The Project Gutenberg eBook ofBibeln, Gamla och Nya TestamentetThis ebook is for the use of anyone anywhere in the United States and most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this ebook or online atwww.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you will have to check the laws of the country where you are located before using this eBook.Title: Bibeln, Gamla och Nya TestamentetRelease date: March 1, 2000 [eBook #2100]Most recently updated: December 31, 2020Language: SwedishCredits: Produced by Project Runeberg, which has provided Nordic literature on the Internet since 1992. http://runeberg.org/*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK BIBELN, GAMLA OCH NYA TESTAMENTET ***
This ebook is for the use of anyone anywhere in the United States and most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this ebook or online atwww.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you will have to check the laws of the country where you are located before using this eBook.
Title: Bibeln, Gamla och Nya TestamentetRelease date: March 1, 2000 [eBook #2100]Most recently updated: December 31, 2020Language: SwedishCredits: Produced by Project Runeberg, which has provided Nordic literature on the Internet since 1992. http://runeberg.org/
Title: Bibeln, Gamla och Nya Testamentet
Release date: March 1, 2000 [eBook #2100]Most recently updated: December 31, 2020
Language: Swedish
Credits: Produced by Project Runeberg, which has provided Nordic literature on the Internet since 1992. http://runeberg.org/
*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK BIBELN, GAMLA OCH NYA TESTAMENTET ***
Produced by Project Runeberg, which has provided Nordic
literature on the Internet since 1992. http://runeberg.org/
eller
innehållande
Gamla Testamentet
Första Mosebok (Genesis)Andra Mosebok (Exodus)Tredje Mosebok (Leviticus)Fjärde Mosebok (Numeri)Femte Mosebok (Deuteronomium)JosuaDomarbokenRutFörsta SamuelsbokenAndra SamuelsbokenFörsta KonungabokenAndra KonungabokenFörsta KrönikebokenAndra KrönikebokenEsraNehemjaEsterJobPsaltarenOrdspråksbokenPredikarenHöga VisanJesajaJeremiaKlagovisornaHesekielDanielHoseaJoelAmosObadjaJonaMikaNahumHabackukSefanjaHaggaiSakarjaMalaki
Nya Testamentet
Evangelium enligt MatteusEvangelium enligt MarkusEvangelium enligt LukasEvangelium enligt JohannesApostlagärningarnaPaulus' brev till romarnaPaulus' första brev till korintiernaPaulus' andra brev till korintiernaPaulus' brev till galaternaPaulus' brev till efesiernaPaulus' brev till filippernaPaulus' brev till kolossernaPaulus' första brev till tessalonikernaPaulus' andra brev till tessalonikernaPaulus' första brev till TimoteusPaulus' andra brev till TimoteusPaulus' brev till TitusPaulus' brev till FilemonBrevet till hebréernaPetrus' första brevPetrus' andra brevJohannes' första brevJohannes' andra brevJohannes' tredje brevJakobs' brevJudas' brevJohannes' uppenbarelse
Första Mosebok (Genesis)
001:001 I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. 001:002 Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. 001:003 Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus. 001:004 Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. 001:005 Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.
001:006 Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vattenfrån vatten.»001:007 Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet frånvattnet ovan fästet; och det skedde så.001:008 Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vartmorgon, den andra dagen.
001:009 Och Gud sade: »Samle sig det vatten som är under himmelen tillen särskild plats, så att det torra bliver synligt.» Och detskedde så.001:010 Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade hanhav. Och Gud såg att det var gott.001:011 Och Gud sade: »Frambringe jorden grönska, fröbärande örter ochfruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sittfrö, på jorden.» Och det skedde så;001:012 jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter,och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö.Och Gud såg att det var gott.001:013 Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.
001:014 Och Gud sade: »Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagenfrån natten, och vare de till tecken och till att utmärkasärskilda tider, dagar och år,001:015 och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.»Och det skedde så;001:016 Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att rådaöver dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten, såock stjärnorna.001:017 Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,001:018 och till att råda över dagen och över natten, och till attskilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.001:019 Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen.
001:020 Och Gud sade: »Frambringe vattnet ett vimmel av levandevarelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste.»001:021 Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levandevarelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock allabevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det vargott.001:022 Och Gud välsignade dem och sade: »Varen fruktsamma och förökeneder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna påjorden.»001:023 Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.
001:024 Och Gud sade: »Frambringe jorden levande varelser, efter derasarter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter derasarter.» Och det skedde så;001:025 Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, ochboskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken,efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.001:026 Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till attvara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och överfåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över helajorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.»001:027 Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbildskapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.001:028 Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma ochföröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder;och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelenoch över alla djur som röra sig på jorden.»001:029 Och Gud sade: »Se, jag giver eder alla fröbärande örter på helajorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen Ihava till föda.001:030 Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen ochåt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ,åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.» Och det skeddeså.001:031 Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycketgott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjättedagen.
002:001 Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sinhärskara.002:002 Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort;och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hadegjort.002:003 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför atthan på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hadegjort, när han skapade.
002:004 Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till påhimmelen och jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjordejord och himmel.
002:005 Då bar jorden ännu ingen buske på marken, och ingen ört hadeännu skjutit upp på marken, ty HERREN Gud hade icke låtit regnapå jorden, och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden;002:006 men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken.002:007 Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden ochinblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan enlevande varelse.
002:008 Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och sattedäri människan som han hade danat.002:009 HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att sepå och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitti lustgården, så ock kunskapens träd på gott och ont.002:010 Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården; sedandelade den sig i fyra grenar.002:011 Den första heter Pison; det är den som flyter omkring helalandet Havila, där guld finnes,002:012 och det landets guld är gott; där finnes ock bdelliumharts ochonyxsten.002:013 Den andra floden heter Gihon; det är den som flyter omkring helalandet Kus.002:014 Den tredje floden heter Hiddekel; det är den som har sitt loppöster om Assyrien. Den fjärde floden är Frat.
