The Project Gutenberg eBook ofMythologia FennicaThis ebook is for the use of anyone anywhere in the United States and most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this ebook or online atwww.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you will have to check the laws of the country where you are located before using this eBook.Title: Mythologia FennicaAuthor: Christfrid GananderRelease date: June 30, 2016 [eBook #52445]Language: SwedishCredits: Produced by Jari Koivisto*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK MYTHOLOGIA FENNICA ***
This ebook is for the use of anyone anywhere in the United States and most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this ebook or online atwww.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you will have to check the laws of the country where you are located before using this eBook.
Title: Mythologia FennicaAuthor: Christfrid GananderRelease date: June 30, 2016 [eBook #52445]Language: SwedishCredits: Produced by Jari Koivisto
Title: Mythologia Fennica
Author: Christfrid Ganander
Author: Christfrid Ganander
Release date: June 30, 2016 [eBook #52445]
Language: Swedish
Credits: Produced by Jari Koivisto
*** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK MYTHOLOGIA FENNICA ***
Produced by Jari Koivisto
FÖRKLARINGÖFVERDe NOMINA PROPRIA DEASTRORUM, IDOLORUM,LOCORUM, VIRORUM &c.ELLERAfgudar och Afgudinnor, Forntidens MärkeligePersoner, Offer och Offer-Ställen, GamlaSedvänjor, Jättar, Troll, Skogs-Sjö-och Bergs-Rån m. m.SomFörekomma i de äldre Finska Troll-Runor, Synnyt, Sanat,Sadut, Arwotuxet &c. samt än brukas ochnämnas i dagligt tal;
Til deras tjenst,som vela i grund förstå det Finska Språket, och hafva smak förFinska Historien och Poësin,
Af Gamla Runor samlad och uttyddAfCHRISTFRID GANANDER, ThomassonPhilos. Mag. & Sacell.
ÅBO, Tryckt i Frenckellska Boktryckeriet 1789.På egen Bekostnad.
Nec longuspatrioslabor est Tibi nossePenates.
Ovid. Metamorph. Lib, I: v. 773.
Kongl. Maj:ts
Tro-Tjenare och ProfessoriVältaligheten och Skaldekonsten,vidKongl. Åbo Academie,Högädle och vidtberömde,Herr Mag. HENRIC GABRIELPORTHAN,
Höggunstige Gynnare!
Med hvad berömvärd nit, beledsagad af de vidsträktaste insigter, Herr Professoren sökt uplysa vår Finska historie, updaga landets ålderdoms minnings-märken, granska, upodla, tilöka och fullkomna Finska Språket, samt stadga dess poësie, därom vitna Herr Professorens utkomna arbeten, som icke allenast äro kända och högaktada innom eget land, utan ock med bästa loford emottagne och granskade af de lärde i Göttingen, London och Pettersburg, samt flerestädes; hvarigenom Hr. Professoren altså hedrat sig sjelf, sin fosterbygd och sina landsmän, samt förskaffat vårt Finska Språk all aktning.
Utom dess har Hr. Professoren satt sine Landsmän i en berömlig medtäflan, at upodla och lära bättre känna sit Landsspråk, som härtils blifvit föga agtadt.
Herr Professorens outtrötteliga Bref-växlingar och täta resor, hafva alla syftat därhän, at befrämja et så lofligt andamål.
Jag, får min del, har förmon, at härmedelst offenteligen tacka Herr Professoren för, nu snart i 21 års tid, gunstigt, så munteligen som skrifteligen meddelte underrättelser och upmuntringar, at fortfara til Finska Litteraturens förmon.
Denna Finska Mythologie, som til större delen är samlad af Hr. Professorens egna skrifter, både trykta och i handskrift varande, mig gunstigt meddelte, gamla Finska Runor, tilägnas vördsammast hel och hållen Hr. Professoren, såsom et vedermåle, huru jag använt Finska Vitterheten til fördel, de undervisningar jag haft äran, at handfå af Hr. Professoren.
Tillika utbeder mig ödmjukast, at detta må få blifva til evärdelig åminnelse af den agtning, hvarmed har förmon at framhärda Högädle och Vidtberömde Herr Professorens
allerödmjukaste tjenareChristfrid Ganander.
Frantzila i Siikajoki Socken ochUhleåborgs Län d. 28 Apr. 1785.
Företal.
Finska Mythologien är, så vål som alla andra folkslags, inveklad i många mörka sagor och berättelser om Landets fordna Gudar och Gudinnor, med tillämpningar eller allusioner til naturliga händelser och borgerliga förrättningar, som behöfva sin utläggning och förklaring, hvilken bäst vinnes afFinska, så kallade, gamlatroll-Runor; då de jämföras med hvarandra, och til hjelp tages andra Nationers Mythologie.[1]
Våra Finska Runor likna mycket i det Mythologiska eller FabelagtigaOvidii Metamorphoses; som ses i synnerhet under namnenLuonnottaret,Louheatar, Joukawaineno.s.v.
Våre Finnar voro dock ej ensamma de, som nyttjat detta sätt, at föreställa höga sanningar, om Gud, verlden, dess skapelse, naturens ändringar och verkningar, tingens uphof, själens odödlighet, et tilstånd efter döden i et glädje- eller plågo-rum m.m. under förtäkta ord och i liknelsetal, som, för deras sinlighet, bättre kunde fattas och, i brist af skrifkonst, i väl sammanhängande Runor, i minnet bibehållas, alt ifrån hedentimma til närvarande tid; utan nästan alla Slägter på jorden hafva älskat dessa sinnebilder och mythiska sagor. — Alla hedningar hade en otalig mängd af Gudomligheter.
Nästan alla ting i naturen, dalar, berg, trän, vatn, luft hade sin egen vålne, eller, om man skall så säga, Gud.
DeÆgyptier, den äldste och lärdaste nation, tilbädoOsiris,Isis, och en outsägelig hop af apor och andra djur.
Phænicierne, de störste handlande i gamla verlden, äradeBaal, Baalsemen.
Chaldaerne, Bel, Mylitta.
Perserne, Mithra, Solenoch de 4 Elementerna, såsom Gudomligheter:
Så trodde ock deAraberochIndianer; och et tallöst antal af Gudar, af större och mindre rang, hade devisaste folkslagi ålderdomen, deGrækerochRomare.
Dock tillade de sine Gudar och Gudinnor de största och gemenaste laster; såsom, ägtenskaps-brott, afvund, hämd, ondska och grufsamhet, som voro deras vanliga dater, hvilketHomer, Aristophanes och Æschinesådagalägga. Til exempel kanJupiters och Junosäfventyr vara nog tilräckeligt bevis.
Ehuru de äldste Scribenter,Herodotus, Plato och Aristoteles, antaga den äldre tidens berättelser för helt sanfärdiga och i egentelig mening, och hafva så trodt dem, som de berättas; så hafva dock sednare tiderne ansedt dem förkloka fabler af Allegorisk betydelse, och de vise hafva gjort dem tilPhysiskaellerMoraliska vehiclar, och formerat derafPhilosophiska sanningar, klädde i sinnebilderochMythologiska Sannsagor.Zeno, den Stoiska Sectens stiftare, var, som det synes, den förste, som utveklade sanningen ifrån dess lindor. Cicer. N. D. I: 14. II: 24. — Närmast bidrogo därtil dePlatoniker, efterChristi bördi det 3:dje och 4:de århundrade, hvilka, til at afhjelpa den insmygande hedendomen, förvandlade desse fabler i Allegoriska hölsor, som gömde de högsta sanningar.[2]
Jag kan icke undgå, at här anföra något af det Hr.Abboten och vice Presid.m.m.J. Fr. v. Jerusalemi sinaBetraktelser öfver Religionens Förnämsta Sanningar, angående denna sak, skrifver: 2. Del. sid. 15. Hvarföre skulle Stjernorna allena vara upfylde af Gudomlighet? Någre menniskjor hafva framför andre så utmärkt höga egenskaper, at de omöjeligen kunna härstamma af naturliga människjor; deras ande måste vara af högre art, och de således vara en högre Guda afföda. Efter döden återtaga de sit rum ibland Gudarne; dock behålla de altid utmårkt böjelse för deras förra fädernesland och äro dess Skyds-Gudar t.ex.S. Niclasi Ryssland,Wäinämöinen, Ilmarineni Finland.
