MANALAN MATTI, döden, härskande iTuonela, ellerTuonen Tuomas. Manalan Matti samma somLokeellerCharon; förde de döda skuggor öfver floden tilTuonelaellerManala. Finnarnes ordstäf är, då de blifva gamla, ledsna vid at lefva och tro sig ej mer blifva gifta:Manalan Matti minun naipi, ja Tuonen Tuomas mun perii.
Marta, samma somTuoni.
Neity Maria Emonen, anropas ofta i de af hedendom och Påfvisk lära blandade vidskeppeliga Runor, som utan tvifvel äro sammansatte förReformationsseculum. J.Mariaär i alt en förträffelig hjelperska, i synnerhet vid barnsbörder, sjukdomar, pest, blod-sår och eldens upkomst.
Neity Maria Emonen,Mesi keittä kielelläsi,Sima suussasi suloa,Konnan kuohuun kowaan
tilredde smorja tilormbett.
Är ej heller oförfaren tilsjöss, ty det heter:Neity Maria Emoinen, itek airollen asehin, Tungeixen Tuho kätehen— grep sjelf til årarne.
Beskrifves såsom en god Baderska, Barberska, Apothekerska, olje- och flått- kokerska, til allehanda sår smörjor, med Silkes Robe och långt släp, samt med en gullslef i handen.
Vid skador eller sår af järn heter det:
Jos rauta pahan teköö,Teräs hieno hilpasoo;Neity Maria EmonenPistä sormesi sulonen,Reikään revennesehen,Hienot helmasi kokoat.
SeHelka. Neity Maria och Jesusanropas i parallel, til ex. motRutto.
Isäni ikunen Jesus,Esivanhemman Jumala — —Tuoltama anon apua,Isältäni Jesuxelta,Emoltani Marialta,Näihin töihin työlähiin:Neity M. EmonenTule tänne tarwitaan — —Woiteles metisin siiwin - —
SeMader-akka.
MARIATAR, berätta de vidskeppelige hafva varit J. Marias dotter. Hon kallas:
Mariatar kaunis Waimo,Tu-us pikku kattilansi,Jolla Werta keitetään,Jolla ma hurmeen tymeen,Weren wuotamattomaksi — —Punasta putoamatak — — —
MÄNNINGÄISET el.Menningäiset, Kyrkspöken, Vålnader, bodde i grifter, bergsskrefvor och öknar; skrämde folk. SeKejjusetochKöpeli. Men BiskopAgricolaföreger dem vara Gudar, som befordrade ägtenskap; hvarföre Probsten Doct.Idman, i sin afhandl. om Finska och Graekiska Språkens gemenskap, deriverar ordet af grækiskahymen, Hymenæus, Nuptiarum Deus — Suidas.
MEHILÄINEN —ilman lintu— En honings-fogel ellerTrochilus; Linn. Den minste och lättaste af alla foglar. I Troll-Runor, et honings-bi eller Vise, som skall efter ordres ofta flyga öfver haf och fält, at hämta honing, mjöd, olja, med mera sött, de sjuka til vederqvickelse och trollen til smörja. t.ex.
Mehiläinen ilman lintu,Lennä tuonne kyyhytteleYhexän meren ylitse,Meren puolen kymmenettä — —Tuo mettä mehtolasta,Simoa Tapiolasta,Ripiälle woitehexi,Wammollen parantehexi — —Wojjat yldä, wojjat pääldä.
Denne honungs-fogel var ock utftäld för Snaror; därföre önskas honom lycka på resan, at hämta honing.Käy kuin kehää myöten päiwän permetä samoa. SeKarilainen. Ja,Mehiläinenflög högre än de som göra luft-resor med aëroflatiska machiner;ty han skulle flyga öfver om stjernorna och in i himmelen, som enMersurius, och hämta horungs salfvor och smörjor för brännsår: det heter:
Mehiläinen ilman lintu,Lennä tuonne, jonne käsken,Yli kuun, alati päiwän,Taiwon tähtein ta-ati,Otawaisten olkapäitten;Lennä luojan kellarihin,Kamarihin kaikkiwalllan;Pistä siipensi simahan,Kasta kaapunsi metehen,Höyräytäk höyhenensi;Tuo simoa siwessänsi,Kanna mettä kaapussansiKauan rahnoin pahoin,Tulen tuiki polttamihin.
Item:
Mehiläinen ilman lintu,Käy kuun keheä myöten,Päiwän päärmättä samoa — —Tuuok mettä Mehtolasta,Simoa Tapiolasta — —Tuo simoa siiwelläsi,Mettä kielensi nenällä — —Wojjak yldä, wojjak pääldä,Kerran keskeä rapaja.
SeNeity Maria.
MEHTOLA, En ren barr-skog; annat änTapiola. En skogsbygd, där skogs-djur, foglar, bien och andre skogens håfvor vanckade —Item, en skogs-Guda-magt, Pan: anses ock i Runor, som enSkogs-Frurådande öfver djur och foglar. De titlar, hvarmed hon under tilbedjandet behedrades, äro:Mielus Mehtolan Emäntä, du benägna Skogs-värdinna:
Metän Ehtosa Emäntä,Mielly mejjän miehiimmäk,Antamaan ainuasi,Omas ojentamaan,Mielusasta Mehtolasta.
Du välviljoga Skogs-värdinna,Var benägen åt oss Skogsmän,Til at gifva ditt enda,Räcka åt oss ditt egna,Af den luftiga, nöjsamma, skogsparken.
Hon dref harar i gillren och vippsnarorne i lag medUkkonenhvarföre harfångarne bedja:
Puhas Mehtolan Emäntä,Metän kultanen Kuningas!Kuk on laiska kulkemahan,Sitä sijmalla siwalla,Karkota kari perällä,Mieluusta mehtolasta —
Se Ukkonen.
IfrånMehtolaochTapiola, skulleMehiläinenanskaffa honing til sår- smörja. SeMehiläinen.
MERI-TURSAS, En strand-bo; kallaspartalainen, dels för det han vistades vid hafs-stranden, dels för sit långa våta skägg, hvarmed han krystade Pohjolas dotter som blef moder för 9 barn, alla afgrundens foster. SePohjolan imbi.
Synty Neitsy Pohjolassa,Impi kylmäsä kylässä,Jok' ei suostu sulhaisihin,Mielly miehiin hywiin;Kuin tulowi immintuska,Pakko neitosen panexen,Syxiin syöstäxen mereen,Kalsoin aaltoin ajaxen.Meri Tursas partalainenTeki neiden tiinehexi,Meren kuohuilla kowilla,Weden wankan waalehilla;Teki pokoa yhexän,Yhestä watanwäestä;Piilotteli poikiahanAlla wijden willa waipanSarka kauhtanan kahexan;Nimitteli poikiahan:Minkä pani pakkaisexi — — —
METELIWAARA, SeWaarat.
METZISTÖ, En skogs-lund, där afguden bedrefs. Item, idolum, fortePriapus. — 2. Reg. 23; 6: 7.
METZÄN-EUKKO,Tapioshustru,Metän Emäntä; anroptes af Jägare, at gifva villebråd. Syntes stundom, då hon var gunstig med gyldene ringar och insvept i gyldene duk. — — — Men onådig viste sig med ringar af vidje-länkar och med ris-ruska. Henne til heder skulle sjungasMessän miehin wirsi, då man gick ut til skogs: Hon var ej blid då Jägaren sjöng:
Mielestä Metän Emännen,Usein hywän EmännänSormet kulta sormuxisa,Käet kulta käärehissä,Jotk on soaanut[9] annillahan;Usein pahan EmännänSormet wihta sormuxissa,Käet wihta kääreissä,Aina auttamattuessa.[10]
Alt efter Skogsvärdinnans godtycko,Är den goda MorsFinger understundom i gullringar,Händerna inveklade i gulldukar,Som hon fått med sina gåfvor;Men ofta då mor är ond,Äro fingren med vidjelänckar prydde,Händerna omvicklade med vidjor,Och altid då hjelplös.
DåWäinämöinenslog på sin citra, kom ock Skogs-gudinnan med alla sina skogsdjur, at lyss på den härliga musiken:Itekkin metän emäntä, rinnon aidalle ajain. SeWäinämöinen.
MIEHEN SYÖPÄ, Anthropophag, menniskjo-frätare — troddes vara iNorrska Lappmarken; dit hänvisas sjukdomar: ex. gr.
