud, som skall renas; så skall prästen bringaförsoning för honom inför HERRENS ansikte.014:019 Därefter skall prästen offra syndoffret och bringa försoning förden som skall renas, så att han bliver fri ifrån sin orenhet;sedan skall han slakta brännoffersdjuret.014:020 Och prästen skall offra brännoffret på altaret och tillikaspisoffret. När så prästen bringar försoning för honom, då bliverhan ren.
014:021 Men om han är fattig och icke kan anskaffa så mycket, så skallhan taga allenast ett lamm till skuldoffer, och vifta det föratt bringa försoning för sig, och allenast en tiondedels efafint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer, och därtill en logolja,014:022 så ock två turturduvor eller två unga duvor, efter som han kananskaffa; den ena skall vara till syndoffer, den andra tillbrännoffer.014:023 Och han skall, för att förklaras ren, bära allt detta tillprästen på åttonde dagen, till uppenbarelsetältets ingång, införHERRENS ansikte.014:024 Och prästen skall taga skuldofferslammet och tillhörande logolja, och detta skall prästen vifta såsom ett viftoffer införHERRENS ansikte.014:025 Och man skall slakta skuldofferslammet, och prästen skall tagaav skuldoffrets blod och bestryka högra örsnibben på den somskall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån påhans högra fot.014:026 Sedan skall prästen gjuta något av oljan i sin vänstra hand,014:027 och prästen skall stänka med sitt högra pekfinger något av oljansom han har i sin vänstra hand sju gånger inför HERRENS ansikte.014:028 Och prästen skall med oljan som han har i sin hand bestrykahögra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hanshögra hand och stortån på hans högra fot, ovanpåskuldoffersblodet.014:029 Och det som är över av oljan i prästens hand skall han gjuta pådens huvud, som skall renas, till att bringa försoning för honominför HERRENS ansikte.014:030 Därefter skall han offra den ena av turturduvorna eller av deunga duvorna, vad han nu har kunnat anskaffa;014:031 efter som han har kunnat anskaffa: skall han offra den ena tillsyndoffer och den andra till brännoffer, tillika medspisoffret. Så skall prästen bringa försoning inför HERRENSansikte för den som skall renas.
014:032 Detta är lagen om den som har varit angripen av spetälska, men icke kan anskaffa vad som rätteligen hör till hans rening.
014:033 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
014:034 När I kommen in i Kanaans land, som jag vill giva eder tillbesittning, och jag låter något hus i det land I fån tillbesittning bliva angripet av spetälska,014:035 så skall husets ägare gå och anmäla det för prästen och säga:»Det synes som om mitt hus vore angripet av spetälska.»014:036 Då skall prästen bjuda att man, innan prästen går in för attbese det angripna stället, utrymmer huset, för att icke allt somär i huset skall bliva orent. Och därefter skall prästen gå inför att bese huset.014:037 Om han då, när han beser det angripna stället, finner att detangripna stället på husets vägg bildar grönaktiga ellerrödaktiga fördjupningar, som visa sig lägre än den övrigaväggen,014:038 så skall prästen gå ut ur huset, till dörren på huset, ochstänga huset för sju dagar.014:039 Om då prästen, när han på sjunde dagen kommer igen och beserdet, finner att fläcken har utbrett sig på husets vägg,014:040 så skall prästen bjuda att man bryter ut de stenar som äroangripna, och kastar dem utanför staden på någon oren plats.014:041 Men huset skall man skrapa överallt innantill och kasta detavskrapade murbruket utanför staden på någon oren plats.014:042 Och man skall taga andra stenar och sätta in dem i de förrasställe och taga annat murbruk och rappa huset därmed.014:043 Om likväl en fläck åter kommer fram på huset, sedan man harbrutit ut stenarna, och sedan man har skrapat huset, och sedandet har blivit rappat,014:044 så skall prästen gå in och bese det, och om han då finner attfläcken har utbrett sig på huset, så är detta en elakartadspetälska på huset, det är orent.014:045 Och man skall riva ned huset, med dess stenar och trävirke ochallt murbruk på huset, och föra bort alltsammans utanför stadentill någon oren plats.014:046 Och om någon har gått in i huset under den tid det skulle varastängt, så skall han vara oren ända till aftonen.014:047 Och om någon har legat i huset, skall han två sina kläder, ochom någon har ätit i huset, skall också han två sina kläder.014:048 Men om prästen, när han går in och beser huset, finner attfläcken icke har utbrett sig på huset, sedan det har blivitrappat, så skall han förklara huset rent, ty då är det ondahävt.