002:015 Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård,till att bruka och bevara den.002:016 Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: »Av alla andra träd ilustgården må du fritt äta,002:017 men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty närdu äter därav, skall du döden dö.»
002:018 Och HERREN Gud sade: »Det är icke gott att mannen är allena. Jagvill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves.»002:019 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och allahimmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se hurudenne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levandevarelse, så skulle den heta.002:020 Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna underhimmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han ickenågon hjälp, sådan som honom hövdes.002:021 Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hadesomnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats medkött.002:022 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagitav mannen, och förde henne fram till mannen.002:023 Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött avmitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.»
002:024 Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder ochhålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.
002:025 Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke förvarandra.
003:001 Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERRENGud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud havasagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?»003:002 Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra trädeni lustgården,003:003 men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gudsagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på detatt I icke mån dö.'»003:004 Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I dö;003:005 men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, såatt I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»003:006 Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var enlust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom mandärav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gavjämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.
003:007 Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voronakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig.
003:008 Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begyntesvalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Gudsansikte bland träden i lustgården.003:009 Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: »Var ärdu?»003:010 Han svarade: »Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt,eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.»003:011 Då sade han: »Vem har låtit dig förstå att du är naken? Har duicke ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?»003:012 Mannen svarade: »Kvinnan som du har givit mig till att vara medmig, hon gav mig av trädet, så att jag åt.»003:013 Då sade HERREN Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort!»Kvinnan svarade: »Ormen bedrog mig, så att jag åt.»
003:014 Då sade HERREN Gud till ormen: »Eftersom du har gjort detta,vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur.På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dinalivsdagar.003:015 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, ochmellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditthuvud, och du skall stinga den i hälen.»
003:016 Och till kvinnan sade han: »Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.»
003:017 Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrusord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt:'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för dinskull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dinalivsdagar;003:018 törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skolavara din föda.003:019 I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänderåter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, ochtill stoft skall du åter varda.»
003:020 Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty honblev en moder åt allt levande.003:021 Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinnoch satte på dem.
003:022 Och HERREN Gud sade: »Se, mannen har blivit såsom en av oss, såatt han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sinhand och taga jämväl av livets träd och äta, och så levaevinnerligen.»003:023 Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att hanskulle bruka jorden, varav han var tagen.003:024 Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgårdkeruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevakavägen till livets träd.
004:001 Och mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och föddeKain; då sade hon: »Jag har fött en man genomHERRENS hjälp.»004:002 Och hon födde åter en son, Abel, den förres broder. Och Abelblev en fårherde, men Kain blev en åkerman.004:003 Och efter någon tid hände sig att Kain av markens frukt bar framen offergåva åt HERREN.004:004 Också Abel bar fram sin gåva, av det förstfödda i hans hjord, avdjurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offergåva;004:005 men till Kain och hans offergåva såg han icke. Då blev Kainmycket vred, och hans blick blev mörk.004:006 Och HERREN sade till Kain: »Varför är du vred, och varför är dinblick så mörk?004:007 Är det icke så: om du har gott i sinnet, då ser du frimodigtupp; men om du icke har gott i sinnet, då lurar synden viddörren; till dig står hennes åtrå, men du bör råda över henne.»004:008 Och Kain talade med sin broder Abel; och när de voro ute påmarken, överföll Kain sin broder Abel och dräpte honom.
004:009 Då sade HERREN till Kain: »Var är din broder Abel?» Han svarade:»Jag vet icke; skall jag taga vara på min broder?»004:010 Då sade han: »Vad har du gjort! Hör, din broders blod ropartill mig från jorden.004:011 Så vare du nu förbannad och förvisad ifrån åkerjorden, som haröppnat sin mun för att mottaga din broders blod av din hand.004:012 När du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gröda.Ostadig och flyktig skall du bliva på jorden.»004:013 Då sade Kain till HERREN: »Min missgärning är större än att jagkan bära den.004:014 Se, du driver mig nu bort ifrån åkerjorden, och jag måste gömmamig undan för ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag blivapå jorden, och så skall ske att vemhelst som möter mig, handräper mig.»004:015 Men HERREN sade till honom: »Nej, ty Kain skall bliva hämnadsjufalt, vemhelst som dräper honom.» Och HERREN satte etttecken till skydd för Kain, så att ingen som mötte honom skulleslå honom ihjäl.004:016 Så gick Kain bort ifrån HERRENS ansikte och bosatte sig i landetNod, öster om Eden.
004:017 Och Kain kände sin hustru, och hon blev havande och födde Hanok.Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sinsons namn.004:018 Och åt Hanok föddes Irad, och Irad födde Mehujael, och Mehujaelfödde Metusael, och Metusael födde Lemek.004:019 Men Lemek tog sig två hustrur; den ena hette Ada, den andraSilla.004:020 Och Ada födde Jabal; han blev stamfader för dem som bo i tältoch idka boskapsskötsel.004:021 Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader för alla dem somhantera harpa och pipa.004:022 Men Silla födde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjordealla slags redskap av koppar och järn. Och Tubal-Kains systervar Naama.004:023 Och Lemek sade till sina hustrur:»Ada och Silla,hören mina ord;I Lemeks hustrur,lyssnen till mitt tal:Se, en man dräper jag för vart sår jag får,och en yngling för var blånad jag får.004:024 Ja, sjufalt hämnad bliver Kain,men Lemek sju- och sjuttiofalt.»
