021:010 Den som är överstepräst bland sina bröder, den på vilkens huvudsmörjelseoljan har blivit utgjuten, och som har mottagithandfyllning till att ikläda sig prästkläderna, han skall ickehava sitt hår oordnat, ej heller riva sönder sina kläder;021:011 och han skall icke gå in till någon död; icke ens genom sinfader eller genom sin moder får han ådraga sig orenhet.021:012 Och ur helgedomen skall han icke gå ut, på det att han icke måohelga sin Guds helgedom, ty hans Guds smörjelseolja, varmed hanhar blivit invigd, är på honom. Jag är HERREN.021:013 Till hustru skall han taga en kvinna som är jungfru.021:014 En änka eller en förskjuten hustru eller en vanärad kvinna, ensköka—en sådan får han icke taga, utan en jungfru bland sinafränder skall han taga till hustru,021:015 för att han icke må ohelga sin livsfrukt bland sina fränder; tyjag är HERREN, som helgar honom.
021:016 Och HERREN talade till Mose och sade:021:017 Tala till Aron och säg: Av dina avkomlingar i kommande släktenskall ingen som har något lyte träda fram för att frambära sinGuds spis.021:018 Ingen skall träda fram, som har något lyte, varken en blindeller en halt, eller en som har lyte i ansiktet, eller som harnågon lem för stor,021:019 ingen som har brutit arm eller ben,021:020 ingen som är puckelryggig eller förkrympt, eller som har fel påögat, eller som har skabb eller annat utslag, eller som ärsnöpt.021:021 Av prästen Arons avkomlingar skall ingen som har något lyte gåfram för att frambära HERRENS eldsoffer; han har ett lyte, hanskall icke gå fram för att frambära sin Guds spis.021:022 Sin Guds spis må han äta, både det som är högheligt och det somär heligt,021:023 men eftersom han har ett lyte, skall han icke gå in tillförlåten, ej heller skall han gå fram till altaret, på det atthan icke må ohelga mina heliga ting; ty jag är HERREN, somhelgar dem.
021:024 Och Mose talade detta till Aron och hans söner och alla Israels barn.
022:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
022:002 Tala till Aron och hans söner och säg att de skola hålla sigifrån de heliga gåvor som Israels barn bära fram åt mig, på detatt de icke må ohelga mitt heliga namn. Jag är HERREN.022:003 Säg till dem: Om i kommande släkten någon av edra avkomlingar,medan orenhet låder vid honom, kommer vid de heliga gåvor somIsraels barn bära fram åt HERREN, så skall han utrotas ur minåsyn Jag är HERREN.022:004 Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning,skall han icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har blivitren; ej heller den som kommer vid någon som har blivit orengenom en död, eller den som har haft sädesutgjutning;022:005 ej heller den som kommer vid något slags smådjur genom vilketman bliver oren, eller vid en människa genom vilken man bliveroren, på vad sätt denna än må hava blivit oren.022:006 Den som kommer vid något sådant, han skall vara oren ända tillaftonen, och skall icke äta av de heliga gåvorna, förrän han harbadat sin kropp i vatten.022:007 Men när solen har gått ned, är han ren, och sedan må han äta avde heliga gåvorna, ty det är hans spis.022:008 Ett självdött eller ihjälrivet djur skall han icke äta, så atthan därigenom bliver oren. Jag är HERREN.022:009 De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, på det att deicke för det heligas skull må komma att bära på synd och träffasav döden därför att de ohelga det. Jag är HERREN, som helgardem.
022:010 Ingen främmande får äta av det heliga; en inhysesman hos prästeneller en hans legodräng skall icke äta av det heliga.022:011 Men när en präst har köpt en träl för sina penningar, må denneäta därav, så ock den träl som är född i hans hus; dessa må ätaav hans spis.022:012 När en prästs dotter har blivit en främmande mans hustru, skallhon icke äta av det heliga som gives till offergärd.022:013 Men om en prästs dotter har blivit änka eller blivit förskjuten,och hon är utan livsfrukt, och hon så kommer åter till sinfaders hus och är där såsom i sin ungdom, då må hon äta av sinfaders spis; men ingen främmande får äta därav.022:014 Och om någon ouppsåtligen äter av det heliga, skall han läggafemtedelen därtill och giva prästen ersättning för det heliga.022:015 Prästerna skola icke ohelga de heliga gåvorna, det som Israelsbarn göra såsom gärd åt HERREN,022:016 och därigenom draga över dem missgärning och skuld, när de ätaav deras heliga gåvor; ty jag är HERREN, som helgar dem.
022:017 Och HERREN talade till Mose och sade:022:018 Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg tilldem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel villoffra något offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ettfrivilligt offer som de vilja offra åt HERREN såsom brännoffer,så skolen I göra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga;022:019 offret skall vara ett felfritt handjur, av fäkreaturen eller avfåren eller av getterna;022:020 I skolen icke därtill taga ett djur som har något lyte, ty genomett sådant bliven I icke välbehagliga.022:021 Och när någon vill offra ett tackoffer åt HERREN av fäkreatureneller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ettlöfte, eller det gäller ett frivilligt offer, då skall det varafelfritt far att bliva välbehagligt; intet lyte får finnasdärpå.022:022 Det som är blint eller brutet eller stympat eller sårigt, ellerdet som har skabb eller annat utslag sådant skolen I icke offraåt HERREN; eldsoffer av sådant skolen I icke lägga på altaret åtHERREN.022:023 Ett djur av fäkreaturen eller av småboskapen, som har någon lemför stor eller för liten, må du väl offra såsom frivilligtoffer, men såsom löftesoffer bliver det icke välbehagligt.022:024 Och I skolen icke offra åt HERREN något som har blivit snöptgenom klämning eller krossning eller avslitning ellerutskärning; sådant skolen I icke göra i edert land.022:025 Icke heller av en utlännings hand skolen I mottaga och offrasådana djur till eder Guds spis, ty de äro skadade, de hava ettlyte; genom sådana bliven I icke välbehagliga.
022:026 Och HERREN talade till Mose och sade:
022:027 När en kalv eller ett får eller en get har blivit född, skalldjuret dia sin moder i sju dagar. Men allt ifrån den åttondedagen är det välbehagligt såsom eldsoffersgåva åt HERREN.022:028 I skolen icke slakta något djur, vare sig av fäkreaturen ellerav småboskapen, på samma dag som dess avföda.
022:029 När I viljen offra ett lovoffer åt HERREN, skolen I offra det påsådant sätt att I bliven välbehagliga.022:030 Det skall ätas samma dag; I skolen icke lämna något därav kvartill följande morgon. Jag är HERREN.
022:031 I skolen hålla mina bud och göra efter dem. Jag är HERREN.
022:032 I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgadbland Israels barn. Jag är HERREN, som helgar eder,022:033 han som har fört eder ut ur Egyptens land, för att jag skallvara eder Gud. Jag är HERREN.
023:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 023:002 Tala till Israels barn och säg till dem:
Dessa äro HERRENS högtider, vilka I skolen utlysa såsom heligasammankomster; mina högtider äro dessa:023:003 Sex dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen är vilosabbat,en dag för helig sammankomst; intet arbete skolen I då göra. Detär HERRENS sabbat, var I än ären bosatta.