014:049 Och han skall till husets rening taga två fåglar, cederträ,rosenrött garn och isop.014:050 Och han skall slakta den ena fågeln över ett lerkärl med frisktvatten i.014:051 Sedan skall han taga cederträet, isopen, det rosenröda garnetoch den levande fågeln, och doppa alltsammans i den slaktadefågelns blod och det friska vattnet, och stänka på huset sjugånger.014:052 Så skall han rena huset med fågelns blod och det friska vattnetoch med den levande fågeln, cederträet, isopen och det rosenrödagarnet.014:053 Och han skall släppa den levande fågeln fri ute på markenutanför staden. När han så bringar försoning för huset, dåbliver det rent.
014:054 Detta är lagen om allt slags spetälskesjukdom och spetälskeskorv, 014:055 om spetälska på kläder och på hus, 014:056 om upphöjningar på huden, utslag och ljusa fläckar, 014:057 till undervisning om när något är orent eller rent. Detta är lagen om spetälska.
015:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade: 015:002 Talen till Israels barn och sägen till dem:
015:003 Om någon får flytning ur sitt kött, så är sådan flytningoren. Och angående hans orenhet, medan flytningen varar, gällerföljande: Evad hans kött avsöndrar flytningen, eller dettillsluter sig för flytningen, så är han oren.015:004 Allt varpå den sjuke ligger bliver orent, och allt varpå hansitter bliver orent.015:005 Och den som kommer vid det varpå han har legat skall två sinakläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.015:006 Och den som sätter sig på något varpå den sjuke har suttit skalltvå sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända tillaftonen.015:007 Och den som kommer vid den sjukes kropp skall två sina kläderoch bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.015:008 Och om den sjuke spottar på någon som är ren, skall denne tvåsina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända tillaftonen.015:009 Och allt varpå den sjuke sitter när han färdas någonstädes,bliver orent.015:010 Och var och en som kommer vid något, vad det vara må, som harlegat under honom skall vara oren ända till aftonen; och den sombär bort något sådant skall två sina kläder och bada sig ivatten och vara oren ända till aftonen.015:011 Och var och en som den sjuke kommer vid, utan att hava sköljtsina händer i vatten, skall två sina kläder och bada sig ivatten och vara oren ända till aftonen.015:012 Och ett lerkärl som den sjuke kommer vid skall sönderslås; menär det ett träkärl, skall det sköljas med vatten.
015:013 När den som har flytning bliver ren från sin flytning, skallhan, för att förklaras ren, räkna sju dagar och därefter tvåsina kläder, och sedan skall han bada sin kropp i rinnandevatten, så bliver han ren.015:014 Och på åttonde dagen skall han taga sig två turturduvor ellertvå unga duvor och komma inför HERRENS ansikte, tilluppenbarelsetältets ingång, och giva dem åt prästen.015:015 Och prästen skall offra dem, den ena till syndoffer och denandra till brännoffer; så skall prästen bringa försoning förhonom inför HERRENS ansikte, till rening från hans flytning.
015:016 Och om en man har haft sädesutgjutning, så skall han bada helasin kropp i vatten och vara oren ända till aftonen.015:017 Och allt slags klädnad och allt av skinn, varpå sådansädesutgjutning har skett, skall tvås i vatten och vara orentända till aftonen.015:018 Och när en man har legat hos en kvinna och sädesutgjutning harskett, så skola de båda bada sig i vatten och vara orena ändatill aftonen.