004:025 Och Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son och gavhonom namnet Set, i det hon sade: »Gud harbeskärt mig en annan livsfrukt, tillersättning för Abel, eftersom Kain dräpte honom.»004:026 Men åt Set föddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Viddenna tid begynte man åkalla HERRENS namn.
005:001 Detta är stycket om Adams släkt. När Gud skapade människor,gjorde han dem lika Gud.005:002 Till man och kvinna skapade han dem; och han välsignade dem ochgav dem namnet människa, när de blevo skapade.
005:003 När Adam var ett hundra trettio år gammal, födde han en son somvar honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.005:004 Och sedan Adam hade fött Set, levde han åtta hundra år och föddesöner och döttrar.005:005 Alltså blev Adams hela levnadsålder nio hundra trettio år;därefter dog han.
005:006 När Set var ett hundra fem år gammal, födde han Enos. 005:007 Och sedan Set hade fött Enos, levde han åtta hundra sju år och födde söner och döttrar. 005:008 Alltså blev Sets hela ålder nio hundra tolv år; därefter dog han.
005:009 När Enos var nittio år gammal, födde han Kenan. 005:010 Och sedan Enos hade fött Kenan, levde han åtta hundra femton år och födde söner och döttrar. 005:011 Alltså blev Enos' hela ålder nio hundra fem år; därefter dog han.
005:012 När Kenan var sjuttio år gammal, födde han Mahalalel. 005:013 Och sedan Kenan fött Mahalalel, levde han åtta hundra fyrtio år och födde söner och döttrar. 005:014 Alltså blev Kenans hela ålder nio hundra tio år; därefter dog han.
005:015 När Mahalalel var sextiofem år gammal, födde han Jered. 005:016 Och sedan Mahalalel hade fött Jered, levde han åtta hundra trettio år och födde söner och döttrar. 005:017 Alltså blev Mahalalels hela ålder åtta hundra nittiofem år; därefter dog han.
005:018 När Jered var ett hundra sextiotvå år gammal, födde han Hanok. 005:019 Och sedan Jered hade fött Hanok, levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar. 005:020 Alltså blev Jereds hela ålder nio hundra sextiotvå år; därefter dog han.
005:021 När Hanok var sextiofem år gammal, födde han Metusela. 005:022 Och Hanok vandrade i umgängelse med Gud i tre hundra år, sedan han hade fött Metusela, och han födde söner och döttrar. 005:023 Alltså blev Hanoks hela ålder tre hundra sextiofem år. 005:024 Sedan Hanok så hade vandrat i umgängelse med Gud, såg man honom icke mer, ty Gud tog honom bort.
005:025 När Metusela var ett hundra åttiosju år gammal, födde han Lemek. 005:026 Och sedan Metusela hade fött Lemek, levde han sju hundra åttiotvå år och födde söner och döttrar. 005:027 Alltså blev Metuselas hela ålder nio hundra sextionio år; därefter dog han.
005:028 När Lemek var ett hundra åttiotvå år gammal, födde han en son.005:029 Och han gav honom namnet Noa, i det han sade:»Denne skall trösta oss vid vårt arbete ochvåra händers möda, när vi bruka jorden, som HERREN harförbannat.»005:030 Och sedan Lemek hade fött Noa, levde han fem hundra nittiofem åroch födde söner och döttrar.005:031 Alltså blev Lemeks hela ålder sju hundra sjuttiosju år; därefterdog han.
005:032 När Noa var fem hundra år gammal, födde han Sem, Ham och Jafet.
006:001 Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrarföddes åt dem006:002 sågo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och detogo till hustrur dem som de funno mest behag i.006:003 Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människornaför beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tidbestämd till ett hundra tjugu år.»
006:004 Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.
006:005 Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden,och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voroallenast onda,006:006 då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, ochhan blev bedrövad i sitt hjärta.006:007 Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplånafrån jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur ochhimmelens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem.»006:008 Men Noa hade funnit nåd för HERRENS ögon.
006:009 Detta är berättelsen om Noas släkt. Noa var en rättfärdig manoch ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandradeNoa.006:010 Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.006:011 Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jordenuppfylldes av våld.006:012 Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt köttvandrade i fördärv på jorden.
006:013 Då sade Gud till Noa: »Jag har beslutit att göra ände på alltkött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag villfördärva dem tillika med jorden.006:014 Så gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken med kamrar,och bestryk den med jordbeck innan och utan.006:015 Och så skall du göra arken: den skall vara tre hundra alnarlång, femtio alnar bred och trettio alnar hög;006:016 en öppning för ljuset, en aln hög alltigenom, skall du göraovantill på arken; och en dörr till arken skall du sätta på desssida; och du skall inreda den så, att den får en undervåning, enmellanvåning och en övervåning.006:017 Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden, tillatt fördärva allt kött som har i sig någon livsande, underhimmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.006:018 Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in iarken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.006:019 Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in iarken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig;hankön och honkön skola de vara.006:020 Av fåglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter derasarter, av alla kräldjur på marken, efter deras arter, skall ettpar av vart slag gå in till dig, för att du må behålla dem vidliv.006:021 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sådant som kanätas, och samla det till dig, för att det må vara dig och demtill föda.
006:022 Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom Gud hadebjudit honom.
007:001 Och HERREN sade till Noa: »Gå in i arken med hela ditt hus, tydig har jag funnit rättfärdig inför mig bland detta släkte.007:002 Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanneoch hona, men av sådana fyrfotadjur som icke äro rena ett par,hanne och hona,007:003 sammalunda av himmelens fåglar sju par, hankön och honkön, föratt behålla deras släkten vid liv på hela jorden.007:004 Ty sju dagar härefter skall jag låta det regna på jorden, ifyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna frånjorden alla varelser som jag har gjort.»007:005 Och Noa gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit honom.