Luft, haf, floder och vädret äro i den grofva menniskans ögon, som icke känner naturens lagar och dessas gemensamma ändamål, så många särskilde magter, som til deras verkningar icke bero af hvarandra; hvarföre skola ock icke de vara fulle af en lika osynlig kraft? — Åter igen nye Gudar — Deras storhet är väl sins emellan åtskild, men de äro sjelfrådande i deras Herradömen, och måste altså blifva ombedne af Gudar och menniskor om deras välvilja.Junonödgas gifvaÆolusgoda ord, när hon vil hafva storm på hafvet, och lofva honom til tacksamhet en af sina skönaste Nympher;Neptunusåter finner ganska illa, at Väder-Guden dristar besatta sig med hans element; och således blifver aldrig någon ande på dikter om Gudar och Gudinnor.
Uti Naturen och i hennes eget lefverne, vederfares den enfaldiga menniskjan både ljuft och ledt, både goda och förskräckande händelser, hvilkas närmaste orsak hon icke inser; alt detta kan icke komma af annat, än afsådaneosynlige och verksamme väsenden. Så mycketflere blifva Gudarne; altid nyeunder-gudar, goda och illa görandespöken, vålnader och féer.Trettio tusendvoro de redan vid Hesiodi tid. Och alle desse Gudar, så månge de åro, större och mindre, blifva altid människorna like: kunna altså icke dyrkas utan på människjo sätt och bibehållas i deras goda vilja, eller försonas; äro de icke för mägtige, kunna de ock för deras oginhet straffas, och förmås til mera tjenstfärdighet, medelst indragning af deras vanliga offer och lofsägningar. Augustus, at hamna sig på Neptun för en utstånden storm, vågade förbjuda, at uti en högtidlig procession bära hans bild med de öfrige Gudarnas.
Sådane äro Gudarne hos Homerus, sådane voro de hos de uplyste Romare, och sådane äro de i denna dag hos Samojederne och Villarne i Canada.
Sid. 17. Det enda man af dem begärte, var endast tilfredsställandet af närvarande behof och begärelser, samt at få veta sit tilkommande öde — — Dygdig kunde man sjelf vara.
Satis est orare Jovem, qui donat & aufert,Det vitam, det opes: æquum mi animum ipse parabo.
Sid. 39. Genom mångaSymboliska föreställningar, som til äfventyrs skulle betekna vissaNationale händelseroch naturs verkningar, dem hvarken de eller derasmästaresjelfve mera förstodo, så väl som genom de mångfaldiga diktade småGuddomar och Andar, hade den gamle Religionens sanningar förlorat deras första enfald. Se vidare sid. 27, 40 och Apolog. Conf. Aug. p. m. 229.
Sammalunda utmärka våreFinnari sin Mythologie ofta naturliga verkningar och orsaker, under flera Guda-namn, såsom til exempel, åskan medUkkoochIlmarinen, Järnets uphof medLuonnotar— samt ådagalägga en mycken naturlig insigt i naturens kännedom, dels kraft och verkningar.
SjelfveGöthernei sin äldsta Mythologie komma öfverens i samma idéer om troll i Berg, Sjöar, Dalar, Skogar, Resar och Jättar — som äro aldeles de samme med Romarenas, Grækernas och Finnarnes samt Lapparnes Mythiske varelser.
Vi hafve inga andra spår qvar tilFinnarnes, såsom ostridigt de äldste[3]Nordensinbyggares,härkomst, regering och lefnadssätt, än dem man spridda och strödda kan komma öfver och blifva varse iFinska Mythologien, i Finska Språket och i landets uråldriga hemseder[4]
Så vålFinska ordspråk, somRunorellerPoëtiska Sånger, aldeles olika andra nationers, 8 stafvige Rythmer utan rim, gifva anledning at sluta om Språkets fordna häfd — i deförra, är folkets gamlaSedo- och Vishets-lära förvarad; desednareeller Runorne angå derasHedniska Gudalära, Metamorphoser, Theogonie, slögder, näringar,vidskeppelserm.m, — Därigenom at desse blott i allmogens minne många secler igenom varit bibehållne och först i nyliga tider, utur dagligt tal samt mundteliga sånger, blifvit fattade i Skrift, har händt, at de i et och annat tyckas vara försämrade;men i dem är ock mycket qvar, som en kännare af språket välbefogad fötter i jämförelse med det man i upodlade tungomål anser starkt ock vackert.[5] I gamlaFinska Runorfinner man ock, under regelbunden ochSinrik ordaställning, et medAllegorier, Metaphoreroch flera sådana prydligheter lifligt lekande snille.[6]
Til at kunna därföre begagna sig af den äldre Finska Poësin, och med nytta, nöje och smak läsa våra Finska Runor, ochigenfinna det höga, det vackra, det intagande i de samma, är enMythologisk kundskap oundvikeligen nödig, Finska Mythologien är en clavis poëseos Fennicæ. Lika så litet somOvidius, Wirgilius och Homerusskulle förstås, och deras rätta mening, hvartil de alludera, inhämtas utom Mythologisk insigt, och kundskap om Romares och Grækers hemseder; lika så litet kommer man ock til rätta med Finnarnes Runor, utomMythologie.
I den afsigt, at gifva ljus åt den äldreFinska poësien, har jag gjort denMythologiske Samling, som jag nu ställer inför allmänhetens ögon, under det jag i flere år genomgått allatilgängelige, och möjligen i landetexisterande Runor, af hvilka jag tillika utplockat flere hundrade ord, til en vackertilökningtil et nyttFinskt Lexicon, medphrases, som nu äfven är under renskrifning.
Under en tid af några och 20 år, som jag samlat och granskat Finska ord, har jag väl blifvit varse, at flere ord til ljud och betydelse äro lika med Graekiska, men huruvida ProbstenD. Nils Idman(l.c. p. 39.) rätteligen slutar, atFinnarnes Hedniska Gudalära varit til största delen Grekisk; hvilket däraf skulle bestyrkas, at defläste Gudars namn äro i Finska Språket främmande och komma intet af Finska ord; det är något som jag, för min ringa del, anser vara betydande tvifvelsmål underkastadt; emedan de med samma skäl, i min tanka, kunde hänledas ifrån Hebraiskan, eller flere Europäiska än lefvande språk. Så väl Stam-orden i Finskan och ändelserne, hvilka äro Finske, som den Mythologiska. Genealogien tyckes bevisa motsatsen; härtil gömmer, at samma begrep, som Romare, Græker, Göther, med flere, sig gjort om sina större och mindre Gudamagter, hafva ock Finnarne. Dessutom äro någre Mythologiska namn verkeliga Stam-familiers, märkelige i lifstiden och efter döden ihågkomne personers samt än varande orters namn.
Med denFinska Mythologienhar jag ock velat förena denLappska.
Hvad jag afLappska Mythologienanfört, har jag tagit af et Manuscript, författadt afDanske Missionairen, Lenart Sidenius, och öfversändt ifrånÖfver-Sallsetter i Astafjordend. 17 Oct 1728. til KyrkoherdenJohan Tornberg i Jukkasjärfvioch af honom til Probsten mag.Hinr. Forbusd. 1. Jan. 1728. Det är öfverensstämmande med en annan Dansk MissionariiJöns Kijhldalsberättelser.
Lapparne hafva classificerat och rangerat sine Gudar i följande ordning:
1:o Til de Gudar, som äro allerhögst uppe i Stjernhimmelen, eller Öfver-Gudar, räknas Jubmel, Rariet, Radier och Rana-neida.
2:o Til Gudar, som äro lägre ned i luften, höra, Beiwe, Torden, Bjegs-olmai, Gissen-olmai, Akklikkes-olmai.
3:o Gudar, som äro på jorden, räknas Stor- och Lill-Junkker,Leib-olmai, Kiase- olmai, Mader-akka och dess 3 döttrar: Sarakka,Ux-akka, och Jux-akka, Saiwa- olmai, Saiwo-neides, Saiwo-serva,Saiwo-lodde, Saiwo-gwelle.
4:o Underjordiska Gudamagter och Orter äro Jabmiaimo, Jabmi-akka, Nemagwelle, Rota, Rotaimo, Rota-landa, Jamikiatser; hvilka alla i detta Mythologiska Lexicon, under sina alphabeter, kommaa at utredas och beskrifvas, efter Danska Missionairen Sidenii upgifter i nämnde Mscr.
För den likhet, som fins i Lapparnes och Finnarnes Mythologie, såsom folks, hvilka synas vara af en Stam och extraction[7] få til Språkets, som fordna lefnadens öfverensstämmelse, (hälft som det är bevist, at Lapparne bodt förut i landet och Finnarne med dem äro befryndade) har jag velat förena bägges Mythologie; samt här och där i detta arbete jämföra dem med hvarandra; och hvarest ske kunnat, äfven visa då och då til den äldre Svenska Mythologien, hvarest
äfven förekomma, om icke samma och lika lydande Mythologiska namn, dock dylika idéer. Som hos de bägge andra; hvartil äröfringar, commerce och folkflyttningar måtte bidragit.