015:019 Och när en kvinna har sin flytning, i det att blod avgår urhennes kött, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en somkommer vid henne skall vara oren ända till aftonen.015:020 Och allt varpå hon ligger under sin månadsrening bliver orent,och allt varpå hon sitter bliver orent.015:021 Och var och en som kommer vid det varpå hon har legat skall tvåsina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända tillaftonen.015:022 Och var och en som kommer vid något varpå hon har suttit skalltvå sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända tillaftonen.015:023 Och om någon sak lägges på det varpå hon har legat eller suttit,och någon då kommer vid denna sak, så skall han vara oren ändatill aftonen.015:024 Och om en man ligger hos henne, och något av hennes månadsflödekommer på honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt varpåhan ligger bliver orent.
015:025 Och om en kvinna har blodflöde under en längre tid, utan att detär hennes månadsrening, eller om hon har flöde utöver tiden försin månadsrening, så skall om henne, så länge hennes orena flödevarar, gälla detsamma som under hennes månadsreningstid; hon äroren.015:026 Om allt varpå hon ligger, så länge hennes flöde varar, skallgälla detsamma som om det varpå hon ligger under sinmånadsrening; och allt varpå hon sitter bliver orent, likasomunder hennes månadsrening.015:027 Och var och en som kommer vid något av detta bliver oren; hanskall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ändatill aftonen.
015:028 Men om hon bliver ren från sitt flöde, skall hon räkna sju dagaroch sedan vara ren.015:029 Och på åttonde dagen skall hon taga sig två turturduvor ellertvå unga duvor och bära dem till prästen, tilluppenbarelsetältets ingång.015:030 Och prästen skall offra den ena till syndoffer och den andratill brännoffer; så skall prästen bringa försoning för henneinför HERRENS ansikte, till rening från hennes orena flöde.015:031 Så skolen I bevara Israels barn från orenhet, på det att de ickemå dö i sin orenhet, om de orena mitt tabernakel, som står mittibland dem.
015:032 Detta är lagen om den som har flytning och om den som harsädesutgjutning, så att han därigenom bliver oren,015:033 och om den kvinna som har sin månadsrening, och om den som harnågon flytning, evad det är man eller kvinna, så ock om en mansom ligger hos en oren kvinna.
016:001 Och HERREN talade till Mose, sedan Arons två söner voro döda, debåda som träffats av döden, när de trädde fram inför HERRENSansikte.016:002 Och HERREN sade till Mose:
Säg till din broder Aron att han icke på vilken tid som helstfår gå in i helgedomen innanför förlåten, framför nådastolen somär ovanpå arken, på det att han icke må dö; ty i molnskyn villjag uppenbara mig över nådastolen.016:003 Så skall förfaras, när Aron skall gå in i helgedomen: Han skalltaga en ungtjur till syndoffer och en vädur till brännoffer;016:004 han skall ikläda sig en helig livklädnad av linne och havabenkläder av linne över sitt kött, och han skall omgjorda sigmed ett bälte av linne och vira en huvudbindel av linne om sitthuvud; detta är de heliga kläderna, och innan han ikläder sigdem, skall han bada sin kropp i vatten.016:005 Och av Israels barns menighet skall han mottaga två bockar tillsyndoffer och en vädur till brännoffer.016:006 Och Aron skall föra fram sin egen syndofferstjur och bringaförsoning för sig och sitt hus.016:007 Sedan skall han taga de två bockarna och ställa dem införHERRENS ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet.016:008 Och Aron skall draga lott om de två bockarna: en lott för HERRENoch en lott för Asasel.016:009 Och den bock som lotten bestämmer åt HERREN skall Aron föra framoch offra till syndoffer.016:010 Men den bock som lotten bestämmer åt Asasel skall ställaslevande inför HERRENS ansikte, för att försoning må bringas förhonom, på det att han må släppas fri ut till Asasel i öknen.