023:004 Dessa äro HERRENS högtider, de heliga sammankomster som I skolenutlysa på bestämda tider:023:005 I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, vid aftontiden,är HERRENS påsk.023:006 Och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade brödshögtid; då skolen I äta osyrat bröd, i sju dagar.023:007 På den första dagen skolen I hålla en helig sammankomst; ingenarbetssyssla skolen I då göra.023:008 Och I skolen offra eldsoffer åt HERREN i sju dagar. På densjunde dagen skall åter hållas en helig sammankomst; ingenarbetssyssla skolen I då göra.
023:009 Och HERREN talade till Mose och sade: 023:010 Tala till Israels barn och säg till dem:
När I kommen in i det land som jag vill giva eder, och Iinbärgen dess skörd, då skolen I bära till prästen den kärve somär förstlingen av eder skörd.023:011 Och den kärven skall han vifta inför HERRENS ansikte, för att Imån bliva välbehagliga; dagen efter sabbaten skall prästen viftaden.023:012 Och på den dag då I låten vifta kärven skolen I offra ettfelfritt årsgammalt lamm till brännoffer åt HERREN,023:013 och såsom spisoffer därtill två tiondedels efa fint mjöl,begjutet med olja, ett eldsoffer åt HERREN till en välbehagliglukt, och såsom drickoffer därtill en fjärdedels hin vin.023:014 Och intet av det nya, varken bröd eller rostade ax eller korn avgrönskuren säd, skolen I äta förrän på denna samma dag, ickeförrän I haven burit fram offergåvan åt eder Gud. Detta skallvara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var Iän ären bosatta.
023:015 Sedan skolen I räkna sju fulla veckor från dagen efter sabbaten,från den dag då I buren fram viftofferskärven;023:016 femtio dagar skolen I räkna intill dagen efter den sjundesabbaten; då skolen I bära fram ett offer av den nya grödan åtHERREN.023:017 Från de orter där I bon skolen I bära fram viftoffersbröd, tvåkakor av två tiondedels efa fint mjöl, bakade med surdeg: enförstlingsgåva åt HERREN.023:018 Och jämte brödet skolen I föra fram sju felfria årsgamla lamm,en ungtjur och två vädurar, till att offras såsom brännoffer åtHERREN, med tillhörande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffertill en välbehaglig lukt för HERREN.023:019 Därtill skolen I offra en bock till syndoffer och två årsgamlalamm till tackoffer.023:020 Och prästen skall vifta dem såsom ett viftoffer inför HERRENSansikte, jämte förstlingsbröden som bäras fram tillika med debåda lammen de skola vara helgade åt HERREN och tillhöraprästen.023:021 Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomstatt hållas av eder; ingen arbetssyssla skolen I då göra. Dettaskall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte,var I än ären bosatta.
023:022 Och när I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skörda intill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göra någon axplockning efter din skörd, du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, eder Gud.
023:023 Och HERREN talade till Mose och sade:023:024 Tala till Israels barn och säg: I sjunde månaden, på förstadagen i månaden, skolen I hålla sabbatsvila, en högtid medbasunklang, till att bringa eder i åminnelse inför HERREN, enhelig sammankomst.023:025 Ingen arbetssyssla skolen I då göra, och I skolen offraeldsoffer åt HERREN.
023:026 Och HERREN talade till Mose och sade:023:027 Men på tionde dagen i samma sjunde månad är försoningsdagen; dåskolen I hålla en helig sammankomst, och I skolen då späka eder;och I skolen offra eldsoffer åt HERREN.023:028 Och I skolen intet arbete göra på denna samma dag, ty det är enförsoningsdag, då försoning bringas för eder inför HERRENS, ederGuds, ansikte.023:029 Och var och en som icke späker sig på denna samma dag skallutrotas ur sin släkt.023:030 Och var och en som gör något arbete på denna samma dag, honomskall jag förgöra ur hans folk.023:031 Intet arbete skolen I då göra Detta skall vara en evärdligstadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.023:032 En vilosabbat skall den vara för eder, och I skolen då späkaeder. På nionde dagen i månaden, om aftonen, skolen I hålladenna eder sabbatsvila, från afton till afton.
023:033 Och HERREN talade till Mose och sade: 023:034 Tala till Israels barn och säg:
På femtonde dagen i samma sjunde månad är HERRENSlövhyddohögtid, i sju dagar.023:035 På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst; ingenarbetssyssla skolen I då göra.023:036 I sju dagar skolen I offra eldsoffer åt HERREN. På den åttondedagen skolen I hålla en helig sammankomst och skolen offraeldsoffer åt HERREN. Då är högtidsförsamling; ingen arbetssysslaskolen I då göra.
023:037 Dessa äro HERRENS högtider, vilka I skolen utlysa såsom heligasammankomster, och på vilka I skolen offra eldsoffer åt HERREN,brännoffer och spisoffer, slaktoffer och drickoffer, var dag deför den dagen bestämda offren—023:038 detta förutom HERRENS sabbater, och förutom edra övriga gåvor,och förutom alla edra löftesoffer, och förutom alla frivilligaoffer som I given åt HERREN.
023:039 Men på femtonde dagen i sjunde månaden, när I inbärgenavkastningen av landet, skolen I fira HERRENS högtid, i sjudagar. På den första dagen är sabbatsvila, på den åttonde dagenär ock sabbatsvila.023:040 Och I skolen på den första dagen taga frukt av edra skönasteträd, kvistar av palmer och grenar av lummiga träd och avpilträd, och skolen så vara glada i sju dagar inför HERRENS,eder Guds, ansikte.
023:041 I skolen fira denna högtid såsom en HERRENS högtid sju dagar omåret. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släktetill släkte; i sjunde månaden skolen I fira den.023:042 Då skolen I bo i lövhyddor i sju dagar; alla de som äroinfödingar i Israel skola bo i lövhyddor,023:043 för att edra efterkommande må veta huru jag lät Israels barn boi lövhyddor, när jag förde dem ut ur Egyptens land Jag ärHERREN, eder Gud.
023:044 Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS högtider.
024:001 Och HERREN talade till Mose och sade:
024:002 Bjud Israels barn att bära till dig ren olja, av stötta oliver,till ljusstaken, så att lamporna dagligen kunna sättas upp.024:003 Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet, iuppenbarelsetältet, skall Aron beständigt sköta den, frånaftonen till morgonen, inför HERRENS ansikte. Detta skall varaen evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.024:004 Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han beständigt skötainför HERRENS ansikte.
024:005 Och du skall taga fint mjöl och därav baka tolv kakor; var kakaskall innehålla två tiondedels efa.024:006 Och du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på detgyllene bordet inför HERRENS ansikte.024:007 Och på vardera raden skall du lägga ren rökelse, för att dennamå utgöra själva altaroffret av bröden, ett eldsoffer åtHERREN.024:008 Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man beständigt lägga upp deminför HERRENS ansikte: en gärd av Israels barn, till ett evigtförbund.024:009 De skola tillhöra Aron och hans söner och skola ätas av dem påen helig plats, ty de äro högheliga och äro hans evärdliga rättav HERRENS eldsoffer.