Mennekkös sinne sekahan (näml. til Rutian koski)Tuol on muutkin murha-miehetMiehen syöpähän kylään,Lapin maahan laukiaseen,Pohjan pitkähän perään. — —
MIESTEN SYÖJÄIN KYLÄ, var iKyrialsland, eller den ort iKyrialsbotn, högft i Norr i Finland, där starke Resar och Anthropophager förfärade de ankommande; se föregåendemiehen syöpä. Efterföljande saga besannar det. NärDomar(Upsala Kung) ännu var ung och låg uppå sjön, för at förvärfva sig ära och rikedom, blef han genom en häftig storm drifven emotKyrials-botn, eller til det stycket af Finland, som ligger högst i Norr (Kemi, Cajana, Paldamo, Sotkamo, där Hijsi bodde och andre Jättar i berg; ty landet var än segelbart den tiden, emedan skeps-vrak ännu i dag finnas i flere moras i Kemi Socken). Han kallade sit ankare under en stor och mörk skog; han betäckte stranden och gick up, at bese landet. Där råkade hanHallgrim, en Rese, som var, för sina krafter och än mera för sina många konster, den farligaste. Hela vägen til hans kula var betäckt med nakna hufvudskallar och multnade ben, efter dem som han mördat och upätit. Hans grymhet var intet mindre än hans krafter, och det var et vidunder i naturen, hvars blotta åskådande kunde injaga en skräck hos det modigaste hjerta i verlden. Alla de som hördt hans namn, hyste en räddhåga för honom. Men Domar mötte honom utan fruktan. Deras strid var svår, men Risanöth (et svärd, det Rolf tagit i Grims kula; hörde Ynglinga-stammen til; dess sår läktes aldrig; flog genom sköld och hjelm), som den tiden var i Domars hand, behöll segren. Hallgrim föll, och Domar gick in i hans kula, hvarest en större rikedom, än han någonsin tilförene sedt, lyste honom i ögonen. Alla väggar voro klädde med sköldar af blänkande silfver, samt hjelmar af klaraste guld. Där hängde åtskilliga horn med ränder och bilder af den dyraste metall inlagde.
MIKKELINpäiwä. En stor högtid hos Norr-finnar; Sewuoden alkajaiset. Alla hästar tagas då in i stall; fodras med öl, korn, granris och hermelins kött, som skal praeservera dem för hufvudsjukor, m.m. Boskapen drifvas tidigt och utan ljud i fähuset, om eljest väl skall gå. SeRistin päivä.
MUNNU. En oculist i gamla Runor.Munnu silmän Tytteriä. Item, en afNordens möer, som anropas af häst-gällare, at hämta is, rim och kyla.Texten säger:
Munnu silmän tyttäriä,Höyhenes panuttaria.Tuuwwos hyytä Pohjolasta,Jäätä kylmästä kylästä,Sillä hyyllä hyytele,Jäällä tuolla jäähyttele,Pistän hyyn hyppyseni,Jällä jäähytän kätem,Teen tulen tehottomaxi,Walkian warattomaxi. — — —
MYRRYS MIEHET, de samme som Indomiehet, trollkarlar och vidskeppelige, som dels med läsningar,lugut, synnyt, spåttande, flåsande och på-blåsande, med troll- Runor,synnyt, tro sig bota ormhund- och vargbett, eldskador m.m.
NÄKKI, Neptunus, SvenskarnesÅge. SeWeden-Emo— Efter forntidens berättelser och skrock-sagor (Se Urban Hjernes Flocker om flere hafs-fruar). Här i Finland beskrifves Näcken med långa utslagna hår naken visa sig på vatn, i solsken, på stenar vid forssar borsta och kamba sig, eller ajustera sit ljusgula hår äfven stundom sjunga utan tvifvel en Siren sång eller Crocodils gråt, at låcka barn til stranden, och simmare i vatnet, dem hon kramar så at de blifva kål-blåa, suger deras blod m.m. Hvilket i sjelfva verket är kramp- eller seno-drag. Käringar och utlefvade Sjö-galtar kunna skräma lätt-trogna med tusende Näck- och hafs-fru sagor, SeAhti.
Näkkenoch alla de små guda-magter, som bo i de våta Riken, voro alla framkomne, at höra Wäinämöises sång och harposlag, hvars like de aldrig förnummit. SeWäinämöinen.
NEITONEN NOROSTA, En vattu-nymph; bodde i våta dälder; kylde och svalkade. Af dess bröst-mjölk upväxte björkar. Hon anmodades af häst-gällare, at förtaga eldens eller det heta järnets kraft.
Nouse Neitonen NorostaWuotehilta hyisen pojjan,Jäisen lapsen lappeasta;Weä wijttasi wilusta,Hamehensi hallan alta,Heitä pahoilllen potowanKaatoowallen kattehixi;Jottei poikasi potoisiKaatowaisi kannettunsi,Jonk on huntu huutehessa,Iho liiwi iljannessa,Pajjan kaulus kaikkalassa.
NEMAGWELLE. En af Lappska jordiska Guda magter, hvars hjelp ganska få meddelas. De få endast dess bistånd, som första gången omdöpas; ty Lapparne döpas medtroll-döpelsemer än en gång; hvilket sker således, at när menniskjan blifver sjuk, gifver man henne et annat namn, och öser vatn på henne med dessa ord: Jag döper dig i detta namn N. N. och du skall lefva i detta namn N. N. De som få således troll-namnet, få äga, tillika med namnet,Nemoigwelle. Som denne Lapp ser ofta Nemoigwelle gå för sig öfver bäckar och moras; så har han honom ock när han skall gå tilkyrkan. Han dricker ockSarakkasblod i samma bäck, hvar nemoigvelle står. Sidenius.
NEURERNE, äro stammen tilFinnar, Lappar och Esthlänningar, som iSpråk mycket liknat Hebreerne.
Se Trägårds Utdr. af Dalins Sv. R. hist. I. Del. Cap, 13, §. 3. pag. 13.
NOIDER, Lapparnes troll och vise män, som falla i dvala, under en viss sång; och hämta ifrån långt aflägsna orter något i barmen, samt berätta hvad de sedt och hördt, under sin vandel utur kroppen. Finnarne kalla denna ecstasis,langeta loween— Om FinnarnesNoidatochMyrrys miehethar man ej hördt sådant; utan endast, at de hoppa i raseri och gnissla med tänderna, som kallas,olla haltioisaan. SeMyrrys miehetochIndomiehet.
NUJJA-SOTA ellerKluppu-sota, Klubbe-kriget i Finland 1597. På flere ställen i Finland, Tavastland och Österbotn hölts sådane klubbe- batailler. I Padasjoki by i Tavastland på åkern vid Nystelä by har i Konung Carl IX tid år 1597 klubbe-kriget ock gått för sig, såsom ock på flere orter i Finland; hvarföreSäxmäki, Ilmoila, Gamle-Carlebyjämväl äro af klubbe-kriget märkvärdige. Nästa holmen vid Nystelä åker, på hvilken de slagne blefvo begrafne, heter änNujja saari, i.e. insula clavorum. Menniskjo hufvud skallar synas där än i dag.
HertigCarlsafsägelse gjorde öfver hela landet mycket buller. Särdeles utblossade lågan iÖserbotnoch Finland. Bönderne hade därifrån kommit til Hertigen och klagat öfver det betryck de ledo afClas FlemmingsRytteri: sedan, då de nu blifvit upmuntrade, och hörde, at Hertigen af missnöje tagit afsked, blefvo de aldeles obändige: en af demBengt Poutu, samlade en stor svärm af sine likar, angrep dessa Flemmings Ryttare, ehvar han dem råkade, och öfvade på dem all barbarisk grymhet; hvaribland äfven LagläsarenErich Olofsson i Woitbymördades, för det hanhöll Rustning. Allmogens hop öktes derpå ansenligen, och valde sig en ny anförare.Jacob Ilkainen eller Ilkka från IlmolaSocken i Österbotn, af hvilken detta buller kalladesIlkkainens krigeller, af dess vapen,Klubbe-kriget.
Afsigten var nu icke mindre, än at anfalla Tavastland och Carelen, jaga därifrån hela Konungens (Sigismunds) rytteri, upbränna eller sköflaClas Flemmings, Axel Kurks, And. Bojes och Anders Larssonsgårdar, samt aldeles förstöra Åbo Slott.
Clas Flemming ryckte up med sit krigsfolk från Åbo den 23. Dec. 1596, tågandes tilBirkkalai Öfredels härad ochBjörneborgsLän, därBonde-härenvid Nockia Sätes-gård hade sit hufvud-läger. Han lät skjuta några Falkonet-kulor genom husen, hvaraf Bönderne förskräktes.
Ilkkainen drog sig om natten tilbaka in i en stor skog, som skiljer Tavastland och Österbotn; men förlorade i afvikningen några 100 man. Han blef sedan fängslad och afrättad. Antalet på de Bönder, som fallit i detta fält-tåg, var grufveligt, och har stigit öfver 11,000, hvilket för Österbotn var en obotelig skada.
NYKYRI — SeSotakedot.
NYRKES, gaf Ickornar.Nyrkkesbodde sjelf i granskogar. SeHittavanen.
OHTO,Ohtoinen, Et Björnens namn i Runor, för dess breda änne och stora hufvud.Tapiosstarkaste djur. — SeTapio.
