Spegla Dig.
En liten sällsam spegel jag dig räcker:Törs du väl se i den?Ett trollglas, tror du, nej, fast den upptäckerHvad du ej skådat än.Den har små fel, min spegel: för det förstaDen visar endast dig;Men just för dig är det väl ej det största,Så litet som för mig.Och vidare, ej rodnaden på kindenDu skådar der rätt klar;Liksom i källans spegel ej, när vindenEn suck deröfver drar.Ej heller ögats glans sig återspeglarUti dess dunkla glas;Blott såsom solens, när förbi den seglarEtt vårmolns skära gas.Men om ej detta allt, du likväl mycketUti min spegel ser:Ditt hjertas bild, det goda, ljufva tycketOch är ej det långt mer.Att purpurskimmer dina kinder målar,Du märker väl ändå;Och att med stjernans glans ditt öga strålarNog man dig sagt också.Men, se, de oförgängliga behagen,Dem får du skåda här;De högre, som ej vexla om med dagen,Som skönhet göra plär.Den bästa må jag då min spegel kalla;Men viste alla så,Af skönheter visst då ej skulle allaFrån spegeln nöjda gå.Lll.
En liten sällsam spegel jag dig räcker:Törs du väl se i den?Ett trollglas, tror du, nej, fast den upptäckerHvad du ej skådat än.Den har små fel, min spegel: för det förstaDen visar endast dig;Men just för dig är det väl ej det största,Så litet som för mig.Och vidare, ej rodnaden på kindenDu skådar der rätt klar;Liksom i källans spegel ej, när vindenEn suck deröfver drar.Ej heller ögats glans sig återspeglarUti dess dunkla glas;Blott såsom solens, när förbi den seglarEtt vårmolns skära gas.Men om ej detta allt, du likväl mycketUti min spegel ser:Ditt hjertas bild, det goda, ljufva tycketOch är ej det långt mer.Att purpurskimmer dina kinder målar,Du märker väl ändå;Och att med stjernans glans ditt öga strålarNog man dig sagt också.Men, se, de oförgängliga behagen,Dem får du skåda här;De högre, som ej vexla om med dagen,Som skönhet göra plär.Den bästa må jag då min spegel kalla;Men viste alla så,Af skönheter visst då ej skulle allaFrån spegeln nöjda gå.Lll.
En liten sällsam spegel jag dig räcker:Törs du väl se i den?Ett trollglas, tror du, nej, fast den upptäckerHvad du ej skådat än.
En liten sällsam spegel jag dig räcker:
Törs du väl se i den?
Ett trollglas, tror du, nej, fast den upptäcker
Hvad du ej skådat än.
Den har små fel, min spegel: för det förstaDen visar endast dig;Men just för dig är det väl ej det största,Så litet som för mig.
Den har små fel, min spegel: för det första
Den visar endast dig;
Men just för dig är det väl ej det största,
Så litet som för mig.
Och vidare, ej rodnaden på kindenDu skådar der rätt klar;Liksom i källans spegel ej, när vindenEn suck deröfver drar.
Och vidare, ej rodnaden på kinden
Du skådar der rätt klar;
Liksom i källans spegel ej, när vinden
En suck deröfver drar.
Ej heller ögats glans sig återspeglarUti dess dunkla glas;Blott såsom solens, när förbi den seglarEtt vårmolns skära gas.
Ej heller ögats glans sig återspeglar
Uti dess dunkla glas;
Blott såsom solens, när förbi den seglar
Ett vårmolns skära gas.
Men om ej detta allt, du likväl mycketUti min spegel ser:Ditt hjertas bild, det goda, ljufva tycketOch är ej det långt mer.
Men om ej detta allt, du likväl mycket
Uti min spegel ser:
Ditt hjertas bild, det goda, ljufva tycket
Och är ej det långt mer.
Att purpurskimmer dina kinder målar,Du märker väl ändå;Och att med stjernans glans ditt öga strålarNog man dig sagt också.
Att purpurskimmer dina kinder målar,
Du märker väl ändå;
Och att med stjernans glans ditt öga strålar
Nog man dig sagt också.
Men, se, de oförgängliga behagen,Dem får du skåda här;De högre, som ej vexla om med dagen,Som skönhet göra plär.
Men, se, de oförgängliga behagen,
Dem får du skåda här;
De högre, som ej vexla om med dagen,
Som skönhet göra plär.
Den bästa må jag då min spegel kalla;Men viste alla så,Af skönheter visst då ej skulle allaFrån spegeln nöjda gå.
Den bästa må jag då min spegel kalla;
Men viste alla så,
Af skönheter visst då ej skulle alla
Från spegeln nöjda gå.
Lll.
Lll.