Af alla dessa 3, nu under Sveriges Krono lydande folkslags Mythologie, kan aftagas och lätteligen slutas til deras likhet i tänkesätt om Religion; at de trodt själens odödlighet och et annat lif efter detta; som kan ses då man efterslår Tuoni, Jabmiaimo, Manala, Kipumäki, Kivutar o.s.v.
Man skulle förmoda, at af denna Finska Mythologien vinna tillika någon uplysning i Finska folkets historie och geographie; då här och där anföras fordna Sedvänjor, af hvilka många än äro bibehållna, och någre orter blifva updagade, som förut varit föga kände.
At denna Mythologie må vinna det påsyftade ändamålet, at uplysa, samt dess mera trovärdighet och pålitelighet hos Finska vitterhets älskare, bör jag til slut upgifva de källor, ur hvilka jag hämtat dessa närvarande Mythologiska uplysningar, näml.
Af Ol. v. Dalins och Af Botins Sv. R. historie. Af Björners Brew omFinnars, Lappars och Samojeders ursprung. Archtopolitani Disp. deReligione & origine Fennnorum, Upsaliae 1728. Magist. Christ. Er.Lencquists Disp. de Superstitione Veterum Fennorum — Aboae, Praes.Prof. Eloqv. Hinr. Gabr. Porthan, edit. 1782.
Biskop Agricola har, som bekant är, i sina kända rim, nämnt FinskaGudars och Gudinnors namn, dem jag ock, ehuru råbråkade, här uptagit.
Finska så kallade troll-Runor, hafva praesterat mig de fläste Mythologiske personers och orters namn, som förklarat sig sjelfve, genom det sammanhang som i dem träffats.
Hvad jag sjelf sett och hört, har jag med all trygghet kunnat anföra.
Denne Finske Mythologie tryckes i qvart-format, för at kunna framdeles biläggas det under arbete varande nya Finska Lexicon.
Om mine värde Landsmän och älskare af Finsk Vitterhet, kunna hafva häraf någon nytta, skall det vara mig en ogemen fägnad.
AARNI, en vålne, som tros ligga öfver gömda skatter i jorden; kallasAarnion haltia,Aarni haudan isäntä, joka makaa Aarteen päällä. Då skatten nedlades, gjordes flere löften, såsom: at en röd tupp, eller 3 fårhufvuden, m.m. skulle offras åtAarni haudan haltia, eller draken, af den som ville uptaga de gömda penningarna &c. SeKratti. — Skattgräfvare hafva så väl här, som i Tyskland, hvarjehanda vidskeppeliga uptåg, då de leta efter skatter. SeFresenii Past. Saml. om Skattgräfvande: de mumla, läsa troll-ord, kasta tärningar af bly, offra, bruka slagruta; och finna sig dock ofta bedragne såsom Alchemisterne.
Aarni ses om Solskensdagar, och nattetid vid eld, i skogar och på backar uptorka och skura sina möglade skatter; ofta höres han skallra sina Riksdalrar, då han är gunstig åt någon melancholisk penningekär.
Dock, oaktadt all vidskeplighet, finnas än ofta här i Finland penninge-gömmor, som blifvit af invånarena nedgräfde dels i förra seculo, dåWenäjän Räikkä, pelko wuosivar, eller Ryssens fiendtliga infall befarades, 1656. (Se FinskaAjan-Tieto), dels i sednare krigstider omkring 1713 til 21; kanske också af någon gammal Penninge-Gud, som af afvund och illvilja frivilligt nedgräfvit sina pengar och redbarheter, på det hvarken barn eller slägt måtte efter döden få någon del af deras svett och möda. — Ännu händer någon gång, at med notdrägter utur insjöar fås hela penninge-kistor, hvilket händt för någre år sedan i Pijppola här i Sijkajoki Socken. I Kemi och annorstädes har funnits, efter stora Ryskasegden och än i våre tider, i gropar nedgömd Spanmål i skogarne. SeHaltia.
AfAarni, såsom rikedomars och skatters gömmare, synes _Arils_tider fått sit namn; såsom de äldste i verlden och de sällaste fordom varit iJothanhem(Jothers, de Finnars land) långt förr, änKrakefådde guld och et så dyrbart mjöl dambade afFrodesqvarnar, mjölk lopp i floderne och ekarne svettades honing.
AATES ellerAudes; en Finsk Drott, om hvilken v. Dalin säger, at dess dotter var gift medWisbur, son afWanlanderoch "Drifva, en dotter af Finska HöfdingenSnöellerNieu; och vidare:Wisburemottog efter FadrenWanlanderUpsala öde, och förlikt med Finska huset gifte sig med Finska DrottenAthesellerAudeden rikes dotter, som födde honom SönerneGislochAudr(i Finska Krönikan kalladeGrisochAmund), men snart förskjuten måste med dem resa hem; hvarpå Wisbur med en annan qvinna aflade sonenDomalder: den FinskaHuldagaf då åter förbannelser, med hvilka Gisl och Audr sändes til honom, at utkräfva åtminstone Modrens morgongåfva, som var tre stora byar och en guldkädja. Resan var dock fåfäng, oaktadt Gudarnas försäkran: atYnglingarne från den stunden skulle sins imellan stridaochguldkädjan en gång blifva en bane för den ypperste man i deras ätt. ModrenHuldaville med vidskeppelser fördärfvaWisbur; men sönerne gjorde det med vapen: de sköflade i Sverige och anstälte upror, hvarvid Fadren en natt blef innebränd vid år 340.
"MenDomalder, WisbursSon af andra giftet, ärfde dock sin Faders rike tillika med kriget, hvarigenom han intog många länder och kalladesJota-DolgeellerFinnars förföljare. Finland kallades ock fordomJätteland.
"Domalder blef offrad åt afgudarne för missväxt vid år 365. Denne hungers nöd orsakade en stor folkflyttning ur Skandinavien,Wiliner, WendlerellerBergfinnardrogo ned åt landet in iSkåne, sedan anförde afAjotilSmåland, och vid år 370 til Gottland, samt sedan til Tyskland."Finnmarkkeni Småland, ochGottländskaSpråkets sträshet, äro bevis tilFinnarnesdärvaro. SeVinder, Joter, Jättiläiset, Drifva.
AATINS barn, Nordens äldste invånare, seJätit.
AHTI, En Sjö-rå, som gaf fisk och anropades af vidskeppelige Fiskare. Kanske LapparnesAkteellerAhti, den Lapske AfgudenStor-JunckarensHustru, (SeVeden-emä) FinnarnesAkka. De GrækersActæon, Pan, piscatoribus & venatoribus favens, synes vara den samma.
AHIKAINEN, SeRitikainen, den samma somAhtolainen.
AHTOLAINEN, En stygg ond vålne; et troll, som bandt ormar om sina gärdsgårds-störar, i stället för vidjor. Ödlan kallas därföre i Runorne:Ahtolaisen aidan wittas.
AJATTARA, —Ajattarotin pl. Skogs-Spöken — Priapus. En ond förskräckelig vålne af könet i skogar: förvillade Skogsmän och jägare: nämnes i Finska Bibel-version i plurali 3 Mos. B. 17. v. 7.Ej pidä Ajattaroille uhrattaman— i Svenska öfversättningen: åt djeflomen — SeHattara.
AKKA,UkkosHustru: en mägtig Gudinna, jämföres medJ. Maria, och tyckes vara den samma i medeltiden. I Runor heter det omMehiläinen:
Pistä siipesi simaan,Toinen siipesi meteen,Akan wanhan wakkaseen;Tuo sitten simoa tuolta…
och straxt därpå anropasMariatar. SeUkko.
AKKA, äfven en Sjö-Råderska, Hafs-Fru: bodde vid et sund; hon kammade eller borstade sig, och då därvid hände at en tinne eller borst flög i sjön; blef däraf genom böljornes skummande en tomt-orm och metmaskar. SeAhti.
Akka Salmen KorvallinenOli päätään sukiwa,Hapsiaan harjaawa,Pii harjasta pirahtiLawialle lainehelle,Selwälle meren selälle.
SeSyöjätär.
AKKAwanha Kaiwo-Keträ, en flitig käring i spånad och väfnad; planterade furun och tallar. SeSämsäochWennon-härkä.
