Till Dagmar.
Från fjällarna i Kaukasus till Hvita hafvets bölja,Från Niemens strand till fjerran kust, som Amurs vågor skölja,Från öknarna i Turkestan till Finlands skymda dalar,En framtids röst, en hoppets röst utur miljoner talar.På skiljda språk, i skilda land, ett namn, ett älskadt klingar,Det flyger ifrån strand till strand på sångens lätta vingar,Det kommer ej som hjeltens namn, hvars ära sköljs af tårar.Det kommer mildt som morgondagg i nordens ljusa vårar.Från vågorna vid Öresund, från Seelands gröna stränderEn furstedotter kom en dag till våra fjerran länder.Hon kom så ung, hon kom så rik med kärlek uti hågen,Med själ så öppen, fri och ren som klara himlabågen.Hon är ett nordens barn som vi, de samma stjernors lågorVi lärde älska ju engång och samma fjärdars vågor,Densamma vår, som blommorna vid Dagmars vagga väckte,Till Finlands fjerran gömda skär sitt milda välde sträckte.Från glansen af sitt nya hem, ifrån palatsets salar,Kanske en tanke sänder hon till Finlands vackra dalar,Kanske när trött af lifvets prakt hon önskar ro och hvila,Hon skall till våra skogars frid på längtans vingar ila.O, kom till oss, när vårens sky sig öfver norden breder,När skog och sjö och höjd och dal åt sig en fest bereder.Kom sjelf liksom en vårens fläkt att hoppets skördar väcka,Att hvarje sorg för väntad dag i Finlands bygder släcka.Men om du icke kommer sjelf, så lär oss dock att tänka,Att du åt Finlands trogna folk ditt hjertas tro vill skänka;All jordens glans, all jordens prakt som snabba skyar fara,Men lifvets bästa egodel, det är att älskad vara.När öfver oss du herrska skall invid din makes sida,Så lär oss trygga då den dag, som komma skall, förbida.I hvarje ädel herrskardom, som af din make dömmes,O, lär oss tro att der en bit af Dagmars hjerta gömmes.Gabriel Lagus.
Från fjällarna i Kaukasus till Hvita hafvets bölja,Från Niemens strand till fjerran kust, som Amurs vågor skölja,Från öknarna i Turkestan till Finlands skymda dalar,En framtids röst, en hoppets röst utur miljoner talar.På skiljda språk, i skilda land, ett namn, ett älskadt klingar,Det flyger ifrån strand till strand på sångens lätta vingar,Det kommer ej som hjeltens namn, hvars ära sköljs af tårar.Det kommer mildt som morgondagg i nordens ljusa vårar.Från vågorna vid Öresund, från Seelands gröna stränderEn furstedotter kom en dag till våra fjerran länder.Hon kom så ung, hon kom så rik med kärlek uti hågen,Med själ så öppen, fri och ren som klara himlabågen.Hon är ett nordens barn som vi, de samma stjernors lågorVi lärde älska ju engång och samma fjärdars vågor,Densamma vår, som blommorna vid Dagmars vagga väckte,Till Finlands fjerran gömda skär sitt milda välde sträckte.Från glansen af sitt nya hem, ifrån palatsets salar,Kanske en tanke sänder hon till Finlands vackra dalar,Kanske när trött af lifvets prakt hon önskar ro och hvila,Hon skall till våra skogars frid på längtans vingar ila.O, kom till oss, när vårens sky sig öfver norden breder,När skog och sjö och höjd och dal åt sig en fest bereder.Kom sjelf liksom en vårens fläkt att hoppets skördar väcka,Att hvarje sorg för väntad dag i Finlands bygder släcka.Men om du icke kommer sjelf, så lär oss dock att tänka,Att du åt Finlands trogna folk ditt hjertas tro vill skänka;All jordens glans, all jordens prakt som snabba skyar fara,Men lifvets bästa egodel, det är att älskad vara.När öfver oss du herrska skall invid din makes sida,Så lär oss trygga då den dag, som komma skall, förbida.I hvarje ädel herrskardom, som af din make dömmes,O, lär oss tro att der en bit af Dagmars hjerta gömmes.Gabriel Lagus.