016:011 Aron skall alltså föra fram sin syndofferstjur och bringaförsoning för sig och sitt hus, han skall slakta sinsyndofferstjur.016:012 Sedan skall han taga ett fyrfat fullt med glöd från altaret somstår inför HERRENS ansikte, och fylla sina händer med stöttvälluktande rökelse; och han skall bära in detta innanförförlåten.016:013 Och rökelsen skall han lägga på elden inför HERRENS ansikte, såatt ett moln av rökelse skyler nådastolen, ovanpåvittnesbördet, på det att han icke må dö.016:014 Och han skall taga av tjurens blod och stänka med sitt fingerframtill på nådastolen; och framför nådastolen skall han stänkablodet sju gånger med sitt finger.016:015 Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in hansblod innanför förlåten; och han skall göra med hans blod såsomhan gjorde med tjurens blod: han skall tänka därmed pånådastolen och framför nådastolen.016:016 Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den frånIsraels barns orenheter och överträdelser, vad de än må havasyndat. Och på samma sätt skall han göra neduppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland derasorenheter.016:017 Och ingen människa får vara i uppenbarelsetältet, från den stundpå han går in för att bringa försoning i helgedomen, ända tilldess han har gått ut. Så skall han bringa försoning för sig ochsitt hus och för Israels hela församling.016:018 Sedan skall han gå ut till altaret som står inför HERRENSansikte och bringa försoning för det; han skall taga av tjurensblod och av bockens blod och stryka på altarets horn runtomkring,016:019 och han skall stänka blodet därpå med sitt finger sju gånger,och rena och helga det från Israels barns orenheter.016:020 När han så har fullbordat försoningen för helgedomen,uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levandebocken.016:021 Och Aron skall lägga båda sina händer på den levande bockenshuvud, och bekänna över honom Israels barns alla missgärningaroch alla deras överträdelser, vad de än må hava syndat; hanskall lägga dem på bockens huvud och genom en man som hållesredo därtill släppa honom ut i öknen.016:022 Så skall bocken bära alla deras missgärningar på sig ut ivildmarken; man skall släppa bocken ute i öknen.
016:023 Därefter skall Aron gå in i uppenbarelsetältet och taga av siglinnekläderna, som han hade iklätt sig när han gick in ihelgedomen; och han skall lämna dem där.016:024 Och han skall bada sin kropp i vatten på en helig plats ochikläda sig sina vanliga kläder; sedan skall han gå ut och offrasitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoningför sig och för folket.016:025 Och fettet av syndoffersdjuret skall han förbränna på altaret.016:026 Men den som släppte bocken ut till Asasel skall två sina kläderoch bada sin kropp i vatten; därefter får han gå in i lägret.016:027 Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blevinburet för att bringa försoning i helgedomen, skola föras bortutanför lägret, och man skall bränna upp dem i eld med deras hudoch kött och orenlighet.016:028 Och den som bränner upp detta skall två sina kläder och bada sinkropp i vatten; därefter får han gå in i lägret.
016:029 Och detta skall vara för eder en evärdlig stadga: I sjundemånaden, på tionde dagen i månaden, skolen I späka eder och ickegöra något arbete, varken infödingen eller främlingen som boribland eder.016:030 Ty på den dagen skall försoning bringas för eder, till att renaeder; från alla edra synder skolen I renas inför HERRENSansikte.016:031 En vilosabbat skall den vara för eder, och I skolen då späkaeder. Detta skall vara en evärdlig stadga.016:032 Och den präst, som har blivit smord och mottagit handfyllningtill att vara präst i sin faders ställe skall bringa dennaförsoning; han skall ikläda sig linnekläderna, de heligakläderna,016:033 och han skall bringa försoning för det allraheligaste ochförsoning för uppenbarelsetältet och altaret, och han skallbringa försoning för prästerna och allt folket i församlingen.
016:034 Detta skall vara för eder en evärdlig stadga, att försoning skall bringas för Israels barn, till rening från alla deras synder, en gång om året.
Och han gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.
017:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 017:002 Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till dem Detta är vad HERREN har bjudit och sagt:
017:003 Om någon av Israels hus, i lägret eller utanför lägret, slaktarett fäkreatur eller ett lamm eller en get,017:004 utan att föra fram djuret till uppenbarelsetältets ingång föratt frambära det såsom en offergåva åt HERREN framför HERRENStabernakel, så skall detta tillräknas den mannen såsomblodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skallutrotas ur sitt folk.017:005 Därför skola Israels barn föra sina slaktdjur, som de plägaslakta ute på marken, fram till HERREN, till uppenbarelsetältetsingång, till prästen, och där slakta dem såsom tackoffer åtHERREN.017:006 Och prästen skall stänka blodet på HERRENS altare, vid ingångentill uppenbarelsetältet, och förbränna fettet till envälbehaglig lukt för HERREN.017:007 Och de skola icke mer offra sina slaktoffer åt de onda andar somde i trolös avfällighet löpa efter. Detta skall vara en evärdligstadga för dem från släkte till släkte.