Han anropas, at ej röra vid Boskapen (som kallassonda-reidet). Och skulle han vela pröfva sina tänders och ramars styrka så hade han därtil stockar och stenar. Dock om hans maj:ts grymhet vore alt för stor; så anropades Skogs- Gudinnan Tapio, at hon ville styra björn, och göra månan för honom mörk, sänka himmelen i moln, och förblinda hans ögon, på det han ej må se kona, som skulle vara i hans ögon som stenar och stubbar. SeSini sirkku.
Ohtos födelse och höga härkomst alt ifrån himla hvalfvet och Sju-stjernorne, medJ. Mariaetilhjelp, beskrifves i följandeOhtos-syntyellerArchaeologie, ifrån Kuopio i Savolax.
Misä ohto synnytelty?Mesi kämmen kääunyteldy?Kuun luona, tykönä päiwän,Otawaisten olkapäillä:Sieldä on maahan laskettunaHihnoisa hopeisisaKuldaisisa kätkyhisä.Neityt Maaria EmonenWisko willoja wesillenKapalolta kuondaloita,Selwälle meren selallenLakeelle laineellen;Noita tuuli tuuwwitteli,Wein henki heilutteliNenään metisen niemen,Saloja samoamaan,Pohjan maita polkemaan:Ellys piiloja pityöHäpeseen hämmendyö,Emosi sinun epäsi;Elä sorra sonda reittä,Koaha majjon kandajataEnempi on emoillen työtä,Suuri waiwa wahimmalle,Kuin poika pahoin tekee,Lapsi kangein asuu:Kule sikana siwuhte,Wierihte wein kalana:Tule tuwissa tulille,Ilman Immin tietämätä.
Hvar ärOhtofödd?Gull-ramen vänd som et barn (vaggad)?Hos månan, nära vid Solen,På axeln af karlvagns-stjernorne:Dädan är han nedsläptI silfrade remmar (feltyg),I gyldene vaggor.J. Mariaden lilla modren,Kastade ulltappar på vatten,Lindor som flagor,På de klara hafs-själarne,På de vida vågorne;Dem vaggade vädret,
Vatu-draget omgungade demTil en honings-rik udd af näset,At springa i skogarna,För at tråka de Nordiska länderne:Gör ej hvad elakt och rasande är,Blanda dig ej i det nedriga (skamliga)Din mor förbjöd dig det;Förtryck ej det gönings orena låret,Fäll ej mjölk-bäraren:Mera har din moder at göra.Din fosterska har stort besvär,När sonen gör illa,Dess barn förhåller sig argsint (styfsint);Far förbi som et svin,Där nära bredevid som en silk i vatnet:Kom hemma vid til vårt vistnings-ställe,Utan at dejan vet deraf.
OLLINpäiwä, Olsmessan; då tordes ingen bärga hö, af farhåga, at om då rördes vid något boskaps-foder, så skulle björnen göra skada. Då slagtades och åtsWilla-wuona(et oklipt lamb ifrån våren), då skörden slöts, hvartil äfven tilreddes öl och bränvin. Då fåret inbars, skulle med al- och granqvistar vatn kastas öfver Tröskeln. Förr än man tordes smaka af alla anrättningarne, skulle däraf utgjutas något i vrån vid bänken i bordsändan och på golfvet, samt underAaatto-koivud.ä. en helgad björklund, eller det träd, som om midsommars qvällen sättes på gården.Sirppi-juustokokas eller bakas denna dag och ätes i Österbotn.
OTAWATAR, En Gudinna ifrån Karlvagn eller Sjustjernorne, som synes varit dess make; kallas i gamla troll-Runordagsens dotter. Hon anropades til hjelp mot natt-tjufvar, och at igenskaffa det bortstulna.
Otawatar päiwän tyttöTule tänne tarwitahanOmoani ottamahanKadonnutta kaihtemahan — —
SePäiwätär. Med dessa kan SvenskarnesThiodanjämföras, ellerTitanhos de Latiner, som skulle köra solens vagn.
PAHOLAINEN, En ond ande, djefvul, en ond vålne, ormens stamfader — Hade ormar til briskar och söljor; hvarföre ormen titleras i troll-Runor eller dessSynty:
Mato musta maan alainenToukka Tuonen karwalllinen,Rinta solki Syöjättären,Paholaisen pajjan naula — —
PAINAJAINEN, Maran, som af mjeltsjuka ses, som en hvit nymph om nätterna under sömn; uplyser med sit sken hela rummet och trycker öfver bröstet, hvarunder de vråla och låta illa. ItemPainajainen, som krossar barn och gör dem vindögde: fördrifves af vidskeppelige med stål och betsman, lagdt under hufvudef. Är i sjelfva verket en nerv- och convulsiv sjukdom hos barn af fyra —
PAKKANEN, Smäll-kalla kölden, den bistraPuhurisSon, med dess kulna och surmulna fruHyyttöanvises tilKijron koski, at tilisa den, om han vore i stånd. Mot kölden stod man nog, när man fick följande at skyla sig med:
Tuos mulle Utunen turkki,Kanna willan karwallinenJolla tuima turwellennek,Ettei pakkanen palelek,Kowan ilman koskematak,Pakkasen palelematak:Talwen ilma Taiwaellek,Ettei riko riskittyä.Eikä wismoille wiraak:Ämmöni Utunen uuwinTurvvaxeni tuotuwohon,Päälleni pujettakohon.
Hämta mig den varma svanskinströjan,Bär hit den rikullige lurfviga pälsen,Hvarmed jag förvarar mig mot den bistra kölden,At ej kölden förkyler,At ej den kalla luften får komma åt,Vintern förkyla mig:Den klare vinter-luften fare up under himmeln,At den ej skadar någon christen el. gör någon enda lytter,Eller verkar på huden rinnande fråstskador:Min farfars, farmors varma edderduns paulun-säng el. tältMå hämtas til min skygd,Jag må påklädas, öfverhöljas därmed.
Jag tror man nog skall stå sig mot kölden så väl ombyltad, utan någon trollkonst.
PANNAHAINEN, En bannlyst, förbannad. Därmed förstås ofta ormen eller en elak stygga.
PANULAN NEITI, En underjordisk troll-mö, hvars bindel upfattes med ödlor. Ödlan kallas därföre:pää-puikko Panulan nejjen— En af furierne; upammade ödlor och ormar. Se.Kyytöläinen— Hon höll til iAluen-järwidjup; plågade genom elden.
PANUTAR. En af ormens däggerskor —Juutasesstygga dotter.Panattarden samme, förorsakade sveda och värk; åberopas äfven vid läsningar öfver sår och järn-skador.Rauta Ruoste hettäriä, höyhenes Panuttaria, maa isänsi, maa emänsi. —
PARA, samma som de SvenskasBjära; en troll-konornes villige tjenste-ande, hvilken skall di mjölk af främmande koer, ysta det i sin mage och bära i Smör-kärnan. Dess underliga födelse ses i Mag. Christ. Er. Lincquists Disp. de Superstitione Veterum Fennorum P. I. p. 53.
För 100 år sedan, då man än förmodeligen var för skumögd och lätt-trogen och såg nog ofta spöken och elfvar dansa, hade man fått se detta kreatur, som til utseende skall varit luden, hvit och svart-spräcklig, mera rund än aflång (utan tvifvelen tjufaktig grannens katta), fötterne smala som en tranas, och 3 til antalet, liknade mycket en gammal dags slända. DåParanklämdes imellan en dörr i et mjölk-hus och dog, sjuknade ock värdinnan samt afled straxt därefter.
NärPara, bjäran, är född och fått lif, efter description l.c. så säges:
Kanna woita, kanna maitoa,Tuo woita Wuoren Lukko,Piimä Pirun-emäntä,Pääästä piimä pindehestä,Maito happaman hallusta — —
PARAN-WOITA, Bjär-smör, som i sjelfva värket är en sort blöt svamp i Rötmånan (mucor unctuosus flavus, Linn. Fl. Svec. 1282), bruka de vidskeplige bränna i tjära, salt, svafvel och piska med en vidja, då dess ägarinna, troll-konan, tros komma af med ömkan och visa sig, med förbön för sin tjenste-ande.
PÄIWÄTÄR, En af vargens foster-möer — It. dagsens brudfrämma, den sköna morgonrådnan, som frälste Solen och månen ifrån förmörkelser, som den elakaKuumetanstälde. SeKuumet, Kuutar.
PÄIWÄIN WALITZIAT, dagväljare, namnes i Bibeln; utmärkte vissa dagar för olyckelige, af hvilka några kalladesKatehen päiwätochTyhjät päiwät, då var ej godt, at så åker,kuiwat päiwät4, 5, och 6:te i nyet, ej aldeles gillade för goda.Tuulen päiwä, d. 2 Januarii, då skulle ej eld göras, af farhåga för eldsvåda nästa sommar.MåndagochThorsdag, gamla teknedagar.