024:010 Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men tillfader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och denisraelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i trätamed varandra i lägret.024:011 Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet och hädade.Då förde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit,dotter till Dibri, av Dans stam.024:012 Och de satte honom i förvar, för att de skulle få hans dombestämd efter HERRENS befallning.024:013 Och HERREN talade till Mose och sade:024:014 För ut hädaren utanför lägret; sedan må alla som hörde det läggasina händer på hans huvud, och må så hela menigheten stenahonom.024:015 Och till Israels barn skall du tala och säga: Om någon hädar sinGud, kommer han att bära på synd.024:016 Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; helamenigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller eninföding som smädar Namnet, skall han dödas.
024:017 Om någon slår ihjäl någon människa, skall han straffas meddöden;024:018 och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: livför liv.024:019 Och om någon vållar att hans nästa får ett lyte, så skall mangöra mot honom såsom han själv har gjort:024:020 bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand; sammalyte han har vållat att en annan fick skall han själv få.024:021 Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och densom slår ihjäl en människa skall dödas.024:022 En och samma lag skall gälla för eder, den skall gälla lika välför främlingen som för infödingen; ty jag är HERREN, eder Gud.
024:023 Och Mose talade detta till Israels barn; och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Alltså gjorde Israels barn såsom HERREN hade bjudit Mose.
025:001 Och HERREN talade till Mose på Sinai berg och sade: 025:002 Tala till Israels barn och säg till dem:
När I kommen in i det land som jag vill giva eder, skall landethålla sabbat åt HERREN.025:003 I sex år skall du beså din åker, och i sex år skära din vingårdoch inbärga avkastningen av landet,025:004 men under det sjunde året skall landet hava vilosabbat, enHERRENS sabbat; då skall du icke beså din åker och icke skäradin vingård.025:005 Vad som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du ickeskörda, och de druvor som växa på dina oskurna vinträd skall duicke avbärga. Det skall vara ett sabbatsvilans år för landet.025:006 Och vad landets sabbat ändå giver skolen I hava till föda: dusjälv, din tjänare och din tjänarinna, din daglönare och dininhysesman, de som bo hos dig.025:007 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skola ock hava sinföda av all dess avkastning.
025:008 Och du skall räkna sju årsveckor, det är sju gånger sju år, såatt tiden för de sju årsveckorna bliver fyrtionio år.025:009 Då skall du i sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, låtablåsa i larmbasun; på försoningsdagen skolen I blåsa i basunöver hela edert land.025:010 Och I skolen helga det femtionde året och utropa frihet i landetför alla dess inbyggare. Det skall vara ett jubelår för eder;var och en av eder skall då återfå sin arvsbesittning, var ochen av eder skall återfå sin släktegendom.025:011 Ett jubelår skall detta femtionde år vara för eder; då skolen Iicke så något, och vad som då växer upp av spillsäden skolen Iicke skörda, och I skolen då icke avbärga edra oskurna vinträd.025:012 Ty det är ett jubelår; heligt skall det vara för eder. Frånsjälva marken skolen I hämta eder föda, av dess avkastning.
025:013 Under ett sådant jubelår skall var och en av eder återfå sinarvsbesittning.025:014 Om I alltså säljer något åt eder nästa eller köpen något av edernästa, skolen I icke göra varandra orätt:025:015 efter antalet år från jubelåret skall du betala din nästa, efterantalet årsgrödor skall han få betalning av dig.025:016 Alltefter som åren äro flera skall du betala högre pris, ochalltefter som åren äro färre skall du betala lägre pris; ty ettvisst antal grödor är det han säljer till dig.025:017 I skolen icke göra varandra orätt du skall frukta din Gud; tyjag är HERREN, eder Gud.025:018 Och I skolen göra efter mina stadgar, och mina rätter skolen Ihålla och skolen göra efter dem; då skolen I bo trygga i landet.025:019 Och landet skall giva sin frukt, så att I haven nog att äta, ochI skolen bo trygga däri.025:020 Och om I frågen: »Vad skola vi äta under det sjunde året, om viicke få så och icke få inbärga vår gröda?»,025:021 så mån I veta att jag skall bjuda min välsignelse komma övereder under det sjätte året, så att det giver gröda för de treåren.025:022 Och ännu när I under det åttonde året sån, skolen I hava av dengamla grödan att äta; ända till dess att grödan på det niondeåret har kommit in, skolen I hava gammalt att äta.
025:023 När I säljen jord, skolen I icke sälja den för evärdlig tid, tylandet är mitt; I ären ju främlingar och gäster hos mig.025:024 I hela det land I fån till besittning skolen I medgiva rätt attåterbörda jordegendom.025:025 Om din broder råkar i armod och säljer något av sinarvsbesittning, så må hans närmaste bördeman komma till honomoch återbörda det brodern har sålt.025:026 Och om någon icke har någon bördeman, men han själv kommer itillfälle att anskaffa vad som behöves för att återbörda,025:027 så skall han räkna efter, huru många år som hava förflutit ifrånförsäljningen, och betala lösen för de återstående åren åt denman till vilken han sålde, och han skall så återfå sinbesittning.025:028 Men om han icke förmår anskaffa vad som behöves till att betalahonom, så skall det han har sålt förbliva i köparens hand intilljubelåret. Men på jubelåret skall det frånträdas, och han skalldå återfå sin besittning.
025:029 Om någon säljer ett boningshus i en stad som är omgiven medmurar, så skall han hava rätt att återbörda det innan ett år harförflutit, sedan han sålde det; hans rätt att återbörda det ärdå inskränkt till viss tid.025:030 Men om det icke har blivit återbördat, förrän hela året är ute,så skall huset, om det ligger i en stad som är omgiven medmurar, förbliva köparens och hans efterkommandes egendom förevärdlig tid; det skall då icke frånträdas på jubelåret.025:031 Men hus i sådana byar som icke hava murar omkring sig skolaräknas till landets åkermark; de skola kunna återbördas, och påjubelåret skola de frånträdas.025:032 Dock skola leviterna inom de städer som äro deras arvsbesittninghava evärdlig rätt att återbörda husen i städerna025:033 Också om någon annan av leviterna inlöser det sålda huset i denstad där han har sin besittning, skall det dock frånträdas påjubelåret; ty husen i levitstäderna äro leviternasarvsbesittning bland Israels barn.025:034 Och ett fält som är utmark omkring någon av deras städer fåricke säljas, ty det är deras evärdliga besittning.
025:035 Om din broder råkar i armod och kommer på obestånd hos dig, såskall du taga dig an honom; såsom en främling eller eninhysesman skall han få leva hos dig.025:036 Du skall icke ockra på honom eller taga ränta, ty du skallfrukta din Gud, och du skall låta din broder leva hos dig.025:037 Du skall icke lämna honom dina penningar på ocker eller lämnahonom av dina livsmedel mot ränta.025:038 Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land,för att giva eder Kanaans land och vara eder Gud.