007:006 Noa var sex hundra år gammal, när floden kom med sitt vatten över jorden. 007:007 Och Noa gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur, undan flodens vatten. 007:008 Och av fyrfotadjur, både rena och orena, och av fåglar och av allt som krälar på marken 007:009 gingo två och två, hankön och honkön, in till Noa i arken, såsom Gud hade bjudit Noa. 007:010 Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.
007:011 I det år då Noa var sex hundra år gammal, i andra månaden, påsjuttonde dagen i månaden, den dagen bröto alla det storadjupets källor fram, och himmelens fönster öppnade sig,007:012 och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.007:013 På denna samma dag gick Noa in i arken, så ock Sem, Ham ochJafet, Noas söner, vidare Noas hustru och hans söners trehustrur med dem,007:014 därtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur,efter sina arter, och alla kräldjur som röra sig på jorden,efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, alltvad fåglar heter, av alla slag.007:015 De gingo in till Noa i arken, två och två av allt kött som hadei sig någon livsande.007:016 Och de som gingo ditin voro hankön och honkön av allt slagskött, såsom Gud hade bjudit honom.
Och HERREN stängde igen om honom.007:017 Och floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet förökadesig och lyfte arken, så att den flöt högt uppe över jorden.007:018 Och vattnet steg och förökade sig mycket på jorden, och arkendrev på vattnet.007:019 Och vattnet steg mer och mer över jorden, och alla höga bergallestädes under himmelen övertäcktes.007:020 Femton alnar högt steg vattnet över bergen, så att deövertäcktes.007:021 Då förgicks allt kött som rörde sig på jorden, fåglar ochboskapsdjur och vilda djur och alla smådjur som rörde sig påjorden, så ock alla människor.007:022 Allt som fanns på det torra omkom, allt som där hade en fläkt avlivsande i sin näsa.007:023 Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor ochfyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utplånadesfrån jorden, och allenast Noa räddades, jämte det som var medhonom i arken.007:024 Och vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra femtiodagar.008:001 Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla deboskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gåfram över jorden, så att vattnet sjönk undan;008:002 och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnetfrån himmelen upphörde.008:003 Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundrafemtio dagar begynte vattnet avtaga.008:004 Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannadearken på Ararats berg.008:005 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tiondemånaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.008:006 Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjortpå arken,008:007 och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dessvattnet hade torkat bort ifrån jorden.008:008 Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hadesjunkit undan från marken.008:009 Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan komtillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Dåräckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.008:010 Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan änen gång flyga ut ur arken.008:011 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ettfriskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hadesjunkit undan från jorden.008:012 Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan återflyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.
008:013 I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen imånaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa avtaket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.008:014 Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jordenalldeles torr.008:015 Då talade Gud till Noa och sade:008:016 »Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina sönershustrur.008:017 Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, bådefåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig påjorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till påjorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden.»008:018 Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina sönershustrur.008:019 Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slagsdjur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sinasläkten.
008:020 Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla renafyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer påaltaret.008:021 När då HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sigsjälv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken förmänniskans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ontallt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa alltlevande, såsom jag nu har gjort.008:022 Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld ochvärme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»009:001 Och Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: »Varenfruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden.009:002 Och må fruktan och förskräckelse för eder komma över alla djurpå jorden och alla fåglar under himmelen; jämte allt som krälarpå marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.009:003 Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jaghar givit eder gröna örter, så giver jag eder allt detta.009:004 Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dockicke äta.009:005 Men edert eget blod, vari eder själ är, skall jag utkräva. Jagskall utkräva det av vilket djur det vara må. Jag skall ock avden ena människan utkräva den andres själ;009:006 den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människorbliva utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild.009:007 Och varen I fruktsamma och föröken eder; växen till på jordenoch föröken eder på den.»
009:008 Ytterligare sade Gud till Noa och till hans söner med honom:009:009 »Se, jag vill upprätta ett förbund med eder, och med edraefterkommande efter eder,009:010 och med alla levande varelser som I haven hos eder: fåglar,boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur somhava gått ut ur arken.009:011 Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke merske att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skallmer komma och fördärva jorden.»009:012 Och Gud sade: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jaggör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder,för eviga tider:009:013 min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet tillförbundet mellan mig och jorden.009:014 Och när jag härefter låter skyar stiga upp över jorden och bågendå synes i skyn,009:015 skall jag tänka på det förbund som har blivit slutet mellan migoch eder, jämte alla levande varelser, vad slags kött det varamå; och vattnet skall då icke mer bliva en flod som fördärvarallt kött.009:016 När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jagtänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud ochalla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden.»009:017 Så sade nu Gud till Noa: »Detta skall vara tecknet till detförbund som jag har upprättat mellan mig och allt kött påjorden.»
009:018 Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; menHam var Kanaans fader.009:019 Dessa tre voro Noas söner och från dessa hava alla jordens folkutgrenat sig.
009:020 Och Noa var en åkerman och var den förste som planterade envingård.009:021 Men när han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad isitt tält.009:022 Och Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättadedet för sina båda bröder, som voro utanför.009:023 Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den på sina skuldror,båda tillsammans, och gingo så baklänges in och täckte över sinfaders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, så att deicke sågo sin faders blygd.009:024 När sedan Noa vaknade upp från ruset och fick veta vad hansyngste son hade gjort honom, sade han:009:025 »Förbannad vare Kanaan,en trälars träl vare han åt sina bröder!»009:026 Ytterligare sade han:»Välsignad vare HERREN, Sems Gud,och Kanaan vare deras träl!009:027 Gud utvidge Jafet,han tage sin boning i Sems hyddor,och Kanaan vare deras träl.»