AKLIKKES-Olmai, trenne Gudamagter hosLapparne, lägre ned i luften, til hvilkas ära lördagen och Söndagen hölts helig. De fleste Lappar hafva helgat FredagenSarakka, LördagenRarietoch Söndagen de 3:neAklikes-olmaitil ära. Därföre när Lapparne hafva försedt sig med Fredags- Lördags- och Söndags-arbete, hafva de gifvit offer i förlikning.Sidenius.
ALAMAN-Järvi, samma somAloen-järvi, Fennorum Lerna malorum siveStyx; en eldputt, där elden fants sedan flere varp dragits; skallfinnas ytterst i Lappmarken, äfven af samma namn i Pudasjärvi,Pedersöre, och Ilmoila Soknar i Österbotn &c.
Uti en gammal Runa, där det berättas om eldens upkomst, genom det atIlmarinenflintade eld af en orm, säges, at gnistan flögkeskelle Alaman-järwen:
Iski tulta Ilmarinen,Wälkytti Wäinämöinen,Ylhännä Taiwoisessa,Eläwällä ennuxella,Kirjawalla kärmehellä,Kirpaisi kipuna yxi.Läpi Taiwoisen yhdexän,Taiwas puolen kymmenettä.Meni ajna mennesään,Wieri ajna wiertessäänKeskellen Alaman järwen,Nieli tuon tuli Soroisen — —
ALOEN-järwi, Finnarnes Styx, i högsta Lappmarken. En eldpuss; där elden fanns i en sarf. DåIlmarinen och Wäinämöinenslogo up eld, for en eldgnista iAlue-träsk, som deraf 3 gångor i sommarn uptorkades, så at Stengruset på botnet syntes. Där drogs sedan not, at upsöka elden; först med en not afbast, och man fångade väl fisk, men ej den hvari elden var; sedan gjordes en annan not af lin och hampa:J. Mariarodde ochWäinämöinensatt i styret; noten drogs mot och med strömmen; och då fångades enkrampfisk; men hvarkenWäinämöinenellerMariatordes gripa den. En svart karl 3 tum hög steg då up från hafvet, som hade stenskor, en hjelm af flinthårda hällen, långt hår til hälarne och skägg alt til midjan: han släkte med bara händerKrampfisken, fann i den enlax, i laxen engädda, i gäddan ensik, i siken ensarf, i sarfven et rödtnystan, i nystaneteldstrimmanoch elden, hvars sveda och värk sedan manas och hänvises tilKipumäki.
ALWA-järvi, En insjö vid Kammola hemman iWijtasaariSocken, där rudera funnits vid en källa af fordna tiders åbyggnader djupt in i jorden, vid hvilkas gräfvande flere blifvit illa betagne, samt sårade med blemmor och utslag på kroppen.
DennaAlwa-järwiinsjö såsom ockPudasjärwiSjö äro förr besökte af Tavastlänningar för fiskeri: — Krono-skyttar hafva först nedsatt sig här på orten. Af de 3 första som här stadnat at bo har en hett H.Leppänen, den andra uptagitUrpelahemman vidKiwijärviSjön, den 3:dje med tilnamnetHassinenstadnat vidAlwa-järviforssen, och förmenas, at alla desse varit Savolax-boer, hvilka uppå någon viss årlig ränta bekommit Kongl. tilstånd, at uptaga denna ort.
I en gammal Runa om eldens upkomst heter det:Tuosta tuo tuli soroinen, pahan tehtyä pirahti, Alwejärwen ala päähän— —
ALUEN-jarvi ellerLjemon-wesi, en så eldhet Sjö, at ock Sjöfoglarne där ömkeligen qvidde:
Koskelot kiwuttelexen,Keskellä AluenjärwenTuon tuiman tulen käsissä,Waiwatessa walkiaisen.
AMUND den 6:te. Sextus Rex Finlandiæ, vestes pelliceas, quæ tum in usu erant, auro argentoque distingvi curavit, vestes autem corpori proximæ a capite ad calcem cohærebant.Messenius in Chronic. Finland. Mscr. Limnels Disp. deTavastiap. 17. Praes. Hinr. Hassel, Aboæ.
ANTERETTOIN,Löylyn-haldia: en bad-patronessa, som förvarar sår, at ej värman i dem ingår. SeAuterinen.
ARNGRIM,AudinsPräst i Finland. SeAate.
ASAR, SeEsiwalda.
AUDE, SeAate.
AUTERINEN, Bad-qualme. Finnarne äro mycket rädda, at badångan skall gå i et öppet sår, hvarföre de hafvaLöylyn SanatellerSynty, som äro Signelser til bad:
Löyly poika Auterinen,Auterettären tekemä,Hiki wanhan Wäinämöisen,Herran hengestä hywästä.
AUTERETAR &Auterinen: så kallas badet i Runor, och anses för botande och sundgörande Gudomligheter; ty Finnarne viste ej af bättre medicament än badstugugång.
ÄHKY, en sjukdom med bukref, troddes varaÄimeröisesSon.
ÄJÄTÄR, en af Juuttaas döttrar; däggade ormar.
ÄIMÄTÄR, en stolt mö, blef hafvande af vårvädret; födde vargar.
ÄIMERÖINEN, ordsak til res,Ähkysfader.
ÄMMÄN-Koski, SeQwena strömochCajana.
ÄRJÄMÖINEN, en kall buse, med rimfrost, stel och skyf; härmed förstås en sträng alfvarsam vinter. SePuhuriochHyytämöinen.
BEIWE, Solen: Lapparne räkna Solen ibland sine Gudar, som äro längre ned i luften. — De offrade åt Solen, på det hon skulle skina väl och befordra gräsväxt och hvita Kreatur, samt åto gröt om midsommars qvällen Solen til heder; de offra ock åt Solen för åtskilliga Sjukdomar, besynnerligen för mangel på förstånd.Lenardt Sidenius.
BERG-Finnar. SeAate, Winder, Jätit, Joter.
BJARMER, SeJumala.
CAJANA — De GamlasQvenland, ellerAmazonersland, singeras hafva fått namn afJanus, en afgudabild, som nedslutit utförÄmmänkoski, då Finnarne ropat;Ca — Janus!Se Janus! jämförQwenland, Qvenaström.
Cajana Slottär funderadt i K. Carl IX tid 1606 af ClemensEriksson, mot Ryssarnes anfall, 15 mil ifrån Ryska gränsen. 1716 inJan. intogs det af 4000 man Ryssar. Se Ol. v. Dalins Sv. R. bist. 3.D. p. 562.
DOMALDER, SeAate, Joter, Jätit. Domalderhämnades grymmeligenFinnarnestrolöshet emot sin Fader, däraf blef han kalladJota Dolgieller Finnarnes fiende.
DRIFWA, Finska Höfdingen Snö eller Nieus dotter af Fornjoterska stammen, Wanlands, den 6:te Upsala Konungens af Ynglinga Stammen, gemål; Wisburs moder, som hon födde i Finland; hon förgjorde sin man. Se Aate.
DUMBR, Konung i Öster- och Wästerbotn. Se Verelii not, ad Herv. S. p. 27. Han regerade vid pass A. C. 867. Messenii Scond. Illustr. T. X. p. 4. Pet. Nic. Mathesii Disp, de Ostrobotnia p. 3 & Stecksenii de Westrobotnia p. 15.
EGRES, skötte ärter och bönor, rofvor, kåhl, lin- och hamp-växten.
ENARA träsk, en af Sveriges urgamla gränsor, längst up i Lappmarken.
ERÄ-pyhä, offer-hälla i Orihwesi, af samma sorte som Lapparnes parse-ware, Se Uhri-paikka.
ESIWALDA, kallas all öfverhet af Finnarne. Grefve Bonde, i sit tal om Finnarnes härkomst uti Kongl. Vitterhets Academien, skrifver Aesiwalda, Som han deriverar af Asar, eller de sednare Nordens inbyggare, Som kommo från Asien under Oden den yngres anförande.
ETELÄTÄR, Sjelfva Sunnan-vädret, anses per allegoriam, som en ljuslig och vän Mö, och kallas Etelätär neiti nuori. Hon anropades af Hofslagare eller hästgällare, at svalka luften ifrån Östan och Wästan. Bön til henne lyder sålunda:
Etelätär Neiti nuori,Ijätäk ijästä pilwi,Nosta lonkka luotehesta,Syrjin yhtehen syseä,Lomatuxen loukautak,Sada mettä Taiwoisesta,Sima pilwistä pirota,Teoxillen tehtäwillen,Panoxillen pantawillen
SeRana-neida.