025:039 Om din broder råkar i armod hos dig och säljer sig åt dig, skalldu icke låta honom göra trälarbete;025:040 såsom en daglönare och en inhysesman skall han vara hos dig;intill jubelåret skall han tjäna hos dig.025:041 Då skall du giva honom fri, honom själv och hans barn med honom;och han skall återfå sin släktegendom, sin fädernebesittningskall han återfå.025:042 Ty de äro mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land; deskola icke säljas såsom man säljer trälar.025:043 Du skall icke med hårdhet bruka din makt över dem; du skallfrukta din Gud.025:044 Men om du vill skaffa dig en verklig träl eller trälinna, såskall du köpa en sådan träl eller trälinna från hedningarna sombo runt omkring eder.025:045 I mån ock köpa sådana ibland barnen till inhysesmännen som bohos eder och bland personer av deras släkt, som I haven hoseder, och som äro födda i edert land; sådana skola förbliva ederegendom.025:046 Och dem mån I hava att lämna såsom arv åt edra barn efter eder,till egendom och besittning; dem kunnen I hava till trälarevärdligen. Men ibland edra bröder, Israels barn, skall ingenmed hårdhet bruka sin makt över den andre.
025:047 Om en främling eller en inhysesman hos dig kommer till välstånd,och en din broder råkar i armod hos honom och säljer sig åtfrämlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest åt någon somtillhör en främlingssläkt,025:048 så skall han sedan, efter det att han har sålt sig, kunna lösasut; någon av hans bröder må lösa honom;025:049 eller ock må hans farbroder eller hans farbroders son lösahonom, eller må någon annan nära blodsförvant av hans släkt lösahonom; eller om han kommer i tillfälle därtill, må han självlösa sig.025:050 Därvid skall han, jämte den som har köpt honom, räkna efter,huru lång tid som har förflutit ifrån det år då han sålde sig åthonom till jubelåret; och det pris för vilket han såldes skalluppskattas efter årens antal; hans arbetstid hos honom skallberäknas till samma värde som en daglönares.025:051 Om ännu många år äro kvar, skall han såsom lösen för sig betalaen motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för.025:052 Om däremot allenast få år återstå till jubelåret, så skall hanräkna efter detta, sig till godo, och betala lösen för sig efterantalet av sina år.025:053 Såsom en daglönare som är lejd för år skall man behandla honomingen må inför dina ögon med hårdhet bruka sin makt över honom.025:054 Men om han icke bliver löst på något av de nämnda sätten, såskall han på jubelåret givas fri, han själv och hans barn medhonom.025:055 Ty Israels barn äro mina tjänare; de äro mina tjänare, som jaghar fört ut ur Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud.
026:001 I skolen icke göra eder några av gudar, ej heller uppresa åteder något beläte eller någon stod, eller uppsätta i edert landstenar med inhuggna bilder, för att tillbedja vid dem; ty jag ärHERREN, eder Gud.026:002 Mina sabbater skolen I hålla, och för min helgedom skolen I havafruktan. Jag är HERREN.
026:003 Om I vandren efter mina stadgar och hållen mina bud och görenefter dem,026:004 så skall jag giva eder regn i rätt tid, så att jorden giver singröda och träden på marken bära sin frukt.026:005 Och trösktiden skall hos eder räcka intill vinbärgningen, ochvinbärgningen skall räcka intill såningstiden, och I skolen havabröd nog att äta och skolen bo trygga i edert land.026:006 Och jag skall skaffa frid i landet, och I skolen få ro, ochingen skall förskräcka eder. Jag skall göra slut på vilddjuren ilandet, och intet svärd skall gå fram genom edert land.026:007 I skolen jaga edra fiender framför eder, och de skola falla föredra svärd.026:008 Fem av eder skola jaga hundra framför sig, och hundra av ederskola jaga tiotusen, och edra fiender skola falla för edrasvärd.026:009 Och jag skall vända mig till eder och göra eder fruktsamma ochför öka eder, och jag skall upprätthålla mitt förbund med eder.026:010 Och gammal gröda, som länge har legat inne, skolen I hava attäta; I skolen nödgas skaffa den gamla undan för den nya.026:011 Och jag skall uppresa min boning mitt ibland eder, och min själskall icke försmå eder.026:012 Jag skall vandra mitt ibland eder och vara eder Gud, och Iskolen vara mitt folk.026:013 Jag är HERREN, eder Gud, som förde eder ut ur Egyptens land, föratt I icke skullen vara trälar där; och jag har brutit sönderedert ok och låtit eder gå med upprätt huvud.
026:014 Men om I icke hören mig och icke gören efter alla dessa bud,026:015 om I förkasten mina stadgar, och om edra själar försmå minarätter, så att I icke gören efter alla mina bud, utan brytenmitt förbund,026:016 då skall ock jag handla på samma sätt mot eder: jag skallhemsöka eder med förskräckliga olyckor, med tärande sjukdom ochfeber, så att edra ögon försmäkta och eder själ förtvinar; och Iskolen förgäves så eder säd, ty edra fiender skola äta den.026:017 Jag skall vända mitt ansikte mot eder, och I skolen bliva slagnaav edra fiender; och de som hata eder skola råda över eder, ochI skolen fly, om ock ingen förföljer eder.
026:018 Om I, detta oaktat, icke hören mig, så skall jag tukta edersjufalt värre för edra synders skull.026:019 Jag skall krossa eder stolta makt. Jag skall låta eder himmelbliva såsom järn och eder jord såsom koppar.026:020 Och eder möda skall vara förspilld, ty eder jord skall icke givasin gröda, och träden i landet skola icke bära sin frukt.
026:021 Om I ändå vandren mig emot och icke viljen höra mig, så skalljag slå eder sjufalt värre, såsom edra synder förtjäna.026:022 Jag skall sända över eder vilddjur, som skola döda edra barn ochfördärva eder boskap och minska edert eget antal, så att edravägar bliva öde.
026:023 Om I, detta oaktat, icke låten varna eder av mig, utan vandrenmig emot,026:024 så skall också jag vandra eder emot och slå eder sjufalt föredra synders skull.026:025 Jag skall låta eder drabbas av ett hämndesvärd, som skall hämnasmitt förbund, och I skolen nödgas församla eder i städerna; mendär skall jag sända pest bland eder, och I skolen bliva givna ifiendehand.026:026 Jag skall så fördärva edert livsuppehälle, att edert bröd skallkunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor, och edert bröd skalllämnas ut efter vikt, och när I äten, skolen I icke bliva mätta.
026:027 Om I, detta oaktat, icke hören mig, utan vandren mig emot,026:028 så skall också jag i vrede vandra eder emot och tukta edersjufalt för edra synders skull.026:029 I skolen nödgas äta edra söners kött och äta edra döttrars kött.026:030 Jag skall ödelägga edra offerhöjder och utrota edra solstoder;jag skall kasta edra döda kroppar på edra eländiga avgudars dödakroppar, ty min själ skall försmå eder.026:031 Och jag skall göra edra städer till ruiner och föröda edrahelgedomar, och jag skall icke mer med välbehag känna lukten avedra offer.026:032 Jag skall själv ödelägga landet, så att edra fiender, som bodäri, skola häpna däröver.026:033 Men eder skall jag förströ bland hedningarna, och jag skallförfölja eder med draget svärd; så skall edert land bliva enödemark, och edra städer skola bliva ruiner.