009:028 Och Noa levde efter floden tre hundra femtio år; 009:029 alltså blev Noas hela ålder nio hundra femtio år; därefter dog han.
010:001 Detta är berättelsen om Noas söners släkt. De voro Sem, Ham och Jafet; och åt dem föddes söner efter floden.
010:002 Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras. 010:003 Gomers söner voro Askenas, Rifat och Togarma. 010:004 Javans söner voro Elisa och Tarsis, kittéerna och dodanéerna. 010:005 Från dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsländer utbrett sig i sina länder, var efter sitt tungomål, efter sina släkter, i sina folk.
010:006 Hams söner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan. 010:007 Kus' söner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas söner voro Saba och Dedan.
010:008 Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ettvälde på jorden.010:009 Han var ock en väldig jägare inför HERREN; därför plägar mansäga: »En väldig jägare inför HERREN såsom Nimrod.»010:010 Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad ochKalne, i Sinears land.010:011 Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggdeNineve, Rehobot-Ir och Kela,010:012 och därtill Resen mellan Nineve och Kela; detta är »den storastaden».
010:013 Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna, 010:014 patroséerna, kasluhéerna, från vilka filistéerna hava utgått, och kaftoréerna. 010:015 Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het, 010:016 så ock jebuséerna, amoréerna, girgaséerna, 010:017 hivéerna, arkéerna, sinéerna, 010:018 arvadéerna, semaréerna och hamatéerna. Sedan utgrenade sig kananéernas släkter allt vidare, 010:019 så att kananéernas område sträckte sig från Sidon fram emot Gerar ända till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och Seboim ända till Lesa.
010:020 Dessa voro Hams söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder och folk.
010:021 Söner föddes ock åt Sem, Jafets äldre broder, som blev stamfader för alla Ebers söner. 010:022 Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram. 010:023 Arams söner voro Us, Hul, Geter och Mas. 010:024 Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber. 010:025 Men åt Eber föddes två söner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden fördelad; och hans broder hette Joktan. 010:026 Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera, 010:027 Hadoram, Usal, Dikla, 010:028 Obal, Abimael, Saba, 010:029 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans söner. 010:030 Och de hade sina boningsorter från Mesa fram emot Sefar, emot Östra berget. 010:031 Dessa voro Sems söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder, efter deras folk.
010:032 Dessa voro Noas söners släkter, efter deras ättföljd, i deras folk. Och från dem hava folken efter floden utbrett sig på jorden.
011:001 Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahandasätt.011:002 Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt iSinears land och bosatte sig där.011:003 Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och brännadet.» Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbrukbegagnade de jordbeck.011:004 Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett tornvars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vikunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.»011:005 Då steg HERREN ned för att se staden och tornet sommänniskobarnen byggde.011:006 Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahandatungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skallintet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.011:007 Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, såatt den ene icke förstår den andres tungomål.»011:008 Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så attde måste upphöra att bygga på staden.011:009 Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN därförbistrade hela jordens tungomål; därifrånspridde ock HERREN ut dem över hela jorden.
011:010 Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden. 011:011 Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar. 011:012 När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela. 011:013 Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar. 011:014 När Sela var trettio år gammal, födde han Eber. 011:015 Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar. 011:016 När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg. 011:017 Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar. 011:018 När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu. 011:019 Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar. 011:020 När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug. 011:021 Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar. 011:022 När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor. 011:023 Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar. 011:024 När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera. 011:025 Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar. 011:026 När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.
011:027 Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram,Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.011:028 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i detkaldeiska Ur.011:029 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai,och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fadertill Milka och Jiska.011:030 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.011:031 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Haransson, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru;och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg tillKanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.011:032 Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera iHaran.
012:001 Och HERREN sade till Abram: »Gå ut ur ditt land och från dinsläkt och från din faders hus, bort till det land som jag skallvisa dig.012:002 Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsignadig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.012:003 Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den somförbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkterpå jorden varda välsignade.»012:004 Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lotgick med honom. Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han drogut från Haran.012:005 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och allaägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffatsig i Haran; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land012:006 och kommo så till Kanaans land.
Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vidSikem, till Mores terebint. Och på den tiden bodde kananéernadär i landet.012:007 Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skalljag giva detta land.» Då byggde han där ett altare åt HERREN,som hade uppenbarat sig för honom.012:008 Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden öster om Betel ochslog där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och Ai iöster; och han byggde där ett altare åt HERREN och åkalladeHERRENS namn.012:009 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre motSydlandet.
012:010 Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egyptenför att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår ilandet.012:011 Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai:»Jag vet ju att du är en skön kvinna.012:012 Om nu egyptierna tänka, när de få se dig: 'Hon är hans hustru',så skola de dräpa mig, under det att de låta dig leva.012:013 Säg därför att du är min syster, så att det går mig väl för dinskull, och så att jag för din skull får leva.»012:014 Då nu Abram kom till Egypten, sågo egyptierna att hon var enmycket skön kvinna.012:015 Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne förFarao, och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus.012:016 Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så atthan fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och tjänarinnor,åsninnor och kameler.012:017 Men HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plågor förSarais, Abrams hustrus, skull.012:018 Då kallade Farao Abram till sig och sade: »Vad har du gjort motmig! Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru?012:019 Varför sade du: 'Hon är min syster' och vållade så, att jag toghenne till hustru åt mig? Se, här har du nu din hustru, taghenne och gå.»012:020 Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulleledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.