017:008 Och du skall säga till dem:
Om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo iblanddem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer017:009 och icke för det fram till uppenbarelsetältets ingång för attoffra det åt HERREN, så skall den mannen utrotas ur sin släkt.
017:010 Och om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo iblanddem, förtär något blod, så skall jag vända mitt ansikte mothonom som förtär blodet och utrota honom ur hans folk.017:011 Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har givit eder det tillaltaret, till att bringa försoning för edra själar; ty blodet ärdet som bringar försoning, genom själen som är däri.017:012 Därför säger jag till Israels barn: Ingen av eder skall förtärablod; och främlingen som bor ibland eder skall icke hellerförtära blod.
017:013 Och om någon av Israels barn, eller av främlingarna som boibland dem, fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel,sådant som får ätas, så skall han låta blodet rinna ut ochövertäcka det med jord.017:014 Ty så är det med allt kötts själ, att blodet är det sominnehåller själen; därför säger jag till Israels barn: I skolenicke förtära något kötts blod. Ty blodet är allt kötts själ; varoch en som förtär det skall utrotas.017:015 Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur,evad han är inföding eller främling, skall två sina kläder ochbada sig i vatten och vara oren ända till aftonen; då bliver hanren.017:016 Men om han icke tvår sina kläder och icke badar sin kropp kommerhan att bära på missgärning.
018:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 018:002 Tala till Israels barn och säg till dem:
Jag är HERREN, eder Gud.018:003 I skolen icke göra såsom man gör i Egyptens land, där I havenbott. Ej heller skolen I göra såsom man gör i Kanaans land, ditjag vill föra eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar.018:004 Efter mina rätter skolen I göra och mina stadgar skolen I hålla,och skolen vandra efter dem. Jag är HERREN, eder Gud.018:005 Ja, I skolen hålla mina stadgar och rätter, ty den människa somgör efter dem skall leva genom dem. Jag är HERREN.
018:006 Ingen bland eder skall komma vid någon kvinna som år hans närablodsförvant och blotta hennes blygd. Jag är HERREN.018:007 Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta dinmoders blygd; hon är din moder, du skall icke blotta hennesblygd.018:008 Du skall icke blotta någon annan kvinnas blygd, som är dinfaders hustru, ty det är din faders blygd.018:009 Du skall icke blotta din systers blygd, evad hon är din fadersdotter eller din moders dotter, evad hon är född hemma ellerfödd ute.018:010 Du skall icke blotta din sondotters eller din dotterdottersblygd, ty det är din egen blygd.018:011 Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, ty hon ärav din faders släkt, hon är din syster.018:012 Du skall icke blotta din faders systers blygd; hon är din fadersnära blodsförvant.018:013 Du skall icke blotta din moders systers blygd, ty hon är dinmoders nära blodsförvant.018:014 Du skall icke blotta din faders broders blygd: vid hans hustruskall du icke komma; hon är din faders syster.018:015 Du skall icke blotta din svärdotters blygd; hon är din sonshustru, hennes blygd skall du icke blotta.018:016 Du skall icke blotta din broders hustrus blygd, ty det är dinbroders blygd.018:017 Du skall icke blotta en kvinnas blygd och tillika hennesdotters; du skall icke heller taga till hustru hennes sondottereller dotterdotter och blotta dennas blygd, de äro ju närablodsförvanter; sådant vore en skändlighet.018:018 Och du skall icke till hustru taga en kvinna jämte hennessyster, så att du uppväcker fiendskap mellan dem, i det att dublottar den enas blygd och tillika den andras, medan den förralever.