026:034 Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater, då, under heladen tid det ligger öde och I ären i edra fienders land. Ja, dåskall landet hålla sabbat och giva gottgörelse för sinasabbater.026:035 Hela den tid det ligger öde skall det hålla sabbat och få denvila det icke fick på edra sabbater, då I bodden däri.026:036 Och åt dem som bliva kvar av eder skall jag giva försagdahjärtan i deras fienders länder, så att de jagas på flykten avett prasslande löv som röres av vinden, och fly, såsom flydde deför svärd, och falla, om ock ingen förföljer dem.026:037 Och de skola stupa på varandra, likasom för svärd, om ock ingenförföljer dem. Ja, I skolen icke kunna hålla stånd mot edrafiender.026:038 I skolen förgås bland hedningarna, och edra fienders land skallförtära eder.026:039 Och de som bliva kvar av eder skola försmäkta i edra fiendersland, genom sin egen missgärning, och försmäkta tillika genomsina fäders missgärning, likasom dessa hava gjort.
026:040 Och de skola nödgas bekänna den missgärning de själva havabegått, och den deras fäder hava begått, genom att handlatrolöst mot mig, och huru de hava vandrat mig emot026:041—varför också jag måste vandra dem emot och föra dem bort ideras fienders land—ja, då skola deras oomskurna hjärtannödgas ödmjuka sig, då skola de få umgälla sin missgärning.026:042 Och då skall jag tänka på mitt förbund med Jakob, då skall jagock tänka på mitt förbund med Isak och på mitt förbund medAbraham, och på landet skall jag tänka.026:043 Ty landet måste bliva övergivet av dem och så få gottgörelse försina sabbater genom att bliva öde när folket är borta, ochsjälva skola de få umgälla sin missgärning, därför, ja, därföratt de förkastade mina rätter, och därför att deras själarförsmådde mina stadgar.026:044 Men detta oaktat skall jag, medan de äro i sina fienders land,icke så förkasta eller försmå dem, att jag förgör dem och brytermitt förbund med dem; ty jag är HERREN, deras Gud.026:045 Nej, till fromma för dem skall jag tänka på förbundet medförfäderna, som jag förde ut ur Egyptens land, införhedningarnas ögon, på det att jag skulle vara deras Gud. Jag ärHERREN.
026:046 Dessa äro de stadgar och rätter och lagar som HERREN fastställdemellan sig och Israels barn, på Sinai berg genom Mose.
027:001 Och HERREN talade till Mose och sade: 027:002 Tala till Israels barn och säg till dem:
Om någon skall fullgöra ett löfte, ett sådant varvid du har attbestämma värdet på personer som lovas åt HERREN, så gällerföljande:027:003 Om värdet skall bestämmas för en man som är mellan tjugu ochsextio år gammal, så skall du bestämma detta till femtio siklarsilver, efter helgedomssikelns vikt.027:004 Om frågan gäller en kvinna, så skall du bestämma värdet tilltrettio siklar.027:005 Om frågan gäller någon som är mellan fem år och tjugu år gammal,så skall det värde du bestämmer vara för mankön tjugu siklar ochför kvinnkön tio siklar.027:006 Om frågan gäller någon som är mellan en månad och fem år gammal,så skall det värde du bestämmer vara för mankön fem siklarsilver och för kvinnkön tre siklar silver.027:007 Om frågan gäller någon som är sextio år gammal eller därutöver,så skall det värde du bestämmer vara, om det är en man, femtonsiklar, men för en kvinna skall det vara tio siklar.027:008 Är någon i sådant armod att han icke kan betala det värde dubestämmer, så skall han ställas fram inför prästen, och prästenskall då bestämma ett värde för honom; efter vad den som hargjort löftet kan anskaffa skall prästen bestämma värdet förhonom.
027:009 Om frågan gäller boskap, av de lag man får bära fram såsom offeråt HERREN, så skall allt sådant, när man har givit det åtHERREN, vara heligt;027:010 man skall icke utväxla eller utbyta det, vare sig ett bättre motett sämre eller ett sämre mot ett bättre. Om någon likvälutbyter ett djur mot ett annat, så skall både det förra och detsom har blivit lämnat i utbyte vara heligt.027:011 Men om frågan gäller något slags orent djur, ett sådant som manicke får bära fram såsom offer åt HERREN, så skall djuretställas fram inför prästen;027:012 och prästen skall bestämma dess värde, alltefter som det ärbättre eller sämre. Såsom du—prästen—bestämmer det, såskall det vara.027:013 Och om ägaren vill lösa djuret, så skall han till det värde duhar bestämt lägga femtedelen av värdet.
027:014 Om någon helgar sitt hus, för att det skall vara helgat åtHERREN, så skall prästen bestämma dess värde, alltefter som detär bättre eller sämre. Såsom prästen bestämmer dess värde, såskall det förbliva.027:015 Och om den som har helgat sitt hus vill lösa det, så skall hantill det värde i penningar du har bestämt lägga femtedelendärav; då bliver det hans.
027:016 Om någon helgar åt HERREN ett stycke åker av sin arvsbesittningså skall du bestämma dess värde efter utsädet därpå: mot varhomer utsädeskorn skola svara femtio siklar silver.027:017 Om han helgar sin åker ända från jubelåret, så skall detförbliva vid det värde du bestämmer.027:018 Men om han helgar sin åker efter jubelåret, då skall prästen åthonom beräkna penningvärdet efter antalet av de år som återståtill nästa jubelår; och ett motsvarande avdrag skall göras pådet värde du förut har bestämt.027:019 Och om den som har helgat åkern vill lösa den, så skall han tilldet värde i penningar du har bestämt lägga femtedelen därav; dåförbliver den hans.027:020 Om han icke löser åkern, men säljer den åt någon annan, så fåråkern sedan icke lösas,027:021 utan när åkern frånträdes på jubelåret, skall den vara helgad åtHERREN, likasom en tillspillogiven åker; hans arvsbesittningtillfaller då prästen.
027:022 Om någon helgar åt HERREN en åker som han har köpt, en som ickehör till hans arvsbesittning,027:023 så skall prästen åt honom räkna ut beloppet av det bestämdavärdet intill jubelåret; och han skall samma dag erlägga dettavärde, som du har bestämt; det skall vara helgat åt HERREN.027:024 Men på jubelåret skall åkern återgå till den av vilken den harblivit köpt, och vilkens arvejord den är.027:025 Och när du bestämmer något värde, skall det alltid bestämmas ihelgedomssiklar, sikeln räknad till tjugu gera.
027:026 Men det som är förstfött ibland boskap, och som tillhör HERRENredan såsom förstfött, det skall ingen helga; vare sig det ärett djur av fäkreaturen eller ett djur av småboskapen, tillhördet redan HERREN027:027 Men om frågan gäller något orent djur, så skall man lösa detefter det värde du bestämmer och lägga femtedelen av värdetdärtill. Om det icke löses, så skall det säljas efter det värdedu bestämmer.