PÄÄSIÄINEN, en väl de Christnas högtid, men af vidskeppelige mycket vanärad. Om Påsknatten sättes än skällan på skäll-koen och lior på fähus-dörren, at förhindra de flygande troll-konors ingång.
Nu sittes hela natten, och man lyss, som det kallas. De tro sig se trollkonor flygande i luften utan aerostatiska machinens tilhjelp, höra bultas, smidas, tröskas — hvaraf spås om tilkommande ting, om årsväxt, dödsfall m.m. De flygande trollen skola ock nu föra all den ull, kohår, svansar m.m som de samlat, til blåkulla, såsom tionde åt Hin. (SeNorrländska troll-väsendetCapitain Elin). Nu tros ock, at man ser Solen dansa om morgonen. Jämför StrelingsPhysica.
At derivera ordetpääsiäinenaf Grækernaspaianisai, Pæanem autapollineminvocare[11] ochpaianismós, Carmen ob liberationem a malis aut præteritis, aut futuris — Suidas, är något tvungit, hälst Finnarne ej vetat af Pääsiäinen eller Påskas firande, förr än efter införd Christendom: häldre kan ordet vara helt och hållit Finskt, af primitivopääsen-stä— jag blifver fri, slipper lös — och betyderpääsiäinen, vi vocis, enlösnings, befrielses- dag, i likhet med Ebreernaspassah, transitus — en öfver eller förbigång i afseende på mord-ängeln i Egypten vid första Påsk, och övergången öfver röda hafvet &c.
PELLERWOINEN, En god Skogs-planteur och åkerman, dess son varSämpsä—Sämpsä poika Pellervoinen. SeWennon härkäochSämpsä.
PELLON PEKKA eller pekko. En korn-gud; befordrade vår-sådden och gaf god vört, som kallaspellon maito.
Probst. D. N. Idman l.c. deriverar namnet af Graekiskapaeloellerpelithro pekos, coeni el. jugeri Deus — på finskaPellon Jumala, Agri Deus —Pellon pekkoa maistaa el. juoda, är, dricka vört, eller buska, färskt gäsit dricka.
PERKELE, djefvul; får flere namn —Lempo Hiisi, Piru, Pirulainen, Peiko, Pejjakas, Pejjainen, Pendele, Kilka, Kilo, paha Kurki— Graecispérkos, niger, nigris maculis variegatus — Sv. Hin Svarte. Hin onde. Diabolus enim, nescio qvare, nigris coloribus depingitur, nam alias format se in angelum lucis 2. Cor. II:14. Hädan är Finnarnes talesätt:Musta kuin perkele. Den samme som SvenskarnesLokeochMidgards-orm, hvarmed medel-gudenThorstridde; hos Lapparne den Gud, som var uphofvet til det onda. Probst. D. Nils Idman loc. cit. p. 35. deriverarPerkeleafLpeisokalos, recti experientiam non habens, Decori ignarus, ineptus; men nog tvungit. Hårdragit är ock, at förege, det Perkele vore den markeligeBergelmer, som blifvit räknad ibland Gudar, hvilken, efterEddasupgift, varit enJotuner, namnkunnig af visdom och kalladHin frode Jotun, af hvilkenOdinden äldre lärt regerings- och krigs-vetenskapen; men hvilken han sedermera med sit anhang drifvit ifrån säte och land. Se Schönings afhandl. om Tids Regering i den gl. Nordiska bist. p. 105. Detta uphäfver ordetperkelesderivation af'Apeirókalos— dock säga finnarna, i anseende til Bergelmer,sillä on Perkeleen konstit — wiekas kuin perkele, illslug — men naturligen härstammar det afpérkos, svart, som är lika til uttal och betydelse, emedan ock en sådan idée än i dag åtföljer sjelfva namnet. SePiru, Hijsi. —
PERI-SOKIA, En afLouheatars9 stygga söner — En af Thussar ellerCycloper — Enögda bestar; smidde viggar åt Thor ellerUkko ochIlmarinen.
PESUAN KANGAS, En stenhögd i Pavola af Sijkajoki, Socken i Österbotn, där jag d. 16 Sept. 1783 nedraserade 4 stenhögar; det är en sten-rundel, liknande en gammal skants eller fäste,Linnat, med 2 portar på en ganska brant högd, midt uti låg och flät utan stenar, men omkring murad af gråsten. Tör hända enKalmisto. SeLinnat, Linna kangas, Kalewa.
PIEHINGIN-WUORET — Bergs-rygg i S.O. ifrån Landsvägen 6/4 ut ifrån Piehingi by i Salo Socken. Där skola än synas tecken til rum och 4 st. portar. De äro första landt-känningar för seglande ifrånBrahestad.
Santta PIETARI, rådde til ormens födsel — SeJuutas. St.Pehråberopas ofta i troll-runor, i anledning af flera Påfviska sago om hans vandel med sin mästare. Sådane Runor höra til medel åldern för Reformations-tiden.
PIMENTO & PiMENTOLA. SePirulainen.
PINNEUS, filius Tapionis, aliis,Pinneys,Tipion poika.
PIRU, djefvulen,Perkele; agerar ock smed; smider pestskotts pilar, somLoke.
Piru pijliä takoo.Pajassa owettomassa.Ilman ikunattomassa;Isä piiliä takoo.Poika nuo sulitteloo — —
Hans gesäller aroRuhoochRompasamtPerisokia. Finnarrnes talesätt,Tulinen perkele el. piru, ger tilkänna, at han umgicks som smed med elden och det glödande järnet.
Rossæussäger, atRyssarnedyrkat en Gud, under namn afPerun, den de förestält under en mans bild, hållande en eldhet sten i handen, hvilken til heder de underhöllo ständigt en brinnande eld af ekträd.
För det at ordetPiru, tyckes hafva någon gemenskap med Grækiska ordetpyr, ignis, eld, denPersernedyrkade som en Gud (Suidas), och den FinskaPiruförstod sig på eldens kraft i ässjan, såsom smed, sluter Doct. Idman p. 36. loc. cit. at elden i Hedendomen blifvit hållen för Gud, och dyrkad under namnetPiru. Eldens dyrkan i Norden påstårSchöningi sin afhandl, om Tids Regering i den gamla Nordiska hist. p. 105.
PIRULAINEN. En ond ande af mindre slaget — Fans unge,lång och förskräcklig, i Runorne.LouheatarsSon.Pirulainen pitkä poika hakkasi Tulisen koiwun, Saaressa nimittömässä— — item — alt hvad som var afPirusslägt, kallasPirulainen, hin ondes pak; SePaholainen. Dess tilhåll var i —
PIMENTO eller PIMENTOLA,pohjan perä, ultimaThule; yttersta mörkret, dels i afgrunden, dels i Norden vidNovaja ZemblaochTurja(Norrige).
Ukko Turjasta tuloo.Mies pitkä pimentolasta.Täynnä hyytä, täynnä jäätä.Syltä on housun lahkeesta.Puolta toista polwen päästä,Kahta syltä Roatiolda,(i.e.housun persauxiltaifrån byxlinningen)Täynnä hyytä, täynnä jäätä —
SeTurja & Tuli poika.
Dennalånga manifrånPimendola, anropas ock som Hofslagare, då hästfoten flintat:
Tuli Poika Pohjalasta,Uros uudesta kylästä,Pitkä mies Pimendolasta,Tuo tulla tuhahteloowi.Suoni wihko kainalossa,Liuta kesseli selässä;Minä nuota anelemaan,Anna miekkonen minullen,Minä nuota tarvvihteisin;Tästä liuta liukahtanna,Tästä kalwo katkennunna;Tähän kalwo kaswattele,Tähän liityö lihoa,Ellys märille männy,Ellys wismoillen wiruoo — — —
Då elden fans iAluanjärwi, sedan flera notvarp blifvit dragne, kom ock enstark OtterifrånPimendola—
Tuli mies Pimentolasta,Mies tarkka Topiolasta,Joka rohkeisi ruweta,Wiilemähän wikkelästi,Rautaisitta rukkaisitta,Wantuitta matoisitta
I Pimendola smiddes äfventroll-pilar, som voro dödelige Pestskott.
Poika lähti Pohjan maahan,Mies pieni Pimentolahan,Nuolia teettämähän,Wasamoita walmistamahan,Ambu nuolia asetti,Ruho nuolia takoiRamba jousta jännittääpi — —
SePohjola.
PITKÄINEN. EtUkkostilnamn. Den långe, store, hederlige, ansenlige, majestätligeUkko— at betekna Guds magt i åskan och betyga vördnad för honom. Ordet förekommer i Finska Bibeln.
POHJOLA, yttersta Norden, beskrifves såsom en mörk och förfärlig ort.Tartarus & ultima Thule — SePimendola, Pirulainen och Tuli poika.
POHJOLAN-EMÄNDÄ, både god och ond, alt efter nycker och behag; en af Nordens mägtigastaHerskarinnor; kunde både hjelpa och stjelpa, bota och skada, anropas därföre ofta. Hennes namn varLouhiatar eller Louheatar, Loweatar, Lowehetar eller Louhi.