FINNAR. SeWinder, Wiliner, Aate, Joter—
FORNIOTI ellerFernioti, är sammansatt af Jotun eller de Joter, som fordom var Finska folkets namn; härmed öfverensstämmer, hvadSuidasnämner om et folk, som kalladesIouthouggoi, hvilket synes hafva bodt i negden af flodenIster, som nu kallasDonau.Forniotervar Konung iJättaland, som kalladesFinland, i Qvenland eller Terra Amazonum belägetösterom hafsbotn. (Peringskjölds ättartal, Genealog VIII p. 86.) SeKare.
ISwewernesställe nalkades NyaSchyterfrånMithridatiskabullren tilScandia.
En vördig HusfaderFornioter, förmodeligen afJumalersätt, nedsatte sig i en del afJotnahem, som då kalladesKuenland, nu västra Ryssland,Finland, Österbotn. SeAthe.
FROSTI, en Finsk Kung. I K.Frostestid gjorde Svenska KonungenAgneanfall på Finnarne. Sic enimSturlesoniusin vitaAgniExpeditionem bellicam suscipiebat inFinlandiam, ubi proelium committebat cumFrosteRege Finnorum, quem superabat acie. Schefferus in Lapponia C. 6: p. 49, 50.
GYLPHO, Svensk Konung, men til sin härkomst en Finne, ty han varFinska KonungenFerniottisSonason. Loccenii hist. Sv. Lib. I. p. 2.
HAARNI, et Ähkys tilnamn, it. samma somAarni — — menes Haarni hautoja sywiä. R.
HAGA gods,Ugglarnetilhörigt, i Janakkala Socken i Tavastland; var först ämnadt til Slott. Et högt berg.
HAKOISTENlinna, vid Haga gård; en djup graf som där finnes, är märke därtil. På 2:ne ställen i Hattula, i Säxmäki och 1/4 mil ifrån Tavastehus emot Norden vid en liten sjö, ses ännu rudera af en mur, uprest af ofanteligen stora stenar, i nog lång sträcka; ehuru nu mera något lägre än tilförene.
HALLGRIM, en Reese, dräpt afDomar, i dess egen kula. SeMiehen-SyöpäochKuippana.
HALTIA, en Rådare; ande, som troddes finnas särskild för hvar menniskja, hvar tomt, hus, skogslund, sjö, penninge-gömma och berg.
Denna tanka, om en rådande och en menniskja medföljande ande, har blifvit bibehållen ifrån äldre tider — Se om Petri ande Act. 12: v. 15. och i våra Symboliska Böcker är det uptagit i morgon och afton-bönerne.
Item:Haltia, är en menniskjas kynne och naturell samt hardiesse; t.ex. säges:Sillä on kowa eller hywä haltia, karhia luonto, han är modig, orädd.
Aarnen-haudan haltia, Draken eller Penninge-skratten, som låg öfvar nedgräfna skatter. DenneAarnen-haudan haltiakan förliknas medThraini Svenska Mythologien. Ettroll, som uti sin graf förvarade sin Rikedom eller en stor skatt, som därföre var svår at röra.
Denne var också efter sin död förskräckelig för den eld och rök, som han pustade ur sin graf; hvilket kan syfta på de lysgubbar (Errones, ignes lambentes), som synas på sådana ställen.
Huoneen-haltia, samma somTonttu. SeTonttucustos, præses Domus.
Weden-haltia, en ande i insjöar, som skulle blidkas af fiskare. Hans elaka anslag förhindrades genom själspeck, tran. SeWeden eukkoellerEmä.
Wuoren-haltia, Bergs-rå. SeWuoren-wäki.
Wuoren-haltia hupia, enHijen heimolainen, Hiisisfrände, ochWäinämoises, Eldgudens, compagnon vid järnsmide.
HATTARA,paha hattara; en troll-kåna i gamla sagor; nästan samma somAjattarotochLemmas, v. infra. Kallas i Finska käringa-sagorpaha hattara, för dess okynne. ItemHattarat, bångstyrige jättar och Himmels-bestormare.Hattaroita hallitseepi, håller styr på bångstyrige Rimthussar. Prov.Ei tiedä Jumalakaan kuinga kurjaa pitää, hattaraa hallitsee.
HÄRKÄ ellerMulli, En rätt märkelig MythologiskOxe, mycket lik de Separatisters och Chiliasters, hvaraf de tänka hålla et fett gästabud på jorden, utan tvifvel i sällskap med Troglodyterne, sedan de få et jordiskt herravälde.
Finska Runorne beskrifva denna Oxe ofanteligen stor, så at dess hufvud rördes i Tavastland och svans fläcktade i Tårneå. Dermed förstås altså förmodeligen Karlvagnen. Svalan flög en hel dag ifrån manken til svansändan, och Ickorn sprang en månads tid imellan hornen, utan at hinna sitt mål.
En liten svart karl slagtade honom, hvaraf fecks 100 såar kött, 7 båtar fulla med blod och 6 tunnor talg eller fett, hvaraf smörjor gjordes, därmed man läkte bränsår, m.m. Runan berättar:
Hätkä kaswo kaunihisti (aliis, kainuhussa),Lihoi mulli lijotengin,Pää häly Hämeen maassa,Händä torkku Torniossa:Päiwä kauden pääsky lensiHäpeheldä hännän päähän;Kuukauden orawa juoxi,Härjän sarwein wäliä,Eipä wielä päähän pääsnyt,Ensingänä ennättänyt;Hajettiin Tappajata…Mies musta merestä nousi…Ensin wäänsi polwillensa,Sitten käänsi kyljellensä,Sijtä siirsi seljällensä.Saatijn siitä saalihixi,Sata saawia lihoa;Werta seitsemän wenettä,Kuuta kuusi tynnyriä;Täst on woitteet otetut,Tästä kahteet katotut,Jolla wihat wiskotahan,Tulen poltot poltetahan,Tulen woima woitetahan,Tulen pahat paratahan…
HÄRJÄN-pyry. En Ström,Hämeen Linnan takana, på andra sidan omTavastehus: förekommer i Runor.
HEIMDALLER, vishetens Präst på Saaris i Finland.
HELAA, den årstid, då Pingst-högtiden infaller i Maji eller Junii månad, hvaraf Christi himmelsfärd kallasHela-Tuorstaioch PingstHeluntai. Finska folket, i Synnerhet i Tavastland och Åbo anställa då lekar,Hiippakallade, enke-lekar, m.fl. dansa kring eldar i åkrar och gröna parker o.s.v. Tyckes träffa in med Grækernes'anthestaeionoch'agoa, arealia — hvarom Suidas. De lust-eldar, som på flere ställen i åkrar och på öpna fält göras, kallas på FinskaHela walkia, vid hvilka brasor de sig roa, i synnerhet i Tavastland uti Hattula Socken, med godt öl under musik och hoppande. Elden flintas ej altid up; utan tages med gnidning af trän, såsom villarna göra i NorraAmerica. Detta sker hälft då man underhåller rök på åkern vid koernes fållande. En sådan eld anses för helig, och kallas på FinskaKitkan-walkia.
HELKA, utan tvifvelHelga, el.Olga, aliis, den heliga Helena. Finnarne beskrifva henne, såsomhywä, priski, warsin walittu waimo. d.ä. hon anses för en ganska god utvald Qvinna och vis Gumma, at, jämteMaria, dämma blodsår efter järnskador; SeLuonottaret, hennes döttrar. Hon anropades, at tilbinda blodsår, på följande vis:
Tule tänne tarwitaanHelka waimo hempiätär,Tukis multa turppailla,Maan saroilla sammaltelekReikeä rewennyttä,Peitä pienillä kiwillä,Ettei maito maahan pääse,Puna peltoon putoa.
Kom hit, här behöfvesDu väna qvinna Helka,Stoppa til med muld torf,Mylsja med tåteltafsDet uprifna hålet,Täck med små stenar,At mjölken ej må nedrinna,Den röda bloden drypa i åkern.
HELWETTI, Plågo-rummet för de osälla efter döden; dit, och til
Kipumäki, hänvisa ock troll ofta plågorne. Deriveras af Svenska ordetHeel, som emottog dem, som ej voro märkte i tiden med Sverds (Geirs-uddi), och sägnade de döda, som lefvat väl.
HERHILÄINEN, (En Bålgetinge) i Runor; upkom dåKarilainenstötte med sin häl i jorden. SeKarilainen.
HIIDEN ellerHijjen Emäntä; Hijsis Stygga hustru; af dess sträfva hår togs strängar til Wäinämöises nya och märkeliga harpa.
Kust' on kielet kantelossa?Jouhista hywän orihin,Hiuxista Hijjen emännän,Weden wahoista walitut,
SeHijsi.