027:028 Och om frågan gäller något tillspillogivet, vad någon har givittill spillo åt HERREN av sin egendom, det må vara en människaeller ett boskapsdjur eller den åker som är hans arvsbesittning,så får sådant varken säljas eller lösas; allt tillspillogivet ärhögheligt och tillhör HERREN.027:029 En människa som har blivit tillspillogiven får aldrig lösas; ensådan måste dödas.
027:030 Och all tionde av jorden, vare sig av säden på jorden eller avträdens frukt, tillhör HERREN; den är helgad åt HERREN.027:031 Om någon vill lösa något av sin tionde, så skall han läggafemtedelen av värdet därtill.027:032 Och vad beträffar tionde av fäkreatur eller av småboskap, alltsom går under herdestaven, så skall av allt detta vart tiondedjur vara helgat åt HERREN;027:033 man skall icke efterforska om det är bättre eller sämre, och manfår icke utbyta det. Om någon likväl utbyter djuret, så skallbåde detta och det som har blivit lämnat i utbyte vara heligt;det får icke lösas.027:034 Dessa äro de bud som HERREN på Sinai berg gav Israels barn genomMose.
Fjärde Mosebok (Numeri)
001:001 Och HERREN talade till Mose i Sinais öken, i uppenbarelsetältet, på första dagen i andra månaden av det andra året efter deras uttåg ur Egyptens land; han sade: 001:002 »Räknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter deras släkter och efter deras familjer, vart namn räknat särskilt, allt mankön, var person för sig; 001:003 alla stridbara män i Israel, de män som äro tjugu år gamla eller därutöver, dem skolen I inmönstra efter deras häravdelningar, du och Aron. 001:004 I skolen därvid taga till eder en man av var stam, den som är huvudman för sin stams familjer. 001:005 Och dessa äro namnen på de män som skola biträda eder: av Ruben: Elisur, Sedeurs son; 001:006 av Simeon: Selumiel, Surisaddais son; 001:007 av Juda: Naheson, Amminadabs son; 001:008 av Isaskar: Netanel, Suars son; 001:009 av Sebulon: Eliab, Helons son; 001:010 av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse: Gamliel, Pedasurs son; 001:011 av Benjamin: Abidan, Gideonis son; 001:012 av Dan: Ahieser, Ammisaddais son; 001:013 av Aser: Pagiel, Okrans son; 001:014 av Gad: Eljasaf, Deguels son; 001:015 av Naftali: Ahira, Enans son.» 001:016 Dessa voro ombud för menigheten, hövdingar för sina fädernestammar, huvudmän för Israels ätter.
001:017 Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna män;001:018 och sedan de hade församlat hela menigheten på första dagen iandra månaden, blev folket infört i förteckningen efter sinasläkter och efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, desom voro tjugu år gamla eller därutöver, var person för sig,001:019 allt såsom HERREN hade bjudit Mose; och han mönstrade dem iSinais öken.
001:020 Och avkomlingarna av Rubens, Israels förstföddes, söner,upptecknade efter sina släkter och efter sina familjer, vartnamn räknat särskilt, var person för sig, alla av mankön somvoro tjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,001:021 så många av Rubens stam som inmönstrades, utgjorde fyrtiosextusen fem hundra.
001:022 Avkomlingarna av Simeons söner, upptecknade efter sina släkteroch efter sina familjer, så många som inmönstrades, vart namnräknat särskilt, var person för sig, alla av mankön som vorotjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,001:023 så många av Simeons stam som inmönstrades, utgjorde femtioniotusen tre hundra.
001:024 Avkomlingarna av Gads söner, upptecknade efter sina släkter ochefter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som vorotjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,001:025 så många av Gads stam som inmönstrades, utgjorde fyrtiofem tusensex hundra femtio.
001:026 Avkomlingarna av Judas söner, upptecknade efter sina släkter ochefter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som vorotjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,001:027 så många av Juda stam som inmönstrades, utgjorde sjuttiofyratusen sex hundra.
001:028 Avkomlingarna av Isaskars söner, upptecknade efter sina släkteroch efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som vorotjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,001:029 så många av Isaskars stam son inmönstrades, utgjorde femtiofyratusen fyra hundra.
001:030 Avkomlingarna av Sebulons söner upptecknade efter sina släkteroch efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som vorotjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,001:031 så många av Sebulons stam som inmönstrades, utgjorde femtiosjutusen fyra hundra.
001:032 Avkomlingarna av Josefs söner:
Avkomlingarna av Efraims söner, upptecknade efter sina släkteroch efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som vorotjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,001:033 så många av Efraims stam som inmönstrades; utgjorde fyrtio tusenfem hundra.
001:034 Avkomlingarna av Manasses söner, upptecknade efter sina släkteroch efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som vorotjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,001:035 så många av Manasse stam som inmönstrades, utgjorde trettiotvåtusen två hundra.
001:036 Avkomlingarna av Benjamins söner, upptecknade efter sina släkteroch efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som vorotjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,001:037 så många av Benjamins stam som inmönstrades, utgjorde trettiofemtusen fyra hundra.
001:038 Avkomlingarna av Dans söner, upptecknade efter sina släkter ochefter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som vorotjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,001:039 så många av Dans stam som inmönstrades, utgjorde sextiotvå tusensju hundra.
001:040 Avkomlingarna av Asers söner, upptecknade efter sina släkter ochefter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som vorotjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,001:041 så många av Asers stam som inmönstrades, utgjorde fyrtioetttusen fem hundra.
001:042 Avkomlingarna av Naftalis söner, upptecknade efter sina släkteroch efter sina familjer, vart namn räknat särskilt, de som vorotjugu år gamla eller därutöver, alla stridbara män,001:043 så många av Naftali stam som inmönstrades, utgjorde femtiotretusen fyra hundra.
001:044 Dessa voro de inmönstrade, de som blevo inmönstrade av Mose ochAron och Israels hövdingar, tolv män, som företrädde var och ensin stamfamilj.001:045 Och alla de av Israels barn som inmönstrades, efter derasfamiljer, de som voro tjugu år gamla eller därutöver, allastridbara män i Israel,001:046 alla dessa inmönstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundrafemtio.001:047 Men leviterna i sin fädernestam blevo icke inmönstrade med deövriga.
001:048 Ty HERREN talade till Mose och sade:001:049 Levi stam allenast skall du icke inmönstra, och du skall ickeräkna antalet av dem med de övriga israeliterna;001:050 utan du skall förordna leviterna att förestå vittnesbördetstabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbehör. Deskola bära tabernaklet och alla dess redskap och göra tjänstdärvid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt läger.001:051 När tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det,och när tabernaklet skall slås upp, skola leviterna uppsättadet; men om någon främmande kommer därvid, skall han dödas.001:052 De övriga israeliterna skola lägra sig var och en i sitt läger,och var och en under sitt baner, efter sina häravdelningar;001:053 men leviterna skola lägra sig runt omkring vittnesbördetstabernakel, för att icke förtörnelse må komma över Israels barnsmenighet; och leviterna skola iakttaga vad som är att iakttagavid vittnesbördets tabernakel.
001:054 Och Israels barn gjorde så; de gjorde i alla stycken såsomHERREN hade bjudit Mose.
002:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:002:002 Israels barn skola lägra sig var och en under sitt baner, vid defälttecken som höra till deras särskilda familjer; runt omkringuppenbarelsetältet skola de lägra sig så, att de hava detframför sig.
002:003 På framsidan, österut, skall Juda lägra sig under sitt baner,efter sina häravdelningar: Juda barns hövding Naheson,Amminadabs son002:004 med de inmönstrade som utgöra hans här, sjuttiofyra tusen sexhundra man.002:005 Bredvid honom skall Isaskars stam lägra sig: Isaskars barnshövding Netanel, Suars son,002:006 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiofyra tusen fyrahundra man.002:007 Därnäst Sebulons stam: Sebulons barns hövding Eliab, Helons son,002:008 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiosju tusen fyrahundra man.002:009 De inmönstrade som tillhöra Juda läger utgöra alltså tillsammansett hundra åttiosex tusen fyra hundra man, delade i sinahäravdelningar. De skola vid uppbrott tåga främst.
002:010 Ruben skall lägra sig under sitt baner söderut, efter sinahäravdelningar: Rubens barns hövding Elisur, Sedeurs son,002:011 med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtiosex tusen femhundra man.002:012 Bredvid honom skall Simeons stam lägra sig: Simeons barnshövding Selumiel, Surisaddais son,002:013 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtionio tusen trehundra man.002:014 Därnäst Gads stam: Gads barns hövding Eljasaf, Reguels son002:015 med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtiofem tusen sexhundra femtio man.002:016 De inmönstrade som tillhöra Rubens läger utgöra alltsåtillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man,delade i sina häravdelningar. Och de skola vid uppbrott tåga iandra rummet.
002:017 Sedan skall uppenbarelsetältet med leviternas läger hava sin plats i tåget, mitt emellan de övriga lägren. I den ordning de lägra sig skola de ock tåga, var och en på sin plats, under sina baner.
002:018 Efraim skall lägra sig under sitt baner västerut, efter sinahäravdelningar: Efraims barns hövding Elisama, Ammihuds son,002:019 med de inmönstrade som utgöra hans här, fyrtio tusen fem hundraman.002:020 Bredvid honom skall Manasse stam lägra sig: Manasse barnshövding Gamliel, Pedasurs son,002:021 med de inmönstrade som utgöra hans här, trettiotvå tusen tvåhundra man.002:022 Därnäst Benjamins stam: Benjamins barns hövding Abidan, Gideonisson,002:023 med de inmönstrade som utgöra hans här, trettiofem tusen fyrahundra man.002:024 De inmönstrade som tillhöra Efraims läger utgöra alltsåtillsammans ett hundra åtta tusen ett hundra man, delade i sinahäravdelningar. Och de skola vid uppbrott tåga i tredje rummet.
002:025 Dan skall lägra sig under sitt baner norrut, efter sinahäravdelningar: Dans barns hövding Ahieser, Ammisaddais son,002:026 med de inmönstrade som utgöra hans här, sextiotvå tusen sjuhundra man.002:027 Bredvid honom skall Asers stam lägra sig: Asers barns hövdingPagiel, Okrans son,002:028 med de inmönstrade som utgöra hans har, fyrtioett tusen femhundra man.002:029 Därnäst Naftali stam: Naftali barns hövding Ahira, Enans son,002:030 med de inmönstrade som utgöra hans här, femtiotre tusen fyrahundra man.002:031 De inmönstrade som tillhöra Dans läger utgöra alltså tillsammansett hundra femtiosju tusen sex hundra man. De skola vid uppbrotttåga sist, under sina baner.
002:032 Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn sominmönstrades. De som inmönstrades i lägren, efter sinahäravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen femhundra femtio man.002:033 Men leviterna blevo icke inmönstrade med de övriga israeliterna,ty så hade HERREN: bjudit Mose.
002:034 Och Israels barn gjorde så; alldeles så, som HERREN hade bjuditMose, lägrade de sig under sina baner, och så tågade de ock, varoch en i sin släkt, efter sin familj.
003:001 Detta är berättelsen om Arons och Moses släkt, vid den tid dåHERREN talade med Mose på Sinai berg.003:002 Dessa äro namnen på Arons söner: Nadab, den förstfödde, ochAbihu, Eleasar och Itamar.003:003 Dessa voro namnen på Arons söner, de smorda prästerna, som hademottagit handfyllning till att vara präster.003:004 Men Nadab och Abihu föllo döda ned inför HERRENS ansikte, när deframburo främmande eld inför HERRENS ansikte i Sinais öken; ochde hade inga söner. Sedan voro Eleasar och Itamar präster undersin fader Aron.
003:005 Och HERREN talade till Mose och sade:003:006 Levi stam skall du låta få tillträde hit; du skall låta dem ståinför prästen Aron för att betjäna honom.003:007 De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad helamenigheten har att iakttaga, inför uppenbarelsetältet, i det attde förrätta tjänsten vid tabernaklet.003:008 Och de skola hava vården om alla uppenbarelsetältets tillbehör,och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att deförrätta tjänsten vid tabernaklet.003:009 Alltså skall du giva leviterna åt Aron och hans söner; de skolavara honom givna såsom gåva av Israels barn.003:010 Men Aron och hans söner skall du anbefalla att iakttaga vad somhör till deras prästämbete. Om någon främmande kommer därvid,skall han dödas.003:011 Och HERREN talade till Mose och sade:003:012 Se, jag har själv bland Israels barn uttagit leviterna i ställetför allt förstfött bland Israels barn, allt som öppnarmoderlivet, så att leviterna skola tillhöra mig.003:013 Ty mig tillhör allt förstfött; på den dag då jag slog alltförstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött iIsrael, såväl människor som boskap. Mig skola de tillhöra. Jagär HERREN.
003:014 Och HERREN talade till Mose i Sinais öken och sade:003:015 Mönstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras släkter;alla av mankön som äro en månad gamla eller därutöver skall duinmönstra.003:016 och Mose inmönstrade dem efter HERRENS befallning, såsom honomhade blivit bjudet.003:017 Och dessa voro Levis söner, efter deras namn: Gerson, Kehat ochMerari.003:018 Och dessa voro namnen på Gersons söner, efter deras släkter:Libni och Simei.003:019 Och Kehats söner efter sina släkter voro Amram och Jishar,Hebron och Ussiel.003:020 Och Meraris söner efter sina släkter voro Maheli och Musi. Dessavoro leviternas släkter, efter deras familjer.
003:021 Från Gerson härstammade libniternas släkt och simeiternas släkt;dessa voro gersoniternas släkter.003:022 De av dem som inmönstrades, i det att man räknade alla dem avmankön som voro en månad gamla eller därutöver dessa inmönstradeutgjorde sju tusen fem hundra.003:023 Gersoniternas släkter hade sitt läger bakom tabernaklet,västerut.003:024 Och hövding för gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son.003:025 Och Gersons barn skulle vid uppenbarelsetältet hava vården omsjälva tabernaklet och dess täckelse, om dess överdrag och omförhänget för ingången till uppenbarelsetältet,003:026 vidare om förgårdens omhängen och om förhänget för ingången tillförgården, som omgav tabernaklet och altaret, så ock om dessstreck—vad arbete nu kunde förekomma därvid.