POHJAN-EUKKO,Loaushustru, en Skogs-gumma i Nordan fjäll, som skulle skafva Renar och Elgar i vipp-snaran: hade en blå mantel:
Sini wiitta Pohjan EukkoPane juonet juoxemahan,Poikki Pohjolan joesta,Sääret soikelehtamaanKynnet keikelehtamaan
Nämligen för Rendjuret.Pohjolan Emäntä, den samma, Nordens värdinna — SeLouhiatar.
POHJOLAN IMBI el.Neity; en spotsk, fräck men kättjefull mö — föraktade, som Penelope, friare: men af kättjebad kastade sig i hafvet, för at svalka sin hetta; hon blef där rådd af Meri-Tursas och födde 9 söner, utbölingar och arge bofvar — ibland demPakkanen, Hijsi, Puhuri, Hyyttö, Mäntykoiwu— Runan om henna säger:
Synty Neity PohjolassImbi kylmässä kylässäJok ei suostu sulhaisisin,Mielly miehiin hywiin — — —
Nordens mö, hvilken, såsom ganska kall af sig, upmanades, at svalka brännsår och eldskador:
Nouse neitonen Norosta,Wuotehilda hyisen pojjan,Ijäisen pojjan Lappeasta,Weä Wijttasi wilusta,Hame-ensi hallan aIda.
Stat up ifrån den däfviga dälden,Ifrån din rimmiga Sons barnsång,Ifrån sidan af din Östliga (evärdeliga) Son,Drag din manteau ifrån kölden,Din kjortel undan frosten.
SeMeri-Tursas.
POHJOLAN-ORIS. En af Nordens Pegaser, som var så smäll fet, at vatten hölts på hans rygg, hvarmed brännsår svalkades. SeHiilitär.
POHJOLAN-POIKA. (SePiru & Pimento) En af Bores söner, som dräpteYme(Jumo) och gaf honom så djupa sår, at all Rymthursa slägten drunknade i blodet — SeJumo—Yme.
PUHURI, Köldens Fader:Pakkanen Puhurin poika, Talwi poika Hyyhäröinen; kallas så, för det man blåser i näfvan och är stel om fingren, aliis:
PUPULI, idem:Pakkanen Pupulin poika— eljest en hare. Då tänderne skaldra af köld, säges hakkaapupulin-pupuu ellerjänexen kaalia—
PUNA-PARTA, anses förTuonisSon och eldens vård-ande.
Puna parta Tuonen poikaKirnusi Tulisen kirnun,Säkeäisen säywytteli,Pukumissa puhtaissa,Waatteissa walkeissa — —
SePiru.
PUSKUT ellerKirouxet, kallas de bannor och svordomar, hvarmed troll sysselsätta sig, at förgöra folk och boskap, då de i raseri gnissla med tänderne, och uphetsa mörksens andar. En trånsjuka eller annat ondt, som de tilbringat sin ovän. Af samma slag, somGöthernes Seidureller kokningar, hvarmed den Finske trollkonanHuldaom lifvet bragte den Svenske KonungenWanland, efterSturlesonsberättelse.
PYHä Forss, i Ulo elf, 3 gamla mil lång; så svår och strid, at man med båt därigenom ej kan komma upp, utan nödgas de, som med båt vilja ifrån Ulo til Cajana, för berörde forss svårighet skull, släpa sina båtar och foror 1/4 mil öfver land. Et lax-patu ställe är uti Pyhä forss i Muhos, som ännu kallasTrattila— SeTrattila,Ulounder ordetUhri paikat. Se et gammalt Mscr. af 1705 afErik Jacobsson Frosterus, Præp. & Pastor in Kemi — Anmärkningar öfver Ulo Socken af Norra Häradet uti Österbotns Höfdingedöme.
PYHå-MAA, utom kyrkgården, andre vidskeppelige offerställen. — SeUhri paikat. Än är den omenskliga oseden här i svang, at rifva och sarga lik; afhämta de kraftigaste Amuleter, panaceer och medicamenter ifrån kyrkogårdarne; eller ock taga dädan trollpossor, at skada menniskjor och kreatur; gå om nätterne i kyrkan och rådfråga de döda; då trollet skall kläda sig in albis, eller messhaka och gå på altaret, upmanaKejjuset, eller de så kallade kyrk-spöken, at förfölja tjufvar, eller ovänner, eller befria en svagsint, som tros plågas af elfvar eller detta följe m.m. SeRisti-kannot. Ehuru detta låter otroligt, i vårt så kalladehögt uplyfta tidehvarf, får jag dock, efter AssessorSwedenborgsexempel säga, at alt detta har jag exauditis & visis; & cum Sacellano in Wöro ol m,Tunæo, Relata refero.
QWENA-STRÖM; flumen Amazonum, vid Cajana i Österbotn, kallad af FinnarneÄmmän- koski; strid och faselig, där ingen än lefvande kunnat nedfara, eller stiga upföre. Bryter af de största furustockar i et ögnableck i sit brådbranta fall, som pinnor eller pärttor.
QWENLAND — Cajana Län iÖsterbotn. Et gammalt säte för de tappra amazoner och skölde-möjor. I Konung Erik IX eller den Heliges tid 1150 underlagd med det öfrige Finland Sveriges Krona.
Ericus Jacobi Frosterus, Conrector Scholæ Uloensis, postea Pastor & Præpositus in Pudasjärwi, tandem Præpos. & Pastor in Kiemi, skrifver om detta land d. 14 Sept. 1705 i sina Breves observationes ad Antiquitates Ostrobotnicas spectantes, pag. 2 & 3 på följande sätt:
"Emedan nu Finland medÖsterbotnvar medelst denne Konung Eriks vapn lagd under Sveriges Krona, så har detta landet den tiden blifvit kallatCajaniaeller Cajana,Cajnun maa, som det ännu af deSavolaxiskekallas, och bemärker uti det Finska Språket så mycket somVerecundus. pudicus, tuchtig, å Finska (sijwollinen) Cainulainen, ty Österbotniske invånare hafva altid ifrån fordne tider betedt sig uti deras handtering, huus och umgänge sedigare och tuchtigare, än de som boo uti Sawoland; renligare och eljest i mycket annat vijst sig tjenstachtige emot de resande och vägfarande: härtil kan detta lämpas, atHans Kongl. Maj:t, Konung Carl IX, i Österbotn här låtit i sin Kongl. Titul inflyta deCajaners Konung, Konung Erik har låtit straxt igenom Biskopen SandHenrikfortplanta den Christeliga Religionen här i landet, at församlingen af vist folks antal inrätta, så at allaredan 170 åhr therefter uti Konung Magni tid (som är vorden kalladSmek) hafver i Österbotn varit några Pastorater, somKjemi, Sahlåoch andra Sochnar, hvilket kan bevisas af samma Konungs bref daterat Stockholm A:o Christi 1335 på Wåhrfrudags nativitatis, derest desse orden stå: Wij Magnus med Guds nåde, Sveriges och Noriges Konung, och Hemming med samma nåde Biskop i Åbo, helsom Eder Kyrkio-Präster iSahlå, Kjemi, och andra Sochnar i Osterbotn&c. — Häraf spörjes, at den Christliga läran långt förut hade förkåfrat sig, för än samme KonungMagnusregerade, hvarföre ock denne BiskopenHemmingi Åbo är den 22, uti hvilkens tid Församlingarne hafva haft sina Kyrko-präster och visse intrader til Prästes öhl tijonde &c. Som Kongl. bref närmare utvijsar: ibland dessa gamle Sahlå och Kjemi Församlingar räknas ock billigtPedersöre och Gamle-Carleby, Nerpis, Mustasaari med Storkyrö, ibland de äldsta, varandes fördenskull undran värdt, at man in til thenne dag icke något annat document har kunnat frambringa af de äldsta Församlingars Handlingar förutan detta Kongl. Brefvets Copia, hvaraf fuller för 80 el. 60 åhr sedan berättas originalet varit til finnandes i Calajoki, men nu icke mera kan framtees, mindre, at man fått namn på dem, som the tiderna varit Pastores uti de 350 åhr, nemligen ifrån 1335 intil 1500, då man befinner några såsom 1525 Michael, Pastor iKalajoki, 1558CanutusPastor i Ijå,Petrus Simonis i Sahlo, 1558Thomas LungonisPastor i Limingå, 1568Jacobus Sigfridi Kyrö, 1546Petrus AndræPastor i Mustasaari, 1558Eschillusi Kjemi, — — &c. Utaf thesse Pastorum Fullmachter, utgifne af Konung Gustaf I. och Erik XIV. finnes ännu Copier i behåld" — — &c.