013:001 Så drog då Abram upp från Egypten med sin hustru och allt vadhan ägde, och Lot jämte honom, till Sydlandet.013:002 Och Abram var mycket rik på boskap och på silver och guld.013:003 Och han färdades ifrån lägerplats till lägerplats och kom såfrån Sydlandet ända till Betel, till det ställe där hans tältförut hade stått, mellan Betel och Ai,013:004 dit där han förra gången hade rest ett altare. Och där åkalladeAbram HERRENS namn.
013:005 Men Lot, som drog med Abram, hade också får och fäkreatur ochtält.013:006 Och landet räckte icke till för dem, så att de kunde botillsammans; ty deras ägodelar voro för stora för att de skullekunna bo tillsammans;013:007 och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar.Tillika bodde på den tiden kananéerna och perisséerna där ilandet.013:008 Då sade Abram till Lot: »Icke skall någon tvist vara mellan migoch dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi äro jufränder.013:009 Ligger icke hela landet öppet för dig? Skilj dig ifrån mig;vill du åt vänster, så går jag åt höger, och vill du åt höger, sågår jag åt vänster.»013:010 Då lyfte Lot upp sina ögon och såg att hela Jordanslättenöverallt var vattenrik. Innan HERREN fördärvade Sodom ochGomorra, var den nämligen såsom HERRENS lustgård, såsom Egyptensland, ända fram emot Soar.013:011 Så utvalde då Lot åt sig hela Jordanslätten. Och Lot bröt uppoch drog österut, och de skildes så från varandra.013:012 Abram förblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i städerna påSlätten och drog med sina tält ända inemot Sodom.013:013 Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt inför HERREN.
013:014 Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig från honom:»Lyft upp dina ögon och se, från den plats där du står, mot norroch söder och öster och väster.»013:015 Ty hela det land som du nu ser skall jag giva åt dig och din sädför evärdlig tid.013:016 Och jag skall låta din säd bliva såsom stoftet på jorden; kannågon räkna stoftet på jorden, så skall ock din säd kunnaräknas.013:017 Stå upp och drag igenom landet efter dess längd och dess bredd,ty åt dig skall jag giva det.»013:018 Och Abram drog åstad med sina tält och kom och bosatte sig vidMamres terebintlund invid Hebron; och han byggde där ett altareåt HERREN.
014:001 På den tid då Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung iEllasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung över Goim,hände sig014:002 att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa,konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen iSeboim, och mot konungen i Bela, det är Soar.014:003 De förenade sig alla och tågade till Siddimsdalen, där Salthavetnu är.014:004 I tolv år hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettondeåret hade de avfallit.014:005 Så kom nu i det fjortonde året Kedorlaomer med de konungar somvoro på hans sida; och de slogo rafaéerna i Asterot-Karnaim,suséerna i Ham, eméerna i Save-Kirjataim014:006 och horéerna på deras berg Seir och drevo dem ända till El-Paranvid öknen.014:007 Sedan vände de om och kommo till En-Mispat, det är Kades, ochhärjade amalekiternas hela land; de slogo ock amoréerna sombodde i Hasason-Tamar.014:008 Då drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma,konungen i Seboim och konungen i Bela, det är Soar, ut ochställde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem—014:009 mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen över Goim,Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyrakonungar mot de fem.014:010 Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna iSodom och Gomorra måste fly och föllo då i dessa, och de somkommo undan flydde till bergsbygden.014:011 Så togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och allalivsmedel där, och tågade bort;014:012 de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans ägodelar, närde tågade bort; ty denne bodde i Sodom.014:013 Men en av de räddade kom och berättade detta för Abram, hebréen;denne bodde vid den terebintlund som tillhörde amoréen Mamre,Eskols och Aners broder, och dessa voro i förbund med Abram.014:014 Då nu Abram hörde att hans frände var fången, lät han sina mestbeprövade tjänare, sådana som voro födda i hans hus, tre hundraaderton män, rycka ut, och förföljde fienderna ända till Dan.014:015 Och han delade sitt folk och överföll dem så om natten med sinatjänare och slog dem, och förföljde dem sedan ända till Hoba,norr om Damaskus,014:016 och tog tillbaka allt godset; sin frände Lot och hans ägodelartog han ock tillbaka, ävensom kvinnorna och det övriga folket.
014:017 Då han nu var på återvägen, sedan han hade slagit Kedorlaomeroch de konungar som voro på hans sida, gick konungen i Sodomhonom till mötes i Savedalen, det är Konungsdalen.014:018 Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lät bära ut bröd och vin;denne var präst åt Gud den Högste.014:019 Och han välsignade honom och sade: »Välsignad vare Abram av Gudden Högste, himmelens och jordens skapare!014:020 Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner idin hand!» Och Abram gav honom tionde av allt.014:021 Och konungen i Sodom sade till Abram: »Giv mig folket; godset mådu behålla för dig själv.»014:022 Men Abram svarade konungen i Sodom: »Jag lyfter min hand upptill HERREN, till Gud den Högste, himmelens och jordens skapare,och betygar014:023 att jag icke vill taga ens en tråd eller en skorem, än mindrenågot annat som tillhör dig. Du skall icke kunna säga: 'Jag harriktat Abram.'014:024 Jag vill intet hava; det är nog med vad mina män hava förtärtoch den del som tillkommer mina följeslagare. Aner, Eskol ochMamre, de må få sin del.»
015:001 En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade:»Frukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall blivamycket stor.»015:002 Men Abram sade: »Herre, HERRE, vad vill du då giva mig? Jag gårju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man frånDamaskus, Elieser.»015:003 Och Abram sade ytterligare: »Mig har du icke givit någonlivsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.»015:004 Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: »Nej, denne skallicke bliva din arvinge, utan en som utgår från ditt eget livskall bliva din arvinge.»015:005 Och han förde honom ut och sade: »Skåda upp till himmelen, ochräkna stjärnorna, om du kan räkna dem.» Och han sade tillhonom: »Så skall din säd bliva.»015:006 Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det tillrättfärdighet.