003:027 Från Kehat härstammade amramiternas släkt, jishariternas släkthebroniternas släkt och ussieliternas släkt; dessa vorokehatiternas släkter.003:028 När man räknade alla dem av mankön som voro en månad gamla ellerdärutöver, utgjorde de åtta tusen sex hundra; dessa voro de somskulle hava vården om de heliga föremålen.003:029 Kehats barns släkter hade sitt läger vid sidan av tabernaklet,söderut.003:030 Och hövding för de kehatitiska släkternas stamfamilj; varElisafan, Ussiels son.003:031 De skulle hava vården om arken, bordet, ljusstaken, altarna ochde tillbehör till de heliga föremålen, som begagnades vidgudstjänsten, så ock om förhänget och om allt arbete därvid.003:032 Men överhövding över alla leviterna var Eleasar, prästen Aronsson; han var förman för dem som skulle hava vården om de heligaföremålen.
003:033 Från Merari härstammade maheliternas släkt och musiternas släkt;dessa voro merariternas släkter.003:034 Och de av dem som inmönstrades, i det att man räknade alla demav mankön som voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde sextusen två hundra.003:035 Och hövding för de meraritiska släkternas stamfamilj var Suriel,Abihails son. De hade sitt läger vid sidan av tabernaklet,norrut.003:036 Och Meraris barn fingo till åliggande att hava vården ombräderna till tabernaklet, om dess tvärstänger, stolpar ochfotstycken och om alla dess tillbehör och om allt arbete därvid,003:037 så ock om stolparna till förgården runt omkring med derasfotstycken, deras pluggar och streck.
003:038 Men mitt för tabernaklet, på framsidan, mitt för uppenbarelsetältet, österut, hade Mose och Aron och hans söner sitt läger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om någon främmande kom därvid, skulle han dödas.
003:039 De inmönstrade av leviterna som Mose och Aron inmönstrade efter deras släkter, enligt HERRENS befallning, alla av mankön som voro en månad gamla eller därutöver, utgjorde tillsammans tjugutvå tusen.
003:040 Och HERREN sade till Mose: Mönstra allt förstfött av mankönbland Israels barn, alla som äro en månad gamla eller därutöver,och räkna antalet av deras namn.003:041 Och tag ut åt mig—ty jag är HERREN—leviterna i stället förallt förstfött bland Israels barn, så ock leviternas boskap istället för allt förstfött bland Israels barns boskap.
003:042 Och Mose mönstrade allt förstfött bland Israels barn, såsomHERREN hade bjudit honom.003:043 Och de förstfödde av mankön, vart namn räknat särskilt, de somvoro en månad gamla eller därutöver, utgjorde, så många sominmönstrades, tillsammans tjugutvå tusen två hundra sjuttiotre.
003:044 Och HERREN talade till Mose och sade:003:045 Du skall uttaga leviterna i stället för allt förstfött blandIsraels barn, så ock leviternas boskap i stället för dessasboskap; så att leviterna skola tillhöra mig. Jag är HERREN.003:046 Men till lösen för de två hundra sjuttiotre personer med vilkaantalet av Israels barns förstfödde överstiger leviternas antal,003:047 skall du taga fem siklar för var person; du skall taga upp dessaefter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugu gera.003:048 Och du skall giva penningarna åt Aron och hans söner såsom lösenför de övertaliga bland folket.
003:049 Och Mose tog lösesumman av dem som voro övertaliga, när manräknade dem som voro lösta genom leviterna.003:050 Av Israels barns förstfödde tog han penningarna, ett tusen trehundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt.003:051 Och Mose gav lösesumman åt Aron och hans söner, efter HERRENSbefallning, såsom HERREN hade bjudit Mose.
004:001 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:004:002 Räknen bland Levi barn antalet av Kehats barn, efter derassläkter och efter deras familjer,004:003 dem som äro trettio år gamla eller därutöver, ända till femtioår, alla tjänstbara män som kunna förrätta sysslor viduppenbarelsetältet.004:004 Och detta skall vara Kehats barns tjänstgöring viduppenbarelsetältet: de skola hava hand om de högheligaföremålen.004:005 När lägret skall bryta upp, skola Aron och hans söner gå in ochtaga ned den förlåt som hänger framför arken och med denövertäcka vittnesbördets ark;004:006 däröver skola de lägga ett överdrag av tahasskinn och över dettaytterligare breda ett kläde, helt och hållet mörkblått; sedanskola de sätta in stängerna.004:007 Och över skådebrödsbordet skola de breda ett mörkblått kläde ochställa därpå faten, skålarna och bägarna, ävensom kannorna tilldrickoffren; »det beständiga brödet» skall ock läggas därpå.004:008 Häröver skola de breda ett rosenrött kläde och betäcka detta medett överdrag av tahasskinn; sedan skola de sätta in stängerna.004:009 Och de skola taga ett mörkblått kläde och därmed övertäckaljusstaken och dess lampor, lamptänger och brickor, så ock allatillhörande oljekärl som begagnas under tjänstgöringen därvid;004:010 och de skola lägga den med alla dess tillbehör i ett överdrag avtahasskinn och sedan lägga alltsammans på en bår.004:011 Över det gyllene altaret skola de likaledes breda ett mörkblåttkläde och betäcka detta med ett överdrag av tahasskinn, sedanskola de sätta in stängerna.004:012 Och de skola taga alla gudstjänstredskap, som begagnas vidtjänstgöringen i helgedomen, och lägga dem i ett mörkblått klädeoch betäcka dem med ett överdrag av tahasskinn, och sedan läggadem på en bår.004:013 Och de skola taga bort askan från altaret och breda över det ettpurpurrött kläde004:014 och lägga därpå alla tillbehör som begagnas under tjänstgöringendärvid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och skålarna, korteligen,altarets alla tillbehör; och däröver skola de breda ett överdragav tahasskinn och så sätta in stängerna.
004:015 Sedan nu Aron och hans söner, när lägret skall bryta upp, så hava övertäckt de heliga föremålen och alla tillbehör till dessa heliga föremål, skola därefter Kehats barn komma för att bära; men de må icke röra vid de heliga föremålen, ty då skola de dö. Detta är vad Kehats barn hava att bära av det som hör till uppenbarelsetältet.
004:016 Och Eleasars, prästen Arons sons åliggande skall vara att hava vården om oljan till ljusstaken, om den välluktande rökelsen, om det dagliga spisoffret och om smörjelseoljan; hans åliggande skall vara att hava vården om hela tabernaklet och om allt vad däri är, de heliga föremålen och deras tillbehör.
004:017 Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:004:018 Låten icke kehatiternas släktgren utrotas ur leviternas stam.004:019 Utan gören på följande sätt med dem, för att de må leva och ickedö, när de nalkas de högheliga föremålen: Aron och hans sönerskola gå in och anvisa var och en av dem vad han har att göraeller bära004:020 men själva må de icke gå in och se de heliga föremålen, icke ensett ögonblick, ty då skola de dö.