018:019 Du skall icke komma vid en kvinna och blotta hennes blygd, närhon är oren under sin månadsrening.018:020 Med din nästas hustru skall du icke beblanda dig, så att dugenom henne bliver oren.018:021 Du skall icke giva någon av dina avkomlingar till offer åtMolok; du skall icke ohelga din Guds namn. Jag är HERREN.018:022 Du skall icke ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna;det är en styggelse.018:023 Du skall icke beblanda där med något djur, så att du genom dettabliver oren. Och ingen kvinna skall hava att skaffa med någotdjur, så att hon beblandar sig därmed; det är envederstygglighet.
018:024 I skolen icke orena eder med något av allt detta, ty med alltsådant hava de hedningar orenat sig, som jag fördriver för eder.018:025 Därigenom har landet blivit orenat, och jag har på det hemsöktdess missgärning, så att landet har utspytt sina inbyggare.018:026 Så hållen då I mina stadgar och rätter, och ingen av eder, evadhan är inföding eller en främling som bor ibland eder, må göranågon av alla dessa styggelser.018:027 Ty alla dessa styggelser hava landets inbyggare, som hava varitdär före eder, bedrivit, så att landet har blivit orenat.018:028 Gören intet sådant, på det att landet icke må utspy eder, om Iså orenen det, likasom det utspyr det folk som har bott där föreeder.018:029 Ty var och en som gör någon av alla dessa styggelser skallutrotas ur sitt folk, ja, var och en som gör sådant.018:030 Iakttagen därför vad jag har bjudit eder iakttaga, så att I ickegören efter någon av de styggeliga stadgar som man har följtföre eder, och så orenen eder genom dem. Jag är HERREN, ederGud.
019:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 019:002 Tala till Israels barns hela menighet och säg till dem:
I skolen vara heliga, ty jag, HERREN, eder Gud, är helig.019:003 Var och en av eder frukte sin moder och sin fader. Mina sabbaterskolen I hålla. Jag är HERREN, eder Gud.019:004 I skolen icke vända eder till avgudar och icke göra eder gjutnagudar. Jag är HERREN, eder Gud.
019:005 När I viljen offra tackoffer åt HERREN, skolen I offra det påsådant sätt att I bliven välbehagliga.019:006 Samma dag I offren det skall det ätas, eller ock den följandedagen; men det som bliver över till tredje dagen skall brännasupp i eld.019:007 Om det ätes på tredje dagen, så är det en vederstygglighet; detbliver då icke välbehagligt.019:008 Den som äter därav kommer att bära på missgärning, ty han harohelgat det som var helgat åt HERREN, och han skall utrotas ursin släkt.
019:009 När I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skördaintill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göranågon axplockning efter din skörd.019:010 Och i din vingård skall du icke göra någon efterskörd, och deavfallna druvorna i din vingård skall du icke plocka upp; duskall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag ärHERREN, eder Gud.
019:011 I skolen icke stjäla eller ljuga eller begå något svek motvarandra.019:012 I skolen icke svärja falskt vid mitt namn; då ohelgar du dinGuds namn. Jag är HERREN.019:013 Du skall icke med orätt avhända din nästa något, eller taganågot ifrån honom med våld. Du skall icke förhålla dagakarlenhans lön över natten till morgonen.019:014 Du skall icke uttala förbannelser över en döv, och för en blindskall du icke lägga något varpå han kan falla; du skall fruktadin Gud. Jag är HERREN.
019:015 I skolen icke göra orätt i domen; du skall icke hava anseendetill den ringes person, ej heller vara partisk för den mäktige;du skall döma din nästa rätt.019:016 Du skall icke gå med förtal bland dina fränder; du skall ickestå efter din nästas blod. Jag är HERREN.019:017 Du skall icke hava hat till din broder i ditt hjärta, men väl mådu tillrättavisa din nästa, så att du icke för hans skull kommeratt bära på synd.019:018 Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk,utan du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är HERREN.
019:019 Mina stadgar skolen I hålla: Du skall icke låta två slags djur av din boskap para sig med varandra; din åker skall du icke beså med två slags säd; en klädnad av två olika slags garn får icke komma på dig.