015:007 Och han sade till honom: »Jag är HERREN, som har fört dig utfrån det kaldeiska Ur för att giva dig detta land tillbesittning.»015:008 Han svarade: »Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skallbesitta det?»015:009 Då sade han till honom: »Tag åt mig en treårig kviga, en treårigget och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ungduva.»015:010 Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt ituoch lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han ickefåglarna.015:011 Och rovfåglar slogo ned på de döda kropparna, men Abram drevbort dem.
015:012 När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit påAbram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stortmörker.015:013 Och han sade till Abram: »Det skall du veta, att din säd skallkomma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem,och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; såskall ske i fyra hundra år.»015:014 Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedanskola de draga ut med stora ägodelar.015:015 Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraveni en god ålder.015:016 Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Tyännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått.»
015:017 Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena. 015:018 På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat: 015:019 kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas, 015:020 hetiternas, perisséernas, rafaéernas, 015:021 amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land.»
016:001 Och Sarai, Abrams hustru, hade icke fött barn åt honom. Men honhade en egyptisk tjänstekvinna, som hette Hagar;016:002 och Sarai sade till Abram: »Se, HERREN har gjort mig ofruktsam,så att jag icke föder barn; gå in till min tjänstekvinna,kanhända skall jag få avkomma genom henne.» Abram lyssnade tillSarais ord;016:003 och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tjänstekvinna Hagaroch gav henne till hustru åt sin man Abram, sedan denne hadebott tio år i Kanaans land.016:004 Och han gick in till Hagar, och hon blev havande. När hon nusåg att hon var havande, ringaktade hon sin fru.016:005 Då sade Sarai till Abram: »Den orätt mig sker komme över dig.Jag själv lade min tjänstekvinna i din famn, men då hon nu seratt hon är havande, ringaktar hon mig. HERREN döme mellan migoch dig.»016:006 Abram sade till Sarai: »Din tjänstekvinna är ju i din hand, görmed henne vad du finner för gott.» När då Sarai tuktade henne,flydde hon bort ifrån henne.
016:007 Men HERRENS ängel kom emot henne vid en vattenkälla i öknen, denkälla som ligger vid vägen till Sur.016:008 Och han sade: »Hagar, Sarais tjänstekvinna, varifrån kommer du,och vart går du?» Hon svarade: »Jag är stadd på flykt ifrån minfru Sarai.»016:009 Då sade HERRENS ängel till henne: »Vänd tillbaka till din fru,och ödmjuka dig under henne.»016:010 Och HERRENS ängel sade till henne: »Jag skall göra din sädmycket talrik, så att man icke skall kunna räkna den för dessmyckenhets skull.»016:011 Ytterligare sade HERRENS ängel till henne: »Se, du är havandeoch skall föda en son; honom skall du giva namnet Ismael,därför att HERREN har hört ditt lidande.016:012 Och han skall bliva lik en vildåsna; hans hand skall vara emotvar man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga istrid med alla sina bröder.»016:013 Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i dethon sade: »Du är Seendets Gud.» Hon tänkte nämligen: »Har jagdå verkligen här fått se en skymt av honom som sermig?»016:014 Därav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kadesoch Bered.
016:015 Och Hagar födde åt Abram en son; och Abram gav den son som Hagarhade fött åt honom namnet Ismael.016:016 Och Abram var åttiosex år gammal, när Hagar födde Ismael åtAbram.
017:001 När Abram var nittionio år gammal, uppenbarade sig HERREN förhonom och sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige. Vandrainför mig och var ostrafflig.017:002 Jag vill göra ett förbund mellan mig och dig, och jag skallföröka dig övermåttan.»017:003 Då föll Abram ned på sitt ansikte, och Gud talade så med honom:017:004 »Se, det förbund som jag å min sida gör med dig är detta, att duskall bliva en fader till många folk.017:005 Därför skall du icke mer heta Abram, utanAbraham skall vara ditt namn, ty jag skalllåta dig bliva en fader till många folk.017:006 Och jag skall göra dig övermåttan fruktsam och låta folkslagkomma av dig, och konungar skola utgå från dig.017:007 Och jag skall upprätta ett förbund mellan mig och dig och dinsäd efter dig, från släkte till släkte, ett evigt förbund, såatt jag skall vara din Gud och din säds efter dig;017:008 och jag skall giva dig och din säd efter dig det land där du nubor såsom främling, hela Kanaans land, till evärdlig besittning,och jag skall vara deras Gud.017:009 Och Gud sade ytterligare till Abraham: »Du åter skall hålla mittförbund, du och din säd efter dig, från släkte till släkte.»017:010 Och detta är det förbund mellan mig och eder och din säd efterdig, som I skolen hålla: allt mankön bland eder skall omskäras;017:011 på eder förhud skolen I omskäras, och detta skall vara tecknettill förbundet mellan mig och eder.017:012 Släkte efter släkte skall vart gossebarn bland eder omskäras,när det är åtta dagar gammalt, jämväl den hemfödde tjänaren ochden som är köpt för penningar från något främmande folk, och somicke är av din säd.017:013 Omskäras skall både din hemfödde tjänare och den som du har köptför penningar; och så skall mitt förbund vara på edert köttbetygat såsom ett evigt förbund.017:014 Men en oomskuren av mankön, en vilkens förhud icke har blivitomskuren, han skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mittförbund.»