HIIDEN ellerHijjenHEIMOLAINEN, Hijsis Slägtinge och anförvandt.Wuorten- haltia Hupiatrectius,Upia, en som förvarar och gömmer malmstreken i berg — Bergs-rå.
HIJJEN-HEVONEN, en helfvetes Fri-trafvare, hvarpåtrolloch sjelfvaPestenskjutsades til afgrundens klippor. Pesten (Rutto) får denna skjutshäst på följande sätt:
Lähe kumma kulkemaan,Maan paha pakenemaan,Ihosta alastomasta;Kyllä mä sullen annan kyyinJa annan ajo hewosen,Jonk ej kynnet jäällä nuljak,Jalak räiskyk kalliolla,Sija tuonne kunna käsken,Otas Hijjestä hewonen,Warsa wuoresta walihtek,Kotiis männäxesi;Kuin sinä liet kyytiä kysywä,Anowa ajo hewosta:Tunnema sinua manoan,Ajoaxes hyvästi,Tuonne Turjan kallioon,Wuoreen teräxiseen;Aja sitten kalliot kowastik,Pesät Hijjen pelmuutak.
Kotiisi männesästiHijjen hirmu kankahia,Ikusseen helwettijn,Jost et kuulu kuuna päänäIlman sinä ikänä:Mäne sinne kunne käskenLapin sysmän synkiään,Pohjan pellon penkereen,Mäne tuonne kunne käskenPimiäseen pohjolaan.
Far tilvägs du underliga,Fly du landsplågaIfrån det nakna hullet;Nog skall jag ge dig skjuts,En häst at köra med,Hvars hofvar ej flinta på isen,Hvars fötter ej snafva på hällan,Kör dit jag ber dig,Tag häst ifrån blåkullan,Välj dig en fola ifrån berget,Til din hemresa,Om du frågar efter skjuts,Och begärar en trafvare:Jag manar dig dit,Så at du må köra friskt,Dit til fjälls i Norrige,I ståhlhårda berget;Kör sedan hårdt på hällarne,Häf Blåkulls ugnarne huller om buller.
Då du far hem.Efter blåkulls hiskliga sandmoer,Til den eviga afgrunden,Hvadan du ej hörs någonsin,Ej heller syns i evärdeliga tider:Far dit jag visar dig,In i Lappmarkens tjockaste skog,I nordens åkerbrink,Far dit jag berI den mörka Norden.
HIJJEN-HIRWI, de GöthersAlpandir, et ohyggeligt djur, på hvilket Sigurd ridit.Peringskjöldgör det til en Elephant. I Finska Runor är det en elg;Hijsistamde dragoxe. Af des tagel togs afven harpsträngar til Wäinämöises välklingande harpa.Hiwuksista Hijjen hirwen, karwoista merikateen.
HIJJEN-IMMI, en Hijsis hus-jungfru, en dugtig möja; också af dess sträfva tagellika hår tog Wåinämöinen strängar til sin harpa.
Teki harpun hauwwin luusta,Kandelen kalan ewästä,Pani kielet kandeleseenHiuxista Hijjen-immin,Jouhista uwet orihin.
HIJDEN-KIUKAAT, ellerluolat, i Björneborgs Lähn, stora stenrösar eller Jättegrafvar, dylike, som ock finnas i österbotn; förmenas vara af Hijsis slägt och afföda upstaplade, dels nedfallne boningsrum, dels Grift-ställen ifrån Braane-åldren; hvartil märken funnits i de qvarlefvor af karl- och häst-rustningar, som ibland aska och bengrus träffats under desse stenhögar, hvilka finnas på ansenliga högder i skogarne — Se Jätit och Åbo Tidn. 10:de årgången för år 1783, p. 186 — och 9:de årgång, för år 1782, sid. 221 och följ.
HIJJEN-KISSA, SeKipinätär.
HIJDEN-LINNA, et upstapladt berg, af Hijsi utsedt til Slott Paldamo— SeKalewan pojat.
HIJJEN-LINTU, i.e.Ampiainen, så kallades Getingen, och ansågs för en blåkulles fogel.
HIJJEN-PESÄT, Bergstrolls boningsrum, SeHijjen-KiukaatochHijjen hevonen.
HIJJEN-RAKKI, En helfvetes hund, cerber, furie —
HIJJEN-RUUNA, en underjordisk häst. SeHijsi.
HIJJEN-WÄKI, alt Hijsis husfolk, en gruflig skara af plågoandar, som uphetsas af troll på dem de vilja illa.Voi Hijjen väkiär en af små-svordomarne.
Hijsihade et väl försedt hushåll: hus och hem, hustru och barn, hästar, hundar och kattor, som alle voro af et argt kynne och likadana med sin husbonde.
Hippavar en af Hijsis döttrar, som i lag medKalmagaf brådtom åt tjufvar, at återhämta det bortstulna. SeKipinätär; och alle föregående artiklar underHijjenochHijsi.
HIJLITÄR, En af skogs-dejorna i Nordanskog, som skulle förtaga svedan af brännsår. Hon anropades vid dylika eldskador således:
Palon tytti pohjan neitihiilitär Tapion vaimo,Tuo polwin porossa pyöri,ypenesä kyynärwarsin.Oris juoxi Pohjolasta,Jonk on lampi lautaisella,Wesi selwä selkä luula:Ottipa siitten hyytä,Otti jäätä jähdyttöä,Suusta pohjolan orihinTuolla hyyllä hyyvvytteliTuolla jäällä jäähytteliPaikkoja palaneitaLihan tuiki tullehia.
HIJSI, En mägtig Gud eller Gudinna, som fredade för skogsdjur, men var i sig sjelf förfärlig; dyrkades på flera ställen i Finland, hvarom än vitna orter nämnde efter honom, til åminnelse af dess dyrkan: t.ex.Hijden-wuori, Hijden linna&c. Hijsi är til namnet mycket lik de Ægyptiers GudinnaIsis, Osiris syster och maka, bägge födde af Saturnus; bonarum artium, morum & agriculturæ promotores.
SeWennerdahlsMythol. ochSuidas.
Hijsiansågs för en grufvelig stark Jätte, grym och förfärlig; hvilken dref Björnar och Vargar som lamb. Agricola säger:Hijsi metseleist soi woiton. i.e. Hiisi de feris largitus fuit victoriam.
It. medHiisiförstås så välBlåkullan, somHin Onde, då det säges:mene hijteen, far til faners;mistä hijjestä se tuli, af hvilket elakt rum kom han?jo sen hijsi wei: woi hijsi toki, det var Hin — vox indignantis & admirantis.
Hijsiär af flere slag: 1:oWesi hijsi, 2:oMettän hijsi, 3:oWuori hijsiellerHijden wäki— desse alla, näml. vatn-, skogs-, bergsrån, tro trollen sig kunna uphitsa och utcommendera, at qvälja och plåga i synnerhet tjufvar, at göra en döf, blind, darrande, och med flere sjukdomar behäftad; en sådan önskan är denna:
Ken katehen Kahtonowi,Silmin kierin kexinöwi,Ken kuujalla kuunnelwoo,Wälillä wäjystänöö,Hiijen hursti hurmehinen,Korwiin kohettuoonKorwin kuulemattomaxi.
Ho som afvundsamt ser,Koxar med sneda ögon,Den som lyss på tåget,Lurar på vägen häremellan,Hin ondes blodiga duk,Må svepas om hans öron,Så at han blifver döf.
HijsiellerHijttis, anses för Hijsis fula och stygga boning. Et hiskeligit ställe; helfvete. Run.Hijden hijli huonet— Flere orter i Finland, hemman och sjöar bära namn af Hijsi — i Pijkis och i PaldamoHijsiochHijttisi Åbo Stad en gård,Hijdenalai Pemar,Hijttisi Janakkala, Kimito och Lojo,Hiiden kangasi Nousis,Hijden wesiochHijden wainioi Wichtis &c. SeKalewa.
HIJTEIN-KIRKKO, vid gamla Kunga-SätetSaarisi Wirmo Socken, vid bergetIsomäen wuori, Hijtein Kirkko, i.e. Templum Deorum sylvestrium; där finnas stenar satte i den ordning, som Tempel brukade grundläggas och upmuras.
HIJTOLAINEN ellerHittolainen, et elakt bergstroll af Hijsis familie, hvars sträfva hår förvandlades til ormar; hvarföre ormen titleras:Hijtolaisen hiuskarwa, Pannahaisen partakarwa.