019:020 Om en man har legat hos en kvinna och beblandat sig med henne,och hon är trälinna i en annan mans våld, och hon icke harblivit friköpt eller frigiven, så skola de straffas, men ickedödas, eftersom hon icke var fri.019:021 Och han skall föra fram sitt skuldoffer inför HERREN, tilluppenbarelsetältets ingång, en skuldoffersvädur.019:022 När så prästen medelst skuldoffersväduren bringar försoning förhonom inför HERRENS ansikte för den synd han har begått, dåbliver den synd han har begått honom förlåten.
019:023 När I kommen in i landet och planteren träd av olika slag medätbar frukt, skolen I anse deras frukt såsom deras förhud. I treår skolen I hålla dem för oomskurna och icke äta av dem;019:024 men under det fjärde året skall all deras frukt vara helgad tillHERRENS lov,019:025 och först under det femte skolen I äta deras frukt. Så skolen Igöra, för att de må giva så mycket större avkastning åteder. Jag är HERREN, eder Gud.
019:026 I skolen icke äta något med blod i. I skolen icke befatta edermed spådom eller teckentyderi.019:027 I skolen icke rundklippa kanten av edert huvudhår, ej hellerskall du avstympa kanten av ditt skägg.019:028 I skolen icke göra något märke på eder kropp för någon död, ejheller bränna in skrifttecken på eder. Jag är HERREN.019:029 Du skall icke ohelga din dotter med att låta henne bliva ensköka, på det att icke landet må förfalla i skökoväsende ochbliva uppfyllt av skändlighet.019:030 Mina sabbater skolen I hålla, och för min helgedom skolen I havafruktan. Jag är HERREN.019:031 I skolen icke vända eder till andar som tala genom besvärjareeller spåmän. Söken icke sådana, så att I bliven orena genomdem. Jag är HERREN, eder Gud.
019:032 För ett grått huvud skall du stå upp, och den gamle skall duära; du skall frukta din Gud. Jag är HERREN.
019:033 När en främling bor hos eder i edert land, skolen I ickeförtrycka honom.019:034 Främlingen som bor hos eder skall räknas såsom en inföding blandeder, du skall älska honom såsom dig själv; I haven ju självavarit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud.019:035 I skolen icke göra orätt i domen, icke i fråga om mått, vikteller mål.019:036 Riktig våg, riktiga vikter, riktig efa, riktigt hin-mått skolenI hava. Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut urEgyptens land.019:037 Så skolen I nu hålla alla mina stadgar och alla mina rätter ochgöra efter dem. Jag är HERREN.
020:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 020:002 Du skall ock säga till Israels barn:
Om någon av Israels barn, eller av främlingarna som bo i Israel,giver någon av sina avkomlingar åt Molok, så skall han straffasmed döden; folket i landet skall stena honom.020:003 Och jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honomur hans folk, därför att han har givit en av sina avkomlingar åtMolok, och därmed orenat min helgedom och ohelgat mitt heliganamn.020:004 Om folket i landet ser genom fingrarna med den mannen, när hangiver en av sina avkomlingar åt Molok, så att de icke dödahonom,020:005 då skall jag själv vända mitt ansikte mot den mannen och mothans släkt; och honom och alla dem som hava följt honom och itrolös avfällighet lupit efter Molok skall jag utrota ur derasfolk.020:006 Och om någon vänder sig till andar som tala genom besvärjareeller spåmän, för att i trolös avfällighet löpa efter dem, såskall jag vända mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hansfolk.
020:007 Så skolen I nu hålla eder heliga, och vara heliga; ty jag ärHERREN, eder Gud.020:008 Och I skolen hålla mina stadgar och göra efter dem. Jag ärHERREN, som helgar eder.
020:009 Om någon uttalar förbannelser över sin fader eller sin moder,skall han straffas med döden; över sin fader och sin moder harhan uttalat förbannelser, blodskuld låder vid honom.