Från fjällarna i Kaukasus till Hvita hafvets bölja,Från Niemens strand till fjerran kust, som Amurs vågor skölja,Från öknarna i Turkestan till Finlands skymda dalar,En framtids röst, en hoppets röst utur miljoner talar.
Från fjällarna i Kaukasus till Hvita hafvets bölja,
Från Niemens strand till fjerran kust, som Amurs vågor skölja,
Från öknarna i Turkestan till Finlands skymda dalar,
En framtids röst, en hoppets röst utur miljoner talar.
På skiljda språk, i skilda land, ett namn, ett älskadt klingar,Det flyger ifrån strand till strand på sångens lätta vingar,Det kommer ej som hjeltens namn, hvars ära sköljs af tårar.Det kommer mildt som morgondagg i nordens ljusa vårar.
På skiljda språk, i skilda land, ett namn, ett älskadt klingar,
Det flyger ifrån strand till strand på sångens lätta vingar,
Det kommer ej som hjeltens namn, hvars ära sköljs af tårar.
Det kommer mildt som morgondagg i nordens ljusa vårar.
Från vågorna vid Öresund, från Seelands gröna stränderEn furstedotter kom en dag till våra fjerran länder.Hon kom så ung, hon kom så rik med kärlek uti hågen,Med själ så öppen, fri och ren som klara himlabågen.
Från vågorna vid Öresund, från Seelands gröna stränder
En furstedotter kom en dag till våra fjerran länder.
Hon kom så ung, hon kom så rik med kärlek uti hågen,
Med själ så öppen, fri och ren som klara himlabågen.
Hon är ett nordens barn som vi, de samma stjernors lågorVi lärde älska ju engång och samma fjärdars vågor,Densamma vår, som blommorna vid Dagmars vagga väckte,Till Finlands fjerran gömda skär sitt milda välde sträckte.
Hon är ett nordens barn som vi, de samma stjernors lågor
Vi lärde älska ju engång och samma fjärdars vågor,
Densamma vår, som blommorna vid Dagmars vagga väckte,
Till Finlands fjerran gömda skär sitt milda välde sträckte.
Från glansen af sitt nya hem, ifrån palatsets salar,Kanske en tanke sänder hon till Finlands vackra dalar,Kanske när trött af lifvets prakt hon önskar ro och hvila,Hon skall till våra skogars frid på längtans vingar ila.
Från glansen af sitt nya hem, ifrån palatsets salar,
Kanske en tanke sänder hon till Finlands vackra dalar,
Kanske när trött af lifvets prakt hon önskar ro och hvila,
Hon skall till våra skogars frid på längtans vingar ila.
O, kom till oss, när vårens sky sig öfver norden breder,När skog och sjö och höjd och dal åt sig en fest bereder.Kom sjelf liksom en vårens fläkt att hoppets skördar väcka,Att hvarje sorg för väntad dag i Finlands bygder släcka.
O, kom till oss, när vårens sky sig öfver norden breder,
När skog och sjö och höjd och dal åt sig en fest bereder.
Kom sjelf liksom en vårens fläkt att hoppets skördar väcka,
Att hvarje sorg för väntad dag i Finlands bygder släcka.
Men om du icke kommer sjelf, så lär oss dock att tänka,Att du åt Finlands trogna folk ditt hjertas tro vill skänka;All jordens glans, all jordens prakt som snabba skyar fara,Men lifvets bästa egodel, det är att älskad vara.
Men om du icke kommer sjelf, så lär oss dock att tänka,
Att du åt Finlands trogna folk ditt hjertas tro vill skänka;
All jordens glans, all jordens prakt som snabba skyar fara,
Men lifvets bästa egodel, det är att älskad vara.
När öfver oss du herrska skall invid din makes sida,Så lär oss trygga då den dag, som komma skall, förbida.I hvarje ädel herrskardom, som af din make dömmes,O, lär oss tro att der en bit af Dagmars hjerta gömmes.
När öfver oss du herrska skall invid din makes sida,
Så lär oss trygga då den dag, som komma skall, förbida.
I hvarje ädel herrskardom, som af din make dömmes,
O, lär oss tro att der en bit af Dagmars hjerta gömmes.
Gabriel Lagus.
Gabriel Lagus.