RADIEN, Lapparnes så kallade Öfverhimmelike Gud — GraecisKralaios, viribus potens — samma som Ilmarinen. Radier, ehuru högst uppe i Stjernhimmelen, är något ringare änRariet, som skall nedsända andan til menniskjo-fostret i moderlifvet och lefverera den Maderakka i händer — Se Rariet och Maderakka.
Radieruptager de döda til sig, när de efter döden en lång tid hafva varit i de dödas land; SeTuonela.
RAHKOI. Et spöke, som de gamle Tawaster trodde förmörka Månan. SeKuumet.
RAMPA, född afLouheatar, som blef hafvande af väder — var en arg skytte; sköt dödeliga pestskott.Ruhosbroder, eller en af de 9 syskon, somLowehetarfödde.Piruvar deras Fader. De SvenskarsThoraren, bekant för sina stygga fötter; hade en fot med 4 stygga tår och den andre med fem sådane, hvilken var styggare.
Äfven kanRampasättas i bredd medWelint, som fyllt de gamla sagor med sina konster. En krympling, gjorde sig en hamn af fjädrar, hvarmed han flög ifrån sit fängsle.
RANA-NEIDA. En af de Lappska Gudamagter, som bo mycket högt uppe i Stjerne-himmelen. Råder öfver de fjäll, som först om våren grönska, och gifver nytt gräs til Renens föda. Om våren göra Lapparne offer til henna, på det Renen måtte komma i tid til gräs-gång; kan jämföras med FinnarnesEtelätär, SvenskarnesFröjjaellerFrigga, RomarenasFlora. En Gudinna, som skulle utdela skönhet och gynna kärleken.
Det är under Fröjjas namn, som man vördat jorden, på hvilken vi bygga och af hvars ymnoga qved vi alla näras.
RARIET. En ibland de förnämsta Lapske Gudar, som äro allerhögst uppe i Stjern-himmelen. Somlige säga, at han är allestädes närvarande, somlige icke; dock förstå de ej den sanna Guden medRariet.
RAUNI,Ukkosgemål, lika med Jupiters Juno. En af Carelska afgudamagter i fordna Hedenhös, hvarom BiskopAgricolæord och rim lyda:
Ja qwin kewä kylwö kylwettijn, Silloin Ukonmalja juotiin. (dracks skål eller minne, Thor til heder, som teknades med hammar-merket),
Siihen haetin Ukon wacka,Nin joopui pika etta akka.Sijttä paljo häpie sielle techtin,Owin sekä cwltin ette nechtin.Owin Rauni ukon naini härsky,Jalosti ukoi pohjasti pärsky.Se sijs annoi ilman ja woentulon — —
SeUkko.
En Gudinna dyrkad vid vår-utsädet, hos GrækerReione, kallades GudinnanJuno. Suidas.Njord och Freijerfingo äfven den äran efter döden, at deras minne dracks, och blefvo med dyrkan ihogkomne, at göra års-grödan ymnig och det allmänna lefvernet fridsamt.
RAUTA MULLAN MÄKI, En hög backe imellan Sijkajoki Socken och Salo i Österbotn, 3/4 mil ifrån Korsu gästgifvare-gård och 1/2 fjerdedel ifrån Sorkasten Suo åt Pattijoki, straxt vid Landsvägen, där äro 6 à 8 st. lapphögar, och marken til fordna tiders järn-smältning och hyttor.
RAUTA REHKI ellerRauta Rekki, En Järnets Gud, som behedras med Guld-hjelm —Kulta Kilpi. — SeWuolangoinen & Ruojuatar. (Ferri genius, aureo scuto insignis). Han anropas vid järnskador:
Rauta Rehti, kulta kilpi. Tee mullen iku sowindo, Wanno waka el. wankka weljexesi, Wasten syöntäni syldäk, wannottele wahtoani. p&
Sedan beskrifves Myrjärnets uphof:
Etpäs silloin suuri ollut,Etkäs suuri etkäs pieni.Et kowin koriakana,Kuins sas suosta sotkettihin,Wetelästä wellottihin.Woi sinua Rauta raukka.Rauta raukka koito kuonaTeräs Tenho päivällinen.Poikasi teki pahoa.Lapsesi tihoa työtä.Tule työsi tuntemahanWikasi parantamaan.
RÄJJÄNNES, en updiktad ond ande; ansågs for vållande til barntrånsjukan (atrophia):Rijsi poika Rijjentehen. Rijjentehen Räjjentehen— — — SeRijsi.
RÄNDÄMÄKI. Första och äldsta Biskops-sätet i Finland. Uppå PåfvenAlexander III:s bref foro HertigGutormoch Arch. BiskopStephantil Finland och lade Biskops-säte iRändämäki. — Örnhjelm Hist.Eccl. p. 491.
K. Erich XIII 1453 inrättadeRåfstting, där Biskopen i Åbo med några af Dom-Capitlet och enRiksens Råd, som repræsenterade Konungen, höllo Konungens Dom.
Biskoparnes värdighet var så stor, at de hade 40 vapendragare ifrånÖsterlandiaellerFenningia. Se KonungAlbrechtsbref 1366 til Åbo BiskopenHemming. Om BiskopMagnus Olai Tavastberättas, at han hade Konungslig respect af Adel och Ofrälse, hvarföre han ock kunde båda upp folk, at dämpa et upror i Satacunda — vid. Gyllenstolpein Descr. Sweogoth. L. V. C. XI.
Rändämäkihar varit den första Christna Kyrka i Finland. BiskopJohanvar den 8:de och sidsta Biskop i Rändämäki, de bodde på landet häldre än i Staden för Hedningarnas öfverfall och raseri, som de fruktade före. BiskopMagnus, som var en född Finne, flyttade först til Åbo 1300.
Mot norr ifrån Rändämäki kyrka, åt höger ifrån Landsvägen, är et berg, som tjent til borg och fäste. Innom åkergärdet, åt vänster, är en grop, där vatnet 2 gångor om hösten torkas, för än vintern kommer, och kallas där på ortenKapeetten hauta— dem jag sjelf besåg 1766.
RIJJENNES — SeRiisi & Räjjännes.
RIJSI, En barnsjuka, troddes varaRijjentehesellerRäjjäntehesafföda — Skulle brännas och utrotas, med den eld, somIlmarinen och Wäinämöinenblänkte från luften — NB. atelectricerabarn torde ock ej vara oäfvet; emedan flera led- och trån-sjukor botas med electricitets-kulan. — I troll-Runor heter det härom:
Iski tulta Ilmarinen,Wälähytti Wäinämöinen — —Jolla poltan Rijjen suuta,Rijjen hammasta hajotan —
RISTI KANNOT ochPetäjät, helgade eller korssade stubbar och trän, tallar. At sådane varit af ålder i mycken helgd och högaktning ses af Påfven Gregorii IX bref 1228 til BiskopThomas i Åbo, om deras afskaffande, Hans CapellanWilhelmfick ock hela den tracten genom öppet bref dat. iNousis1234.
Sådanehelige lunderochtrännedhögg klockarenPåhl Lydikäinenvid pass år 1656 iKuopioi Savolax. SeÅbo Tidning, för år 1772. N:o 14. sid. 3.
RISTIN PÄIWÄ, Korsmessan, då fähus-väggarne och koerna korssades och en helgad sten utbärs i skogen, under många löjliga ceremonier: denne dag eller d. 15 Sept. är Tavast-länningarnes, i Hattula och där omkring, års-högtid än i dag efter slutad skörd och inbärgning — SeWuoden alkajaiset, Kekri, Mickelin päivä.
RITIKAINEN, En orm-patron. Ormen kallasRitikaisen rintasolki,Ahikaisen ajjan-witzas.
ROMENTOLA, En ohyggelig skog. SeHongatar, därKatiplanterade furu-trän.Honka puu Romentolastai.e.Sydän-maasta— SeKati.
RONGOTEUS, gynnade Råg-skörden. En Carelsk afgud efterWexioniioch Wiborgska BiskopensAgricolæupgift,Rygosel.tryges Theos, grani aut hordei Deus, Fennice:Rukiin Jumalahos Finnarne än vanligt talesätt — SePellon pekko. Svenskarne dyrkadeNiord, en berömlig Konung; dess minne draks. Efter döden dyrkad, at befrämja årsväxten.
ROSTIOF, En finsk Kung; blef så högaktad af Svenskarne, at de efter döden gåfvo honom Gudommelig heder. Joh. Magnus Lib. I. C. 10.
Rex FenniaeRostiophus, qui CXXV annos ante natum Christum floruit, delectatus fuit regni sui mediterraneis. d.ä. han bodde up i landet; ty hafs-stranden var osäkrare för Sjö-röfvare.