020:010 Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, om hanbegår äktenskapsbrott med sin nästas hustru, så skola destraffas med döden, både mannen och kvinnan som hava begåttäktenskapsbrottet.020:011 Om någon ligger hos en kvinna som är hans faders hustru, såblottar han sin faders blygd; de skola båda straffas med döden,blodskuld låder vid dem.020:012 Om någon ligger hos sin svärdotter, så skola de båda straffasmed döden; de hava bedrivit en vederstygglighet, blodskuld lådervid dem.020:013 Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos enkvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas meddöden, blodskuld låder vid dem.020:014 Om någon till hustru tager en kvinna och tillika hennes moder,så är det en skändlighet; man skall bränna upp både honom ochdem i eld, för att icke någon skändlighet må finnas bland eder.020:015 Om en man beblandar sig med något djur, så skall han straffasmed döden, och djuret skolen I dräpa.020:016 Och om en kvinna kommer vid något djur och beblandar sig därmed,så skall du dräpa både kvinnan och djuret; de skola straffas meddöden, blodskuld låder vid dem.020:017 Om någon tager till hustru sin syster, sin faders dotter ellersin moders dotter, och ser hennes blygd och hon ser hans blygd,så är det en skamlig gärning, och de skola utrotas inför sittfolks ögon; han har blottat sin systers blygd, han bär påmissgärning.020:018 Om någon ligger hos en kvinna som har sin månadsrening ochblottar hennes blygd, i det att han avtäcker hennes brunn ochhon blottar sitt blods brunn, så skola de båda utrotas ur sittfolk.020:019 Du skall icke blotta din moders systers eller din faders systersblygd. Ty den så gör avtäcker sin nära blodsförvants blygd; dekomma att bära på missgärning.020:020 Om någon ligger hos sin farbroders hustru, så blottar han sinfarbroders blygd; de komma att bära på synd, barnlösa skola dedö.020:021 Om någon tager sin broders hustru, så är det en oren gärning;han blottar då sin broders blygd, barnlösa skola de bliva.
020:022 Så skolen I nu hålla alla mina stadgar och alla mina rätter ochstadgar och göra efter dem, för att landet icke må utspy eder,det land dit jag vill föra eder, så att I fån bo där.020:023 Och I skolen icke vandra efter det folks stadgar, som jag villfördriva för eder; ty just därför att de hava bedrivit alltsådant, har jag blivit led vid dem.020:024 Och därför har jag sagt till eder I skolen besitta deras land,ty jag skall giva eder det till besittning, ett land som flyterav mjölk och honung. Jag är HERREN, eder Gud, som har avskilteder från andra folk.
020:025 Gören alltså skillnad mellan rena fyrfotadjur och orena, ochmellan rena fåglar och orena, så att I icke gören eder självatill styggelse för de fyrfotadjurs eller fåglars skull eller förde kräldjurs, skull på marken, som jag har avskilt, för att Iskolen hålla dem för orena.020:026 I skolen vara mig heliga, ty jag, HERREN, är helig, och jag haravskilt eder från andra folk, för att I skolen höra mig till.
020:027 När någon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvärjelse eller spådom, skall denne straffas med döden; man skall stena honom, blodskuld låder vid honom.
021:001 Och HERREN sade till Mose: Säg till prästerna, Arons söner, säg till dem så:
En präst får icke ådraga sig orenhet genom någon död bland sinafränder,021:002 utom genom sina närmaste blodsförvanter: sin moder, sin fader,sin dotter, sin broder; son, sin dotter, sin broder;021:003 så ock genom sin syster, om hon var jungfru och stod honomnärmare och icke tillhörde någon man, i sådant fall må hanådraga sig orenhet genom henne.021:004 Eftersom han är en herre bland sina fränder, får han icke ådragasig orenhet och göra sig ohelig.021:005 Prästerna skola icke raka någon del av sitt huvud skallig elleravraka kanten av sitt skägg eller rista något märke på sinkropp.021:006 De skola vara helgade åt sin Guds och må icke ohelga sin Gudsnamn, ty de bära fram HERRENS eldsoffer sin Guds spis; därförskola de heliga.021:007 Ingen av dem skall taga till hustru en sköka eller en vanäradkvinna, ej heller skall någon taga till hustru en kvinna som harblivit förskjuten av sin man, ty prästen är helgad åt sin Gud.021:008 Därför skall du akta honom helig, ty han bär fram din Guds spis;han skall vara dig helig, ty jag, HERREN, som helgar eder, ärhelig.021:009 Om en prästs dotter ohelgar sig genom skökolevnad, så ohelgarhon sin fader; hon skall brännas upp i eld.