HIPPA, (Ylimmäinen Metän Kuningas) Faunus el. Pan, den förnämsteSkogs-Gud, kanske den samme, som titlerasKuippana; skulle drifvaSkogsdjur i giller och fällor, hvarom han anropas således:
Kuippana metän kuningas,metzä Hippa halliparta,Kulettele kultiasiMieluussa mehtolassa,Käyttele hopeitas,Puhalla punainen lankaPoikki pohjolan joesta,Sini lanka siuwwauta,Tulla suurta tulla pientä,Wiljaa monen muosta,Kynttä kaiken karwallista,Lapin laajalta mäeltäNiin säs tu-u tuonnempataLaajasta lapin perästä &c.
Kuippana du Skogens Kung,Du Skogens lustige Gubbe med skiftande skägg,Led dina guldvärda djurI den nöjsamma skogen,För an dina silfverdyra Kreatur, (i synnerhet Räfvar),Blås ut rakt dit röda garnTvärs öfver ifrån Nordens elf.Svinga den blåa tråden (tvinna),At både stora och små djur må komma,Villebråd af många slag,Klordjur af alla färgor,Ifrån Laplands vidsträkta högder;Hämta dem längre ifrån,Ifrån det vidlyftiga Lapplands yttersta vrå. —
Hiippa, en lek om våren. SeHelaa.
HILLERWO, en Utter-Gudinna,Saukon oma Emuu. Bodde vid forssar, bäckar och källor; Skulle gifva uttrar; kallades ockwejen ehtosa Emäntä; en rik och gunstig vatu-fru; dess man varJuoletar.
St. HINRIK, En Lärare ifrån England; kom til Sverige med sin Landsman CardinalenNicolaus Albanensis1153, och blef af honom förordnad til Biskop i Upsala. Han fölgde med Erik den Helige til Finland, där han omvände och döpte många hedningar, och styrkte dem, som afEriksvapen redan voro tvungne til dop och Christendom.
Men när Hendrik på Svenskt sätt ville gästa på et gods, som tilhörde Lalli, en förnäm Finne, och i ägarens frånvaro uttog det han behöfde, blef han af den förtörnadeLalliöfverfallen och ihjälslagen på isen iKjuloträsk, först på året 1158. Lalli afhögg St. Hinriks tumm, hvarpå var en gullring, som flög på isen, men glittrade fram om våren, då den gjorde mirakel och en blind, som först blef den varse, feck sin syn igen. Samma tumm, är nu et insigne i Åbo Dom-Capitlets Sigill.
Detta dråp gjorde Henrik til en Martyr och uphögde honom til et Helgon.Påfven Adrian IVutgaf en Bulla, at St. Henrik skulle blifva Canonicerad, och d. 19 Januarii, kallad Hindriksmessa, skulle hans åminnelse heligt firas, och St. Henrik antagas til Sveriges ochFinlands Patron. Hans graf iNousiskyrka, tre mil ifrån Åbo, blef mycket besökt, Hans åkallan troddes bota sjukdomar och hela kropps bräkligheter. Dom-Kyrkan i Åbo blef invigd påUnikangartil hans ära, och hennes underlagde Bönder kallades St.Henriks Landtboar. St. Henriks bild i Lebens grösse fins af träd, med Biskops mitra, i Pedersöre kyrkas väkenhus.
SeLalliochRändämäki.
HIPPA, en Skogs-Gud. Se Hiippa — En annan vid namnHippaanses förHijsis dotter, Som skulle plåga tjufvar, hvaromRunansäger:Hippa hijjen tyttäriä — warkahani wartaxi, omoani ottamahan. — SeHijjen väki, Hijsi, Kipinäter.
HIRMU, en förskräckelig Jätte; fördref colique.Hirmu kourilla kowilla, kaikkiwallan kahleilla.
HITTAWANIN ellerhittavainen, dref, lik en Jagthund, de rädda hararne fram; anropades som en Gudamagt, för at gynna Jagt och djur-fånge i Careln.
HITU,Hijjen neitosiaellerHijten. En orm-piga, en af Furierne. Ormen liknas vid henne:Hitu hijten neitosia, palmikko paulalle nojjan, hius rihma hijten nojjan— ormen trollens hårband, at fläta med.
HOMMA, Kimmoin Kuningas, skulle stämma blod.
HOMARIN Koski, En strid Ström med forss, som iRunornedels nämnes vara i Sverige, dels tros varaTurkin rajalla, vid Turkiska gränsen.
HONGAS, En Nordanskogens Fru, skulle hålla styr på björnen, at han ej skadade boskapen:
Hongas pohjolan emäntäPane panta pihlajainenNenän ympäri nykeränKuin ei pihlaja pitäneNiin sä rautanen rakenna
HONGATAR eller Hongotar, n. pr. foem. En Skogs-nymph, Furuträns beskydderska; Björnens mor och amma;Hongonendess man, Björns fader. Beskrifves såsom trumpen och tvär,waljo-waimo, bor iRomentola— SeTapiola. Den grymma Björnens amma kan ej heller hafva mildt utseende. Om Björnen heter det i Runorne;Hongikosta sinun sukusi, Hongotar sinun sukusi.— — —
HOROGALLEN, en gammal Lappsk, af dem så kallad, under-himmelsk Gud. Kan äga likhet medoksgia, Bacchi högtider, som höllos på sky-höga berg, hvars Präster nämndesoksgenones, de där höllo sammankomster hjeltar och Gudar til heder. Suidas.
HÖLMÄ, En underjordisk Järn-Gud. R.
Hölmä tuonelta tulowi,Maan alta manalan poika,Löyti suosta ruoste heinän,Teräs heinän hetteestä,Weipä Ilmarin pajaan,Itte seppä Ilmarinen — — —
I sjelfva verket ej annat, än tack- och myrjärnets uphof, v.Ilmarinen.
HULDA, en Finsk trollkäring, hvilken berättas hafva förgjort SvenskaKonungen Wanlander — törhända TacitiWelleda, en jungfru,som kunde spå, och Dalinsweli öda, en af honom föregifvenSpådoms-Gudinna. SeAthe.
HURUS ochhurus-wäinen, en välgörande Nymph,Wäinämöisesdotter, hämmade blodfloder.
HYRYITÄR ellerHyryttär, n. pr. foem. afPanittaresafföda, skötte elden i koppar-kettlar.
HYSE, en skogs-ande, rådande öfver vargar och björnar, samma somHijsi, Hysi dref skogs-djuren i vall.
Hysis häst ellerHijjen Ruunavar en underjordisk häst, hvarpå reds til blåkulla efter smörjor, då man blifvit sårad af järn: R.hikoowako Hijjen Ruuna, kastuuko Manalan karwas— — —
HYSISBORG eller Hijsi Slott i Öfterbotn, emellan Sotkamo och Paldamo.Et berg med trappsteg. Se Hijsi, Soini.
HYYTTÖ, den Rimmiga köldens iskalla moder. Se Kijron-koski. Pakkanen.
HYYTÄMÖINEN ellerHyyhäröinen, den af is och snö rimmige och stelePakkasesFarfader. Vintern kallasTalwi poika Hyytämöinen. Hotades, at ej förr kyla tår och fingrar, än han islagt Wuoxen-forss, så at ingen droppa skulle drypa; äfven en qvinnas händer i deg-tråget och fålan i stod-qveden; kölden skulle höra til dessa orden:
Pakkanen Puhurin poika,Talwi poika Hyytämöinen,Ellös kylmäk kynsiäni,Warpahiani palelek!Äskensä minuua palelek,Kuinkas kuiwat Wuoxen koskenWeden wuotamattomaxi,Akan kädet taikinahan,Wahtahan hewosen warsan.
IHARI, en forss uti Kangasala vid Pälkänä i Tavastland, som kom up 1604 vid Ihari by, då Sarsan koski flod torkades, hvaraf är detta ordstäf derpå orten:Ilkiä Iharin koski saatti Sarjan waiwaisexid.ä.
Imunitis Torrens Ihari dum nascitur extraPauperiem peperit, qua pungitur incola Sarsae.
Vid. Christ. Limnel Disp. de Tavastia P. II. p. 24 & Åho Tidn. för år 1784. SeInari.
ILKKA ellerIlkainen, Jacob, en bonde från Ilmola Socken iÖsterbotn, anförare för Bönderne i Klubbe-kriget 1596 mot ClaesFlemming. SeNujja eller Klupu- sota.Ilkka, är et Bonde-hemmanvid Ilmola Moderkyrka, straxt bredevid landsvägen.