ROTA, LapparneRodaman, Grekernas och RomarenasProserpina, FinnarnesTuoniochManalan Matti. Har sitt tilhåll mycket djupt neder i jorden i sitt —
ROTAIMO, hvart de personer komma, som icke lefvat efter deras Gudars vilja. De som äro iJabmiaimokomma tilRadien, sedan de hafva varit där en tid; men de som komma til —
ROTÄLANDA, slippa icke därifrån, men pinas där som i helfvetet. TilRotahafva Lapparne offrat och där sökt hjelp, när ingen hjelp kunde väntas hos de andre Gudar. Lapparne hafva funnit, at Rota kommer med sjukdomar och plågar ut menniskjan och renen, då de intet annat råd funnit, än at de hafva köpt dem ifrån sig med offer; dock hafva de icke gärna offrat til henne på det gemena vis: utan nedsatt en död häst, atRotapå honom skulle rida bort från dem. Sidenius. SeHiijen hevonen.
RUHO,LouheatarsSon, smidde pilar och pestskott. Den samme som SvenskarnesEgill; en snäll bogspännare; Sköt fogeln i flykten.Ruho jousta jännittää, Rampa rautoja pitää, ampu perisokia— — — v.Piru, pimentola. Han var en obäklig Rese, af de 9 onda foster, som dess moder i en nedkomst framfödde.
Akka poikia tekeepi.Saunan lautain perällä,Poiki poikoa yhexän,Yhellä wesi kiwellä,Yxi Ruho, toinen Rampa,Kolmas verinen sokia — —
Detta Nom. propr.Ruhofins i gamla handskrefne domar utaf åren 1378, 1391, 1398, 1400 och 1417, så at det varit länge i bruk.
RUOJUATAR, n. pr. foem. En järnets foster-moder; nästan samma somWuolangoinen.
RUOSTEHETAR, Samma somRuojuatar. Rauta Ruostehettäriä, d.ä. järnet af Råst-slägtet.
RUOTUSWÄINEN, En afJuutasesdöttrar. En helfvetes furie med ormar kring hufvudet. v.Panutar, lik GöthernesGandel. En af de underjordiska plågo-andar, plågar de osälla skuggor.
RUSKON-KIWI, En Rå-sten, i Muhos Socken. Hvarom ProbstenErikJacobsson Frosterusi sitt Mscr. af 1705.Breves observationes adAntiquitates Ostrdbotnicas spectantes p. 5. skrifver:
"Österbotn, som i Hedendomen är först bebodd af Lapparne, hvilka varit skattskyldige til Finska Regementerne jämte Ryssar och de Svenska eller Helsingiske Föreståndare, bevises af de många namn, som Lapparne efter sit afträde lämna måst, sedan de längre sig i Norden begifvit, sedan landet cultivera begyntes; såsomLappfjerdSocken,LappoSocken,Lapinoja i CalajokiSocken,Lappiby i Sijkajoki,Lappiniemiby i Limingå. Lappen har ock rodt efter Lax i Uhleå Socken ocn å Turcka holmen, det de äldsta bönder af sina förfäder hördt hafva; men sedan de Finska Regenters Regemente ändades, hvilkets gränsor alt hit til norden sig utsträckt hafva, som den storaRåmärks-stenenutvijsar, som i dag finnes 3 alnar bred, lång och hög, 4 mihl ifrån Uhleå stad, Öster-Norr belägen i Uleå Socken och Muhos by, kallas af landsfolketRuskon kiwi, därpå finnes uthuggit denSvenska Cronan, Ryssens kors och Lappens hammar, hvilka märken nu mera ej så grant kunna igenkännas, men för några tider varit helt synlige."
RUTIA, Norge.Rutian-Tundurit, Norrske fjällen. AliisRujja.
RUTIAN KOSKI,Tunturin takana; En strid forss i Norrige. Tör hända härmed förståsMälströmmen, emedan Runan nämner hafsfjälar och sund.
Tuonne tungen pois turmiotRutian koskehen kowahan,Hauwin suuren hartioille.Lohen pyrstöhön punaisen;Johon puut tywin tulowat,Hinat helpehin menewät.Eli latwoin lankeawat;Tuonnema kipuja kiistän.Tuonne waiwoja walitan,Sewille meren selille.Ulapoille aukeille.Lakeni lie lainehille.Se sinun etehäk wiepi,Aiwan kauwas kaimoawi.Eikä sinne kuu kuumotak.Eikä sinne päiwä paista.
RUTIAN MERI, Norrske kusterne, Ishafvet, dädan Norrskenet (chasma Boreale; Se Pontoppidans Noriges nat. hist. Beskr.) tros komma; finnarne kalla Norrskenet eller lyssmanRutian el. Rujjan pilwetel.Rewon-tulet.Rujja— samma somRutian meri.
RUTIMO. Et stort Skogs-spöke, som förmörkade Månan;Rutian meri hakkasi Rutimo rajjan, oxillaan päiwän peitti latwallaan kuun kehitti— —
RUTTO, Pesten; får fri skjuts til Norrige — SeHijden hevonen.
SAARIS. Et gammalt Kunga-säte i Finland, hvaraf lämningar ännu Synes; iWirmoSocken fordna Finska Kungars Hof och Säte. Et schytiskt namn ärSaar, SerellerSir, som än brukas; betyder mägtig, stor, och stämmer öfverens med det Latinska ordetCæsarellerAesar, hvarmed de gamlaHetruscerbeteknat all tings Herre och Skapare. Efter Götherne ärSaragossanämnt.Saraeen och Saarmat,Saarmaderen stor och myndig man.Härsaar, Härsiroch RyssarnesSaarellerCzaar.
I England och Frankrike heter KonungenSir. Turkiska förnämste MinisternVisir, aldeles som våre gamle Göther i sine fornsagor och sten-krönikor kallat dem, som i härfärder och eljest varit deras anförare,Visir.
OrdetSaarfinnes i orternes namn i Finland.Saar, Odinsaari, Hermensaari, Mustasaari, Pietarsaari. Sjelfva Finland heterSuomensaari, Finska Herradömet el. Stor-Förstendömet, det ena NB. af alla3 Stor-Förstendömmeni hela Europa. Omkring Åbo har altså varitsedes Imperii Fennici— vid Dissert. de S:to Henrico p. 53. Cancell. R. och Prof. Algoth Scarins Wecko-Tidning, sub Tit.Saar LovisdenTartariskenation, som nämner sigZeremisser, af Finska ordenSaarochmies, härman — Efter Sal. Biblioth. Ass. Brenners bref p. 107 til Biskop D. Er. Benzelius hafva de ock hos sig många ordasätt och sjelfva ordetJumalaur Finskan behållit.
1646 d. 20 Aug. blef dettaSaarismedHelgöLadugård iBjermomed dess underhafvande bönder, som utgöra en skatt af 2491 Dal. årligen under titel afWasaburgsGrefskap, gifvit åt Grefven och Bisk.Gustaf Gustafsson; men 1681 d. 12 Jan. återföll den åter til Kronan.
SAIWO. En Lapsk öfverjordiak Gud.Zaboi, Baccho confecrata loca.Suidas.
SAIWOGWELLE, (Bergfisk) som bevarar Lapske Noidens lif, när han skall begifva sig tilJabmiaimo, antingen til at hämta någon af sin slägt, fader eller moder upp igen, som skall vara Renvaktare, 1, 2, 3, 4 år och längre, eller at hämta en sjuk menniskjas själ upp igen. SeJabmiaimo. — Sidenius.
SAIWO-LODDE, Bergsfä, som visar väg, hvarest Noider aktar at resa, och noiden brukarSaiwo lOddetil at antasta andra menniskjor ochNoider, när de äro vrede.Sidenius. SeSaiwogwelleochSaiwo-serva.
SAIWO-NEIDES, Bergs-qvinnor, som med derassaiwo-kiätse(bergs vatn) inviga och styrka noider, då de skola i strid mot hvarandra och försöka sin styrka.
SAIWA-OLMAI, Bergs-Gudar hos Lapparne, tjenteNoidar, eller dem som i Noiderskap varit flitige, och sig dem tilköpt mot andreNoidar. DesseSaiwo- olmaigifva råd uti åtskilliga svårigheter, både uti sömn och eljest.Sidenius.
SAIWO-SERVA. En Bergs-Ren, som Lapparne sätta mot andra NoidarsSaiwoserva, hvilka härdeliga stängas med hvarandra: den lapp, som äger den Ren, som mister hornet eller hufvudet, blifver sjuk och under tiden dör — i detta följe räknas ockSaiwolodde.
SALAMÄNTTI, En Finsk stark Otter. Beskrifves af Finnarne förpriiwi ja wäkewä, riski, warsin päälleen oiwallinen mies, d.ä. en braF stark, frisk, och öfver sig ypperlig, förträffelig karl. R.
SALO. Den äldsta Kyrka iÖsterbotn. SahloKyrkan, som hålles före vara den första och äldsta i hela Österbotn, hafver följande monumenter, som där finnes, neml.1:o Liber MissalisPapisticus, 2:o Historia Lombardia, 3:o Revelationes Brigittæ uti pergament, 4:o Jungfru Mariæ beläte med dubbla dörrar före, af skönt arbete. 5:o S.Brigittæbeläte, med dubbla dörrar före, af skönt arbete. 6:o S.Jöransbeläte. 7:o St.PetriochPaulibeläten. 8:o 3 st. små beläten. 9:o Christi Crucifix. Probst. i Kemi Erik Jacobsson Frosteri brev. observ. ad antiqv. Ostrobotnicas spectantes, af 1705 i Mscr.