017:015 Och Gud sade åter till Abraham: »Din hustru Sarai skall du ickemer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennesnamn.017:016 Och jag skall välsigna henne och skall också med henne giva digen son; ja, jag skall välsigna henne, och folkslag skola kommaav henne, konungar över folk skola härstamma från henne.»017:017 Då föll Abraham ned på sitt ansikte och log, ty han sade vid sigsjälv: »Skulle barn födas åt en man som är hundra år gammal?Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år gammal?»017:018 Och Abraham sade till Gud: »Måtte allenast Ismael få leva infördig!»017:019 Då sade Gud: »Nej, din hustru Sara skall föda dig en son, och duskall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprättamitt förbund, ett evigt förbund, som skall gälla hans säd efterhonom.017:020 Men angående Ismael har jag ock hört din bön; se, jag skallvälsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honomövermåttan. Tolv hövdingar skall han få till söner, och jagskall göra honom till ett stort folk.017:021 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Saraskall föda åt dig vid denna tid nästa år.»017:022 Då Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp från honom.
017:023 Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjänare, dehemfödda och de som voro köpta för penningar, allt mankön blandAbrahams husfolk, och omskar på denna samma dag deras förhud,såsom Gud hade tillsagt honom.017:024 Och Abraham var nittionio år gammal, när hans förhud blevomskuren.017:025 Och hans son Ismael var tretton år gammal, när hans förhud blevomskuren.017:026 På denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;017:027 och alla män i hans hus, de hemfödda tjänarna och de som voroköpta för penningar ifrån främmande folk, blevo omskurna tillikamed honom.
018:001 Och HERREN uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, därhan satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast pådagen.018:002 När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig.Och då han såg dem, skyndade han emot dem från tältets ingång ochbugade sig ned till jorden018:003 och sade: »Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå ickeförbi din tjänare.018:004 Låt mig hämta litet vatten, så att I kunnen två edra fötter; ochvilen eder under trädet.018:005 Jag vill ock hämta ett stycke bröd, så att I kunnen vederkvickaeder, innan I gån vidare, eftersom I nu haven tagit vägen förbieder tjänare.» De sade: »Gör såsom du har sagt.»018:006 Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: »Skynda digoch tag tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor.»018:007 Men själv hastade Abraham bort till boskapen och tog en godungkalv och gav den åt sin tjänare, och denne skyndade sig atttillreda den.018:008 Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hadelåtit tillreda, och satte fram för dem; och han stod själv hosdem under trädet, medan de åto.
018:009 Och de sade till honom: »Var är din hustru Sara?» Han svarade:»Därinne i tältet.»018:010 Då sade han: »Jag skall komma tillbaka till dig nästa år viddenna tid, och se, då skall din hustru Sara hava en son.» Dettahörde Sara, där hon stod i ingången till tältet, som var bakomhonom.018:011 Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hög ålder, ochSara hade icke mer, såsom kvinnor pläga hava.018:012 Därför log Sara vid sig själv och tänkte: »Skulle jag väl nu påmin ålderdom giva mig till lusta, nu då också min herre ärgammal?»018:013 Men HERREN sade till Abraham: »Varför log Sara och tänkte:'Skulle jag verkligen föda barn, så gammal som jag är?'018:014 Är då något så underbart, att HERREN icke skulle förmå det? Påden bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid dennatid nästa år, och då skall Sara hava en son.»018:015 Då nekade Sara och sade: »Jag log icke»; ty hon blev förskräckt.Men han sade: »Jo, du log.»
018:016 Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände sina blickarned mot Sodom, och Abraham gick med för att ledsaga dem.018:017 Och HERREN sade: »Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänkergöra?018:018 Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, och ihonom skola alla folk på jorden varda välsignade.018:019 Ty därtill har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sinabarn och sitt hus efter sig att hålla HERRENS väg och övarättfärdighet och rätt, på det att HERREN må låta det komma överAbraham, som han har lovat honom.»
018:020 Och HERREN sade: »Ropet från Sodom och Gomorra är stort, ochderas synd är mycket svår;018:021 därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt havagjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, villjag veta det.»018:022 Och männen begåvo sig därifrån och gingo mot Sodom; men Abrahamstod ännu kvar inför HERREN.018:023 Och Abraham trädde närmare och sade: »Vill du då förgöra denrättfärdige tillika med den ogudaktige?018:024 Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden; vill du då förgöraden och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull somfinnas där?018:025 Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillikamed den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasomden ogudaktige; bort det ifrån dig! Skulle han som är helajordens domare icke göra vad rätt är?»018:026 HERREN sade: »Om jag i Sodom finner femtio rättfärdiga inomstaden, så vill jag skona orten för deras skull.»018:027 Men Abraham svarade och sade: »Se, jag har dristat mig att talatill Herren, fastän jag är stoft och aska.»018:028 Kanhända skall det fattas fem i de femtio rättfärdiga; vill dudå för de fems skull fördärva hela staden?» Han sade: »Om jagdär finner fyrtiofem; så skall jag icke fördärva den.»018:029 Men han fortfor att tala till honom och sade: »Kanhända skolafyrtio finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke göra det,för de fyrtios skull.»018:030 Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag ännu talar något.Kanhända skola trettio finnas där.» Han svarade: »Om jag därfinner trettio, så skall jag icke göra det.»018:031 Men han sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren.Kanhända skola tjugu finnas där.» Han svarade: »Jag skall dåicke fördärva den, för de tjugus skull.»018:032 Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag talar allenastännu en gång. Kanhända skola tio finnas där.» Han svarade: »Jagskall då icke fördärva den, för de tios skull.»018:033 Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; ochAbraham vände tillbaka hem.