ILMARITNEN, Wäinämöises yngre bror; Luft-Guden, öfver väder; samme med AEolus, rådde äfven öfver eld och vatn.Iski tulta Ilmarinen, wälähytti Wäinämöinen pimiäsä Pohjolassa. Han gjorde krigståg och färder lycklige.Ilmarinen rauhan ja ilman tei ja matkamiehet edes wei. Denne Wäinämöises Bror och Compagnon, var ock en god järnsmed och masugns mästare vid tack- och myrjärnets kokning — — — hvarom sjunges iRaudan Synty:
Itte Seppä IlmarinenPani orjaat liehtomahan,Painamaan palkalaiset,Orjat liehto löyhytteli:
Jo päivvänä KolmantenaKahto ahjosan alustan;
Mitä mun tuleni tuopi,Kuta ahjoni ajaa?Rauta tungexen tulesta,Iso rauta lähteestäEmä rauta we-en nawoiltaKahteloo, kääntelöö:Hoss! sinua rauta raukka,Ettsäs silloin ollut suuri,Kuins tuotihin pajahan,Kuissas heilut hetteessä,Wenyt wehnässä tahassa,
Nousit nuorra taikinana,Kumma sinun ahjoon ajelin.
Sjelfver Smeden IlmarinenSatte trälarne at draga bälgen,De legda, at krysta på (pusta),Drengarne drogo bälgen, at de flåsade:
Redan den 3:dje dagenBesåg han sin ässjas botn (understa lag);Hvad godt förer min eld,Hvad drifver min ässja fram?Järnet tränger sig ut ur elden.
Det stora järnet från källdyn,Moder-järnet ifrån vatudjupet.Han beser det, vänder om det:O! du stackars Järn,Intet var du då stor,Då du hämtades i Smidjan,Då du välde (gungade) i hängdyn,Var segt och tögdes såsom en hvetmjöls-deg,Uptogs obrukadt likt deg,Då jag föste dig in i ässjan (i masugn)
Se det öfriga under Luonnotar, Aluen-järvi.
Finnarnes Ilmarinen beteknar ofta regnet, åskan och luften, såsom Josur eller Jupiter. I anseende til Smed-kunskapen kunde Ilmarinen anses för Swafnis, den Finska Vulcanus, ty honom blefvo alla goda vapn tilskrifna.
Ilmarinen, såsom en god Pil-smed, anroptes äfven vid Pestskott — — —
Jollama puskuja puserran,Ampu-tautia ajelen;Itte llmoinen Jumala,Itse Wanha Wäinämöinen,Itse Seppo IlmarinenTäsä myöskin tarwitahan,
at utdraga pest-skotten.
IMMI, En kärleks-mö — Finnarnes Astrild, som skänker ej mindre oro än ro, bryr och sårar de dödeligas hjertan. Se Pohjolan impi.
INARI, En af Stygis hiskeliga brådstupande forssar.Inarin wesi,Pohjolan puolesa; et afgrundens träsk ytterst i Norden; dit troll,samt alla onda vålnader och gastar hänvises. Se Aluen-järwi ochIhari. R.
Tuonne ma sinun manoanInarihin ilkiähänRutian koskehen rumahan,Kust et kuulu kuuna päänä,
är etExorcisternestrogna votum mot det onda.
INDOMIEHET, samme somTietäjät, eller lika med GrönländaresAngekokkeroch PersernesMagi— trodde sig veta alla hemligheter: om något var bortstulit, en häst bortrymd, eller någon skada skedd; så viste de beskrifva alt, endast de sågo i en bränvins-bägare: de viste säga om man hade at förvänta lyckelig eller olyckelig utgång på et ärende, om giftermål &c. Desse voro Läkare, som äfven frånvarande kunde bota, om något af den sjukas kläder eller husgeråd til dem hämtades.
De föreskrifva åtskilliga narraktige botemedel, såsom at gå omkring en kyrka, eller om natten inpå kyrkogården &c. och den som af deras cur ej blir frisk, beskylles at icke hafva observerat alla deras löjeliga uptåg och föreskrifter, eller säger man, at en ond ande eller menniskja varit förhinderlig m.m.
DesseTietäjät, eller vise Gubbar, sökas på flere mils väg. De äro altid försedde med vidskeplige amuleter, t.ex. menniskjo-hufvudskallar, ben, stoft från kyrkogården, ormhufvuden m.m. hvarmed de tro sig uträtta alt. Ingen törs förtörna desse allvetande herrar; ty då rasa de, bita tänderna, deras hår resa sig, de hoppa af enthousiasme up i vädret, stapla fram några ord, stampa med fötterna och bärga sig som fullkomligen rasande; därföre kallas deIndo-miehet— —jotka owat innosansa, haldiosansa liikkuwat— — Myrrys miehet — SeHaltia, Tietäjät, NoiderellerNoidat, Myrrys miehet.
JABMIAIMO, LapparnesWallhallellerGripnis-Salar, FinnarnesTuonela, Manala, dödens boning, et stycke ned i jorden. När någon dör, säga Lapparne, at själen är faren til Jabmiaimo. Äfven mena de, at själen är faren til Jabmiaimo, när man är blefven sjuk, hvarföre Lapparne sluta, at kroppen vil komma efter och dör. Då de falla i sin ecstas eller dvala (Lappi lankeepi loween); fara de til Jabmiaimo; närNoidenär kommen til Jabmiaimo, begärer hans slägt, at själen må äterkomma i kroppen och menniskjan framdeles lefva. De sjungas dädan up med troll-Runor. Sidenius.
Alla döda äro i Jabmiaimo lika så väldiga, som de hafva varit häruti verlden, och de få en ny lekamen i dess stad och ställe, som här förrutnat i jorden. SeRotaimo, Rota och Tuoni. Jabmiaimo kan jämföras med gamla Göthernes Gripnis-Salar; de döda hjeltars boning och hemvist, där de möttes och bodde i de dödas rike. Här sattJallwadurpå en gyldene stol, och omkring honom de berömdaste hjeltar, hvilka verlden någon tid sedt. Här sjöngsGymesliod, en sång, som förnögde de aflednas öron i Gripnis-Sal eller Jabmiaimo.
JABMIAKKA, är dödens moder, härskarinna i Jabmiaimo. Til Jabmiakka offra Lapparne, på det menniskjorna må så lefva; ty Jabmiakka och dödningarna sjelfve stå efter, at af de lefvande få ned til sig dem, som äro i slägt med dem, såsom barn, barnabarn &c. Sidenius.
JAMI-kiatser, underjordiske andar, åt hvilka Lapparne offra ben och några små stycken, som de taga af de förnämsta lemmar på offer-altaret, och om hvilka de säga, at Gudar och Jamikiatser skola däraf kunna göra sig nya kreatur och skapa kött på benen. Alla tider bruka de ock tilbedja på knä och låfva Gudarna med deras sånger. Sidenius.
JÄTIT el.Jättiläiset, samma somKalewan-pojat, eller BibelnsEnakims barn, Nephilim et Gibborim, Resar och Goliather, Jättar, tyranner och väldige.
Dem tilägnas än de Sten-rötor (ehuru de mästa äro Lapparnes qvarlefvor, af fattiga kojor), som finnas nästan öfver alt i Finland, i synnerhet i Haliko, äfven i Björneborgs Län, där de ock hetaHijjen kiukaat, luolat; i Vijtasaari,Lapinrauniot; i Laihela och Sijkajoki i ÖsterbotnJättiläisten haudat, asunsiat, huoneet.
DesseAtinsbarn. Nordens äldste invånare, lekte i sina tjocka skogar, hvarest träden äro lika gamla med verlden och stå med sina lummoga qvistar snärde kring hvarandra, och gömma i sina snären de villaste djur.
Vårt gamla Sverige och Finland kalladesJotanhemellerJättars land, af sina Reslika inbyggare, som då hade ben och ej bråsk, blod och ej vassla, hvilkas kroppar hvarken veklighet, eller vällust, eller utländske drycker hade gjort qvinliga.
Jättstrikarbodde i Norrland. Fordna invånarena i Jästrikeland och i vårt Paldamo. (Se Hijsi och Calevan pojat) i längd och styrka, nästan Jättarne lika. Se Kalewan-pojat.
JORTANA, Styggie flod, öfver hvilken de döda skuggor skulle föras, dit svedor förvistes: i Runor, stundom en Elf, stundom heter det:Jortana, Jumalan Poika, Tulek työsi tuntemahan.
Bukrefven (Ähky) manas tilJuortanin jokiin suuhun (Ilomantzin) rajoilla yxi Juortanin jokidär säges ock qvesan (Se Kotalahti) vara upkommen,Juordanin jokijn suissa— dit förvises ock qvesan från fingret:
Hoss sinua koitu hoihkaMenes Tuonne kunne käsken,Jordanin jokiin suihin;Sielt olet kutta kulkenunnaMieron herjä heittänynnä,Märkinä märättämään,Panemahan paisumina — — —