SARAKKA. En af Lapparnes ofvanjordiska Gudinnor af FinnarnesAkkaellerZagreus, Bachus infernalis, född afProserpina, medPlutosamman aflad. Suidas. Sarakka är den förstaMader akkasdotter, som gifver barnet kropp i moderlifvet, närRadierhar nedsänt andan. Sarakka har ock smärta af barns-börden, lika som qvinnan, hvilken är fruktsam och hafvande. Denna är flitigt tilbeden af hafvande qvinnor. — De dricka hennas skål i bränvin och ätaSarakkagröt, för en god barna-födelse. Sidenius.
SÄMSÄ, Faunus, en skogs-planterare; sådde alla backar, sandmoer och kärr med träd-frön, somwennon härkäupplögde. Han varPellerwoisesSon, och tänkte redan i sin tid på Skogs och villa träns plantering.
Sämpsä poika Pellerwoinen (Puihin Isäntä)Otti wiisiä jywiä,Seihtemiä siemeniä.Lähti maita kylwämään,Saloja tihittämään.Suot kylwi, kanerwat kaswoi;Norot kylwi, nousi koiwut;Mäet kylwi, nousi männyt;Kylwi kummut kuusikoixi,Karangot kataikoxi — — —
SeWennon-härkä.
SIGMUND. En Finsk Kung.Heidrekur, hans Bror, nämnes iAdalriksochGöthildas äfventyr8 Bok, I, D. p. 430.
SIGTUNA. En by, i Kemi Socken i Österbotn, kallad efterSigtunaStadsboer ifrån Sverige; är i förstone bebodd af Svenskar för fiskeriets skull, hvilket, såsom Regale, var åt dem bort-arenderadt; som af gamla innemot 200 års original-documenter kan bevisas.
SINERVOl En Roslands-vålne, som födde Rot-maskar, utan tvifvel en blå fjäril. Den lästes, at bortfly ifrån Rosland, på följande vis:
Sinerwo sinun isänsi,Sinerwo sinun emänsi,Kulaten tulit kulosa,Heläellen heinikossaMinun hengi heinihini.Minun ruoka ruoho-oni,Kulisten kulossa menet,Heläellen heinikossa,Minun ruoka ruohoistani,Syömästä tätä hywää.Kaunista kalwamasta.
Finnarne hade altså begrepp om insecternes förvandling ifrån ägg, larv och puppa til insect eller flygande fjäril, långt för Linnæi tid.
SINISIRKKU, Et heders och smickrans namn åt Skogens Moder (Mehtän Emuu), som troddes upamma Björnen in i den tjocka skogen; hyssa, gunga, styra och sköta honom:
Tuuwwitteli, lijkutteli,Wijnnä willa kuontalona,Kuuana pellawas kupona,Kirjawassa kammarissa.Kehän kultasen sisällä.Sisällä Salon sinisen.
Vaggade och hyssade på armarne, (Björnen)Som det varit fem ullslagor,Som 6 lin-kärfvor,I den brokiga, tapezerade, utfirade kammaren.I den dyrbara uptimbringen,I den blåskiftande tjockaste skogen.
Hon skall nu agta sin unge och fosterson Björn; därför heter det:
Sini-sirkku pohjan neitiKielläs pojjes poikojansi,Ettei turhaan tulisik,Häpesehen horjatasik — —
Du blåskiftiga sköna Nordens nymphNeka bort (förbjud) din fosterson,At han ej må komma i fåfängan (förgäfves),Råka (snafva) på Skam — —
Sini-sirkkubeskrifves efter dess ajustice, då hon blidkas således:
Hiuxet kullan suurtuassa eller suortuessa,Pää kullan wipeleessa,Käet kullan kääreessä.
Dess hår i gyldene låckar,Hufvudet med gyldene flijkar och bjefs,Händerne invecklade i gyldene svep (dukar).
Madame Sini-Sirkku skulle ock hålla styr på Björn så, at han ej rörde vid Boskapen: ty det heter åter:
Sini-sirkku Pohjan neitiPeitä kulta peite-ellä,Kata kulta katte-ella,Wijys sikana siwutek,Wyörytä weden kalana.Ohitte minun omani
Sini-sirkku Nordens möBetäck med et gyldene täcke,Skyl öfver med gyldene skygd,För fram honom förbi som et svin,Vältra honom likt en hafsfisk fram om,Förbi min egendom, egna hjord.
SIELUJEN-PÄIWÄ, dagen efterKekrieller Allhelgona, då Badstugu värmes, qvastar, bad-vatn tilredes förpyhät-miehet, de heliga män, som tros komma, at bada. Den dagen drickes tappert; gås ut på visite i gårdarne, och hotas med ugnars och spislars nedstörtande, om ej bränvin gifves.
SKIALWA. En Finsk Kunga-dotter, som mördade KonungAgnepåFitets-näs, sedan kalladtAgnefit; där nuStockholmär anlagd,Agne Skjafr BondevarDagsson och efterträdare. Han for mycket i härnad och hade stor framgång iFinland. Omsider blef han af sin sednare gemålSkjalfva, Finska FörstenFrostesdotter, uphängd med en guld kjäd i et trä på den holmen i Mälaren, där Stockholm nu är. Ifrån den tiden kallades ortenAgnesfit, som betyderAgnes näs. af Botin Sv. R. Hist. Messenii pentatopolis Sv.
SODAN AJATPohjanmaalla. Stora fejde-tider iÖsterbotn. Nog många. A:o 1496 brände RyssenPohjan peräunderSten Sturesregering. 1517 brände han andra gången samma tract. 1597 var klubbe strid medClas Flemming. 1585 upbrände Ryssen Limingå kyrka och by, på 3:dje dag Jul; äfven på samma år i Augusti månad Ijo kyrka och tog Kyrkoherden Hr.Jacobmed dess folk och slägt til fånga. 1591 brände han andra gången Limingå kyrkan. 1714 stod Kytö slaget, hvilken tid intil 1721 kallasison sodan eli wenäjän wallan aika— — &c.
SOTAKEDOT, Valplatser, eller fältslags-ställen; flere sådane äro i Finland, i Pälkänä, i Willmanstrand, i Storkyrö — — &c.Nykyri, en bonde, hvarefter en gård utiMuhosännu kallas, skall med sine anhörige och grannar ena reso så bemött de ströfvande Ryske partier, under stora fejden, at bloden flutit på isen och kyrkan blifvit frälst ifrån fiendens brand, hvilket skal vara händt, då Limingå kyrka af Ryssarne upbrändes år 1591.
Troll hänvisa qvesan, tandvärk ochluu-walotilSuurille sotikedoille, siell on luutoinda lihoa, purraxesi, kalwoaxes.—
SOINI eller SOLE. En af Kalewas söner: får det tilnamnetKalkki(en skalk). Han var en ullspegel i alt sit lefverne; redan efter födslen, då han var endast 5 nätter gammal sparkade han sönder sit lindeband, hvaraf man förstod, at han skulle blifva en god busse; han utbjöds ock såldes därföre tilCarelenåt en smed,Köyrötyinenvid namn, hvarest han gjorde flera skalck-streck: han antogs först til barn-amma, men gräfde ögonen ur barnet, matade det och åt äfven sjelf; dödade det och brände up vaggan, hvarom en gammal Runa säger:
Se kalki Kalewan poika.Kuin ensin emästä syndyi,Wijdellä wesi kiwellä.Heti kohta kolmiöissä,Katkasi kapalowyönsä;Nähtijn hywä tulewan,Kenitihin kelpuawanmyyntihin wierahalle.Karjalahan kaupittihin.Sepoille köyrötyiselle,Pandihiinpa lasta katzomahan;Katzoi lasta, kaiwoi silmät.Syötti lasta, söi itekki:Lapsen taudilla tapattiKätkyen tulella poltti.
Sedan satte hans husbonde honom at gärda; då han uprykte furur til gärdsel och ökn-granar til störar, samt vidjade med ormar: han sattes til at valla boskap: hans matmoder bakade honom et bröd, hvari hon lade en sten, däri han skar sin knif fördärfvad, då han var med boskapen i vall; hvaraf han så uphittades, at han kallade Björnar och vargar ihop, at rifva och upäta hela boskapshjorden: af koers ben och oxars horn gjorde han sig lurar, i hvilka han blåste och dref den nya hjorden, nämligen Björnar och Vargar, til gårds, hvilka han sjelf klafvade, och ändteligen uphittade björnen, at rifva sin matmoders lår. Så hämnadesSoinidet gäck, som matmodren spelt med honom: Runan säger: